Det är tur att vi är flera

Veckan har sprungit iväg igen och jag har brottats med många stora frågor den här veckan. Frågor kring hur det kan vara så lätt att föreställa sig hur man ska leva sitt liv men hur svårt det är att faktiskt göra det i praktiken, vilka val man ska göra som gynnar sig själv och andra mest. Hur man ska tänja på gränser, gå ur sin comfort-zone och också så små frågor som hur mycket eller lite mat min plånbok har råd att fylla mitt kylskåp med. Det är inte bara att vara vuxen. Det är ansvar för stort och smått, och varje handling för en framåt åt ett eller annat håll.

Det är tur att vi är flera som är på samma plats i livet som jag, som också irrar runt och försöker hitta sig själva, som försöker förstå vad lagom är, vad kärlek är, vad förväntningar innebär och vilken röst man verkligen ska lyssna mest på. Jag faller lätt, snubblar framåt och dömer mig själv hårt. Det hände mig i slutet på förra veckan och jag har ägnat veckan åt att resa mig upp och inte slå mig själv för hårt för de misstag jag gör. Det är svårt att göra en personlig utveckling, ännu svårare att visa den för andra som har en förväntad bild av den man är. Kontentan är som vanligt, livet är livet, med allt vad det innebär.

Idag gillar jag livet på ett sådant där, vill krypa upp i soffan med raggsockor och den jag tycker mest om och bara vara sätt. Jag ska inte göra precis det idag, men jag ska lösa livets frågor med en god vän och sen ska jag avsluta kvällen med bio. Små höjningar av den vanliga lunken man vanligtvis vandrar i.

IMG_0876

Ta för dig för det kanske är försent nästa gång

Trots praktiken som jag trodde skulle mynna ut i en otroligt hög stressnivå går jag runt mer harmonisk än tidigare. Det kan bero på att strukturen i vardagen infunnit sig, eller att jag har hittat en väg att vandra just nu som överensstämmer med både mitt sinne, min vilja och min kropp. Att jag har hittat människor att umgås med som stärker, som förstår tankegångar, som strävar framåt och som förstår att känslorna kan få vara styrande i livet. Det är vackert, och trots att jag inte kan veta om vägen kommer fortsätta vara såhär rak i en dag till, eller ett år, så vet jag att jag njuter just nu.

Min pappa sa någonting om att man ska försöka se varenda möte som något värdefullt och inte låta värdet av det man har just nu, smutskastas av hur relationen har sett ut förr eller kommer se ut i framtiden. Trivs man idag och finner det värdefullt så kan det få fortsätta vara värdefullt även om slutet kommer se helt annorlunda ut. Med detta tankesätt blir det otroligt viktigt att göra något meningsfullt varje dag, att känna en tillhörighet och hitta glädjen i stunden, för då vet jag att den kommer alltid bestå, både nu i stunden och som ett minne att titta tillbaka på.

Med tankesättet kommer man vidare till frågan kring hur man ska nå glädjen varje dag. Eftersom glädjen är individuell så finns det inga riktiga svar men man måste kunna uttrycka sig för att nå ända fram. Något som är lätt att säga men oerhört svårt att göra. Oftast har man en väldigt klar bild i huvudet kring vad man vill få gjort eller sagt för att bli glad, men tankarna stannar oftast i huvudet istället för att uttryckas till de personer som egentligen behöver få höra dem. Jag är inte bra på att uttrycka mig till folk kring vad jag vill. Jag kan filosofera och abstrahera, men blir det konkret blir det alltför personligt. Personligt blir sårbart blir frustrerande vilket blir en ond cirkel vilket inte är hållbart. Men man får arbeta på sina brister. Jag försöker säga vad jag vill och försöker släppa tankeöverförings-teorin för att få som jag vill för den fungerar inte. Det tar alltför mycket kraft, och det är bättre att släppa sina hämningar och skrika ut vad man vill, för man lever faktiskt bara en gång och tänk om man går runt hela livet frustrerad för att man inte tog för sig? Frustrerad för att man inte gjort varje möte till det bästa det skulle kunnat bli?

Man skulle kanske kunna tänka sig att mycket av det jag skriver är lätt att tänka men svårt att tillämpa i praktiken och jag håller med. Det är svårt, men det är viktigt, och det är kul. Det övervinner.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En eloge till alla er som hinner med mer än er själva

Trodde inte jag skulle sitta efter åtta dagar på praktiken och säga att jag faktiskt fortfarande kan hålla ögonen öppna, huvudet högt och fortsätta le och skratta åt saker men det kan jag. Det känns över förväntan, det känns lätt, och det känns nästan som om jag kanske har hamnat rätt. Tro på mig när jag säger att jag fortfarande ägnar tankar kring om jag har valt rätt och om det är det här jag vill, men just nu så börjar känslan av att det känns bra ta över än mer, och den följer jag gärna. I några dagar nu så känns det som om jag kanske har landat lite, i ett yrkesval, i en riktning. Vi får väl se hur länge den kursen håller sig.

Annars rullar dagarna på fortare än som vanlig student och jag förundras över hur de som alltid jobbar heltid orkar ta hand om både sin familj, sina kroppar och sina intellekt. På ett eller annat vis. Ni får en stor eloge från mig, för jag har fullt upp med att bara hinna med mig själv och ni hinner med andra också. Det är häftigt, det är fint. Det visar att det går, och det visar också att kärleken skapar energi.

Jag ska snart iväg på ett viktigt möte och sen ska jag tanka energi med kladdkaksbakande, samtal och goda skratt, tillsammans.

IMG_9264

What about time?

Tiden är ett spännande begrepp. Ibland känns det som om den står stilla och ibland känns det som om den hoppar över varannat andetag och jagat stressar på allt man borde göra. Ibland passerar den i precis den takt man vill, och ibland känns den som en rymd. Fascinationen över dagarna har varit stor den här veckan, när start och slut-tider har varit fasta och jag har lärt mig att utnyttja varenda tidsrymd som finns kring en dag. Jag kan välja att jag prioritera att titta in i väggen en stund, att njuta över smaken på teet som dansar över tungan och att utbyta tankar kring det som just jag finner relevant.

Det må låta enkelt att säga att det än en gång är ens egna val som väljer hur livet skall bli och hur du vill utnyttja din tid, men man kan bestämma så mycket själv att det spritter i min kropp av insikten som jag måste träffa på många gånger. Det känns som om knäcker man gåtan kring hur ens egen person fungerar, och sedan vågar ta för sig över allt som finns så kan man uppnå i princip vad som helst med ett hållbart resultat. Skrämmande eller befriande, hur ser ni på insikten? Eller är det kanske inte ens en insikt värd att fundera över? Kanske är något alldeles för enkelt och vardagsmässig tanke för många av er, vad vet jag.

På samma sätt som man väljer hur man vill fylla sin tid, så kan man försöka vara smart och välja saker som faktiskt stärker personen och inte prestation. Därför kokar jag en stor kanna kaffe nu, ligger i sängen och skriver detta inlägg och struntar i att prestera en ännu snabbare joggingrunda idag. För det här är också att utnyttja den fritid jag har, precis som jag vill.

IMG_0435

Praktik

Hej alla fina läsare.

Klockan är strax över sju på morgonen och jag har som många andra fått ställa klockan och pallra mig upp, trotsa mörkret och tända alla lampor för att sluta kippa med ögonen. Praktiken drog igång i måndags och det har gått i ett sedan jag åkte dit den dagen. Det är väldigt mycket anspänning innan en praktik, och när man väl är där ska man bemöta både handledare, barn, kollegor, chefer, föräldrar samt sina egna tankar och känslor samtidigt. Att man blir trött är ett faktum kan ni säkert förstå. De första dagarna vågade jag knappt känna efter alls, jag har kört på och stängt av huvudet men igår kom det ikapp och halv nio bäddade jag ner mig sängen med hettande kinder och frossa. Kroppen är bra på att säga ifrån när den är trött och vill vila en stund och nu, nio timmar senare är jag pigg(are) och redo för en ny dag.

Har svårt att uttala mig mycket mer kring praktiken än så att det känns bättre nu än alla de föregående veckorna jag varit ute. Att försöka hitta tryggheten som jag ofta pratar om och ha börjat resan mot en harmoni i sig själv gör nytta på många plan, både i sin egen vardag och i yrkeslivet. För jag har roligare ute nu, än jag någonsin haft tidigare, och det beror helt på min egen person.

Något annat jag har funderat på väldigt de senaste dagarna är det här med lyckan och glädje. Ens högsta-nivå av välmående och det lägsta. För vi ska inte hymla med att man vissa dagar bara vill gråta eller känner irritation och frustration. Vi ska inte sticka under stolen med att vissa dagar känner man sig lika grå som en novemberhimmel. På samma sätt som vi vissa dagar skiner ikapp med solen och inte kan gnugga bort leendet på våra läppar. Att kunna vara så glad är ingenting man vill fundera särskilt mycket på i stunden, man försöker bara insupa, njuta och känna. Det borde man göra med de andra känslorna också, fast under en avgränsad tid och sedan försöka tränga fram ett leende ändå, för jag menar. Tänk vad mycket roligare livet blir om lägsta-nivån i livet är i alla fall ett leende varje dag, och högsta-nivån kan vara fnittret som bubblar i magen.

IMG_0361

Sammanfattning

Godmorgon alla läsare. 

Idag är det torsdag och det är ännu en dag då jag är glad och redo för en kul dag. Jag har betat av så mycket i veckan med körkort, redovisningar och senast igår kom det godkända betyget på läromedelsanalysen jag jobbade på för några veckor sedan. Det är alltid en boost när man klarar av de uppgifter man blivit tilldelad och för varje gång det blir rätt tror man på sig själv än mer.

Idag är jag också inbjuden på en matematikföreläsning, men jag ska erkänna att min kära syster som har höstlov ville komma på besök så jag prioriterar familjetid idag. Ska bli mysigt att få rå om och skratta ikapp med en kär familjemedlem istället för att bli arg över algebra och algoritmer.

Som ni märker rullar skolan på och ju fler terminer man lägger bakom sig, ju mer vardag blir det hela, och det blir en vardag jag har börjat trivas med. Trots tentaångest och uppgifter och tack vare förmåner som många timmars sömn och frihetskänslan. På måndag börjar en månads praktik, så jag suger ut det sista ur den här perioden och tar energi med mig i nästa. Jag tänker försöka göra det så bra jag bara kan.

DSC_0044

förresten alla.. det är halloweenfest imorgon, hur klär man ut sig utan att göra av med en krona? 

Härliga måndag

Det är inte ofta jag älskar måndagar men idag är det en speciell dag, för idag har lilla jag tagit körkort! Gratulerar mig själv och kan inte skriva många fler rader just nu för att jag är så lycklig. Tänker bara säga att har man viljan så kan man lyckas med mycket, som att kombinera körkortsstudier med högskolestudier!

 

IMG_1055

Fredagsglädje och studiemedelspåfyllning

Idag spritter det i min kropp utav glädje och förväntan, utav livslust och realitet. 

Bild 2014-10-24 kl. 15.47Jag utmanade mig själv idag och gav mig tid till att fundera på vad jag ville göra av min dag som var tillsynes fri för alla möjliga alternativ och tänkte att jag inte skulle fastna hemma. Så jag drog iväg till badhuset, jag simmade och badade bubbelpool, och bastade, alldeles ensam. Jag tog mig tid till en aktivitet alldeles själv och hel i den egna takten man som bäst trivs att göra saker i.  Jag tänker inte ljuga och säga att det var helt igenom en fantastisk upplevelse. Tycker fortfarande det är svårt att existera utan att någon annan ser det man gör. Det är som den där existensiella frågan. Rör sig löven på träden i skogen även fast vi inte ser dem? Logiskt sett och självklart gör dem det tänker jag. På samma sätt finns våra handlingar och tankar även om ingen besvarar dem eller ser dem, men det är svårare att se. Ännu en färdighet att öva på tror jag. Nu i efterhand känner jag ändå att det var hög livskvalitet att fundera på vad man själv vill göra och bara göra det, för att måna om sin egen person.

Om ungefär en vecka börjar min praktik i skolan, och inför den ska man skriva lektionsplaneringar och bedömningsuppgifter med tillhörande matriser. Jag tror att jag vet hur man gör, men jag ska erkänna att jag är nervös och att jag tvivlar på både min egen förmåga och det jag hilltills har skrivit. Men jag tror på att det blir bra, och om inte så har ingen dött, då är det bara att göra om och göra rätt.

Men innan praktik och lektionsplaneringar i praktiken så är det en vecka alltför lyxigt studentliv kvar. Sovmorgnar, fria arbetstider och personlig utveckling. Men först också en helg med tillhörande studiemedelspåfyllning. Det innebär god mat, och ännu mer livskvalitet. För jäkla vad bra man kan ha det om man bara planerar, tar vara på sin tid och funderar kring vad som är viktigt för en själv.

 

En snabb vecka med rodnad och räta linjer

Den här veckan har passerat fort bland matlådor, joggingrundor och matematik som inte får en plats i min logiska sfär och hemligheter som slutligen kommer skönjas för allmänheten.

Jag ska strax iväg på min sedvanliga intervall och styrketärning på gymmet med ett gäng människor som jag har börjat längta efter. Inte för att vi byter särskilt många ord varje gång vi ses, men alla kommer dit med lite värme och bara ett leende gör en dag så mycket bättre. Jag känner för att ta i ordentligt, känna mjölksyran och låta gårdagens misstag försvinna med kraften.

Jag brukar ofta tänka att man ska vara väldigt tolerant mot människor, mot misstag och snedsteg men det är desto svårare när man ska göra detsamma mot sig själv. Man är den hårdaste domaren mot sig själv, inte mot sina vänner. Jag gör misstag ofta, jag säger fel saker och jag råkar sjabbla bort mig i tider och bestämmelser. När det blir påkommet lyser skammens rodnad på mina kinder och magknipen är direkt där, det kan jag lova er. Men i en sådan stund ser man också hur mycket man gör rätt, och att ett litet misstag faktiskt bara belyser de rätta prestationerna än mer.

Så när skammens rodnad har bytts ut mot röda kinder av värme och höjd puls. Då ska jag slå mig ner och räkna ut magiska kvadrater, hitta samband mellan räta linjer och träffa en god vän för vårt sedvanliga djupa samtal och våra försök till att rädda världen. Det är en mysig torsdag, och jag tror att min onda fot kommer uppskatta eftermiddagen mer än förmiddagen.

IMG_0982

Ny vecka

Regnet på mina fönster gör att jag endast ser ett suddigt grönt och gulspräckligt hav av träd utanför. Jag sitter inne och väntar på en intervju för extra arbete som läxhjälp och försöker komma fram till om jag vill och eller borde springa en runda i regnet i eftermiddag. Ni vet säkert hur det är, ibland vet man inte om det är känslan eller förnuftet som talar men med en söndags lugna lunk kan man ju ta sig tid till att fundera.

I veckan som kommer ska skolan för min del äntligen komma igång lite mer. Eftersom jag inte har läst 100% på grund av kurser som lappar över varandra ibland och inte alls passar ibland har jag haft oerhört mycket tid till fritid, eftertanke och egna intressen. Trots att det är skönt, så längtar jag nu efter lite struktur och att få känna att jag är en del av ett rörligt samhälle. Att jag bidrar och att jag utvecklas. Att bygga upp en rejäl känsla av att nu kör vi, det känns bra, och det spritter lite i kroppen av att få utmanas. Dock vet jag att jag emellanåt inte får det tillbaka som jag vill utav det jag läser och då kan frustrationen bli än större än den som finns av att inte göra mycket alls. Men så länge ska jag ge det ett försök och sen får vi se vart allt tar mig någonstans.
Veckan ska i alla fall kretsas kring matematik, elefanter i klassrum och grupparbeten. Blandat med en hel del roligt förstås. Min kära morfar kommer på besök, vänner på middag, en dejt med min käraste avslutar veckan och helgen tänkte jag bli ompysslad av mina fina pappa. Kärlek och människor är nog det finaste som finns.