Kategoriarkiv: På svenska – In Swedish

Afasi? Vad är det, nu igen?

Vad är det nu igen afasi innebär? Hur funkar kommunikationen för en person med afasi? Har alla med afasi samma språkproblem?

Nätverket Hjärna Tillsammans, med syfte att stärka stödet och rehabiliteringen för personer med förvärvad hjärnskada, har en väldigt informativ text på sin webbplats om afasi. Där kan vi bland annat läsa om olika typer av afasi och hur vi som finns runt en person med afasi kan anpassa vår kommunikation för att underlätta. Det handlar om att tala långsamt och kanske använda hjälpmedel – men också att inte överarbeta sådana förenklingar eftersom det blir obekvämt och riskerar att få personen att känna sig dum. Det är logopeden Kerstin Gustafsson som blir intervjuad i artikeln.

Läs hela artikeln här: https://hjarnatillsammans.se/for-dig-med-forvarvad-hjarnskada/rehabilitering/afasi/

Är du samma som innan, eller inte? – Identitetsdilemman när man lever med afasi i ett digitaliserat samhälle

När vi berättar om oss själva så skapas våra identiteter. Vi väljer ord, symboler och uttryck för att visa vilka vi är. Personer som lever i ett digitaliserat samhälle som Sverige (och andra västerländska länder) skapar sådana ”självberättelser” [2] både online och offline. När man får afasi så förändras förutsättningarna att hålla dessa ”självberättelser” igång, eftersom språkliga förmågor är centrala för att skapa dem. Trots att språket är så viktigt så utesluts ofta personer med afasi från forskning om identitet efter en hjärnskada.

Syftet med denna studie [1] var därför att undersöka identitetskonstruktion i termer av självberättelser [2] bland nio deltagare med afasi. De studerades genom intervjuer [3] och genom observationer [4] i sociala medier.

Tre identitetsdilemman som formulerats av Bamberg [5] användes som analysverktyg. Dessa tre dilemma handlar om att
i) vara samma person som innan (stroken) eller inte,
ii) vara samma som andra personer eller inte och
iii) uppvisa självständigt aktörskap eller beroende av andra.

Forskningsfrågan som ställs i artikeln är: Är de tre dilemmana relevanta för deltagarna, och om så är fallet, hur hanteras de av deltagarna när de skapar sina självberättelser online och offline?

Resultat

Resultaten visar att alla tre dilemma är högst relevanta för deltagarna, och att det verkligen handlar om dilemman. Deltagarna hanterar alltså dilemman genom att hela tiden förhålla sig till vad de ska inkludera i sina självberättelser. Dilemmana är också ihopflätade med varandra och i vissa fall överlappar de.

Deltagarna skapar självberättelser i vilka de både är samma som de var innan stroken och förändrade. De är både samma som andra personer som överlevt stroke (med eller utan afasi) och annorlunda, d.v.s. de är både ”funktionshindrade” (sic) och ”normala”. De uppvisar både självständighet och ett beroende av andra.

Dessutom visar resultaten att deltagarna har möjlighet att skapa andra självberättelser när de kommunicerar online jämfört med offline. Att de skapar en viss självberättelse offline betyder inte att den ser likadan ut online, eftersom dessa två arenor ger olika förutsättningar för kommunikation.

——————————————-

Fotnot

Denna text är en kortfattad svensk sammanfattning av artikeln Still the same? – Self-identity dilemmas when living with post-stroke aphasia in a digitalised society [1], som är en del av Helena Taubners avhandlingsprojekt om afasi.

Samma personer ingår även i artikeln  Signs of Aphasia – Online Identity and Stigma Management in Post-Stroke Aphasia, som sammanfattas på svenska här.

——————————————-

Källor

      1. Taubner, Hallén & Wengelin (2019). Still the same? – Selfidentity dilemmas when living with post-stroke aphasia in a digitalised society, Aphasiology.
      2. Giddens (1991). Modernity and self-identity: Self and society in the late modern age. Cambridge: Polity press
      3. Witzel, A. and H. Reiter, The problem-centred interview. 2012, London: SAGE.
      4. Kozinets, R.V., Netnography: redefined (2nd ed.) 2015, London: SAGE.
      5. Bamberg (2011). Who am I? Narration and its contribution to self and identity. Theory and Psychology, 21, 3–24.

Andra artikeln är accepterad!

Äntligen har jag fått besked om att min andra artikel har blivit accepterad! Tjoho!

Och varför är detta en så stor sak, då? Jo, min avhandling består av fyra separata artiklar som är tänkta att publiceras i fyra olika vetenskapliga tidskrifter. Processen med själva publiceringen är invecklad och tar lång tid. Men jag hade nog inte trott att processen runt just den här andra artikeln skulle ta så här lång tid…

Vid mitt halvtidsseminarium i mars 2017 hade jag ett utkast. Jag fick värdefulla synpunkter (både under halvtidssemniariet och under NNDR’s konferens i Örebro) som gjorde att jag arbetade om texten. Till slut skickade jag den till en tidskrift precis innan jul 2017. Jag fick vänta ett halvår innan jag fick ett svar därifrån: ett nej. Så jag anpassade texten till en annan tidskrift och skickade iväg den dit i början av juni 2018. Svaret därifrån kom snabbt, men det var också ett nej. Då var det ”bara” att anpassa texten till en tredje tidskrift, och jag skickade iväg artikeln dit i slutet av juni 2018.

Sedan dess har jag väntat, fått respons, skickat en ny version, väntat, skickat en ny version, väntat, fått respons och skickat en ny version. Och idag kom beskedet att den är klar för att publiceras! Äntligen! Nu ska den bara korrekturläsas och sedan finns den tillgänglig att läsa.

Hur det går med de andra tre artiklarna? Jo, den första är publicerad sedan ganska länge. Den tredje är inskickad första gången till en tidskrift för inte så länge sedan. Den fjärde arbetar jag med. Så det tuffar på. 🙂

Häcklöpning mot målet – välkommen på slutseminarium!

Nu börjar min häcklöpning mot målet!

Ibland frågar folk om man kan bli underkänd vid själva disputationen (vilket man ju kan). Jag brukar svara att när jag kommer så långt så ska min avhandling redan vara granskad så många gånger att då känns det ganska troligt att jag blir godkänd. Om något skulle vara helt galet med avhandlingen, så hoppas jag att någon säger stopp innan jag kommer så långt.

Och nu ska det hända, som en lång häcklöpning. Under våren kommer min avhandling att passera många olika granskningar (häckar). Först ut är mitt slutseminarium. Då kommer två granskare, nämligen Marta Cuesta och Kristofer Hansson, att hjälpa mig att tänka kring stort och smått med avhandlingen. Det ska bli spännande!

Vill du komma och lyssna på slutseminariet? Välkommen den 17:e januari 2019! Vi är i salen som heter Halda (J-huset/Visionen, andra våningen) och börjar klockan 13.15.

 

 

Föreläsning och stipendieutdelningar på Internationella funktionshinderdagen

Idag är det Internationella funktionshinderdagen! För sjuttonde året i rad uppmärksammas detta på Högskolan i Halmstad genom en öppen föreläsning och utdelning av Halmstad kommuns stipendier till studenter som har skrivit uppsatser om funktionshinder.

Årets föresläsningen är högaktuell. Det är Niklas Altermark, statsvetare vid Lunds universitet, som föreläser om LSS och vad som pågår i funktionshinderpolitiska frågor. Vi är många som ser att neddragningarna inom assistansen gör stor skada för människor som behöver hjälp i vardagen. Niklas poängterar att föreställningen om att det fuskas mycket med ersättningar inom LSS helt saknar grund!

Bland stipendiaterna finns i år ”min” student Ingrid Witte. Hennes uppsats handlar om könsskillnader inom insatsen Supported Employment. Väldigt intressant! (På bilden syns Ingrid längst till vänster bland stipendiaterna.)

Europeiska afasidagen 2018

Idag, den 10 oktober, är det ”Europeiska afasidagen” och därför uppmärksammas afasi lite extra runt om i Sverige och i Europa. Själv sitter jag och skriver, och försöker samla tankarna kring alla berättelser som jag har fått ta del av under de senaste årens avhandlingsarbete.

Det är med stor tacksamhet jag tänker på ”mina” deltagare. Malin, Einar, Johan, Claes, Ove, Joakim, Maria, Frida, Ellen, Sofia, Dennis, Anette, Per, Ulla, Monica, Oskar, Rosa, Selena, Anders, Kalle och Pia – utan er hade mitt drömprojekt aldrig kunnat bli verklighet! Därför vill jag uppmärksamma afasidagen genom att lyfta fram er. Ni är stjärnor, allihop!

Afasiförbundet har gjort en lista över olika inslag i media med anledning av Europeiska afasidagen. Missa inte den!

(PS. Deltagarna heter självklart andra namn i verkligheten.)

Andra gången gillt?

Artikel nummer två är inskickad (igen)!

Jag skriver en så kallad sammanläggningsavhandling. Det betyder att avhandlingen består av (i mitt fall) fyra separata artiklar som ska publiceras var för sig i vetenskapliga tidskrifter (och sedan ska de knytas ihop till en helhet i den så kallade ”kappatexten”).

Att få sin forskning publicerad i en vetenskaplig tidskrift är en invecklad och långdragen procedur. Texten ska bedömas av (för mig anonyma) granskare och redaktionen ska säga sitt. Antingen (vilket typ aldrig händer) kan artikeln bli accepterad rakt av, eller så kan man få veta vilka (större eller mindre) ändringar man behöver göra. Eller så kan den helt enkelt bli avfärdad direkt – vilket var det som hände en av mina artiklar för inte så länge sedan.

Jag hade skickat in den till en tidskrift, men fick tillbaka den med meddelandet att de inte ville publicera den. Lösningen då är att arbeta om texten och skicka till någon annan tidskrift och sedan hoppas på bättre tur där. Och nu, alldeles nyss, skickade jag in den till den nya tidskriften! Det har inneburit ganska mycket arbete att anpassa den efter reglerna som den nya tidskriften har (för de skiljer sig ju såklart från den första tidskriften), så det känns jätteskönt att kunna avsluta veckan genom att säga: ”Submitted!”.

Nu ska jag fira med glass i den härliga sommarsolen.