I vad som uppges vara den första boken om publiceringsetik på svenska finns en hel del matnyttigt om sådant som fusk och god forskningssed, medförfattarskap samt peer review och redaktionella bedömningar. I det något summariska kapitlet om elektronisk publicering och open access skriver man även bland annat om framväxten av megatidskrifter och vad man kallar stratifierande tidskrifter, overlay journals.
Megatidskrifter liknar närmast stora elektroniska OA-arkiv och har i regel hög acceptansnivå för vilka artiklar som uppfyller grundläggande vetenskapliga krav. Den korta granskningsprocessen handlar helt enkelt om artikeln skall accepteras för publicering eller ej, inte om att föreslå förbättringar. Enligt egen utsago ligger acceptansnivån i PLoS One – en av de mest kända megatidskrifterna – på cirka 70 %. Som ett exempel på den omfattande täckningen så publicerade man år 2010 1,6 % av alla artiklar som finns indexerade i den medicinska databasen PubMed. Några fler kända tidskrifter av denna typ är AIP Advances, SAGE Open, Scientific Reports och F1000Research.
Stratifierande tidskrifter eller overlay journals är i sin tur tidskrifter som består av ett redaktionellt urval av det bästa från olika elektroniska arkiv, försett med analyser och kommentarer. På så sätt kan de utgöra ett kvalitativt komplement till megatidskrifternas snabba och effektiva publiceringsväg. Exempel på denna typ av tidskrift är PLoS Hubs: Biodiversity, F1000 samt den svenska Lund Medical Faculty Monthly.
De två författarna till boken Publiceringsetik är Stefan Eriksson, universitetslektor och docent i forskningsetik vid Uppsala universitets Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), samt redaktör för Vetenskapsrådets webbplats om forskningsetik, CODEX och Gert Helgesson, universitetslektor och docent i medicinsk etik vid Karolinska Institutet, där han forskar om och undervisar i forskningsetik.
Läs mer om boken hos Studentlitteratur.