Kategoriarkiv: Forskningsetik – Research ethics

Stjärnkirurgen och hans kyrkogård

Har du sett SVT’s dokumentärserie om kirurgen Paolo Macchiarini? Om inte, gör det genast!

När du har sett alla tre delarna så föreslår jag att du läser igenom Vetenskapsrådets codex om forskningsetik. Sedan kan vi räkna hur många felaktigheter vi hittar i Macchiarinis så kallade forskning om konstgjorda luftstrupar.

Här är några ledtrådar: informerat samtycke, rätt att avbryta deltagande, skyldighet att även rapportera misslyckanden, skyldighet att ha bevis från djurförsök innan försök på människor. Och så vidare. Och då har jag inte ens börjat lista saker som Karolinskas ledning borde ställas till svars för.


PS. Dokumentären består av tre delar och de ligger kvar på SVT Play fram till i juli 2016.

…………..

Uppdatering (160128): Karolinskas rektor säger till SVT att Macchiarinis så kallade foskning i Ryssland inte har varit godkänd av Etikprövningsnämnden, och att om det som framkommer i dokumentären stämmer så kan Macchiarini inte vara kvar vid KI.

Uppdatering (160201): Missa inte det otroligt välformulerade debattinlägget ”Karolinska är etikens Tjernobyl” av Bo Risberg som är professor emeritus i kirurgi, tidigare ordförande i forskningsetikkommittén och sekreterare i regionala etikprövningsnämnden, Göteborg.

Forskningsetik och nätet

Får man göra hur som helst när man studerar kommunikation på nätet? Nej, självklart inte. Det finns en lång rad etiska regler som man måste förhålla sig till, precis som med forskning som inte handlar om nätet. Deltagarna måste veta att de blir studerade, så att de kan välja att avstå, och de måste vara anonyma när forskningen ska redovisas.

Att bedriva forskning med digitala medier som studieobjekt väcker nya forskningsetiska frågor. Den internationella organisationen Association of Internet Research (AoIR) har tagit fram etiska riktlinjer för internetforskning där man bland annat väcker frågor om informerat samtycke, skydd av personuppgifter och vad som kan anses vara offentlig information.

Bra att forskaren själv är nätanvändare

Det är en fördel om man som internetforskare själv är van vid att använda nätet. Zimmer (2010) beskriver ett kritiserat forskningsprojekt där okunskap om mediet (i det fallet Facebook) ledde till att deltagarnas identiteter avslöjades. Han betonar att information inte kan anses offentlig bara för att den finns publicerad i digitala medier, utan att forskaren måste känna till vilka koder som gäller i respektive forum:

“… just because personal information is made available in some fashion on a social network, does not mean it is fair game for capture and release to all.”

Öppna forum får studeras utan samtycke

Malin Sveningsson Elm (2008) argumenterar för att samtycke inte behöver inhämtas från alla deltagare i ett digitalt forum, så länge forumet kan anses vara öppet eller semi-öppet (till skillnad från semi-stängt eller helt stängt). Ett öppet forum definierar hon som

”… one that is open and available for everyone, that anyone with an internet connection can access, and that does not require any form of membership or registration. Public online environments can for example be represented by open chat rooms or web pages.”

Ett semi-öppet forum kräver medlemskap för att få tillgång till informationen, men kan ändå anses vara publikt:

”A semi-public environment is one that is available for most people. It is in principle accessible to anyone, but it first requires membership and registration. In this category we find most web communities or social network sites such as for example www.lunarstorm.se or www.myspace.com”

Håll isär olika konton

Skapa nya konton i de medier det anses relevant (jfr Baker (2013)), för att följa deltagarnas kommunikation. Detta dels för att de annars blir synliga för forskarens andra kontaker (t.ex. facebookvänner) och dels för att undanhålla forskarens privata information från deltagarna. Inställningar kommer också att göras så att forskningspersonerna inte ser varandras relation till forskaren. Dock finns en liten risk att den typen av inställningar inte fungerar eller att det finns sätt att kringgå dem. Det kan till exempel vara så att forskningspersonens egna inställningar förändrar situationen.

Deltagarnas anonymitet vs studiens trovärdighet

Deltagarnas eventuella nätalias (t.ex. Twitter-namn) bör betraktas som personuppgifter (vilket bland andra Kozinets (2010) förespråkar) och avidentifieras, i likhet med övrigt insamlat material, innan publicering av studiens resultat.

Ett etiskt dilemma, som bland andra Svedmark (2011) lyfter fram, är att balansera mellan att å ena sidan bevara deltagarnas anonymitet och att å andra sidan styrka resultaten med direkta citat. Om ett direkt citat från till exempel en blogg klistras in i en sökmotor, som till exempel Google, kan skribentens identitet väldigt enkelt avslöjas.

 

Referenser

Baker, S. (2013). Conceptualising the Use of Facebook in Ethnographic Research: As Tool, as Data and as Context. Ethnography and education, 8(2), s. 131.

Beneito-Montagut, R. (2011). Ethnography goes online: towards a user-centred methodology to research interpersonal communication on the internet. Qualitative Research, 11(6), ss. 716-735.

Dunkels, E. (2007). Bridging the distance – children’s strategies on the internet. Umeå: Institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå Universitet.

Kozinets, R. V. (2010). Netnography – doing ethnographic research online. Los Angeles: Sage Publications.

Langer, R. & Beckman, S. C. (2005). Sensitive research topics: netnography revisited. Qualitative Market Research, 8(2), ss. 189-203.

Rooke, B. (2013). Four Pillars of Internet Research Ethics with Web 2.0. Journal of Academic Ethics, 11(4), ss. 265-268.

Svedmark, E. I. (2011). Med nätet som fält : urvalstankar, känslostormar och etikproblem. KULTURELLA PERSPEKTIV, (2), s. 11.

Sveningsson Elm, M. (2008). How Do Various Notions of Privacy Influence Decisions in Qualitative Internet Research? I: Markham, A. N. & Baym, N. K. (red.) Internet Inquiry. SAGE Publications.

Zimmer, M. (2010). ”But the data is already public”: on the ethics of research in Facebook. Ethics and Information Technology, 12(4), ss. 313-325.