Temadag i Falkenberg

En temadag med fokus på välfärdsteknik för aktivitet och lugn arrangerades i Falkenberg för vård- och omsorgspersonalens medarbetare under en heldag på deras ”Möteplats Mölle”. Under dagen diskuterades hur digital teknik kan användas för att stimulera brukare och kunder, i relation till balans mellan aktivitet och lugn.

Deltagare på temadagen i Falkenberg

På programmet för dagen fanns flera gästföreläsare och en minimässa för deltagarna att ta del av. Med drygt 70 deltagare kickades dagen igång vid tidig morgonkvist. Först ut av föreläsarna var Daniel Kemppi som arbetar som VR-pedagog. Han berättade om VR (Virtual Reality) och kort vad den skapar för möjligheter, för att sedan gå in på hur han använder tekniken i sitt arbete. Han berättade om en man, Åke, 90 år som är hans återkommande kund. Åke älskar att fiska. Daniel målade under sin föreläsning upp en fantastisk bild för åhörarna om hur han med hjälp av VR kunde placera Åke i en situation där han kunde återuppleva gamla minnen. Daniel utvecklade att han placerade Åke i en båt och gav honom ett fiskespö och tog med honom ut på en fisketur. Åke älskade det.

– Det är såklart inte samma sak att fiska virtuellt som att fiska på riktigt, menar Daniel men utvecklar att det triggar samma känslor som i verkligheten.

Daniel Kemppi, VR-pedagog

Daniel förklarade att det inte går att ”bara slänga in VR som ett verktyg”, utan att man måste ha med sig kunskap om hur det fungerar och hur man kan använda tekniken. Först då kan det används som ett fantastiskt redskap för aktivitet och stimulans. Till sist uppmuntrade han alla att ta chansen att testa VR.

Minimässa
Och kön blev lång när Daniel avslutade sin föreläsning och det öppnades upp för minimässa. Alla var intresserade av att själva testa hur VR upplevdes och hur det kunde användas för stimulans. En av de som testade VR-tekniken var Mia Björklöw som arbetar som undersköterska.

– Wow det här var så häftigt! Jag blev nästan tårögd. Det var helt fantastiskt och jag hade kunnat hålla på hela dagen, sa en upprymd Mia Björklöw efter att precis tagit av sig VR-glasögonen.

Daniel som nu instruerar i VR under minimässan, nämner att ” hundra av hundra” använder VR på barnsjukhus som verktyg, men att det inte är lika vanligt inom äldreomsorgen. Han ser en outnyttjad potential, där VR kan ta större plats inom omsorgen.

En annan favorit under minimässan var kändisen Mjau-Britt. Robotkatten som får alla på fall genom att spinna och röra sig som en verklig katt. En av deltagarna höll hårt om katten och frågade imponerat vad man använder katten till. Vidare kommenterade hon:

– Jag tror att robotar kan fungera. I japan använder man ju det väldigt mycket, sa Korawan Churdchusin, undersköterska på ett demensboende.

– Jag tycker det är viktigt att man vågar testa!

Korawan Churdchusin, undersköterska Falkenbergs kommun

Korawan Churdchusin nämner också att många av de verktyg som finns, kan hjälpa till med stimulans och att det i längden bidrar till ett bättre välmående. Hon är en av de som är väldigt positivt inställd till att få lära sig mer om hur teknik kan hjälpa oss att utveckla vård och omsorg.

Andra akten
På eftermiddagen var det dags för nästa talare att prata om aktiviteter för stimulans. Gun Aremyr, arbetsterapeut, spred glädje och inspiration genom att berätta om hur man på olika vis kan sätta lite färg på tillvaron och stimulera de som vi är till för. Ett viktigt budskap från Guns föreläsning var att inte hoppa förbi att analysera, innan vi fattar beslut på vad vi ska göra.

– Vi hoppar ofta över att analysera och går direkt på lösningen. Men vi måste analysera först, så att lösningen blir rätt, underströk Gun Aremyr.

Gun beskrev att vi är väldigt duktiga på att identifiera problem och hitta lösningar på dem, men att vi allt för ofta är för snabba med att hitta en lösning och därmed inte lägger lika stor vikt vid att analysera orsaken till problemet. Hon menar att det är avgörande för hur bra lösningen blir. Vidare pratade hon om vanliga fallgropar som vi faller in i när vi arbetar med att stimulera brukare och kunder.

– När vi vill ge sinnesstimulering så är viktigt att vi inte kräver en motprestation, som att fråga om ”det doftar gott?”, när man erbjuder någon att lukta på något som doftar, sa Gun Aremyr.

Gun Aremyr, arbetsterapeut

Kultur är vad vi är
Efter Gun hoppade Karin Rydén fram på scen och började med att spela en låt för alla i lokalen. Efter att musiken tystnade började Karin pratade om kultur. Vad är kultur började hon med att fråga publiken? Efter frågan, valde hon själv att delge sitt svar:

– Kultur är vad vi är, den finns runt oss och vi är bärare av den, sa Karin Rydén.

Hon påtalade vilket fantastiskt jobb alla i Falkenbergs kommun gör, med att ständigt göra vardagen bättre för brukarna och kunderna.

– Vi är fenomenala på att få folk att överleva, men nu ska vi också fokusera på att få människor att leva, sa Karin Rydén, verksamhetsledare förebyggande tjänster i Falkenberg.

Karin Rydén, verksamhetsledare förebyggande tjänster i Falkenbergs kommun.

Direkt feedback
Avslutningsvis fick deltagarna berätta vad de tyckte om minimässan och programmet. Något som framkom av diskussionerna var att populära produkter hade två viktiga egenskaper; de är portabla och går att använda till flera brukare. Något som också lyftes som ett stort plus, var produkter som går att använda för att skapa aktivitet, där den anställde kan göra något tillsammans med brukaren eller kunden, exempelvis en cykel där båda kan trampa och cykla ihop.

     

Som en sista aktivitet presenterade arrangörerna en idé om en ”aktivitetsbank” som de ville få deltagarnas synpunkter på.

– Hur skulle det se ut om vi hade en bank med aktivitetsteknik som verksamheterna kan låna under en period? Det skulle också kunna fungera som omvärldsbevakning, alltså att den som har hand om aktivitetsbanken bevakar den nya teknik som finns och synliggör utbudet för verksamheterna, berättade Cecilia Embring, en av personerna bakom arrangerandet av temadagen.

Efteråt berättar Cecilia Embring att några av deltagarna reflekterat kring förslaget och lyfte att man känner igen sig i ”nyhetens behag”.

– Till en början är det intressant och spännande med ny teknik, men efter en stund hamnar den i en låda och används inte längre. Då kan den lika gärna användas av någon annan, eller vandra vidare. Det är bra inspel till idéen om en aktivitetsbank, sammanfattade Cecilia Embring.

Cecilia Embring, en av temadagens arrangör.

Nöjda och belåtna
Efter en hel dags logistik och inspiration var alla som varit med och arrangerat dagen väldigt nöjda.

– Alla har varit väldigt positiva och engagerade, säger Cecilia Embring. Det är så bra att våra medarbetare får träffa sina kollegor i andra verksamheter och kan upptäcka, men även jämföra hur man kan arbeta med teknik. De lyfter inte bara att de vill köpa in teknik, utan reflekterar även kring frågan om användning och nyttan med tekniken, vilket jag tar med mig från dagen, summerade Cecilia Embring.

– Syftet med dagen var dels att starta diskussion och vi fick massa bra förslag. Vi ville också mynta tankarna kring hur man kan använda teknik och då erbjuda ett smakprov på teknik som finns att använda, och det fick vi verkligen utslag för, berättade projektledaren för dagen, Johanna Tryggvesson.

 – Deltagarna testade många av produkterna som ställdes ut och utställarna var väldigt nöjda med all feedback de fick tillbaka, utvecklar Johanna Tryggvesson.

En vanligt förekommande kommentar, när deltagarna strosade runt i lokalen under minimässan, var ”en sådan borde vi ha”. Samtidigt hörde man diskussioner i efterhand kring användningen och att de bytte erfarenheter mellan varandra om hur tekniken kan användas, eller vad man dragit för lärdomar av att redan ha testat den.

– Jag tycker också vi fick in bra exempel och förklaringar på hur vi kan balansera mellan aktivitet och lugn, att vi inte bidrar till över- eller understimulans. Vi är jättenöjda med dagen, avslutar Johanna Tryggvesson.

Cecilia Embring, Johanna Tryggvesson och Mattias Törngren

Vill du veta mer om dagen?

Nyhet från Falkenbergs kommun
Falkenbergs temawebb

Månadens medarbetare oktober

Varje månad uppmärksammas en medarbetare inom vård och omsorg lite extra. Personen som utses till månadens medarbetare har varit aktiv i olika aktiviteter i projektet och inspirerar sina medarbetare till att utvecklas. Medarbetaren för oktober heter Emelie Davidsson!

Emelie besitter stor kunskap som samordnare. Hon bidrar med sin kompetens, positiva energi och är väldigt aktiv i projektet Digga Halland. Vi är så tacksamma för hennes positiva inställning till att samarbeta för att nå uppsatta mål.

Grattis Emelie och tack för dina goda insatser!

Lärorikt utbyte med Danmark

Danmark har kommit långt gällande införandet av välfärdstekniska lösningar inom vård och omsorg. I Århus, Danmark gjorde deltagare i projektet studiebesök på flera olika verksamheter där digital teknik testas, utvärderas och i vissa fall är en integrerad del i verksamheterna. Dessutom besöktes AAL Forum, en konferens där företag, politiker och vård- och omsorgspersonal träffas för att diskutera utmaningar och potentiella lösningar inom sektorn. Efter några dagars utbyte med grannlandet Danmark, återvände projektet med ökad kunskap om hur vi i Halland kan arbeta vidare med digitaliseringsfrågor.

En buss och 18 personer påbörjade på tisdagen resan mot tre intensiva utbytesdagar i Århus, Danmark. Första stoppet var ett studiebesök på en demensby i Svendborg, en omtalad by i media, där etiska aspekter på den här typen av boende diskuterats. Det är en gemytlig och välskött anläggning som besökare möts av. Projektdeltagarna går runt i butiker, klappar kaninerna i trädgården, pratar med boende i parken intill en anlagd damm och strosar runt bland basketplaner, växthus och verkstäder. Demensbyn är inspirerad från den holländska byn De Hogeweyk och idag har demensbyn i Danmark över hundra boendeplatser. Demens drabbar allt fler och efterfrågan på att få bo här är stor. Personalen beskriver att deras väntelista är lång. Guiden för studiebesöket, beskriver att byn är ett stort område där de boende kan röra sig väldigt fritt och att det skapar många möjligheter för kunderna.

AAL Forum stod på agendan på onsdagen där olika workshops var inbokade och resenärerna var inbokade på olika föreläsningar. En reflektion från årets forum och workshop var att betydligt fler föreläsare pratade om digitalisering i förhållande till implementering och ekosystem. Ett exempel på detta var en av huvudtalarna som belyste förhållandet så här:

– 20% handlar om teknologin, 80% handlar om implementering, organisering, förändringsledning och hur man ändrar organisationskulturen, menar Bengt Andersson som pratade om smartare implementering under AAL Forum och var en av konferensens huvudtalare.

På eftermiddagen passade delar av gruppen på att besöka en utställning med välfärdsteknik på DOKK1. Visningslokalen fanns på stadsbiblioteket där flertalet digitala och smarta lösningar samt välfärdsteknik ställdes ut för stadens medborgare. Här fick deltagarna känna och klämma på olika produkter, jämföra och diskutera olika lösningar och användningsområden med varandra.

Samma dag som det var dags för hemfärd besökte projektet även ett korttidsboende, där olika välfärdstekniska lösningar testas. Vikaergården heter boendet där en guidad tur arrangerades och projektet fick se all teknik (till viss del digital) som finns och används av de boende och personalen. Studiebesöket var väldigt givande, där projektdeltagarna fick god insyn i hur personalen arbetade med hjälpmedel och även fick se hur kunderna använde lösningar som fanns.

Filmen ovan summerar utbytet i Danmark som projektet Digga Halland genomförde och lyfter vilka lärdomar som dragits av besöket och vilken omvärldsbevakning som det bidragit till. Vi tackar grannlandet för givande utbytesdagar!

Läs mer
Om DOKKX
De Hogeweyk, demensby i Nederländerna
AAL Forum

 

 

Diplom som bevis när deltagarna söker arbete

Drygt tjugo personer har fått diplom efter att ha genomfört Digga Hallands webbutbildning. Personerna som gjort utbildningen är en grupp deltagare i projektet som befinner sig utanför arbetsmarknaden och som, genom ett integreringsprojekt vid hemvårdsförvaltning i Halmstad, får chansen till samma webbutbildning som tillsvidareanställd personal.

Deltagare som arbetar som serviceassistenter och som fått möjligheten att göra Digga Hallands webbutbildning.

I hemvårdsförvaltningen i Halmstad bedrivs ett projekt där personer som idag står utanför arbetsmarknaden får chansen att arbeta som serviceassistenter inom äldreomsorgen. Personerna har fått chansen att göra Digga Hallands webbutbildning inom ramen för projektet. Under hela september månad har grupptillfällen arrangerats på Högskolan i Halmstad för att genomföra webbutbildningen. Nu har många av dem tilldelats sina diplom.

Några som har varit med och arrangerat utbildningstillfällena är Maria Edward och Janicke Andersson. Tillsammans har de satt ihop ett program för hur den här gruppen ska tillgodogöra sig utbildningen på bästa möjliga vis. Några av utmaningarna med webbutbildningen har exempelvis varit språket och övningarna. Utbildningen i sig har inte anpassats, utan det som har anpassats är sättet att genomföra den på. I grupp om två handledare per tillfälle har de kunnat fånga upp när det uppstår brister i tillgänglighet och stötta deltagarna. Genomförandet i grupp har bidragit till att deltagarna har fått stort stöd av varandra.

– En utmaning har varit att lägga sig på en nivå som fungerar för alla i rummet. Eftersom förkunskaperna i svenska språket och i digitalisering varierat i grupperna, så har det varit en utmaning att hålla sig på en nivå som håller alla engagerade och intresserade, säger Janicke Andersson.

– Vi har lärt oss mycket av varandra, säger Maria Edward.

Dagen då diplomen delas ut fick deltagarna berätta vad de tyckte om webbutbildningen. De var ganska eniga om att den varit bra och lärorik men något svår i vissa kapitel. Det är många av deltagarna som särskilt minns kapitel 8, som både spännande och mest inspirerande. De berättar också att de kommer ihåg utmaningen med att göra en etisk analys, utifrån olika intressen som kan uppstå inom vård och omsorg vid digitalisering.

En av deltagarna är Mohamed Dayoub. Han berättar vad det betyder för honom att ha genomgått utbildningen och hur han kan använda nya kunskaper i framtiden.

Klicka på bilden för att spela upp klippet.

– Jag tycker utbildningen har varit intressant. Diskussioner har varit bra. Vi minns speciellt kapitel 8 där man skulle gissa om detta fanns eller inte och det var väldigt intressant övning, säger en av deltagarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill du veta mer?
Om integeringsprojektet mellan Halmstads kommun och arbetsförmedlingen, Radio Halland
Radio Halland intervjuar en av serviceassistenterna, deltagare i Digga Halland

 

 

Förändringsledning med inriktning digitalisering

Efter att tidigare utbildat Laholms digitaliseringsombud i förändringsarbete bjöd Jan Winroth och Jan Karlsson på en favorit i repris. Den här gången fick cheferna inom socialtjänsten i Laholms kommun utbildning i förändringsledning. Genom att utbilda såväl medarbetare som chefer förbereds organisationens anställda på den omställning som krävs i samband med digitalisering.

Radarparet Jan Karlsson och Jan Winroth.

På plats fanns ett 40-tal chefer för att diskutera hur de kan leda förändring. Många av diskussionerna handlade om resurser, medel och tillvägagångssätt för att ta hand om och förvalta medarbetarnas idéer, men även för att möta kundernas behov.

– Det är viktigt att vi jobbar med medarbetarna och att de får vara delaktiga i processen.

– Vissa medarbetare springer snabbt och andra är inte riktigt redo. Det är en utmaning som chef att både kunna möta den som springer fort med utmaningar, samtidigt som man ska få med sig dem som inte är lika redo för förändring.

Laholms digitaliseringsombud är precis tillkomna och många av cheferna på plats beskriver att de inte riktigt fått igång arbetet med ombuden. Dock är det en enig grupp av chefer som ser fram emot att arbeta med digitaliseringsombuden och även se hur de kan bidra till medarbetarnas involvering och delaktighet i förändringsarbetet.

Jan Winroth och Jan Karlsson känner igen de diskussioner som uppstår under dagen, från tidigare utbildningar i förändringsledning som de hållit och lett. Den här organisationen är inte på något sätt unik i de utmaningar som cheferna beskriver.

– Det finns inget rätt eller fel sätt att arbeta med digitaliseringen på, men vi behöver en spelplan som är gemensam, säger Jan Winroth. Förändring tar tid, i alla fall om man ska lära sig något.

Tanken är att digitaliseringsombuden ska vara ett stöd i verksamheten i förändringsarbete och på så vis stötta medarbetarna och cheferna. Efter att ha utbildat ombuden i förändringsarbete efterfrågade Laholms kommun en utbildning i förändringsledning, med inriktat fokus på digitalisering för deras chefer inom socialtjänsten. Två utbildningsdagar planerades därav för cheferna, en i september vilken är avklarad och ett tillfälle i oktober återstår.

Månadens medarbetare september

Varje månad uppmärksammas en medarbetare inom vård och omsorg lite extra. Personen som utses till månadens medarbetare har varit aktiv i olika aktiviteter i projektet och inspirerar sina medarbetare till att utvecklas. Medarbetaren för september heter Emelie Friberg!

Emelie Friberg är en av Kungsbackas digitaliseringscoacher som alltid visar engagemang och intresse för sitt arbete. Hon inspirerar sina medarbetare och när hjälp behövs så ställer hon och de andra alltid upp och hjälper till. Emelie med många andra coacher levererar utöver vad vi förväntar, i strävan mot bra resultat. Den här månaden är det just Emelie som uppmärksammas med anledning av att hon ställt upp på en intervju, där hon delade tips och motivation för andra medarbetare i Halland att göra Digga Hallands webbutbildning. Det vill vi uppmärksamma och tacka för!

Grattis Emelie och tack för dina goda insatser!

Emelie Friberg, sjuksköterska och digitaliseringscoach, Kungsbacka kommun.

 

”Det är jätteviktigt att medarbetarna är involverade i processen”

I Halmstad hemvårdsförvaltnings andra lärprocessfilm, får vi höra om de utbildningsinsatser som deras personal fått i olika digitala system som används i förvaltningen. Personerna som intervjuas är ense om att utbildning är viktig och redogör varför de anser det. Medarbetarna måste också få vara delaktiga i processen, poängterar enhetschefen Emilie Andreasson.

Samordnarna och planerarna är en medarbetargrupp som hemvårdsförvaltningen valt att ge utbildningar, så att de i sin roll ”som spindeln i nätet” kan sprida kunskapen vidare till andra kollegor. Av flera system, nya som befintliga, har den här gruppen fått utbildningar för att lära sig använda och förstå digitala system bättre. Emelie Davidsson är en av samordnarna som fått utbildning. Hon beskriver att utbildning är jätteviktigt och att det är många av hennes kollegor som inte har så bra kännedom om systemen som används. Hon tror att detta kan bidra till att fler får fördjupad kunskap om de digitala system som används dagligen i deras verksamhet.

Den andra lärprocessfilmen som varje delprojekt tar fram i projektet fokuserar på hur utbildningar har genomförts och hur det kan ha bidragit till att öka medarbetarnas digitala kompetens. Filmen fokuserar också på att fånga upp delaktighet som skapats och hur medarbetarna haft möjlighet att vara involverade i processen.

Är digitalisering svaret?

Den 11 september gick Halland och Skåne samman för att arrangera en konferens med temat ”Är digitalisering svaret?”. Bakom konferensen står projekten Digga Halland och DigiLitt.kom, som båda arbetar med att höja den digitala kompetensen hos vård- och omsorgspersonal. Drygt 250 personer befann sig på konferensen för att diskutera och problematisera frågan om digitalisering är svaret på framtidens vård och omsorg.

– Så långsamt som det går idag, kommer det aldrig gå igen.

Julia Bendelin var konferensens moderator som med gotländsk stil inledde dagen med att prata vitt och brett om digitalisering och hur den påverkar samhället. Hon berättar att det går fort, och att det inte kommer att gå långsammare bara för att vi vill eller tror det. Julia berättar att inställningen till förändringen kommer påverka vad man själv svarar på dagens fråga ”Är digitalisering svaret”. Hon menar att det är du som väljer om du vill att det ska vara svaret på frågan.

Moderator för dagen var Julia Bendelin.

Inledningsvis välkomnades tre forskare från Högskolan i Halmstad upp på scenen och utifrån sina perspektiv ge ett svar på dagens temafråga. Pontus Wärnestål pratade om Service design och var tydlig med att sätta personalens åsikter och kunskaper i rampljuset.

– Digitalisering handlar inte om tekniken utan om strukturerna runt teknologin. Den som ska vara med och använda tekniken måste därför vara med och utveckla den. Du gör inte den här utvecklingen i ett konferensrum, du måste ut i verkligheten och hämta upp autentiska behov från verksamheten, säger Pontus Wärnestål.

Martin Danielsson och Ingela Skärsäter fortsatte på Pontus spår under sina föreläsningar. Den enda som kunde säga ja eller nej på frågan var Martin.

– Nej, digitaliseringen är inte för alla. I praktiken får den nödvändigtvis inte den effekt som man tror. I de flesta fall drivs digitaliseringen av ekonomiska vinster, inte av rätt orsaker. Att digitalisera är inget självändamål i sig, utan att realisera ett mål om en jämställd vård och omsorg borde vara drivkraften, säger Martin Danielsson, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap.

– Vi måste ge en röst åt de som använder tekniken. När vi har brukaren i fokus måste vi se till helheten, vilket ibland kan vara svårt i ett möte med människor när vi använder digital teknik, säger Ingela Skärsäter som är professor i omvårdnad och pratar om etiska aspekter på digitalisering.

Ingela Skärsäter menar att man måste prata om hur digitaliseringen påverkar arbetsplatsen och utvecklar att många situationer gör att medarbetarna själva få ta ansvar för kvaliteten vilket hon menar kan påverka stress. Det är därför viktigt att vi delar ansvaret poängterar hon.

– Vi bör tillsammans se till en lösning och arbeta ihop. Digitaliseringen är ett faktum och vi måste lära oss arbeta med det, säger Ingela Skärsäter.

Under lunchen och på eftermiddagen kunde deltagarna på konferensen besöka en ”testhörna”. Här ställde några företagare ut digitala produkter som personalen kunde testa, prova och ställa frågor kring för att se vad som idag finns att köpa in, men också vad som är under utveckling.

Under eftermiddagen fortsatte konferensprogrammet med fokus på arbetsmiljö. Anna Spånt Enbuske, utredare på Kommunal, pratade om olika rapporter och de slutsatser hon har kunnat dra utifrån dessa.

– Personalen får inte vara med och påverka den digitala tekniken, trots att den påverkar vardagen och arbetet så tydligt. Är inte det konstigt? Säger Anna Spånt Enbuske. Det är väldigt få innovationer som utvecklas av medarbetarna och det måste vi ändra på!

Anna pratar om att medarbetarnas perspektiv inte ens finns med i definitioner av nya begrepp som kommit upp i samband med digitalisering av vård- och omsorg. Hon menar att det exkluderar medarbetaren trots att det påverkar den anställdes arbetsmiljö. Hon uppmanar alla i publiken att prata om digitalisering i relation till arbetsmiljön.

Anna Spånt Enbuske, Utredare Kommunal

När konferensdagen började närma sig sitt slut summerade moderatorn dagen så här:

– Är digitalisering svaret, vad är då frågan? Vi har idag gemensamt kommit fram till att ni måste ställa frågorna och att ni inte behöver vara de som svarar. Er uppgift är att ställa frågorna, avslutar Julia Bendelin.

Utöver svaret var det många återkommande föreläsare som tryckte på samma saker, bland annat hur viktig personalens inflytande och möjlighet till delaktighet är, och hur tekniken i sig inte är lösningen utan att användningen är det viktiga.

Slutsatsen kanske låter något flummig, men det rådde konsensus i föreläsningssalen och bland föreläsarna om att det inte finns ett givet svar på dagens stora fråga. Det beror helt enkelt på och det viktigaste är att ställa frågor som leder oss fram till ett svar. Ibland är det digitalisering som är svaret, ibland inte.

Vad anser deltagarna och vad är deras svar på frågan?

Vad hade Europeiska socialfonden att säga om samverkanskonferensen?

Kortfilm om konferensen

Klicka på bilden för att spela upp filmen på Vimeo, Kommunförbundet Skånes kanal.

Relaterat material
Läs nyheten på Högskolans webbplats
Se pressmeddelandet från DigiLitt, Kommunförbundet Skåne
Lyssna på P4 Hallands reportage från konferensen
Om samverkanskonferensen, Kommunförbundet Skåne
Kommunals utredare svarar på publikfrågor på sin blogg

 

Digitaliseringscoacherna gör sig redo för besök

Under hösten kommer Kungsbackas digitaliseringscoacher göra flera besök för att presentera sig själva och prata om digitaliseringsarbetet. I filmen får vi bekanta oss med coacherna och följa förberedelserna inför turnén.

Det är en solig dag i Kungsbacka denna augustidag. Delprojektledare Johanna Sporrong har tillsammans med sina kollegor i projektet samlat digitaliseringscoacherna för att göra de sista förberedelserna inför besöken som coacherna ska göra på olika arbetsplatser i kommunens vård- och omsorgsverksamheter. De har bokat in en hel turné av besök och de kommer åka parvis för att hålla presentationerna.

På besöken ska coacherna berätta om digitaliseringen, hur den påverkar oss, vad digitalisering innebär och vad den skapar för möjligheter. De kommer också att berätta om uppdraget som digitaliseringscoach. Under träffen med projektgruppen rustas de med material och stöttar varandra inför höstens uppdrag. Tillsammans går de även igenom presentationen och övar upplägget och talmanuet. Avslutningsvis delar delprojektledaren Johanna Sporrong ut en kasse till varje par, med material som de kan ha som stöd vid de olika besöken.

Det råder viss nervositet men också förväntan i rummet bland coacherna inför deras uppdrag. Att det ska bli kul råder det inget tvivel om, då energin är hög och entusiasmen sprudlar. Kungsbacka Vård & Omsorg har som delprojekt valt att arbeta med digitaliseringscoacher, som ska diskutera digitalisering med sina kollegor på arbetsplatsen och även genomföra minipiloter – tester av digitala lösningar.

Läs mer
Om Kungsbackas delprojekt

Workshop om jämställd innovation

Den 10 september höll projektet Digga Halland tillsammans med projektet Care Ware Nordic en workshop för vård- och omsorgspersonal med temat jämställd innovation. Vad är egentligen innovation och kan de arbeta med detta i sitt yrke? Det var svar som deltagarna kom att finna under eftermiddagens gruppdiskussioner.

Workshopen leddes av Emma Börjesson och Anna Isaksson, som båda två arbetar på Hälsoteknikcentrum Halland, Högskolans samverkansarena kring hälsoinnovation. Emma och Anna började med att synliggöra hur normer, sexualitet, klasser, och andra faktorer tränger sig in i utformningen av digital teknik, det som i många fall kallas välfärdsteknik eller hälsoinnovation.

– Har ni tänkt på att många digitala assistenter såsom chattrobottar exempelvis, oftast är kvinnor? Vi kan nämna flera exempel såsom Amazons ”Alexa” och Apple’s ”Siri”. Varför har digitala assistenter designats så? Inleder Emma Börjesson för att ifrågasätta jämställd innovation.

Emma Börjesson och Anna Isaksson

Innan workshopen sätter igång börjar Anna med att förklara konsekvenserna av att teknik framställs som ”räddningen” på utmaningarna inom vård- och omsorg. Hon säger att det skapar det en ensidig bild av vad som är innovation. Teknik och digitala lösningar är nödvändiga, men med dominanta föreställningar så kan vissa problem, erfarenheter och utmaningar riskera att falla bort.

–  Ofta tänker vi att teknik ska komma in och ”rädda välfärden”, men vi vet att det idag finns mängder av lösningar och potentiella innovationer inom sektorn, som inte är tekniska. Varför har de så låg status? Och hur sprider vi dessa? Det är en mycket viktig fråga, menar Anna Isaksson.

Kan inte kvinnor arbeta med innovation? Är det könsbundet? Anna och Emma fortsätter in på en historisk tillbakablick och beskriver att innovatörer, egenföretagare och uppfinnare nästan alltid varit män. De berättar att det säkert funnits flera kvinnor också, men som varken fått plats, eller kanske själva förstått att det som dem gjort också varit innovation. Anna och Emma berättar om olika projekt som de varit med och drivit och hur de vid flera tillfällen frågat vård- och omsorgspersonal om olika innovativa lösningar och idéer på deras arbetsplats. De fick inga svar. Men frågan var felställd menar Anna och Emma som utvecklar:

–  Personal inom vård och omsorg har jättebra idéer men kände inte igen sig i begreppet innovation, eller att deras lösningar kunde vara innovation. När vi började ställa frågorna på ett annat sätt fick vi in väldigt många fler exempel på lösningar som kan ses som innovationer eller potentiella innovationer. Att kvinnorna inte uppfattar sig som innovatörer eller bärare av idéer har att göra med att innovation är maskulint kodat. Både inom vetenskapen och populärkulturen är det framförallt män som lyfts fram. Kvinnor har osynliggjorts eller inte fått ta plats som innovatörer.

I diskussionerna inflikar en av workshopens deltagare med en kommentar:

– Innovation anser jag är ett annat sätt att göra aktiviteten på, säger Nina Pour.

Emma och Anna fortsätter på spåret om hur viktigt det är att personalen, som kan sitt arbete, får vara med och påverka, men också bli lyssnade på. De understryker att idéer redan finns hos personalen men att det måste till det måste till processer och tillvägagångssätt för att ta hand om och förvalta idéerna. Det framgår tydligt att workshopens syfte handlar om att få personalen att börja tänka kring hur jämställd innovation tar form och hur det påverkar sättet vi ser på det. Kanske även sättet som vi förhåller oss till det.

– Tyst kunskap och erfarenheter kan inte och ska inte alltid produktifieras. Vi måste kanske snarare hitta former för överföring av tyst kunskap och viktiga erfarenheter, menar Anna Isaksson.

Avslutningsvis pratar gruppen om motstånd till förändring och hur digital teknik inte alltid är en lösning, i exempelvis de fall där det skapar känslan av att något annat försvinner. Emma lyfter ett exempel från verkligheten där en verksamhet införde digitala nycklar. Det uppstod en kritik kring införandet av digitala nycklar, inte för att lösningen var fel, utan för att det tog bort något annat som var väldigt viktigt. Emma utvecklar att personalen tidigare nyttjade tillfället, när nycklar skulle hämtas, som en informell mötesplats. Då bytte personalen idéer och erfarenheter mellan varandra. Det var alltså inte den digitala lösningen som de var negativt inställda till, utan snarare var de bekymrade över att en mötesplats försvann.

Dagens workshop, där drygt 30 personer medverkade, handlade om med stöd av ett jämställdhets- och normkritiskt perspektiv utmana traditionella bilden av vad innovation är. Syftet var också att bidra till att upptäcka nya områden för utveckling av potentiella innovationer inom vård- och omsorg. Det handlar om att reflektera kring smarta lösningar på arbetssysslor eller arbetssätt, något som vi alla säkert vardagligen gör, utan att vi tänker på det som ”innovation”.

Relaterat material
Filmer som visades på workshopen går att hitta här.