Jag och mina pusselbitar

Det var först igår som det kändes som ännu en pusselbit i mitt ständigt omskakande värld landade och jag gick runt och kände mig lycklig i hela kroppen. Inte det att jag inte varit glad tidigare, för det har jag och livsenergin är hög men igår var det så påtagligt och tacksamheten över att vara frisk, att ha en fin pojkvän, fantastiska vänner, att klara av skolan och ha en fin familj är något som är så himla fint och det är inte många gånger i livet som allting faktiskt är i någorlunda harmoni. Det är ofta något litet sår som skaver, men när de där få tillfällena av fullkomlighet slår till får man passa på att njuta.

Tyvärr eller kanske är jag tacksam för det, har jag inte alltför mycket tid till reflektion och analyser utan också en hel del att göra vilket ger nya infallsvinklar och driver processer framåt. Just nu är det matematik och mer specifikt sannolikhet som står på schemat. Så medan min lärare försöker få mig att förstå vikten över problemlösning i sannolikhet försöker vi i smågrupper reflektera över vår lärarroll på kreativa vis och referera på rätt vis. Det är som om det är sista rycket innan jul nu, och vi suger ut den sista energin vi har innan vi längtar efter praliner och pepparkakor, efter om inte en vit jul så en fin jul i alla fall.

IMG_1517

Nu ska jag inte somna i sängen som jag varit på väg att göra hela eftermiddagen. Jag ska fånga den sista eftermiddagssolen och lyssna på musik och låta fötterna ta mig runt Halmstad city för en rejäl syrepåfyllning och konditionsträning. Det om något är energigivande. Ungefär lika energivande som att ha en av sina bästa vänner i samma klass och kunna ha roligt längst bak i klassrummet, för det har vi, och man kan låna varandras glasögon!? IMG_1525

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *