Kategoriarkiv: Vetenskaplig publicering

De 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås

I många frågor kan det vara intressant att ta del även av förläggarnas perspektiv på publicering. Förlaget Taylor & Francis har satt samman en instruktionsfilm om vad man bör tänka på för att bli publicerad. Här ger de oss bland annat en lista på de 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås.

De 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås

  1. Bidraget har skickats till fel tidskrift, faller utanför ramen för dess inriktning.
  2. Bidraget är inte utformat som en egentlig tidskriftsartikel (kanske alltför journalistiskt, ett kapitel i en avhandling eller en konsultrapport).
  3. Bidraget är antingen alltför långt eller för kort.
  4. Bidraget beaktar inte i tillräckligt hög grad tidskriftens riktlinjer eller konventionerna för akademiskt skrivande.
  5. Bidraget har språkliga och/eller stilistiska brister (interpunktion, grammatik, engelskakunskaper).
  6. Bidraget misslyckas med att säga någonting väsentligt, kommer inte med något nytt inom ämnet eller konstaterar endast det uppenbara på ett långrandigt sätt.
  7. Bidraget är inte tillräckligt kontextualiserat (fokuserar t. ex. på provinsiella intressen och förbiser behoven hos en internationell eller vidare läsekrets).
  8. Bidraget har ett bristfälligt teoretiskt ramverk (inkl. referenser till relevant litteratur).
  9. Bidraget är osammanhängande och uppenbart inte korrekturläst.
  10. Bidraget är kränkande, oetiskt eller ohyfsat.

Nytt om ORCID

ORCID (Open Researcher & Contributor ID) som vi tidigare skrivit om är ett internationellt id för forskare som nu har över 250 000 registrerade medlemmar och över 80 anslutna medlemsorganisationer (däribland Chalmers).

orcid-logoVetenskapsrådet kommer inom kort att med stor sannolikhet ta beslut om att göra ORCID obligatoriskt i alla forskningsansökningar från och med någon gång i vår. Detta framkom på gårdagens workshop om utvecklingen av SwePub för att möjliggöra bibliometriska analyser – där vi deltog med två representanter från Högskolan i Halmstad.

Sedan en tid tillbaka finns även ett ORCID-fält i DiVA. Detta kompletterar (men ersätter inte) fältet för lokalt användar-id (vilket behövs för att koppla DiVA-posterna till personalkatalogen och CV-databasen). För dig som registrerat dig i ORCID (vilket vi rekommenderar) har vi nu möjlighet att genom en batchfunktion enkelt lägga till detta på alla dina DiVA-poster. Kontakta DiVA Helpdesk för hjälp med detta!

Apropå bibliometriska mått och deras begränsningar

När man använder sig av bibliometriska metoder för att analysera och utvärdera forskning är det viktigt att inte bara använda sig av exakta definitioner av vad det är man mäter, utan också att man tydligt klargör och är medveten om metodologins begränsningar – det vill säga vad som faller utanför de givna mätområdena, eller så att säga utgör de ”vita fläckarna” på kartan.

Tolkning krävs

Bibliometriska studier handlar om att ta fram statistiska mätvärden för ett antal indikatorer om publiceringsproduktivitet. En indikator kan till exempel visa på antalet publikationer av en viss typ som registrerats i en databas eller hur många gånger en viss artikel har citerats.

Som det framgår av själva termen indikatorer vill man genom dessa indikera (”peka på”) någonting om helheten. När man på detta sätt med andra ord kvantifierar vissa delaspekter av en given datamängd krävs det dock alltid en tolkning.

För att kunna göra en tillförlitlig tolkning krävs i sin tur såväl en förståelse för metodologins begränsningar som en ingående kännedom om omständigheterna för det faktiska sammanhang som ligger till grund för mätningen. Det är just av denna anledning som som någon form av självvärdering ofta spelar en så betydelsefull roll i processen.

Kartan och landskapet

När vi talar om bibliometri skulle man kunna göra en liknelse med varför och hur man ritar en karta över ett landskap. ”Landskapet” i det här fallet är exempelvis en forskningsmiljös sammanlagda publicering och ”kartan” är då den bibliometriska studien.

Någon form av karta kan mycket väl vara nödvändig för att överhuvudtaget kunna skaffa sig en överblick över ett område och därmed medvetet kunna orientera sig. Kartan kommer dock alltid – och i likhet med varje teoretisk modell eller kunskapsrepresentation –  att på ett eller annat vis vara en dimensionsreducerad förenkling av den mer komplexa helheten. Frågan är bara vilka delar som lyfts fram, eller vilka ”glasögon” kartan så att säga erbjuder en att betrakta landskapet med.

De metoder man väljer att använda sig av i sin bibliometriska ”kartritning” får av naturliga skäl olika konsekvenser för resultatet. Inte minst kan det slå olika beroende på vilket forskningsämne man väljer att titta på. Därför är det begripligt att kritik mot de gängse bibliometriska metoderna snarare kommit att bli mer regel än undantag i många läger. Samtidigt används bibliometriska analyser allt oftare som ett sätt att försöka ta fram objektiva kriterier för kvalitetsutvärderingar, ranking och medelstilldelning.

Vanlig kritik och några sätt att kompensera för och tillmötesgå denna

En högst relevant och också utbredd kritik är exempelvis att Web of Science (WoS) – den databas som än så länge är den enda som medger datauttag när det gäller citeringsanalys – har en bristande täckning, och då framförallt när det gäller humaniora och samhällsvetenskap. Citeringsanalysen utgår enbart från kollegialt granskade artiklar indexerade i just WoS, vilket då utesluter forskningsresultat publicerade inte bara i monografier utan också i konferenstryck.

För att till viss del kompensera för att man inom olika ämnen sinsemellan kan ha mycket olika olika publicerings- och och citeringsmönster har man tagit fram så kallade fältnormerade indikatorer. Dessa utgår från det genomsnittliga värdet inom ett visst ämnesområde, för att man så att säga skall undvika att jämföra äpplen med päron. Men inte heller dessa fältnormerade indikatorer går fria från kritik. Så har till exempel Peter Sjögårde, bibliometrisk analytiker på KTH, nyligen uppmärksammat ett amerikanskt initiativ som kritiserar indikatorn Journal Impact Factor. Liknande kritiska synpunkter finns även redovisade under rubriken ”Citation impact” på den nya webbtjänsten PhD on Track, som vi tidigare tidigare skrivit om.

Ett alternativt och kompletterande sätt att mäta genomslag på – förutom just genom citeringar – är rankning av publiceringskanaler. En poängberäkning sker då utifrån hur pass god vetenskaplig kvalitet en viss tidskrift eller ett förlag av en expertgrupp anses hålla inom ett ämnesfält. Det är denna princip som ligger till grund för den så kallade norska modellen, vilken blivit ett slags standard även här i Sverige.

Några vidare perspektiv

I regeringens senaste Forsknings- och innovationsproposition (2012/13:30) för perioden 2013–2016 föreslås bland annat att den nationella publikationsdatabasen SwePub skall utvecklas så att den skall komma att kunna ersätta den bristfälliga WoS som grund för bibliometriska utvärderingar. Då Högskolan i Halmstad via DiVA redan i dag levererar metadata till SwePub deltog vi i mars i år i en första workshop om framtida samverkan och standardisering kring detta.

Fördelen med att använda data direkt från DiVA är att den enskilde forskaren själv kan påverka vilket material som ligger till grund för analysen. I vår egen pågående forskningsutvärdering ARC13 har vi till exempel, som första lärosäte hittills, kunnat extrahera data från adressfältet i DiVA-posterna för att göra samverkansanalyser.

När det kommer till utvärdering och mätning av vetenskapligt genomslag handlar det hela i slutändan ändå till stor del om vilka intentioner man har med sin forskning, samt vilket typ av genomslag man eftersträvar. I en gedigen handbok utgiven av brittiska LSE Public Policy Group för hur man inom samhällsvetenskap och humaniora kan maximera sitt vetenskapliga genomslag skiljer man på akademiskt genomslag respektive externt genomslag i förhållande till det omgivande samhället. Sådana externa variabler bör man med fördel också försöka att inkludera i sina tolkningar och självvärderingar.

För att sammanfatta och lyfta fram huvudpoängen i dessa stycken: Någon form av bibliometri må vara nödvändig, men det är enbart uttolkningen av denna som kan kompensera för dess inneboende begränsningar och ge den dess fulla betydelse och sammanhang.

Informationskompetens för doktorander

PhD on Track (phdontrack.net) är en ny webbtjänst som riktar sig speciellt till forskarstuderande som vill veta mer om informationshantering och litteratur i forskningen. Den visar vägen från kartläggning av tidigare forskning till att publicera sin egna resultat.

  • Överblicka och upptäck! Hitta tidigare forskning – Citera och referera smart och effektivt
    ”By familiarizing yourself with available tools, techniques and methods for literature searching and referencing you will enhance both the efficiency and quality of your workflow.”
  • Publicera! Skicka in ditt manuskript – Ha koll på upphovsrätt och Open Access
    ”Making informed decisions about where and how to publish increases the chances of getting your work published and disseminated.”
  • Vad händer sedan? Bibliometri, citeringar och rankning av publiceringskanaler
    ”As a publishing researcher, you will need knowledge about how different publications are ranked by authorities and institutions.”

Verktyget är ett samarbetsprojekt mellan Aalborg Universitet, Høgskolen i Bergen, Norges Handelshøgskole, Universitetet i Bergen och Universitetet i Oslo.

Megatidskrifter och overlay journals

bild-4I vad som uppges vara den första boken om publiceringsetik på svenska finns en hel del matnyttigt om sådant som fusk och god forskningssed, medförfattarskap samt peer review och redaktionella bedömningar. I det något summariska kapitlet om elektronisk publicering och open access skriver man även bland annat om framväxten av megatidskrifter och vad man kallar stratifierande tidskrifter, overlay journals.

Megatidskrifter liknar närmast stora elektroniska OA-arkiv och har i regel hög acceptansnivå för vilka artiklar som uppfyller grundläggande vetenskapliga krav. Den korta granskningsprocessen handlar helt enkelt om artikeln skall accepteras för publicering eller ej, inte om att föreslå förbättringar. Enligt egen utsago ligger acceptansnivån i PLoS Oneen av de mest kända megatidskrifterna – på cirka 70 %. Som ett exempel på den omfattande täckningen så publicerade man år 2010 1,6 % av alla artiklar som finns indexerade i den medicinska databasen PubMed. Några fler kända tidskrifter av denna typ är AIP Advances, SAGE Open, Scientific Reports och F1000Research.

Stratifierande tidskrifter eller overlay journals är i sin tur tidskrifter som består av ett redaktionellt urval av det bästa från olika elektroniska arkiv, försett med analyser och kommentarer. På så sätt kan de utgöra ett kvalitativt komplement till megatidskrifternas snabba och effektiva publiceringsväg. Exempel på denna typ av tidskrift är PLoS Hubs: Biodiversity, F1000 samt den svenska Lund Medical Faculty Monthly.

De två författarna till boken Publiceringsetik är Stefan Eriksson, universitetslektor och docent i forskningsetik vid Uppsala universitets Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), samt redaktör för Vetenskapsrådets webbplats om forskningsetik, CODEX och Gert Helgesson, universitetslektor och docent i medicinsk etik vid Karolinska Institutet, där han forskar om och undervisar i forskningsetik.

Läs mer om boken hos Studentlitteratur.

Länk till boken i vår lokala katalog

Länk till Libris

Internationella Open Access-veckan

OA-weekMed anledning av den pågående internationella Open Access-veckan vill vi på Högskolebiblioteket passa på att slå ett slag för open access (OA) som publiceringsmodell. De senaste åren har denna relativt nya modell vuxit sig allt starkare som ett efterfrågat och livskraftigt alternativ till konventionell, prenumerationsbaserad publicering.

Vad är open access?

Open access-publicering av vetenskaplig litteratur innebär att denna görs fritt tillgänglig i digital form på Internet för alla att läsa, ladda ned, kopiera och använda. När det gäller artiklar kan detta göras antingen 1.) direkt i en OA-tidskrift, eller 2.) genom så kallad parallellpublicering av en tidigare publicerad artikel. På så vis skapas förutsättningar för att göra forskningen mer synlig, spridd och citerad.

Ett aktuellt exempel på direktpublicering i en OA-tidskrift är den nya studien ”Political Institutions and Their Historical Dynamics” som Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap här vid Högskolan i Halmstad, är medförfattare till. Genom att, som i det här fallet, välja att publicera artikeln i den framstående och vetenskapligt granskade OA-tidskriften PLOS ONE erbjuds läsaren även länkar till citeringar i sociala medier som Facebook och Twitter.

På Högskolan i Halmstad sker parallellpublicering i publikationsdatabasen DiVA – det Digitala Vetenskapliga Arkivet. Enligt rektorsbeslut är det obligatoriskt för forskare och anställda att registrera sina publikationer i DiVA, men man kan med fördel också välja att gå ett steg längre och även publicera dem open access – fritt tillgängliga i fulltext. Bara under den senaste månaden har cirka 26 000 unika besökare utnyttjat möjligheten att ladda ner fulltextdokument härifrån – totalt fler än 50 000 gånger.

Ökad synlighet – ökad citeringsgrad

Direkt OA-publicering och parallellpublicering i öppna digitala arkiv är alltså två huvudsakliga vägar att gå för att göra forskningsresultaten mer synliga och därmed också mer citerade. Ökad citeringsgrad är i sin tur en viktig faktor för ökade forskningsanslag. De ökade forskningsmedel, drygt en miljon kronor, som Högskolan i Halmstad i den senaste budgetpropositionen föreslås få för 2013 hänför sig just till att forskarna här skriver och publicerar vetenskapliga arbeten vilka blir alltmer citerade.

Läs mer

Läs mer om OA-publicering på Kungliga bibliotekets programsida OpenAccess.se och i vår bibliotekarie Anna Carlborgs uppsats Vetenskaplig kommunikation genom open access.

Orättvist och Kafkalikt?

Så beskrivs ibland det traditionella peer review-förfarandet där referenterna är okända för artikelförfattaren och för läsaren. Är en öppen granskningsprocess med full insyn i granskningen av insända artiklar till vetenskapliga tidskrifter att föredra?

BMJ har nyss publicerat en randomiserad studie om peer review där man undersöker open peer review jämfört med traditionell. Under 2011 kommer tidskriften att införa en öppen referentgranskning.

Läkartidningens redaktionsblogg ger en sammanfattning under rubriken Referenter – ut ur skuggan.

Det är en intressant diskussion och BMJ-artikeln innehåller länkar till fler röster i debatten.