månadsarkiv: januari 2015

Det är dags för mig att säga hejdå

Hej till alla er som läser, till ni som tittat in ibland, till ni som läst allting och till er som inte ens vetat att jag existerat och kanske aldrig kommer att göra. Idag är det sista gången jag skriver till er här för jag ska ge mig iväg på en ny resa.

Jag talar mycket om resor, och i den här bloggen har ni fått läsa många inlägg om yttre och inre resor, drömmar, lycka och förhoppningar. Jag har under all den här tiden inte bara svamlat och slängt ut klyschor utan jag har faktiskt tillämpat allting i praktiken. Jag har känt efter, vridit och vänt på sammanhang, personer, känslor och drömmar och kommit fram till många saker. Jag har kommit fram till att självkänsla är viktigt för att saker och ting skall ha ett värde överhuvudtaget. Jag har kommit fram till att läraryrket är ett oerhört viktigt yrke. Att det formar vår framtid och att man bör sköta det ömsint och med en eld för framtiden och kunskap. Jag har kommit fram till att jag inte har den elden och att det kommer att drabba både barn och mina kollegor om jag inte brinner för det jag gör. I det har jag lärt mig att det är någonting annat jag vill göra. Jag vill arbeta med sociala frågor, med konflikter och problem, med handlingsplaner och utveckling. Jag ska bli socionom och om några veckor sitter jag på ett nytt campus med nya klasskamrater, ny kurslitteratur och en helt annan väg i livet än tidigare, och det känns fantastiskt. Halmstad högskola har gett mig mycket. Fantastiska lärare, vänner för livet och en framtidstro, men här och nu skiljs vi åt. Som mycket goda vänner.

Mina äventyr slutar inte där. Med ny utbildning på ny ort kan jag inte sitta kvar i staden som tagit mitt hjärta med storm hur mycket jag än skulle vilja. Jag river upp och börjar om, precis så som jag är duktig på att göra. Min fantastiska pojkvän och jag tar ett nytt kapitel in i livet, in i nya  sammanhang och blir helsingborgsbor. Städerna vid kusten, där håller jag mig gärna men städerna alterneras. Så jag tackar för mig. För möjligheten att ha fått skriva här. Att ha fått reflektera och nå ut till några människor, att få dela med mig av tankegångar djupa som lätta, kloka som dumma.  Jag önskar er alla lycka till med era liv, och era vägval och hoppas att ni följer ert hjärta och gör er själva lyckliga. För det är ni alla värda. 

Om jag har lyckats fånga någon med mina ord eller om ni vill följa min nya resa så finns jag också här, med små texter ibland –  

www.filosofia.devote.se  

IMG_1765

tentaperiod i julledighet

Och som ni ser har även fröken Källmark överlevt både jul och nyår och är tillbaka i den älskade vardagen. Jag sitter i mitt halvdunkla kök och skriver till er, så som jag brukar göra, och som jag har gjort många gånger nu. Det är inte många gånger kvar nu, ska ni veta. Det är stora förändringar på gång. Men innan dess, så är det lite mer jullov och total ledighet kvar. Har ni kunnat slappna av precis som jag eller sitter ni uppe sena kvällar och studerar fysik och teorier, läroplaner eller periodiska system? Det är ju en sådan period nu också, det vet jag. Jag har ju ändå studerat ett antal år nu.

När jag var yngre och hörde folk berätta om sina studier, och även nu när jag hör vänner berätta om sina studier har jag svårt att förstå vad de gör och hur mycket de faktiskt anstränger sig. De sitter uppe och vänder på dygn, de skriver stora avhandlingar och läser böcker skrivna av forskare, och trots att jag är imponerad av dem kan jag mentalt inte göra kopplingen mellan deras prestation och samma prestation som jag faktiskt gjort. Egentligen borde jag vara lika stolt över mig själv som över alla er som arbetar framåt. Är ni som jag? Eller tänker ni på ett helt annorlunda sätt?

Mina klasskamrater kämpar nu med en muntlig matematiktenta som ska få dem att bli godkända mattelärare. Jag önskar dem ett stort lycka till och kurar upp mig i soffan, och ser fram emot att mina framtida barn en gång ska få dem som lärare. Kompetenta, snälla och empatiska människor som sina förebilder.

IMG_1785