Ikväll har jag haft ett hedersuppdrag: jag har pratat om min forskning med Strokeföreningen och Afasiföreningen i Skaraborg. Att sitta på min kammare och forska blir meningsfullt först när det sker i dialog med människorna det berör.
Så tack för att jag fick komma och prata med er och för att jag hela tiden får lov att lära mig mer av er! Och tack för rosen. 🙂
Idag, den 10 oktober, uppmärksammas afasi lite extra genom den Internationella afasidagen
Afasiförbundet (www.afasi.se), som har som slogan ”Vi vägrar vara tysta!”, går ut starkt i media idag för att uppmärksamma att stroke- och afasivården blir allt mer ojämlik i Sverige. Beroende på vilket landsting du bor i får du väldigt olika förutsättningar för en god rehabilitering, och på många platser genomförs betydande försämringar. I sitt pressmeddelande skriver Afasiförbundet (genom sin ordförande Lars Berge-Kleber):
”Ojämlikheten i strokevård och rehabilitering är stor med omfattande regionala skillnader. I Stockholm får allt färre personer allvarliga konsekvenser av en stroke till följd av snabb och specialiserad behandling med trombolys och trombektomi. I Jönköpingsregionen har antalet sjukhusplatser till personer som fått en stroke redan bantats ned med två tredjedelar. På andra håll i landet, exempelvis i Gävle, har en diskussion förts om att slå samman strokeenheten med geriatriken. Detta trots att det finns starka evidens för att vård vid strokeenhet räddar liv.”
”Att Socialstyrelsens många bra förslag i ”Vård vid stroke” omsätts i praktiken regionalt är därför avgörande för de många tusen människor som varje år får afasi efter en stroke. Såväl landsting som regioner måste ta ansvar för sina delar av vårdkedjan. Det är av högsta vikt att landsting, regioner och kommuner i Sverige rustar sin afasi- och strokevård. Nationalekonomiskt kommer det att löna sig genom ett minskat vårdbehov, lägre rehabiliteringskostnader och minskat produktionsbortfall bland personer som får stroke i yrkesverksam ålder. Utifrån ett etiskt perspektiv finns det bara vinnare.”
Pressmeddelandet finns publicerat i en rad olika tidningar idag, som debattinlägg med lokala avsändare.
Hela Hälsingland: http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/stora-skillnader-i-vard-en-av-tre-far-afasi-efter-stroke
Nya Wermlands-Tidningen: http://nwt.se/asikter/debatt/2017/10/10/varden-har-blivit-allt-mer-ojamlik
Gefle Dagblad: http://www.gd.se/opinion/debatt/varden-vid-afasi-och-stroke-ar-allt-ojamlikare
Östersunds-Posten: http://www.op.se/opinion/debatt/debatt-varden-vid-afasi-och-stroke-allt-mer-ojamlik
Heja Afasiförbundet! 🙂
Idag har jag postat min (andra) etikansökan! Att bedriva forskning där människor medverkar innebär ett stort etiskt ansvar. Genom historien – och i nutid! – har det visat sig att forskare ibland bokstavligt talat går över lik för att kunna driva igenom sina projekt. För att förhindra att människor far illa av att delta i forskning finns därför en rad forskningsetiska regler, och all forskning som avser människor måste godkännas av en etikprövningsnämnd innan den får genomföras.
För min egen del innebär detta att jag måste (vilket jag gärna gör!) etikpröva alla delar av mitt projekt som innebär att personer med afasi medverkar. I början av projektet (i februari 2015) genomfördes en etikprövning av den första halvleken av mitt projekt – och nu är det dags igen! Efter mitt halvtidsseminarium i våras går mitt projekt in i en ny fas, och en ny etikprövning ska genomföras. Det har inneburit en del arbete att skriva ansökan, men jag märker också att det gick lättare den här gången än den förra. Jag har lärt mig mycket sedan dess!
Nu är ansökan (35 sidor i 18 kopior!) postad till den regionala etikprövningsnämnden i Lund, och jag kan bara vänta på deras utlåtande.
