Efter att tidigare utbildat Laholms digitaliseringsombud i förändringsarbete bjöd Jan Winroth och Jan Karlsson på en favorit i repris. Den här gången fick cheferna inom socialtjänsten i Laholms kommun utbildning i förändringsledning. Genom att utbilda såväl medarbetare som chefer förbereds organisationens anställda på den omställning som krävs i samband med digitalisering.

Radarparet Jan Karlsson och Jan Winroth.

På plats fanns ett 40-tal chefer för att diskutera hur de kan leda förändring. Många av diskussionerna handlade om resurser, medel och tillvägagångssätt för att ta hand om och förvalta medarbetarnas idéer, men även för att möta kundernas behov.

– Det är viktigt att vi jobbar med medarbetarna och att de får vara delaktiga i processen.

– Vissa medarbetare springer snabbt och andra är inte riktigt redo. Det är en utmaning som chef att både kunna möta den som springer fort med utmaningar, samtidigt som man ska få med sig dem som inte är lika redo för förändring.

Laholms digitaliseringsombud är precis tillkomna och många av cheferna på plats beskriver att de inte riktigt fått igång arbetet med ombuden. Dock är det en enig grupp av chefer som ser fram emot att arbeta med digitaliseringsombuden och även se hur de kan bidra till medarbetarnas involvering och delaktighet i förändringsarbetet.

Jan Winroth och Jan Karlsson känner igen de diskussioner som uppstår under dagen, från tidigare utbildningar i förändringsledning som de hållit och lett. Den här organisationen är inte på något sätt unik i de utmaningar som cheferna beskriver.

– Det finns inget rätt eller fel sätt att arbeta med digitaliseringen på, men vi behöver en spelplan som är gemensam, säger Jan Winroth. Förändring tar tid, i alla fall om man ska lära sig något.

Tanken är att digitaliseringsombuden ska vara ett stöd i verksamheten i förändringsarbete och på så vis stötta medarbetarna och cheferna. Efter att ha utbildat ombuden i förändringsarbete efterfrågade Laholms kommun en utbildning i förändringsledning, med inriktat fokus på digitalisering för deras chefer inom socialtjänsten. Två utbildningsdagar planerades därav för cheferna, en i september vilken är avklarad och ett tillfälle i oktober återstår.

Månadens medarbetare september

Varje månad uppmärksammas en medarbetare inom vård och omsorg lite extra. Personen som utses till månadens medarbetare har varit aktiv i olika aktiviteter i projektet och inspirerar sina medarbetare till att utvecklas. Medarbetaren för september heter Emelie Friberg!

Emelie Friberg är en av Kungsbackas digitaliseringscoacher som alltid visar engagemang och intresse för sitt arbete. Hon inspirerar sina medarbetare och när hjälp behövs så ställer hon och de andra alltid upp och hjälper till. Emelie med många andra coacher levererar utöver vad vi förväntar, i strävan mot bra resultat. Den här månaden är det just Emelie som uppmärksammas med anledning av att hon ställt upp på en intervju, där hon delade tips och motivation för andra medarbetare i Halland att göra Digga Hallands webbutbildning. Det vill vi uppmärksamma och tacka för!

Grattis Emelie och tack för dina goda insatser!

Emelie Friberg, sjuksköterska och digitaliseringscoach, Kungsbacka kommun.

 

”Det är jätteviktigt att medarbetarna är involverade i processen”

I Halmstad hemvårdsförvaltnings andra lärprocessfilm, får vi höra om de utbildningsinsatser som deras personal fått i olika digitala system som används i förvaltningen. Personerna som intervjuas är ense om att utbildning är viktig och redogör varför de anser det. Medarbetarna måste också få vara delaktiga i processen, poängterar enhetschefen Emilie Andreasson.

Samordnarna och planerarna är en medarbetargrupp som hemvårdsförvaltningen valt att ge utbildningar, så att de i sin roll ”som spindeln i nätet” kan sprida kunskapen vidare till andra kollegor. Av flera system, nya som befintliga, har den här gruppen fått utbildningar för att lära sig använda och förstå digitala system bättre. Emelie Davidsson är en av samordnarna som fått utbildning. Hon beskriver att utbildning är jätteviktigt och att det är många av hennes kollegor som inte har så bra kännedom om systemen som används. Hon tror att detta kan bidra till att fler får fördjupad kunskap om de digitala system som används dagligen i deras verksamhet.

Den andra lärprocessfilmen som varje delprojekt tar fram i projektet fokuserar på hur utbildningar har genomförts och hur det kan ha bidragit till att öka medarbetarnas digitala kompetens. Filmen fokuserar också på att fånga upp delaktighet som skapats och hur medarbetarna haft möjlighet att vara involverade i processen.

Den 11 september gick Halland och Skåne samman för att arrangera en konferens med temat ”Är digitalisering svaret?”. Bakom konferensen står projekten Digga Halland och DigiLitt.kom, som båda arbetar med att höja den digitala kompetensen hos vård- och omsorgspersonal. Drygt 250 personer befann sig på konferensen för att diskutera och problematisera frågan om digitalisering är svaret på framtidens vård och omsorg.

– Så långsamt som det går idag, kommer det aldrig gå igen.

Julia Bendelin var konferensens moderator som med gotländsk stil inledde dagen med att prata vitt och brett om digitalisering och hur den påverkar samhället. Hon berättar att det går fort, och att det inte kommer att gå långsammare bara för att vi vill eller tror det. Julia berättar att inställningen till förändringen kommer påverka vad man själv svarar på dagens fråga ”Är digitalisering svaret”. Hon menar att det är du som väljer om du vill att det ska vara svaret på frågan.

Moderator för dagen var Julia Bendelin.

Inledningsvis välkomnades tre forskare från Högskolan i Halmstad upp på scenen och utifrån sina perspektiv ge ett svar på dagens temafråga. Pontus Wärnestål pratade om Service design och var tydlig med att sätta personalens åsikter och kunskaper i rampljuset.

– Digitalisering handlar inte om tekniken utan om strukturerna runt teknologin. Den som ska vara med och använda tekniken måste därför vara med och utveckla den. Du gör inte den här utvecklingen i ett konferensrum, du måste ut i verkligheten och hämta upp autentiska behov från verksamheten, säger Pontus Wärnestål.

Martin Danielsson och Ingela Skärsäter fortsatte på Pontus spår under sina föreläsningar. Den enda som kunde säga ja eller nej på frågan var Martin.

– Nej, digitaliseringen är inte för alla. I praktiken får den nödvändigtvis inte den effekt som man tror. I de flesta fall drivs digitaliseringen av ekonomiska vinster, inte av rätt orsaker. Att digitalisera är inget självändamål i sig, utan att realisera ett mål om en jämställd vård och omsorg borde vara drivkraften, säger Martin Danielsson, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap.

– Vi måste ge en röst åt de som använder tekniken. När vi har brukaren i fokus måste vi se till helheten, vilket ibland kan vara svårt i ett möte med människor när vi använder digital teknik, säger Ingela Skärsäter som är professor i omvårdnad och pratar om etiska aspekter på digitalisering.

Ingela Skärsäter menar att man måste prata om hur digitaliseringen påverkar arbetsplatsen och utvecklar att många situationer gör att medarbetarna själva få ta ansvar för kvaliteten vilket hon menar kan påverka stress. Det är därför viktigt att vi delar ansvaret poängterar hon.

– Vi bör tillsammans se till en lösning och arbeta ihop. Digitaliseringen är ett faktum och vi måste lära oss arbeta med det, säger Ingela Skärsäter.

Under lunchen och på eftermiddagen kunde deltagarna på konferensen besöka en ”testhörna”. Här ställde några företagare ut digitala produkter som personalen kunde testa, prova och ställa frågor kring för att se vad som idag finns att köpa in, men också vad som är under utveckling.

Under eftermiddagen fortsatte konferensprogrammet med fokus på arbetsmiljö. Anna Spånt Enbuske, utredare på Kommunal, pratade om olika rapporter och de slutsatser hon har kunnat dra utifrån dessa.

– Personalen får inte vara med och påverka den digitala tekniken, trots att den påverkar vardagen och arbetet så tydligt. Är inte det konstigt? Säger Anna Spånt Enbuske. Det är väldigt få innovationer som utvecklas av medarbetarna och det måste vi ändra på!

Anna pratar om att medarbetarnas perspektiv inte ens finns med i definitioner av nya begrepp som kommit upp i samband med digitalisering av vård- och omsorg. Hon menar att det exkluderar medarbetaren trots att det påverkar den anställdes arbetsmiljö. Hon uppmanar alla i publiken att prata om digitalisering i relation till arbetsmiljön.

Anna Spånt Enbuske, Utredare Kommunal

När konferensdagen började närma sig sitt slut summerade moderatorn dagen så här:

– Är digitalisering svaret, vad är då frågan? Vi har idag gemensamt kommit fram till att ni måste ställa frågorna och att ni inte behöver vara de som svarar. Er uppgift är att ställa frågorna, avslutar Julia Bendelin.

Utöver svaret var det många återkommande föreläsare som tryckte på samma saker, bland annat hur viktig personalens inflytande och möjlighet till delaktighet är, och hur tekniken i sig inte är lösningen utan att användningen är det viktiga.

Slutsatsen kanske låter något flummig, men det rådde konsensus i föreläsningssalen och bland föreläsarna om att det inte finns ett givet svar på dagens stora fråga. Det beror helt enkelt på och det viktigaste är att ställa frågor som leder oss fram till ett svar. Ibland är det digitalisering som är svaret, ibland inte.

Vad anser deltagarna och vad är deras svar på frågan?

Vad hade Europeiska socialfonden att säga om samverkanskonferensen?

Kortfilm om konferensen

Klicka på bilden för att spela upp filmen på Vimeo, Kommunförbundet Skånes kanal.

Relaterat material
Läs nyheten på Högskolans webbplats
Se pressmeddelandet från DigiLitt, Kommunförbundet Skåne
Lyssna på P4 Hallands reportage från konferensen
Om samverkanskonferensen, Kommunförbundet Skåne
Kommunals utredare svarar på publikfrågor på sin blogg

 

Den 10 september höll projektet Digga Halland tillsammans med projektet Care Ware Nordic en workshop för vård- och omsorgspersonal med temat jämställd innovation. Vad är egentligen innovation och kan de arbeta med detta i sitt yrke? Det var svar som deltagarna kom att finna under eftermiddagens gruppdiskussioner.

Workshopen leddes av Emma Börjesson och Anna Isaksson, som båda två arbetar på Hälsoteknikcentrum Halland, Högskolans samverkansarena kring hälsoinnovation. Emma och Anna började med att synliggöra hur normer, sexualitet, klasser, och andra faktorer tränger sig in i utformningen av digital teknik, det som i många fall kallas välfärdsteknik eller hälsoinnovation.

– Har ni tänkt på att många digitala assistenter såsom chattrobottar exempelvis, oftast är kvinnor? Vi kan nämna flera exempel såsom Amazons ”Alexa” och Apple’s ”Siri”. Varför har digitala assistenter designats så? Inleder Emma Börjesson för att ifrågasätta jämställd innovation.

Emma Börjesson och Anna Isaksson

Innan workshopen sätter igång börjar Anna med att förklara konsekvenserna av att teknik framställs som ”räddningen” på utmaningarna inom vård- och omsorg. Hon säger att det skapar det en ensidig bild av vad som är innovation. Teknik och digitala lösningar är nödvändiga, men med dominanta föreställningar så kan vissa problem, erfarenheter och utmaningar riskera att falla bort.

–  Ofta tänker vi att teknik ska komma in och ”rädda välfärden”, men vi vet att det idag finns mängder av lösningar och potentiella innovationer inom sektorn, som inte är tekniska. Varför har de så låg status? Och hur sprider vi dessa? Det är en mycket viktig fråga, menar Anna Isaksson.

Kan inte kvinnor arbeta med innovation? Är det könsbundet? Anna och Emma fortsätter in på en historisk tillbakablick och beskriver att innovatörer, egenföretagare och uppfinnare nästan alltid varit män. De berättar att det säkert funnits flera kvinnor också, men som varken fått plats, eller kanske själva förstått att det som dem gjort också varit innovation. Anna och Emma berättar om olika projekt som de varit med och drivit och hur de vid flera tillfällen frågat vård- och omsorgspersonal om olika innovativa lösningar och idéer på deras arbetsplats. De fick inga svar. Men frågan var felställd menar Anna och Emma som utvecklar:

–  Personal inom vård och omsorg har jättebra idéer men kände inte igen sig i begreppet innovation, eller att deras lösningar kunde vara innovation. När vi började ställa frågorna på ett annat sätt fick vi in väldigt många fler exempel på lösningar som kan ses som innovationer eller potentiella innovationer. Att kvinnorna inte uppfattar sig som innovatörer eller bärare av idéer har att göra med att innovation är maskulint kodat. Både inom vetenskapen och populärkulturen är det framförallt män som lyfts fram. Kvinnor har osynliggjorts eller inte fått ta plats som innovatörer.

I diskussionerna inflikar en av workshopens deltagare med en kommentar:

– Innovation anser jag är ett annat sätt att göra aktiviteten på, säger Nina Pour.

Emma och Anna fortsätter på spåret om hur viktigt det är att personalen, som kan sitt arbete, får vara med och påverka, men också bli lyssnade på. De understryker att idéer redan finns hos personalen men att det måste till det måste till processer och tillvägagångssätt för att ta hand om och förvalta idéerna. Det framgår tydligt att workshopens syfte handlar om att få personalen att börja tänka kring hur jämställd innovation tar form och hur det påverkar sättet vi ser på det. Kanske även sättet som vi förhåller oss till det.

– Tyst kunskap och erfarenheter kan inte och ska inte alltid produktifieras. Vi måste kanske snarare hitta former för överföring av tyst kunskap och viktiga erfarenheter, menar Anna Isaksson.

Avslutningsvis pratar gruppen om motstånd till förändring och hur digital teknik inte alltid är en lösning, i exempelvis de fall där det skapar känslan av att något annat försvinner. Emma lyfter ett exempel från verkligheten där en verksamhet införde digitala nycklar. Det uppstod en kritik kring införandet av digitala nycklar, inte för att lösningen var fel, utan för att det tog bort något annat som var väldigt viktigt. Emma utvecklar att personalen tidigare nyttjade tillfället, när nycklar skulle hämtas, som en informell mötesplats. Då bytte personalen idéer och erfarenheter mellan varandra. Det var alltså inte den digitala lösningen som de var negativt inställda till, utan snarare var de bekymrade över att en mötesplats försvann.

Dagens workshop, där drygt 30 personer medverkade, handlade om med stöd av ett jämställdhets- och normkritiskt perspektiv utmana traditionella bilden av vad innovation är. Syftet var också att bidra till att upptäcka nya områden för utveckling av potentiella innovationer inom vård- och omsorg. Det handlar om att reflektera kring smarta lösningar på arbetssysslor eller arbetssätt, något som vi alla säkert vardagligen gör, utan att vi tänker på det som ”innovation”.

Relaterat material
Filmer som visades på workshopen går att hitta här.

I Falkenbergs kommun har man tagit fram en 10-stegs modell för att prova och utvärdera välfärdstekniska lösningar, som kan bli aktuella att implementera i olika vård- och omsorgsverksamheter. I den här filmen får vi förklarat för oss hur modellen ser ut och även göra nedslag i ett av stegen, där personalen får utbildning i hur en medicinrobot fungerar.

Ett av Digga Hallands mål i projektet är att medarbetarna ska bli mer involverade och delaktiga vid implementeringen av digitala tjänster. Skulle man kunna säga att Falkenbergs lokala satsning arbetar för att bidra till det målet? Absolut! Mattias Törngren, som är projektledare för PIO (Planeringscenter för individuell omsorg), belyser vikten av att personal och verksamheterna på olika sätt blir inkluderade och delaktiga i processen, när tekniska lösningar ska implementeras i verksamheterna. Han utvecklar:

– Det har från början varit väldigt viktigt och till och med ett krav att involvera personalen tidigt i processen när digital teknik utvärderas eller övervägs att köpas in. Personalen görs därför delaktig genom representanter som finns med i PIO-projektet. Här finns personal från olika professioner och dessutom samlar vi representanter från alla de verksamheter som kommer påverkas av lösningen (vid ett eventuellt införande) till det vi kallar för verksamhetspanel. Där presenteras lösningen med sina fördelar och eventuella nackdelar och en workshop hålls med samtliga deltagare för att få så många olika rollers perspektiv som möjligt.

Modellen har funnit ett år i kommunen men det är först vid införandet av medicinroboten som man använt och följt hela processen från idé till implementering. Mattias berättar att det är viktigt för kommunen att involvera personalen och verksamheterna, därför sitter bland annat en Distriktssköterska, Biståndshandläggare, Sjukgymnast och Arbetsterapeut med i projektgruppen. En annan sak som Mattias belyser är hur viktigt det är att se på de olika välfärdstekniska lösningarna utifrån ett brukarperspektiv. Han förklarar att Falkenbergs kommun, efter ett studiebesök i Danmark, hämtat inspiration från en modell som kallas ”Business case”. Den går ut på att man utvärderar produkten utifrån från ett antal viktiga perspektiv som vi kommunen tagit fram. Det handlar i första hand om brukar- och organisationsnytta, men också om tekniken, genomförbarhet och angelägenhet.

Falkenbergs delprojekt handlar om att landa i en arbetsmetod som fungerar och som kan används som ett metodiskt stöd i verksamheten när nya digitala lösningar ska implementeras. Det gör att medarbetare systematiskt får chansen att komma med inspel och vara delaktiga i processen. I filmen ser vi att de är på god väg att hitta en modell som kan fungera för kommunen.

Läs mer om medicinroboten på Falkenbergs kommuns webbsida.

Tryggare för de som arbetar och tryggare för de boende

Över ett år har Varbergs kommun testat trygghetskameror som nu implementeras i fler verksamheter och på fler boenden. I den här filmen gör vi nedslag på ett av boendena där vi får höra från personalen om den utbildning som gavs i samband med införandet och hur de ser på den nya tekniken i sitt arbete.

 

Juan Carlos Gamboa är en sann förespråkare av fjärrkameror och sensorkameror. För honom har den digitala tekniken verkligen gjort skillnad. Han beskriver i filmen om hur de boende kunde vara oroliga om nätterna och hur han vid flera tillfällen störde nattsömnen när han steg in på rummen för tillsyn. Med kamerorna behöver han inte längre göra besök som stör, utan kan genom monitorn se vad som händer och agera därefter.

Juan Carlos Gamboa berättar också att utbildningen han fått var kort, men att det sedan skedde ett kollegialt lärande på hans avdelning, där kollegor stöttade och hjälpte varandra. En kollega till honom beskriver att det inte alls var svårt att lära sig använda tekniken.

De olika kamerorna är en del av all välfärdsteknik som Varbergs kommun testar inom ramen för Digga Halland. Med fokus på natten i den här produktionen får vi följa hur digital teknik underlättat nattpersonalens arbete, såsom ökat tryggheten för de boende.

 

Förra veckan samlades Laholms digitaliseringsombud och Kungsbackas digitaliseringcoacher på Högskolan i Halmstad för en gemensam utbildning i förändringsledning. Under titeln ”Digga förändring” fick gruppen diskutera och reflektera om hur de kan påverka förändringen, men också hur de är en del av den. 

Digitaliseringscoacher från Kungsbacka kommun och digitaliseringsombud från Laholms kommun.

Diskussionerna sattes igång tidigt när gruppen började prata om normkritiskt tänkande i situationer som kan uppstå i samband med digitalisering. Jämställdhet, tillgänglighet och icke-diskriminering diskuterades i olika grupper. Frågor som växte i rummet var hur det ser ut i olika verksamheter och hur man arbetar med detta i förändringsarbete.

– Visst är vi många kvinnor i branschen, men vi har en bredd i gruppen utifrån attityder, åsikter, personligheter och bakgrunder vilket bidrar till att vi aktivt arbetar och reflekterar över de här frågorna, säger en av digitaliseringscoacherna. Det handlar inte om vem man är, utan att vi hela tiden tänker på att respektera alla, och visa ömsesidig respekt. Det skiljer sig inte från situationer som inte har med digitalisering att göra.

Digitaliseringscoacherna och ombuden får inledningsvis frågan varför ska vi förändra? I kör svarar alla nästan samma sak: För att förbättra, förenkla, effektivisera och hålla nyfikenheten vid liv.

– När ni kan svara på frågan varför vi ska förändra, då kommer ni få kraft i att förändra, uppmanar Jan Winroth som är en av dagens föreläsare.

Efter en inledning där mycket engagemang väcktes mellan kommunernas olika coacher/ombud med fokus på att leda förändring, så fick gruppen besöka Högskolans Hälsolabb och stressrehabiliteringscenter. Här fick deltagarna mäta hjärtfrekvensen och göra olika övningar för att se och mäta hur de påverkas av stress i olika situationer. Bodil och Ann-Christin är två av Laholms digitaliseringsombud som var med på simuleringen. De fick med sig nya verktyg och kunskap om hur de i sin roll som digitaliseringsombud kan arbeta med förändring och hur digitaliseringen kan påverka stress.

Här pågår en stimulering i stresshantering på Högskolans Hälsolabb.

– Ofta när man kommer med ny teknik så möts man av kollegor som kan bli lite hysteriska och ibland rädda för förändringar. På så vis påminner den här simuleringen om vilka enkla verktyg vi har för att hantera förändring- att andas bland annat, säger Ann-Christin.

– Vi ska ju använda teknik på ett sätt där det inte stressar oss utan ger oss något, jag använder ljudböcker väldigt mycket vilket har hjälpt mig att somna bättre och det är ett bra exempel på hur teknik hjälper oss, utan att bidra till stress eller något negativt, kommenterar Bodil.

Både Bodil och Ann-Cristin ser positivt på förändring och vill vara med och bidra till att fler kan komma öva rädslor eller motstånd till att förändra, vilket i nutid handlar mycket om digitalisering.

– Jag brukar säga att ingenting kan bli som förut, men det kan bli sämre eller bättre, avslutar Bodil genom att tydligt peka framåt, utan att fastna med blicken i backspeglarna.

Efter dagens utbildningar har coacherna och ombuden fått med sig redskap och verktyg för att leda förändring, tänka normkritiskt och hantera stress. De har också fått utrymme att reflektera och diskutera kring sina roller som digitaliseringsombud/digitaliseringscoacher. Förändring pågår hela tiden och den här gruppen medarbetare vill verkligen vara med och påverka riktningen. Här kan du se ett klipp från dagens föreläsning och utbildningsinsatser:

Klicka på bilden för att spela upp klippet.

Här kan du ladda ner presentationerna från utbildningen
Jan Karlsson & Jan Winroth – Digga förändning
Janicke Andersson – Att tänka normkritiskt i samband med digitalisering

Månadens medarbetare augusti

Varje månad uppmärksammas en medarbetare inom vård och omsorg lite extra. Personen som utses till månadens medarbetare har varit aktiv i olika aktiviteter i projektet och inspirerar sina medarbetare till att utvecklas. Medarbetaren för augusti heter Layla Ahmed Mahmuud!

Layla har på ett positivt sätt kommit in väl i arbetsgrupper som hon arbetat i och blivit mycket omtyckt. Hon har ett fint bemötande mot både kunder och personal och bidrar med sin arbetsglädje till hemvårdsförvaltningens värdeord ”Tillit, Respekt och Ödmjukhet”. Hon inspirerar sina kollegor med sin värme, stolthet och styrka. Hon har varit målinriktad från starten som serviceassistent, att utbilda sig till undersköterska. Det råder ingen tvekan om att Layla kommer att bli en bra framtida medarbetare hos oss!

Grattis Layla och tack för dina goda insatser!

Layla Ahmed Mahmuud, Serviceassistent, Halmstads kommun.

 

 

 

Projektet i halvlek – hur går det för oss?

Bladen är gröna och sommarhettan har värmt upp västkustens strandremsa. I projektet är hettan också hög då en massa aktiviteter ligger i startgroparna inför hösten. Där är även många aktiviteter som redan genomförts i de halländska vård- och omsorgsverksamheterna i Digga Hallands anda.

Halvvägs in i projektet har vi hunnit producera en hel webbutbildning, arrangera utbildningar och påbörjat en mängd olika utbyten. I projektet har bland annat vård- och omsorgsmedarbetare fått utbildning i olika digitala välfärdstekniska lösningar i Falkenberg. Personal inom kommunens omsorgsverksamheter i Hylte har varit delaktiga och involverade vid införandet av en digital signeringsapp. Sjukvårdspersonal på mödravården i Region Halland har fått utbildning i ett nytt digitalt journalsystem och flera kommuner i Halland har kommit igång med digitaliseringscoacher som ska leda och stödja förändringen som digitaliseringen medför. Om alla dessa stunder vi minns från projektets första halvlek kan du se här:

Klicka på bilden för att spela upp filmen.