Kategoriarkiv: Om projektet – About the project

Hedersuppdrag: prata om #afasi med Strokeföreningen och Afasiföreningen 

Ikväll har jag haft ett hedersuppdrag: jag har pratat om min forskning med Strokeföreningen och Afasiföreningen i Skaraborg. Att sitta på min kammare och forska blir meningsfullt först när det sker i dialog med människorna det berör. 

Så tack för att jag fick komma och prata med er och för att jag hela tiden får lov att lära mig mer av er! Och tack för rosen. 🙂

Etikansökan postad

Idag har jag postat min (andra) etikansökan! Att bedriva forskning där människor medverkar innebär ett stort etiskt ansvar. Genom historien – och i nutid! – har det visat sig att forskare ibland bokstavligt talat går över lik för att kunna driva igenom sina projekt. För att förhindra att människor far illa av att delta i forskning finns därför en rad forskningsetiska regler, och all forskning som avser människor måste godkännas av en etikprövningsnämnd innan den får genomföras.

För min egen del innebär detta att jag måste (vilket jag gärna gör!) etikpröva alla delar av mitt projekt som innebär att personer med afasi medverkar. I början av projektet (i februari 2015) genomfördes en etikprövning av den första halvleken av mitt projekt – och nu är det dags igen! Efter mitt halvtidsseminarium i våras går mitt projekt in i en ny fas, och en ny etikprövning ska genomföras. Det har inneburit en del arbete att skriva ansökan, men jag märker också att det gick lättare den här gången än den förra. Jag har lärt mig mycket sedan dess!

Nu är ansökan (35 sidor i 18 kopior!) postad till den regionala etikprövningsnämnden i Lund, och jag kan bara vänta på deras utlåtande.

img_1234

Nice meeting you all – Final day at the #NordicAphasia Conference

I found the final two lectures of the Nordic Aphasia Conference, given by Madeleine Crucie and Carole Pond, very inspiring. I listened to Madeleine in London this past December too, and it was a pleasure hearing her again. Her work on quality of life is essential, but today she instead talked about her recent work with the LUNA-approach to aphasia rehabilitation. It is all about meaningful personal narratives, which makes it truly interesting. Make sure to watch the videos on storieswithaphasia.moonfruit.com!
Next, Carole Pound made a extremely important point about us living in a dehumanising time, referring both to the refugee situation and to the present president of the United States. But what about health care in general and aphasia rehabilitation in particular?


To end the conference, there was a panel discussion based on questions produced (and placed in Lise Randrup Jensen’s now famous Shoe Box) by the attendees during the past two days. And what a panel it was! Elisabeth Ahlsén, Melanie Kirmess, Madeleine Cruice, Aura Kagan, Simon Horton and Carole Pound. I think I wasn’t the only one who felt all star struck!


It has been a pleasure meeting so many interesting researchers, clinicians and others during these days. Some of them were already my friends, some of them became new friends. Some of them I got a chance to talk to, others not. There is never enough time… But we’ll meet again at the next Nordic Aphasia Conference, in June 2019 in Turku, Finland!

 

Nothing new under the sun – Second day at the #NordicAphasia Conference

A parade of renowned researchers gave lectures today, during the second day of the Nordic Aphasia Conference. Julius Fridriksson (from the University of South Carolina) reminded us that every idea we can come up with probably allready has been tried out by someone else. For example, the idea of Speech Entrainment  (where the person with aphasia articulates words at the same time as someone else, looking at their mouth) was studied in 1913. He showed us a photo of the brain from one of the participants in the 1913 study and it was really striking to see the damage. 


I also enjoyed Monica Blom Johansson’s talk about the impact of aphasia on the life of significant others. She pointed out that there is a correlation between family members’ knowledge about aphasia and the quality of the relationships. The more information the family members get about aphasia, the better the relations within the family. Now, there’s a pedagogical challenge! 

 

I was also very pleased to find the most tipically Danish dessert I know, at the lunch buffé: Rødgrød med fløde. 

Conversations that matter – First day of the #NordicAphasia Conference in Copenhagen

So, what are my impressions of the first day at the Nordic Aphasia Conference in Copenhagen? What will I remember about this day? 


To be honest, I think I will most clearly remember reading a bed time story to a five year old girl – in Danish. And maybe that is what Aura Kagan’s truly inspirational talk this morning was about too… She emphasised that aphasia rehabilitation should be about conversations that really matter, instead of naming pictures or repeating phrases. And what could be more meaningful than to read bed time stories (even in a language that is far from perfect)?


This afternoon, I did my poster presentation. I really enjoyed the chats and encouragement. It is great to notice than issues of online identity are welcomed into the aphasia research field. 


Last, but certainly not least, I must acknowlede the aphasia artists showing their artwork next to the posters, and the aphasia choir giving their very first concert. Important, interesting and inspirational! 

Conference on Different Bodies, here I come!

I will be spending Sweden’s unofficial national holiday, Midsummer, abroad this year since I will attend the conference ”Different Bodies: (Self-)Representation, Disability and the Media” at the University of Westminster in London. My ongoing PhD project raises a lot of questions about online embodiment of the disabled body, so I am really looking forward to listening to the other presenters. The theme for my own presentation will be ”At least I can Walk – Online Re-negotiation of Identity in Post-stroke Aphasia”.

https-cdn-evbuc-com-images-31271603-54962336925-1-original

First article published!

Today, my first article was published! One down, three to go – since my PhD project is aiming at publishing four articles separetely and then combining them into a thesis. I have been working with this article for about two years, so I am really satisfied that it is finally published.

The article is called ”Signs of aphasia: Online identity and stigma management in post-stroke aphasia” and it is published in the journal ”Cyberpsychology: Journal of Psychosocial Research on Cyberspace”. It is available in fulltext online, so if you want you may read it at cyberpsychology.eu/article/view/6759/6234

20170531_145648

The article ”Signs of aphasia” on the publication wall at Halmstad University.

Accept! Eller konsten att få en redaktion att le

Tjoho! Min första artikel är accepterad för publicering! Det är en viktig milstolpe och jag har jobbat hårt för den här delsegern! Det var ett skönt besked att inleda helgen med. 

Dessutom fick jag tillfälle att liva upp fredagen för tidskriftens redaktion. Jag fick ett mail med beskedet om accept: 


Samtidigt höll jag på med en mailkonversation med mina handledare, Åsa och Malin, om något så viktigt som glass. Jag reagerar på mailet från redaktionen med att i någon sorts lyckorus skriva: 


Men istället för att vidarebefordra mailet till Malin och Åsa, så trycker jag på Svara. Alla! Aaah! 

Jag fick väg någon form av liten ursäkt:


Och fick ett trevligt svar tillbaka:


Nåja. Jag säger som Sally Santesson: ”Jag bjuder på detta, så att den grå massan kan lära av mina misstag.”

Hälften kvar

halvakakankvarÄr glaset halvfullt eller halvtomt? Eller, snarare: har jag klarat av hälften eller har jag hälften kvar av min doktorandtid? Häromdagen hade det gått exakt halva tiden mellan start och mål, oavsett hur jag väljer att se på saken.

Det innebär också att jag laddar för mitt halvtidsseminarium. Då kommer tre granskare att ha läst mitt material och ställa kluriga frågor till mig, inför en kritisk men förhoppningsvis också nyfiken och intresserad publik. Det känns såklart lite läskigt, men mest är jag taggad.

Halvtidsseminariet är en offentlig tillställning – så om du vill är du självklart välkommen! Det äger rum på HH den 23 mars 2017. Hör av dig så får du fler detaljer. Ses vi där?