Runt om i landet pågår väldigt mycket gott arbete inom Afasiförbundet (och de lokala Afasiföreningarna under förbundets paraply). Här är ett intressant exempel från Ovanåker i Hälsingland, om hur sång och musik kan vara en väg tillbaka till språket: I sången kommer orden för deltagarna i Afasikören

(Bilden är hämtad ur artikeln, foto Lina Kronberg, helahalsingland.se)

Afasi är de språksvårigheter som uppstår när hjärnan skadas, och beroende på var i hjärnan skadan uppkommit så varierar svårigheterna. Den vanligaste orsaken till afasi är stroke.

Varje år drabbas ett stort antal människor i Sverige av stroke. Enligt Hjärnfonden är siffran så hög som omkring 30 000 personer [1] om året, och stroke sägs vara den tredje vanligaste dödsorsaken.

Inte alla som får stroke, men många av dem, drabbas av afasi som en följd av hjärnskadan. Afasiförbundet skriver på sin webbsida [2] att 10 000 personer drabbas av afasi varje år i Sverige. Av dem är omkring 35 % i yrkesverksam ålder. Trots detta fokuserar stora delar av forskningen och rehabiliteringen på afasi hos äldre personer.

Det finns en stor mängd forskning gällande afasi, inom bland annat neurovetenskap, medicin, lingvistik och logopedi. Däremot finns bara en begränsad mängd forskning om afasi och digitalt medierad kommunikation, särskilt om man kombinerar det med identitetsfrågor.

Att drabbas av afasi innebär en stor omställning, eftersom man är van vid att kunna använda sitt språk för att uttrycka sig, men plötsligt berövas den förmågan.

Sammantaget visar forskningen att livskvaliteten påverkas negativt när en person drabbas av afasi, ofta mycket negativt [1].  Det finns till och med studier som visar att livskvaliteten hos personer med afasi är lägre än hos personer med Alzheimers sjukdom,  hjärtsjukdomar eller cancer [2].

När man studerar livskvalitet efter stroke exkluderas ofta personerna som drabbats av afasi, eftersom de kan ha svårt att genomföra de standardiserade testerna [3].

…………….

[1]

Avent, J. & Austermann, S. (2003). Reciprocal scaffolding: A context for communication treatment in aphasia. Aphasiology, 17(4), ss. 397-404.

Corsten, S., Konradi, J., Schimpf, E. J., Hardering, F. & Keilmann, A. (2013). Improving quality of life in aphasia—Evidence for the effectiveness of the biographic-narrative approach. Aphasiology, 28(4), ss. 440-452.

Cruice, M. (2010). The Role of Well-Being in Quality of Life for the Person with Acquired Communication Impairments. I Brumfitt, S. (red.) Psychological well being and acquired communication impairments. Chichester, West Sussex, U.K: Wiley-Blackwell, ebrary, Inc.

Hilari, K., Wiggins, R., Roy, P., Byng, S. & Smith, S. (2003). Predictors of health-related quality of life (HRQL) in people with chronic aphasia. Aphasiology, 17(4), ss. 365-381.

Manders, E., Dammekens, E., Leemans, I. & Michiels, K. (2010). Evaluation of quality of life in people with aphasia using a Dutch version of the SAQOL-39. Disability and rehabilitation, 32(3), ss. 173-182.

Worrall, L. & Holland, A. (2003). Editorial: Quality of life in aphasia. Aphasiology, 17(4), ss. 329-332.

[2]

Cruice, M., Worrall, L. & Hickson, L. (2010). Health-related quality of life in people with aphasia: Implications for fluency disorders quality of life research. Journal of Fluency Disorders, 35(3), ss. 173-189.

Franzén-Dahlin, Å., Karlsson, M. R., Mejhert, M. & Laska, A.-C. (2010). Quality of life in chronic disease: a comparison between patients with heart failure and patients with aphasia after stroke. Journal of Clinical Nursing, 19(13-14), ss. 1855-1860.

[3]

Engell, B., Hütter, B.-O., Willmes, K. & Huber, W. (2003). Quality of life in aphasia: Validation of a pictorial self-rating procedure. Aphasiology, 17(4), ss. 383-396.