Kategoriarkiv: Studier

Det är dags för mig att säga hejdå

Hej till alla er som läser, till ni som tittat in ibland, till ni som läst allting och till er som inte ens vetat att jag existerat och kanske aldrig kommer att göra. Idag är det sista gången jag skriver till er här för jag ska ge mig iväg på en ny resa.

Jag talar mycket om resor, och i den här bloggen har ni fått läsa många inlägg om yttre och inre resor, drömmar, lycka och förhoppningar. Jag har under all den här tiden inte bara svamlat och slängt ut klyschor utan jag har faktiskt tillämpat allting i praktiken. Jag har känt efter, vridit och vänt på sammanhang, personer, känslor och drömmar och kommit fram till många saker. Jag har kommit fram till att självkänsla är viktigt för att saker och ting skall ha ett värde överhuvudtaget. Jag har kommit fram till att läraryrket är ett oerhört viktigt yrke. Att det formar vår framtid och att man bör sköta det ömsint och med en eld för framtiden och kunskap. Jag har kommit fram till att jag inte har den elden och att det kommer att drabba både barn och mina kollegor om jag inte brinner för det jag gör. I det har jag lärt mig att det är någonting annat jag vill göra. Jag vill arbeta med sociala frågor, med konflikter och problem, med handlingsplaner och utveckling. Jag ska bli socionom och om några veckor sitter jag på ett nytt campus med nya klasskamrater, ny kurslitteratur och en helt annan väg i livet än tidigare, och det känns fantastiskt. Halmstad högskola har gett mig mycket. Fantastiska lärare, vänner för livet och en framtidstro, men här och nu skiljs vi åt. Som mycket goda vänner.

Mina äventyr slutar inte där. Med ny utbildning på ny ort kan jag inte sitta kvar i staden som tagit mitt hjärta med storm hur mycket jag än skulle vilja. Jag river upp och börjar om, precis så som jag är duktig på att göra. Min fantastiska pojkvän och jag tar ett nytt kapitel in i livet, in i nya  sammanhang och blir helsingborgsbor. Städerna vid kusten, där håller jag mig gärna men städerna alterneras. Så jag tackar för mig. För möjligheten att ha fått skriva här. Att ha fått reflektera och nå ut till några människor, att få dela med mig av tankegångar djupa som lätta, kloka som dumma.  Jag önskar er alla lycka till med era liv, och era vägval och hoppas att ni följer ert hjärta och gör er själva lyckliga. För det är ni alla värda. 

Om jag har lyckats fånga någon med mina ord eller om ni vill följa min nya resa så finns jag också här, med små texter ibland –  

www.filosofia.devote.se  

IMG_1765

tentaperiod i julledighet

Och som ni ser har även fröken Källmark överlevt både jul och nyår och är tillbaka i den älskade vardagen. Jag sitter i mitt halvdunkla kök och skriver till er, så som jag brukar göra, och som jag har gjort många gånger nu. Det är inte många gånger kvar nu, ska ni veta. Det är stora förändringar på gång. Men innan dess, så är det lite mer jullov och total ledighet kvar. Har ni kunnat slappna av precis som jag eller sitter ni uppe sena kvällar och studerar fysik och teorier, läroplaner eller periodiska system? Det är ju en sådan period nu också, det vet jag. Jag har ju ändå studerat ett antal år nu.

När jag var yngre och hörde folk berätta om sina studier, och även nu när jag hör vänner berätta om sina studier har jag svårt att förstå vad de gör och hur mycket de faktiskt anstränger sig. De sitter uppe och vänder på dygn, de skriver stora avhandlingar och läser böcker skrivna av forskare, och trots att jag är imponerad av dem kan jag mentalt inte göra kopplingen mellan deras prestation och samma prestation som jag faktiskt gjort. Egentligen borde jag vara lika stolt över mig själv som över alla er som arbetar framåt. Är ni som jag? Eller tänker ni på ett helt annorlunda sätt?

Mina klasskamrater kämpar nu med en muntlig matematiktenta som ska få dem att bli godkända mattelärare. Jag önskar dem ett stort lycka till och kurar upp mig i soffan, och ser fram emot att mina framtida barn en gång ska få dem som lärare. Kompetenta, snälla och empatiska människor som sina förebilder.

IMG_1785

Talk-show

I måndags hade vi redovisning i en del utav matematiken. Vi har läst om en elefant i ett klassrum och skulle skildra vår tolkning av ett sådant begrepp, hur vår utveckling som lärare sett ut och hur olika lärstilar ser olika ut hos olika lärare. Istället för att göra en traditionell redovisning med en power-point där framme och uppdelade stycken för att få fram vad vi ville säga snurrade vi till det. Vi gjorde en talk-show, från bokens författare, till lärare till reflektioner kring olika typer av lärande. Hur redovisningen gick får betyget som kommer i framtiden utvisa, men att vi hade roligt kan jag garantera, och är det något som jag tycker saker skall vara så är det roligt och stimulerade. Vi skrattade när vi snickrade ihop grupparbetet, vi skrattade när vi redovisade och klassen skrattade med oss. Det är ett gott betyg.

Nu är det endast några fåtal lektioner kvar innan julen är här, och jag önskar er alla lycka till med de få arbetsdagarna som är kvar så att ni orkar, och att ni kan njuta utav julen. Min jul blir inte alls som vanligt, men det får gå ändå. Man är ju ändå anpassningsbar.

Förresten, har ni passat på att samla ihop er klass för en julavslutning. Det gjorde vi, med lussebullsbak, julklappspel och sång. Och titta vad den hungriga studenten vann..

IMG_1589

Jag och mina pusselbitar

Det var först igår som det kändes som ännu en pusselbit i mitt ständigt omskakande värld landade och jag gick runt och kände mig lycklig i hela kroppen. Inte det att jag inte varit glad tidigare, för det har jag och livsenergin är hög men igår var det så påtagligt och tacksamheten över att vara frisk, att ha en fin pojkvän, fantastiska vänner, att klara av skolan och ha en fin familj är något som är så himla fint och det är inte många gånger i livet som allting faktiskt är i någorlunda harmoni. Det är ofta något litet sår som skaver, men när de där få tillfällena av fullkomlighet slår till får man passa på att njuta.

Tyvärr eller kanske är jag tacksam för det, har jag inte alltför mycket tid till reflektion och analyser utan också en hel del att göra vilket ger nya infallsvinklar och driver processer framåt. Just nu är det matematik och mer specifikt sannolikhet som står på schemat. Så medan min lärare försöker få mig att förstå vikten över problemlösning i sannolikhet försöker vi i smågrupper reflektera över vår lärarroll på kreativa vis och referera på rätt vis. Det är som om det är sista rycket innan jul nu, och vi suger ut den sista energin vi har innan vi längtar efter praliner och pepparkakor, efter om inte en vit jul så en fin jul i alla fall.

IMG_1517

Nu ska jag inte somna i sängen som jag varit på väg att göra hela eftermiddagen. Jag ska fånga den sista eftermiddagssolen och lyssna på musik och låta fötterna ta mig runt Halmstad city för en rejäl syrepåfyllning och konditionsträning. Det om något är energigivande. Ungefär lika energivande som att ha en av sina bästa vänner i samma klass och kunna ha roligt längst bak i klassrummet, för det har vi, och man kan låna varandras glasögon!? IMG_1525

Att leta efter samma våglängd och våga vara där

Det man en gång tänkt man förtjänar ska man sträva efter att nå. Det är inte att sikta för högt, det är att vara modig. 

Tanken slog mig idag när jag stod och funderade på livet och vad det innebär att vara en del av allt. Livet kan många gånger kännas överväldigande och jag kan behöva stå still, insupa nuet för ett ögonblick för att inse att alla som finns runtomkring mig faktiskt existerar på samma sätt som de relationer, de utbyten och de händelser jag stöter på. Allting händer hela tiden, och det är inte inbillning och inte heller något som faktiskt kommer att försvinna. Det är, och det kommer alltid att vara. Sen jag tidigare i veckan på riktigt förstod innerbörden av att leva livet utan att värdera det alltför högt eller lågt utan bara låta saker ske har allting blivit ännu roligare och lättare, och det gör att livet ofta överträffar sig själv. Det har visat sig att verkligheten många gånger överträffar drömmar som består av för mycket värderingar och påklistrade känslor.

Jag vet inte om det är fler än jag som emellanåt kan känna sig än mer delaktiga och levande när det händer något negativt som kräver en insats från en själv snarare än när saker och ting flyter på och känns så bra att det bara värmer magen. Jag har börjat inse att de händelserna får mig att vakna till och inse att livet existerar här och nu, men jag har också börjat inse att allt som är fint också händer precis just nu och är lika mycket ett existerande liv. Det handlar mycket om att våga acceptera för sig själv att man är värd att vara en del av det goda lika mycket som det svåra. Att höja sig till den nivån man någonstans långt in tycker att man förtjänar och våga njuta av vinstens sötma på tungan. Och för alla som inte hittat vinsten, inte listat ut vad den är för just dig eller just hittat den och försöker förstå. Lita på känslan och våga vara, våga leta och inte minst,  våga vara i den.

Det må vara flummigt allt det här.  Otydligt kan också tyckas. Det är något jag ofta får höra att jag är. Det ekar klart i mitt huvud men att förklara för någon annan är inte lika enkelt. Men lika mycket som det handlar om hur bra eller dålig man är på att förklara någonting, lika mycket handlar det om vem man talar till och om de väljer att förstå eller inte. Det handlar om att hitta någon att prata med som är på samma våglängd. Så jag ger det en chans, jag skriver här och ser om ni är på samma våglängd som jag, om vi förstår varandra på ett sätt som är befriande. Där tankar och känslor kan kommunicera på ett sätt som är himlastormande och alldeles fantastiskt. Där man är på samma våglängd för att man har vågat sätta sin ambition där, och där man vågar leva i det.

IMG_1358

Läromedelsanalys

Det är lördag förmiddag och jag sitter och studerar läromedelsanalys. Jag vet inte vad det är med det där ordet, men varenda gång jag tänker det/ säger det högt eller skriver ner det så börjar jag gäspa. Det kan ju vara så enkelt att det finns begrepp som är betydligt mer lustfyllda och intressanta än begrepp som innefattar att analysera matematikböcker för mellanstadieåldern. Men vad vet jag, det finns säkert några här ute i etern som tycker att det är fantastiskt roligt. Grattis till er säger jag.

Jag har försökt vara lite produktiv nu denna morgon så att jag kan ha eftermiddagen fri till helgmys, en skön promenad och god mat med gott samvete. Om det är något som är bra med att vara prestationsinriktad är det att saker och ting blir gjorda fort som attan för att slippa känna pressen och den egenskapen använder jag mig gärna av i skolsammanhang. I resten av livet kan den få tonas ner, men här får den fritt spelrum. Jag menar, det är ju mycket skönare att njuta av livet när det inte är hur mycket som helst som hänger över axlarna samtidigt.

Min motivation för att klara av uppgiften idag är shopping. Jag vet inte riktigt vad som har farit i mig, om jag var alldeles för isolerad på ett berg hela sommaren eller om jag fått en knäpp, men att handla kläder är det roligaste jag vet just nu. Jag tänker på jeans, snygga tröjor, ännu snyggare skor och balla outfits. Man kan inte handla för mycket tycker huvudet, men min plånbok börjar snart säga stopp. Men kan ni tänka er, man studerar, man gör det bra, och sen köper man ett par riktigt snygga jeans som man kan gå och le lite åt. Det är en rätt härlig känsla, oavsett om den är så simpel som att den kommer från konsumtion.

 

Jag tänkte sätta ny kula i rullning men insåg att den förra ännu rullar

Hej på er återkommande studenter, nya studenter, vana professorer, lärare och nyexaminerade 

Augusti är här igen, och det är med en pirrande känsla i kroppen, en liten klump i magen och ett leende som rycker lite i mungipan som jag blickar framåt mot kurstart med allt vad det innebär.

Jag har jobbat ganska mycket i sommar. Testat på livet som människa med fasta tider, återkommande arbetsuppgifter, mindre sovmorgnar, stort ansvarstagande och yrkeslivets charm och begränsningar. Jag har varit anställd, och jag har både uppskattat att någon annan har tagit de stora besluten över huvudet på mig, men också ibland svurit högt över insikten att jag inte är i en position där jag kan påverka något större. Kanske är det ovanan av att vara anställd som visar sig så de första veckorna i ny situation. Kanske har känslan av att vara min egen chef över den kunskap som vanligtvis är det som ska implementeras inom mig satt större spår än vad jag trott. För nu är det snart dags att börja studera och trots att det också är en situation som innebär att läraren vet mest och bestämmer, så har jag betydligt mer fri vilja att göra hur jag vill än på ett faktiskt stationärt arbete, och det ser jag fram emot. Jag kanske bara vill vara egen, jag kanske är en sådan där människa som bara vill vara fri i en egensinnighet som kan ta rätt ordinära spår ändå, men jag vill känna att det är jag som bestämmer.

Jag kan tänka mig att många av er småler när ni läser en ung kvinnas envisa återkommande argumentationer kring frihet och bestämmanderätt, men har man fått smak på eget ansvar, självförvållande och också ens egen påverkan till sin egen lycka blir man lätt fast. Det är ett beroende, och jag tror att det är sunt. Jag tror också att vi är många som bär på det, men än fler som tränger undan vår vilja och rättar in oss i ledet kring måsten, borde och stolthet som får oss att slutföra saker och ting så som förväntas. Jag försöker inte få människor här att hoppa av de val de har gjort, men jag försöker få er alla som läser att omvärdera er situation, att ifrågasätta den, och se vart det tar er. Om det tar er ännu en dag framåt på er karriär, er termin av studier, eller någon helt annanstans. Jag vill att ni slänger er ut, provar saker, ändrar om, och mognar med tiden.

Det jag ville säga i början av detta inlägg innan jag flöt iväg i människors liv än en gång, var att nu sätter vi inte en ny kula i rullning. Nu låter vi kulan rulla vidare den väg den har tagit om vi är nöjda, eller så knäpper vi till den och så får den svänga dit det känns bra. Vi ser vart vår kula tar oss, var den tar just dig.

IMG_0333

50 timmar

Jag är inte tillräckligt gammal för att sluta räkna ner till sommarlovet och i skrivandets stund är det precis 50 timmar kvar tills det är här. Men först 46 timmar kvar tills jag sitter och skriver en tentamen som ger mig fjärilar i magen, gör att det blir svart i huvudet och som får mig att städa varje hörn av lägenheten samtidigt som mantrat i huvudet går runt. ” Jag klarar det här, det är sunt förnuft.” Det är något med prov som gör att kroppen går på helspänn och prestationsångesten slås på direkt. Egentligen är det ju bara ett prov, ett test för att se om man har förstått det man borde, och så mycket farligare är det inte. Ändå reagerar kroppen som om det är dags för strid, och jag vet att om 50 timmar kommer jag vara fruktansvärt trött när anspänningen släpper, men också så otroligt glad.

Appropå 50 timmar så är det precis så lång tid kvar innan jag sitter på en buss hem till min familj som jag har längtat efter. Det är något speciellt med mammas kramar och pappas skratt. Håller ni inte med mig? Tanken på det, är gott nog en motivation att kämpa på de här sista timmarna, en i taget.

Håller förresten också på att äta ur frys och kyl nu inför sommarens och dess äventyr, och den där avvägningen gick lite snett för min del. Påbörjade denna process lite väl tidigt så nu ekar mitt kylskåp och ser sådär tragiskt tomt och ledset ut. Inför en tenta vill man egentligen ha massa mat att kunna stoppa i sig. Men icke sa Nicke! I Källmarks lya får man klara sig på ägg, flingor och en och annan bit mörk choklad. Ja, om jag glömde att nämna det så är något av det bästa att komma hem till sina föräldrar; deras mat! Åh vad gott det ska bli!

IMG_9834

( en titt in i det heliga rummet i en studentlya..) 

Men nu ska jag sluta drömma och beskriva vardagen för er.  Nu ska jag ta tag i mitt liv och dyka ner i havet av artiklar! Wish me luck!

Pluggstrategi när livet lockar

DSC_0024Idag känner jag hur det pirrar i magen av längtan till sommarlovet och dess underbara glansdagar som kommer vara prydda av både sol, bad, regn, arbete, långa dagar och långa nätter. Jag är expert på att romantisera vardagen och det har sina nackdelar, men också sina fördelar. Man får ju njuta lite av framtiden redan innan den är här och dagdrömmeriet kan pågå lite för länge än vad som egentligen är bra för min agenda men som jag tillåter ändå. Just nu borde jag läsa mina anteckningar, vilket jag faktiskt är påväg mot. Men det slår mig att om två veckor är jag i Bohuslän och på det bästa stället jag vet, på ett berg där harmonin är fast i platsen. Jag tror vi alla har någon plats där vi mår lite extra bra, och har ni inte hittat det än så är det bara att fortsätta leta. Lyckan kan faktiskt sitta i en plats och jag längtar så att det spritter i kroppen över att få komma till mitt.

Nu var det inte Bohuslän jag hade tänkt skriva om här idag. För tro mig, jag skulle kunna skriva sida upp och ner om hur varje vinkel är vackrare än den förra och hur världsliga problem blir till små vindpustar för ett ögonblick. Jag tänkte försöka motivera både mig själv, och alla er andra till att ta oss i kragen och anstränga oss det här sista så att tentorna passerar med ett fint godkänt i sommar. Att motiveras är inte alltid det lättaste, speciellt inte om man som jag lätt är distraherad av mer värdsliga ting och funderingar än anteckningar…Men! Jag tänkte göra såhär och ni är välkomna att följa efter om ni vill;

En kopp kaffe

en halvtimmes plugg

en paus med sol eller en serie

och så börjar man om tills huvudet är som sirap, och tro mig, ibland går det väldigt fort… 😉

Jag tror på att studierna blir som bäst om man sitter kort och effektivt. Hjärnan kan inte ta in hur mycket som helst så passa på att njut av livet, och plugga mellan varven. Då ska vi fixa detta, allihopa. Vi ska få godkänt och sen ska vi njuta av det vackraste vi har. Livet.

DSC_0035

DSC_0014

 

Solen rör min kind

Nu är den här. Den böljande sommarvärmen som jag drömt om i flera månader då jag suttit med ulltröjor och varma koppar te i händerna för att inte frysa alltför mycket. Nu får man istället hälla i sig vatten, slänga på sig det svalaste man har och njuta mot solens strålar mot kinderna. Jag älskar det, och njuter av den helande effekt som solen tycks ha på både kropp och själ. Det är rätt roligt att man blir lika förvånad varje år sommaren och värmen kommer. Man utbrister högt att ”Oj, kom den såhär tidigt och såhär kraftigt förra året också? Nej inte kan det väl vara så?”. Jag tycker det är rätt charmigt, hur vi kan födas på nytt varje gång en ny årstid träder in på riktigt.

Min helg ska spenderas i Båstad med bland annat ett litet kalas och än mer kvalitetstid med människor som betyder mycket och som man ska rå om, helst i solen med värmen som en höljande filt samtidigt.

Vi hade ett seminarium idag som handlade om hur vi ska undvika att bli utbrända när vi kommer ut som lärarstudenter. Vår föreläsare talade om liknelsen mellan soldaterna som måste lära sig hur de ska hantera situationen om de blir skadade, och hur vi som lärare måste ha verktyg för att hantera situationer så att vi inte blir utbrända. Allt handlar återigen om balans som det ständiga ordet som ska finnas i livet för att göra det rättvist. Men det visar sig att man jämt måste omvärdera för att ta sig framåt. Sker något på ett personligt plan måste man ändra sina krav och prestationer både yrkesmässigt, fritidsmässigt, hälsoenligt och privat. Allting hänger ihop och balansen måste någonstans alltid prioriteras. Du ska ha nytta och nöje, utmaningar och flyt. Trots att jag inte är någon som tycker om svarta och vita argument så passar det rätt bra här, det är viktigt att ha lika mycket av varje.

Så, som jag alltid brukar skriva här på fredagarna eller slutet på veckan. Nu ska jag ta och njuta lite extra igen, så att jag har balansen och orken för tre redovisningar och tentaplugg nästa vecka.

DSC_0022