Kategoriarkiv: Om projektet – About the project

Second article published!

The second (out of four) article of my thesis is finally published! It is titled ”Still the same? – Self-identity dilemmas when living with post-stroke aphasia in a digitalised society” and it is based on interviews and online observations of nine individuals with post-stroke aphasia.

The journal in which the article is published is Aphasiology, and it is available in a fulltext version at https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/02687038.2019.1594151

The first article, which is about stigma management in the same individuals, was published in 2017.

Oh, look! That’s me! – Nordic Aphasia Conference, Turku

The programme for the Nordic Aphasia Conference 2019 in Turku (Finland) has been published. And guess what? I am one of the invited speakers!

It is a true honour to be invited, and I can’t wait to meet all of the other aphasia researchers and practitioners. See you in Turku in June!

The programme is available at http://nac2019.fi/?page_id=93 and it will be updated with topics in due time.

Andra artikeln är accepterad!

Äntligen har jag fått besked om att min andra artikel har blivit accepterad! Tjoho!

Och varför är detta en så stor sak, då? Jo, min avhandling består av fyra separata artiklar som är tänkta att publiceras i fyra olika vetenskapliga tidskrifter. Processen med själva publiceringen är invecklad och tar lång tid. Men jag hade nog inte trott att processen runt just den här andra artikeln skulle ta så här lång tid…

Vid mitt halvtidsseminarium i mars 2017 hade jag ett utkast. Jag fick värdefulla synpunkter (både under halvtidssemniariet och under NNDR’s konferens i Örebro) som gjorde att jag arbetade om texten. Till slut skickade jag den till en tidskrift precis innan jul 2017. Jag fick vänta ett halvår innan jag fick ett svar därifrån: ett nej. Så jag anpassade texten till en annan tidskrift och skickade iväg den dit i början av juni 2018. Svaret därifrån kom snabbt, men det var också ett nej. Då var det ”bara” att anpassa texten till en tredje tidskrift, och jag skickade iväg artikeln dit i slutet av juni 2018.

Sedan dess har jag väntat, fått respons, skickat en ny version, väntat, skickat en ny version, väntat, fått respons och skickat en ny version. Och idag kom beskedet att den är klar för att publiceras! Äntligen! Nu ska den bara korrekturläsas och sedan finns den tillgänglig att läsa.

Hur det går med de andra tre artiklarna? Jo, den första är publicerad sedan ganska länge. Den tredje är inskickad första gången till en tidskrift för inte så länge sedan. Den fjärde arbetar jag med. Så det tuffar på. 🙂

Häcklöpning mot målet – välkommen på slutseminarium!

Nu börjar min häcklöpning mot målet!

Ibland frågar folk om man kan bli underkänd vid själva disputationen (vilket man ju kan). Jag brukar svara att när jag kommer så långt så ska min avhandling redan vara granskad så många gånger att då känns det ganska troligt att jag blir godkänd. Om något skulle vara helt galet med avhandlingen, så hoppas jag att någon säger stopp innan jag kommer så långt.

Och nu ska det hända, som en lång häcklöpning. Under våren kommer min avhandling att passera många olika granskningar (häckar). Först ut är mitt slutseminarium. Då kommer två granskare, nämligen Marta Cuesta och Kristofer Hansson, att hjälpa mig att tänka kring stort och smått med avhandlingen. Det ska bli spännande!

Vill du komma och lyssna på slutseminariet? Välkommen den 17:e januari 2019! Vi är i salen som heter Halda (J-huset/Visionen, andra våningen) och börjar klockan 13.15.

 

 

Europeiska afasidagen 2018

Idag, den 10 oktober, är det ”Europeiska afasidagen” och därför uppmärksammas afasi lite extra runt om i Sverige och i Europa. Själv sitter jag och skriver, och försöker samla tankarna kring alla berättelser som jag har fått ta del av under de senaste årens avhandlingsarbete.

Det är med stor tacksamhet jag tänker på ”mina” deltagare. Malin, Einar, Johan, Claes, Ove, Joakim, Maria, Frida, Ellen, Sofia, Dennis, Anette, Per, Ulla, Monica, Oskar, Rosa, Selena, Anders, Kalle och Pia – utan er hade mitt drömprojekt aldrig kunnat bli verklighet! Därför vill jag uppmärksamma afasidagen genom att lyfta fram er. Ni är stjärnor, allihop!

Afasiförbundet har gjort en lista över olika inslag i media med anledning av Europeiska afasidagen. Missa inte den!

(PS. Deltagarna heter självklart andra namn i verkligheten.)

Andra gången gillt?

Artikel nummer två är inskickad (igen)!

Jag skriver en så kallad sammanläggningsavhandling. Det betyder att avhandlingen består av (i mitt fall) fyra separata artiklar som ska publiceras var för sig i vetenskapliga tidskrifter (och sedan ska de knytas ihop till en helhet i den så kallade ”kappatexten”).

Att få sin forskning publicerad i en vetenskaplig tidskrift är en invecklad och långdragen procedur. Texten ska bedömas av (för mig anonyma) granskare och redaktionen ska säga sitt. Antingen (vilket typ aldrig händer) kan artikeln bli accepterad rakt av, eller så kan man få veta vilka (större eller mindre) ändringar man behöver göra. Eller så kan den helt enkelt bli avfärdad direkt – vilket var det som hände en av mina artiklar för inte så länge sedan.

Jag hade skickat in den till en tidskrift, men fick tillbaka den med meddelandet att de inte ville publicera den. Lösningen då är att arbeta om texten och skicka till någon annan tidskrift och sedan hoppas på bättre tur där. Och nu, alldeles nyss, skickade jag in den till den nya tidskriften! Det har inneburit ganska mycket arbete att anpassa den efter reglerna som den nya tidskriften har (för de skiljer sig ju såklart från den första tidskriften), så det känns jätteskönt att kunna avsluta veckan genom att säga: ”Submitted!”.

Nu ska jag fira med glass i den härliga sommarsolen.

So, what’s my PhD project about, anyway?

When people ask me what my project is about, I usually answer ”aphasia” and we end up in a discussion (or sometimes more of a lecture from my part, to be honest) about what aphasia is and is not. But, what is my project about, more specifically? Now that I have a year and a half left to the finish line, I am starting to have an answer to that question.

My project is about identity construction when living with aphasia in a digital society, and it is based on four studies. These four studies are at different levels, starting at the individual level (about stigma management strategies when communicating online), moving to the interactional level (about identity dilemmas) and the group level (about literacy practices), to end up at the societal level (about media representations). So my perspective gets wider and wider as I move forward through the studies.

And where am I right now? Well, study 1 is published (you find the full text version here and a Swedish summary here!). Study 2 is submitted to a journal and I can’t wait to hear what the reviewers have to say about it. Study 3 is what my mind is most occupied with right now, since I just completed the data collection. I conducted ethnographic research at a ”folk high school” with an education for people with aphasia, staying there with them for three weeks. It was great! So, the next step for study 3 is to analyze all the data (video, audio, photos, notes…). And study 4 is still being planned in detail, before the data collection can begin. Hopefully, I can soon share some more results with you!

avhandlingsprocessen

 

Sista föreläsningen som student? 

Idag gick #livetsomdoktorand in i en ny fas, för idag har jag varit på den sista föreläsningen i min roll som student. Det kändes passande att föreläsningen hölls av professor emeritus (läs gurun) Berth Danermark och att den handlade om olika perspektiv på funktionshinder. 

Nu kvarstår att göra två examinationsuppgifter och sedan är jag klar med hela kursdelen inom forskarutbildningen. Är det en milstolpe jag ser där framme? 

Att vara doktorand och läsa kurser vore inte alls lika roligt om det inte var för de fina (kloka, inspirerande, stöttande, trevliga och allmänt fantastiska) doktorandkollegorna! Tack, Renee och Ellen, för trevliga kursdagar i Jönköping! 

Renee Luthra, Helena Taubner, Ellen Backman

Hedersuppdrag: prata om #afasi med Strokeföreningen och Afasiföreningen 

Ikväll har jag haft ett hedersuppdrag: jag har pratat om min forskning med Strokeföreningen och Afasiföreningen i Skaraborg. Att sitta på min kammare och forska blir meningsfullt först när det sker i dialog med människorna det berör. 

Så tack för att jag fick komma och prata med er och för att jag hela tiden får lov att lära mig mer av er! Och tack för rosen. 🙂