Kategoriarkiv: Halmstad

Det är dags för mig att säga hejdå

Hej till alla er som läser, till ni som tittat in ibland, till ni som läst allting och till er som inte ens vetat att jag existerat och kanske aldrig kommer att göra. Idag är det sista gången jag skriver till er här för jag ska ge mig iväg på en ny resa.

Jag talar mycket om resor, och i den här bloggen har ni fått läsa många inlägg om yttre och inre resor, drömmar, lycka och förhoppningar. Jag har under all den här tiden inte bara svamlat och slängt ut klyschor utan jag har faktiskt tillämpat allting i praktiken. Jag har känt efter, vridit och vänt på sammanhang, personer, känslor och drömmar och kommit fram till många saker. Jag har kommit fram till att självkänsla är viktigt för att saker och ting skall ha ett värde överhuvudtaget. Jag har kommit fram till att läraryrket är ett oerhört viktigt yrke. Att det formar vår framtid och att man bör sköta det ömsint och med en eld för framtiden och kunskap. Jag har kommit fram till att jag inte har den elden och att det kommer att drabba både barn och mina kollegor om jag inte brinner för det jag gör. I det har jag lärt mig att det är någonting annat jag vill göra. Jag vill arbeta med sociala frågor, med konflikter och problem, med handlingsplaner och utveckling. Jag ska bli socionom och om några veckor sitter jag på ett nytt campus med nya klasskamrater, ny kurslitteratur och en helt annan väg i livet än tidigare, och det känns fantastiskt. Halmstad högskola har gett mig mycket. Fantastiska lärare, vänner för livet och en framtidstro, men här och nu skiljs vi åt. Som mycket goda vänner.

Mina äventyr slutar inte där. Med ny utbildning på ny ort kan jag inte sitta kvar i staden som tagit mitt hjärta med storm hur mycket jag än skulle vilja. Jag river upp och börjar om, precis så som jag är duktig på att göra. Min fantastiska pojkvän och jag tar ett nytt kapitel in i livet, in i nya  sammanhang och blir helsingborgsbor. Städerna vid kusten, där håller jag mig gärna men städerna alterneras. Så jag tackar för mig. För möjligheten att ha fått skriva här. Att ha fått reflektera och nå ut till några människor, att få dela med mig av tankegångar djupa som lätta, kloka som dumma.  Jag önskar er alla lycka till med era liv, och era vägval och hoppas att ni följer ert hjärta och gör er själva lyckliga. För det är ni alla värda. 

Om jag har lyckats fånga någon med mina ord eller om ni vill följa min nya resa så finns jag också här, med små texter ibland –  

www.filosofia.devote.se  

IMG_1765

Stort och litet

Det är fredag eftermiddag och istället för att slita på gymmet som min tanke igår kväll var så ligger jag i soffan med trött kropp och vill gömma mig från stormen som har börjat härja och ska öka i styrka under kvällen. Jag har betat av både grupparbeten, seminarium och föreläsningar den här veckan blandat med nya besked som har gjort att mitt liv tagit nya vändningar på många vis. Det är stora förändringar på gång, och det är spännande och omvälvande, tröttande och otroligt glädjande.

Det är fullkomligt omöjligt att förstå hur mycket ens liv kan förändras på ett år. Jag hade ALDRIG kunnat tro att jag skulle sitta med de insikterna jag gör idag just nu, att jag skulle umgås med de människorna jag gör, och att min framtid skulle göra en sådan högersväng som den precis tagit. Det fascinerar mig, och får mig att förstå att allting är möjligt, att inga dörrar är stängda och att inga drömmar är för stora. Man sätter sina egna gränser och väggar.

Nu tänker jag koka mig en kopp te, hitta en feel-good film och gosa ner mig i sängen. För det känner jag att jag behöver idag, och alla behov är lika viktiga att uppfylla. De stora drömmarna som de små pickande behoven av egentid, av värme, kärlek, mat eller sömn. Stort och litet, i samklang.

DSC_0035

Jag och mina pusselbitar

Det var först igår som det kändes som ännu en pusselbit i mitt ständigt omskakande värld landade och jag gick runt och kände mig lycklig i hela kroppen. Inte det att jag inte varit glad tidigare, för det har jag och livsenergin är hög men igår var det så påtagligt och tacksamheten över att vara frisk, att ha en fin pojkvän, fantastiska vänner, att klara av skolan och ha en fin familj är något som är så himla fint och det är inte många gånger i livet som allting faktiskt är i någorlunda harmoni. Det är ofta något litet sår som skaver, men när de där få tillfällena av fullkomlighet slår till får man passa på att njuta.

Tyvärr eller kanske är jag tacksam för det, har jag inte alltför mycket tid till reflektion och analyser utan också en hel del att göra vilket ger nya infallsvinklar och driver processer framåt. Just nu är det matematik och mer specifikt sannolikhet som står på schemat. Så medan min lärare försöker få mig att förstå vikten över problemlösning i sannolikhet försöker vi i smågrupper reflektera över vår lärarroll på kreativa vis och referera på rätt vis. Det är som om det är sista rycket innan jul nu, och vi suger ut den sista energin vi har innan vi längtar efter praliner och pepparkakor, efter om inte en vit jul så en fin jul i alla fall.

IMG_1517

Nu ska jag inte somna i sängen som jag varit på väg att göra hela eftermiddagen. Jag ska fånga den sista eftermiddagssolen och lyssna på musik och låta fötterna ta mig runt Halmstad city för en rejäl syrepåfyllning och konditionsträning. Det om något är energigivande. Ungefär lika energivande som att ha en av sina bästa vänner i samma klass och kunna ha roligt längst bak i klassrummet, för det har vi, och man kan låna varandras glasögon!? IMG_1525

En månads praktik

Har sedan jag vaknade runt åttasnåret i morse tänkt att jag ska skriva ett blogginlägg här men inte förrän nu, nästan tio timmar senare har tanken gått till handling och jag har loggat in på min sida för att sprida lite fler ord. Min praktik är över nu. Den är slut, jag är klar och min handledare har godkänt mig och barnen har lovordat mig. Det känns overkligt, det känns uttömmande, och idag har jag vandrat runt som en harmonisk sömngångare som bara vill vila huvudet på kudden och låta nuet ha sin gång och jag bara vara en del av den.

En månads praktik. En månad med rutiner, där klockan och minuterna på den har varit styrande kring vad jag bör tänka, göra och säga. En månad med rutiner, tidiga luncher, matlådor, starkt kaffe och utbyten av tankar och erfarenheter, reflektioner och ifrågasättande. Det är givande och roligt men också tröttande och jag ska erkänna att jag är glad av att vara tillbaka i ett lugnare tempo. Jag har dock varit rädd för att komma ner i varv, eftersom det har varit så full rulle att jag tänkte att det skulle komma ett bakslag, att jag skulle ha svårt att sitta still, att sova och att bara vara. Men jag är lugn och harmonisk, och vem skulle tacka nej till sovmorgon en kall decembermorgon?

DSC_0046

 

Att leta efter samma våglängd och våga vara där

Det man en gång tänkt man förtjänar ska man sträva efter att nå. Det är inte att sikta för högt, det är att vara modig. 

Tanken slog mig idag när jag stod och funderade på livet och vad det innebär att vara en del av allt. Livet kan många gånger kännas överväldigande och jag kan behöva stå still, insupa nuet för ett ögonblick för att inse att alla som finns runtomkring mig faktiskt existerar på samma sätt som de relationer, de utbyten och de händelser jag stöter på. Allting händer hela tiden, och det är inte inbillning och inte heller något som faktiskt kommer att försvinna. Det är, och det kommer alltid att vara. Sen jag tidigare i veckan på riktigt förstod innerbörden av att leva livet utan att värdera det alltför högt eller lågt utan bara låta saker ske har allting blivit ännu roligare och lättare, och det gör att livet ofta överträffar sig själv. Det har visat sig att verkligheten många gånger överträffar drömmar som består av för mycket värderingar och påklistrade känslor.

Jag vet inte om det är fler än jag som emellanåt kan känna sig än mer delaktiga och levande när det händer något negativt som kräver en insats från en själv snarare än när saker och ting flyter på och känns så bra att det bara värmer magen. Jag har börjat inse att de händelserna får mig att vakna till och inse att livet existerar här och nu, men jag har också börjat inse att allt som är fint också händer precis just nu och är lika mycket ett existerande liv. Det handlar mycket om att våga acceptera för sig själv att man är värd att vara en del av det goda lika mycket som det svåra. Att höja sig till den nivån man någonstans långt in tycker att man förtjänar och våga njuta av vinstens sötma på tungan. Och för alla som inte hittat vinsten, inte listat ut vad den är för just dig eller just hittat den och försöker förstå. Lita på känslan och våga vara, våga leta och inte minst,  våga vara i den.

Det må vara flummigt allt det här.  Otydligt kan också tyckas. Det är något jag ofta får höra att jag är. Det ekar klart i mitt huvud men att förklara för någon annan är inte lika enkelt. Men lika mycket som det handlar om hur bra eller dålig man är på att förklara någonting, lika mycket handlar det om vem man talar till och om de väljer att förstå eller inte. Det handlar om att hitta någon att prata med som är på samma våglängd. Så jag ger det en chans, jag skriver här och ser om ni är på samma våglängd som jag, om vi förstår varandra på ett sätt som är befriande. Där tankar och känslor kan kommunicera på ett sätt som är himlastormande och alldeles fantastiskt. Där man är på samma våglängd för att man har vågat sätta sin ambition där, och där man vågar leva i det.

IMG_1358

Det är tur att vi är flera

Veckan har sprungit iväg igen och jag har brottats med många stora frågor den här veckan. Frågor kring hur det kan vara så lätt att föreställa sig hur man ska leva sitt liv men hur svårt det är att faktiskt göra det i praktiken, vilka val man ska göra som gynnar sig själv och andra mest. Hur man ska tänja på gränser, gå ur sin comfort-zone och också så små frågor som hur mycket eller lite mat min plånbok har råd att fylla mitt kylskåp med. Det är inte bara att vara vuxen. Det är ansvar för stort och smått, och varje handling för en framåt åt ett eller annat håll.

Det är tur att vi är flera som är på samma plats i livet som jag, som också irrar runt och försöker hitta sig själva, som försöker förstå vad lagom är, vad kärlek är, vad förväntningar innebär och vilken röst man verkligen ska lyssna mest på. Jag faller lätt, snubblar framåt och dömer mig själv hårt. Det hände mig i slutet på förra veckan och jag har ägnat veckan åt att resa mig upp och inte slå mig själv för hårt för de misstag jag gör. Det är svårt att göra en personlig utveckling, ännu svårare att visa den för andra som har en förväntad bild av den man är. Kontentan är som vanligt, livet är livet, med allt vad det innebär.

Idag gillar jag livet på ett sådant där, vill krypa upp i soffan med raggsockor och den jag tycker mest om och bara vara sätt. Jag ska inte göra precis det idag, men jag ska lösa livets frågor med en god vän och sen ska jag avsluta kvällen med bio. Små höjningar av den vanliga lunken man vanligtvis vandrar i.

IMG_0876

En eloge till alla er som hinner med mer än er själva

Trodde inte jag skulle sitta efter åtta dagar på praktiken och säga att jag faktiskt fortfarande kan hålla ögonen öppna, huvudet högt och fortsätta le och skratta åt saker men det kan jag. Det känns över förväntan, det känns lätt, och det känns nästan som om jag kanske har hamnat rätt. Tro på mig när jag säger att jag fortfarande ägnar tankar kring om jag har valt rätt och om det är det här jag vill, men just nu så börjar känslan av att det känns bra ta över än mer, och den följer jag gärna. I några dagar nu så känns det som om jag kanske har landat lite, i ett yrkesval, i en riktning. Vi får väl se hur länge den kursen håller sig.

Annars rullar dagarna på fortare än som vanlig student och jag förundras över hur de som alltid jobbar heltid orkar ta hand om både sin familj, sina kroppar och sina intellekt. På ett eller annat vis. Ni får en stor eloge från mig, för jag har fullt upp med att bara hinna med mig själv och ni hinner med andra också. Det är häftigt, det är fint. Det visar att det går, och det visar också att kärleken skapar energi.

Jag ska snart iväg på ett viktigt möte och sen ska jag tanka energi med kladdkaksbakande, samtal och goda skratt, tillsammans.

IMG_9264

Sammanfattning

Godmorgon alla läsare. 

Idag är det torsdag och det är ännu en dag då jag är glad och redo för en kul dag. Jag har betat av så mycket i veckan med körkort, redovisningar och senast igår kom det godkända betyget på läromedelsanalysen jag jobbade på för några veckor sedan. Det är alltid en boost när man klarar av de uppgifter man blivit tilldelad och för varje gång det blir rätt tror man på sig själv än mer.

Idag är jag också inbjuden på en matematikföreläsning, men jag ska erkänna att min kära syster som har höstlov ville komma på besök så jag prioriterar familjetid idag. Ska bli mysigt att få rå om och skratta ikapp med en kär familjemedlem istället för att bli arg över algebra och algoritmer.

Som ni märker rullar skolan på och ju fler terminer man lägger bakom sig, ju mer vardag blir det hela, och det blir en vardag jag har börjat trivas med. Trots tentaångest och uppgifter och tack vare förmåner som många timmars sömn och frihetskänslan. På måndag börjar en månads praktik, så jag suger ut det sista ur den här perioden och tar energi med mig i nästa. Jag tänker försöka göra det så bra jag bara kan.

DSC_0044

förresten alla.. det är halloweenfest imorgon, hur klär man ut sig utan att göra av med en krona? 

Härliga måndag

Det är inte ofta jag älskar måndagar men idag är det en speciell dag, för idag har lilla jag tagit körkort! Gratulerar mig själv och kan inte skriva många fler rader just nu för att jag är så lycklig. Tänker bara säga att har man viljan så kan man lyckas med mycket, som att kombinera körkortsstudier med högskolestudier!

 

IMG_1055

Fredagsglädje och studiemedelspåfyllning

Idag spritter det i min kropp utav glädje och förväntan, utav livslust och realitet. 

Bild 2014-10-24 kl. 15.47Jag utmanade mig själv idag och gav mig tid till att fundera på vad jag ville göra av min dag som var tillsynes fri för alla möjliga alternativ och tänkte att jag inte skulle fastna hemma. Så jag drog iväg till badhuset, jag simmade och badade bubbelpool, och bastade, alldeles ensam. Jag tog mig tid till en aktivitet alldeles själv och hel i den egna takten man som bäst trivs att göra saker i.  Jag tänker inte ljuga och säga att det var helt igenom en fantastisk upplevelse. Tycker fortfarande det är svårt att existera utan att någon annan ser det man gör. Det är som den där existensiella frågan. Rör sig löven på träden i skogen även fast vi inte ser dem? Logiskt sett och självklart gör dem det tänker jag. På samma sätt finns våra handlingar och tankar även om ingen besvarar dem eller ser dem, men det är svårare att se. Ännu en färdighet att öva på tror jag. Nu i efterhand känner jag ändå att det var hög livskvalitet att fundera på vad man själv vill göra och bara göra det, för att måna om sin egen person.

Om ungefär en vecka börjar min praktik i skolan, och inför den ska man skriva lektionsplaneringar och bedömningsuppgifter med tillhörande matriser. Jag tror att jag vet hur man gör, men jag ska erkänna att jag är nervös och att jag tvivlar på både min egen förmåga och det jag hilltills har skrivit. Men jag tror på att det blir bra, och om inte så har ingen dött, då är det bara att göra om och göra rätt.

Men innan praktik och lektionsplaneringar i praktiken så är det en vecka alltför lyxigt studentliv kvar. Sovmorgnar, fria arbetstider och personlig utveckling. Men först också en helg med tillhörande studiemedelspåfyllning. Det innebär god mat, och ännu mer livskvalitet. För jäkla vad bra man kan ha det om man bara planerar, tar vara på sin tid och funderar kring vad som är viktigt för en själv.