Workshop om jämställd innovation

Den 10 september höll projektet Digga Halland tillsammans med projektet Care Ware Nordic en workshop för vård- och omsorgspersonal med temat jämställd innovation. Vad är egentligen innovation och kan de arbeta med detta i sitt yrke? Det var svar som deltagarna kom att finna under eftermiddagens gruppdiskussioner.

Workshopen leddes av Emma Börjesson och Anna Isaksson, som båda två arbetar på Hälsoteknikcentrum Halland, Högskolans samverkansarena kring hälsoinnovation. Emma och Anna började med att synliggöra hur normer, sexualitet, klasser, och andra faktorer tränger sig in i utformningen av digital teknik, det som i många fall kallas välfärdsteknik eller hälsoinnovation.

– Har ni tänkt på att många digitala assistenter såsom chattrobottar exempelvis, oftast är kvinnor? Vi kan nämna flera exempel såsom Amazons ”Alexa” och Apple’s ”Siri”. Varför har digitala assistenter designats så? Inleder Emma Börjesson för att ifrågasätta jämställd innovation.

Emma Börjesson och Anna Isaksson

Innan workshopen sätter igång börjar Anna med att förklara konsekvenserna av att teknik framställs som ”räddningen” på utmaningarna inom vård- och omsorg. Hon säger att det skapar det en ensidig bild av vad som är innovation. Teknik och digitala lösningar är nödvändiga, men med dominanta föreställningar så kan vissa problem, erfarenheter och utmaningar riskera att falla bort.

–  Ofta tänker vi att teknik ska komma in och ”rädda välfärden”, men vi vet att det idag finns mängder av lösningar och potentiella innovationer inom sektorn, som inte är tekniska. Varför har de så låg status? Och hur sprider vi dessa? Det är en mycket viktig fråga, menar Anna Isaksson.

Kan inte kvinnor arbeta med innovation? Är det könsbundet? Anna och Emma fortsätter in på en historisk tillbakablick och beskriver att innovatörer, egenföretagare och uppfinnare nästan alltid varit män. De berättar att det säkert funnits flera kvinnor också, men som varken fått plats, eller kanske själva förstått att det som dem gjort också varit innovation. Anna och Emma berättar om olika projekt som de varit med och drivit och hur de vid flera tillfällen frågat vård- och omsorgspersonal om olika innovativa lösningar och idéer på deras arbetsplats. De fick inga svar. Men frågan var felställd menar Anna och Emma som utvecklar:

–  Personal inom vård och omsorg har jättebra idéer men kände inte igen sig i begreppet innovation, eller att deras lösningar kunde vara innovation. När vi började ställa frågorna på ett annat sätt fick vi in väldigt många fler exempel på lösningar som kan ses som innovationer eller potentiella innovationer. Att kvinnorna inte uppfattar sig som innovatörer eller bärare av idéer har att göra med att innovation är maskulint kodat. Både inom vetenskapen och populärkulturen är det framförallt män som lyfts fram. Kvinnor har osynliggjorts eller inte fått ta plats som innovatörer.

I diskussionerna inflikar en av workshopens deltagare med en kommentar:

– Innovation anser jag är ett annat sätt att göra aktiviteten på, säger Nina Pour.

Emma och Anna fortsätter på spåret om hur viktigt det är att personalen, som kan sitt arbete, får vara med och påverka, men också bli lyssnade på. De understryker att idéer redan finns hos personalen men att det måste till det måste till processer och tillvägagångssätt för att ta hand om och förvalta idéerna. Det framgår tydligt att workshopens syfte handlar om att få personalen att börja tänka kring hur jämställd innovation tar form och hur det påverkar sättet vi ser på det. Kanske även sättet som vi förhåller oss till det.

– Tyst kunskap och erfarenheter kan inte och ska inte alltid produktifieras. Vi måste kanske snarare hitta former för överföring av tyst kunskap och viktiga erfarenheter, menar Anna Isaksson.

Avslutningsvis pratar gruppen om motstånd till förändring och hur digital teknik inte alltid är en lösning, i exempelvis de fall där det skapar känslan av att något annat försvinner. Emma lyfter ett exempel från verkligheten där en verksamhet införde digitala nycklar. Det uppstod en kritik kring införandet av digitala nycklar, inte för att lösningen var fel, utan för att det tog bort något annat som var väldigt viktigt. Emma utvecklar att personalen tidigare nyttjade tillfället, när nycklar skulle hämtas, som en informell mötesplats. Då bytte personalen idéer och erfarenheter mellan varandra. Det var alltså inte den digitala lösningen som de var negativt inställda till, utan snarare var de bekymrade över att en mötesplats försvann.

Dagens workshop, där drygt 30 personer medverkade, handlade om med stöd av ett jämställdhets- och normkritiskt perspektiv utmana traditionella bilden av vad innovation är. Syftet var också att bidra till att upptäcka nya områden för utveckling av potentiella innovationer inom vård- och omsorg. Det handlar om att reflektera kring smarta lösningar på arbetssysslor eller arbetssätt, något som vi alla säkert vardagligen gör, utan att vi tänker på det som ”innovation”.

Relaterat material
Filmer som visades på workshopen går att hitta här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *