Kategoriarkiv: Reflektion

Värme kan vara tema

Idag är det fredag och trots att klockan bara är halv tio så känns det som om halva dagen redan har gått. Jag hade en tidig kickstart på morgonen och en rivstart är skönt, men dagen blir jäkligt lång, vilket i och för sig är positivt om man vill passa på att utnyttja sina dagar. Jag borde utnyttja min helt enkelt nyfunna tid till att städa och få upp värmen, för hemma hos mig är det alltid städdags. Jag förstår inte hur det går till, och jag tycker att jag plockar, dammar, dammsuger och rättar till hela tiden men ändå är det lika aktuellt. Är det likadant hos er måntro? Eller är jag så slarvig när jag rör mig runt att det bara är mitt kök som blir ett smärre bombnedslag efter jag har varit där?

Jag får besök idag, från min goda vän som studerar i den stora staden västerut och som jag ska rädda från post-tentaångest med god mat på italiensk restaurang, mysiga samtal och promenader där vinden nyper i kinderna. Det ser jag fram emot, för trots att det är kallt och kyligt, så är promenader och samtal med vänner något som värmer än mer. Men innan det, då blir det gymmet, för vi kan kalla temat idag att få upp värmen, och det får man om man springer en stund på ett band som inte tar en någonstans men man kommer ändå fram på.

DSC_0089

Krispig luft och kalla fingrar

Hösten har kommit nu, insåg jag igår när jag tidigt på morgonen igår cyklade iväg på ett möte och genast fick stela kalla fingrar och frös genom den alltför tunna jackan. Mössan som jag dragit på mig för att dölja en dålig hårdag fick komma till sin rätta för sitt egentliga användningsområde och den kommer få stanna på mitt huvud ett antal månader framöver. Det är underligt hur man varje ny årstid ser fram emot den när den inte är här men så fort den kommer börjar svära över de negativa aspekter som alltid tillkommer. Ja, det är kallt och man kommer att frysa, det blir mörkt och man får gå runt blek och glåmig i ett antal månader nu. Som tur är finns det fördelar också, som faktiskt gör hösten riktigt mysig. För nu får man krypa upp i soffan hela kvällarna utan några måsten. Man får dricka alla sorters te, baka något gott, använda de där mysiga tröjorna som ligger längst ner i garderoben. Man får andas in en luft som är krispigt kall och som får huvudet att piggna till, och man får se löv i alla färger.

Man har ett val att göra nu. Man kan välja att fortsätta svära över det faktum som faktiskt är, eller så väljer man att le åt det man tycker är positivt med hösten. Och än en gång har vi hamnat där, i det egna valet, det egna ansvaret kring sin situation och sitt mående. Det är ens egen uppgift att leta sig fram till det stöd man behöver för att må bra och det är ens eget ansvar att fokusera på rätt saker.

Min pappa och jag pratar ofta om sådana här saker. Bara häromdagen diskuterade vi hjärnans speciella funktionalitet att den utsöndrar olika ämnen i kroppen beroende på vad ens tankar säger om det man gör. Påstår jag att jag har klarat av det jag vill klara av bra så utsöndras dopamin som ger en känsla av tillfredsställelse och lycka. Väljer jag att bara titta på allt jag gör fel och inte hunnit med så utsöndras något annat som gör att man känner sig nedstämd och ledsen. I början tyckte jag att det lät löjligt, att lite tankeverksamhet skulle göra sådan skillnad. Men det gör den, och hur svårt och löjligt jag än tycker det är att i varje situation stanna upp och höja det jag gjort, så är det sådana saker som gör väsentlig skillnad för hur vi mår, och då är det värt att göra. Så nu tänker jag tänka att jag faktiskt älskar kall krispig luft, varma tröjor och hälla i mig en kopp te. För det är det jag tycker är mysigt med hösten. 

DSC_0066

Tankspridd idéspruta är lika okej

Det är alltid många tankegångar som svävar i mitt lilla huvud och när huvud är ekiperat av annat får vardagliga saker som av andra ses som enkla ta stryk. Att följa ett enkelt recept tycker jag är svårt och chokladpudding blir oboy, grytor blir klumpiga och går jag runt på stan får bilarna väja för mig och inte jag för dem, för jag har inte hunnit se dem. Jag råkar gå förbi köer och  mig kan man lura vart man vill, för jag är blåögd och tror på precis det du säger till mig. Jag tränar många gruppass och instruktören pratar och jag tittar, men jag glömmer lika fort vilken övning vi skulle göra.  Situationerna där saker och ting kan bli lustiga är många, och det jag räknade upp precis är en bråkdel av allt som varje dag händer mig. Det kanske kallas att vara disträ eller tankspridd, kanske är man en sådan som vandrar med huvudet i himlen och om man vill kan man ge det säkert en, två eller tre olika bokstavskombinationer eftersom det tydligen ses som lösningen på alla problem. Det är inte det lättaste att leva med tankar som allt som oftast är någon annanstans än vart jag själv är.

Ibland förbannar jag mig själv, och jag sitter febrilt och försöker anstränga mig för att klara det som alla andra klarar galant. Jag försöker fokusera på den där enkla saken, jag försöker göra saker enligt mallen och stuva in mig i fyrkantigheten som livet och mycket i samhället faktiskt är byggt kring. Jag försöker titta mig omkring i korsningen, jag försöker hitta rätt när jag egentligen är vilse. Men sanningen är att det får mig att må så mycket sämre än adrenalinruset som kommer när jag överlevde ännu en korsning, eller fnittret som bubblar upp när chokladpuddingen blev oboy.

Samhällets påtryckningar på hur man bör vara och leva är många och mig påverkar dem rejält. Jag vill vara till lags, så många som möjligt, och är inte samhällets alla krav dem man då borde följa? Jo, det hade väl varit det enklaste. Men poängen är att det är lätt att sätta upp regler och riktlinjer för hur folk bör leva sina liv. Det är så lätt att säga att man ska vara efterklok, spontan, smart, bjuda på sig själv, ha humor, ha självdistans, vara allvarlig, vara konkret och abstrakt, filosofisk och matematisk, kunna analysera men ändå ha fötterna på jorden. Den där matematiken går inte ihop. Det går inte att vara allt samtidigt, för tro mig, jag har försökt och då blir det än mer pannkaka av livet än det redan är.

Vi får konstatera att vi är olika, allihopa. Så medan jag är en tankspridd ifrågasättande idéspruta så är du en systematisk noggrann genomförare, och din vän bredvid dig är människan med självdistansen och humorn och skarpsyntheten man skulle döda för. Det är inte meningen att någon är allting, och istället för att vi diagnoserar olikheter och försöker hitta metoder för att göra oss alla likadana så ska vi främja olikhet. Det är det som gör livet spännande.

DSC_0718

Jag är beklämd

Idag är jag beklämd. Det är en grå hinna över mina tankar, över hela mitt känslosvall och det spelar ingen roll att solen skiner och jag har haft öppen balkongdörr hela dagen. Valet igår gjorde mig betydligt mer upprörd än jag kunde ana. Och visst ska man få tycka som man vill, och demokratin ska bestämma hur vi ska leva våra liv. Men när enkla svar på svåra frågor tar över livsviktiga val blir jag livrädd och vill hålla hårt i de jag älskar samtidigt som jag vill skaka om alla som tycker att man kan värdera människors värde och bygga ett samhälle på det. Jag tror på solidaritet och ALLA människors lika värde, och det är ett sådant samhälle jag vill leva i. Inte så som det ser ut hos oss idag. Så idag tillåter jag mig själv att sörja att det har blivit så enligt mig fel, och jag låter frustrationen byggas upp till en glöd som ska pyra. En glöd som ska pyra i fyra år och som ska vara med och förändra samhället till det bättre.Jag låter känslan ta plats, och sen tänker jag någon gång ändå vända blicken mot himlen och solen och känna att värmen finns ju faktiskt här.

Vi får inte ge upp att kämpa för att något har blivit stort och omöjligt att längre blunda för. Nu ska vi ta kampen, ta debatten och slåss för det som är fint. Kärlek till dig, kärlek till mig, kärlek till alla.

IMG_0725

Ännu en sång om en stad

Idag lyssnar jag på senaste låten om Halmstad, närmare bestämt den utav Linnea Henriksson. 

Linnea Henriksson – Halmstad

Jag gick nämligen runt på stan tidigare idag. Inte för att jag hade något speciellt att göra då mina planer blev inställda men jag gick runt och fönstershoppade lite, vandrade gata upp och gata ner och bara njöt av myllret som finns i den här staden. Jag gillar att se människor i rörelse, att veta att det händer saker, att det finns möjligheter att träffa nya människor, att få uppleva saker. Sen behöver man inte vara med på allt för det. Man kan och ska med gott samvete kunna välja att sitta hemma och som jag tänkte göra efter studiestunden ( eller kanske innan..) spela datorspel och vara nördig och barnslig emellanåt. Jag brukar tänka som så nuförtiden, att man vet aldrig när man har chansen nästa gång. Om några år, eller om bara några veckor ser ens liv helt annorlunda ut, så man måste ta tillvara på de möjligheterna som finns just idag.

Jag vill främst önska er alla en fin måndag, en fin vecka och hoppas att ni inte låter stressen ta över era halsar, era kroppar och er mentala kapacitet. Glöm inte njuta av höstlöven på träden och syret i luften.

IMG_0403

För att bidra med något nytt

var en liten dikt något jag tänkte att ni skulle få njuta av igår men den kom tyvärr inte upp förrän nu, enjoy!

”Att få vara en del
av helheten
vara biten som får plats
trots den fullständighet
som skådas
en sådan sak
som får hjärtat att le
jag ler,känner kärleken värma

Ibland ifrågasätter jag febrilt
letar rätt och finner fel
skräms ihjäl
paniken härjar fritt
för inget kommer fungera
sårskorpor är skorpor
med lättretliga rispor
ibland briserar det
oftast försöker jag tejpa ihop

Jag har lärt mig att kämpa
för det som betyder mest
samtidigt ska man
alltid sträva framåt
panik är känsla av förändring
ta modet du och visa viljan

Använd orden du fått
värmen ditt hjärta kan ge
och ge så mycket du vill
din kropp och känslan är dina också de starkaste ting
för det jag vill ha
är det du förtjänar
och vi kämpar för fullkomlighet”

Staden luktar förväntan

Hej fina fredagsfirare.

Jag är tillbaka i Halmstad efter månader ute på andra orter bland gamla och unga, nya och äldre bekantskaper. Senaste platsen jag besökte var en liten grekisk ö med turkost vatten, varma stränder, brännande sol och fantastisk mat. Där har jag laddat batterierna för en termin till av studerande. En termin som för min del ska präglas av det jag tycker är svårast av teoretiska saker. Matematik. Bokstäver kan jag trolla med, siffror och jag blänger mest surt på varandra så den här uppladdningen behövs för att jag ska kunna övermanna dem den här hösten. Det är en kamp, siffrorna mot Sofia, och jag ska vinna.

Så från stekande sol, mätt mage och ett ljust skinn som blivit brunt är jag nu tilllbaka. Jag log när jag gick min vanliga väg från mitt boende till högskolans gym, när jag gick till mataffären och när jag ställde mig på balkongen och tittade på tågstationen. Jag tycker verkligen om den här staden. Jag vågar nog säga att av alla de städer jag besökt under sommaren så är det här min favorit, och jag är glad att jag är tillbaka. Det luktar förväntan i den här staden. Förväntan och förhoppningar. Kring nya kunskaper, nya bekantskaper, nya erfarenheter och nya möjligheter. Jag älskar den doften. Det är hoppfullt. Jag tror att man behöver det. Få känna att det bara är sig själv som sätter gränserna, och att få känna att glädjen finns där om man vågar ta steget och ta den. Om man vågar sätta sig ner och ta de tyngre diskussionerna, om man vågar känna efter vad man behöver och om man vågar kasta sig ut. Så luktar staden nu, Människor som har tagit nya steg.

DSC_0388

Jag tänkte sätta ny kula i rullning men insåg att den förra ännu rullar

Hej på er återkommande studenter, nya studenter, vana professorer, lärare och nyexaminerade 

Augusti är här igen, och det är med en pirrande känsla i kroppen, en liten klump i magen och ett leende som rycker lite i mungipan som jag blickar framåt mot kurstart med allt vad det innebär.

Jag har jobbat ganska mycket i sommar. Testat på livet som människa med fasta tider, återkommande arbetsuppgifter, mindre sovmorgnar, stort ansvarstagande och yrkeslivets charm och begränsningar. Jag har varit anställd, och jag har både uppskattat att någon annan har tagit de stora besluten över huvudet på mig, men också ibland svurit högt över insikten att jag inte är i en position där jag kan påverka något större. Kanske är det ovanan av att vara anställd som visar sig så de första veckorna i ny situation. Kanske har känslan av att vara min egen chef över den kunskap som vanligtvis är det som ska implementeras inom mig satt större spår än vad jag trott. För nu är det snart dags att börja studera och trots att det också är en situation som innebär att läraren vet mest och bestämmer, så har jag betydligt mer fri vilja att göra hur jag vill än på ett faktiskt stationärt arbete, och det ser jag fram emot. Jag kanske bara vill vara egen, jag kanske är en sådan där människa som bara vill vara fri i en egensinnighet som kan ta rätt ordinära spår ändå, men jag vill känna att det är jag som bestämmer.

Jag kan tänka mig att många av er småler när ni läser en ung kvinnas envisa återkommande argumentationer kring frihet och bestämmanderätt, men har man fått smak på eget ansvar, självförvållande och också ens egen påverkan till sin egen lycka blir man lätt fast. Det är ett beroende, och jag tror att det är sunt. Jag tror också att vi är många som bär på det, men än fler som tränger undan vår vilja och rättar in oss i ledet kring måsten, borde och stolthet som får oss att slutföra saker och ting så som förväntas. Jag försöker inte få människor här att hoppa av de val de har gjort, men jag försöker få er alla som läser att omvärdera er situation, att ifrågasätta den, och se vart det tar er. Om det tar er ännu en dag framåt på er karriär, er termin av studier, eller någon helt annanstans. Jag vill att ni slänger er ut, provar saker, ändrar om, och mognar med tiden.

Det jag ville säga i början av detta inlägg innan jag flöt iväg i människors liv än en gång, var att nu sätter vi inte en ny kula i rullning. Nu låter vi kulan rulla vidare den väg den har tagit om vi är nöjda, eller så knäpper vi till den och så får den svänga dit det känns bra. Vi ser vart vår kula tar oss, var den tar just dig.

IMG_0333

Grattis till sommarlovet

Hej igen, men nu för sista gången på lång tid då mitt älskade sommarlov är alltför nära för att jag ska kunna sitta still här och skriva fler klokheter, djupheter och reflektioner kring solen och vädret, livet och skeenden. Skjuter fram resterande tankegångar till framtiden för er att läsa efter sommarlovet då jag är tillbaka här igen.

Jag har inte så mycket att skriva här, mer än att jag vill önska er alla ett fantastiskt sommarlov. Alla ni studenter som har kämpat hårt genom tentor, inlämningar, uppsatser, opponeringar, seminarium och redovisningar. Jag vet att det många gånger är svårt att förstå sin egen prestation och min egen är fortfarande en dimma, men man får övertyga sig om att man faktiskt ha gjort bra saker. Det är nu ni ska gå in på studentportalen, titta in på betygen som rullat in under året, läsa igenom kriterierna för godkänt på kursen och inse att ni har behärskat allt som ni skulle, och att all kunskap nu finns inom er. När man tänker så är det faktiskt helt fantastiskt, vad mycket vi har lärt oss, vad mycket mer det finns att lära och hur livet blir än mer nyanserat för varje dag som går.

Jag vill också önska alla lärare ett fint lov oavsett om ni har ett långt eller kort. För ni har också slitit med planeringar, lektioner, tentor, rättande, ledarskap och säkert tusen andra saker som jag fortfarande inte har en aning om. Ett jobbår på en skola är till ända igen, och ni sitter fortfarande här. Häftigt.

Stort grattis till sommarlovet, och kom tillbaka brunbrända med saltstänk i håret och solkyssta kinder. 

DSC_0175

Brighter days

Är ni lika glada i spotifys funktion att få välja spellistor utifrån humör, känsla och situation som jag är? För några år sedan sa någon till mig att när man är ledsen så lyssnar man på texten i sångerna och när man är glad lyssnar man på melodin. Det här har jag lagt på minnet och jag har urskiljt ett mönster som innebär att jag främst lyssnar på musik när jag funderar på något eller inte känner mig sådär glad som jag skulle vilja vara. Men idag, idag är jag riktigt glad och kände att klart ska det lyssnas på musik. Frågan poppade upp i huvudet, hur ska jag hitta musik som faktiskt passar humöret då? Jo, nu gav jag mig ut på nya marker på spotifys fantastiska idéer och hittade en spellista som heter ” Brighter days”. Tonerna är ljusa, texterna rätt meningslösa men humöret hålls glad, och jag är nöjd! Så är ni glada och vill lyssna på musik, ge den här en chans;

Brighter Days

Jag är verkligen glad idag, på ett sätt som jag alltid strävar efter att vara. Ni vet sådär så det pirrar lite i magen och man ler för sig själv. Många gånger kan jag tycka att det är svårt att uppskatta det man har, det man har uppnått och livet som helhet. Det är lätt att man fastnar i snedvridna banor och negativa tankegångar. Emellanåt är det befogat, det kan ha hänt saker i ens liv som faktiskt sätter en helt ur balans och man tvingas ner på botten för att gräva lite. Men idag går det bra, och jag uppskattar av att kunna se solen och sommaren på riktigt, och att också känna mig på riktigt nöjd. Inte på grund av prestation, utan bara för att man är. Nu vill jag inte sprida någon typ av ångest till alla er som inte känner glädjen sippra in idag. Jag tänker inte heller försöka luras och få någon att tro att livet alltid är glatt, men jag försöker säga att precis som man är lite ledsen vissa dagar, så är man glad andra, och båda delarna är okej.

IMG_9789