Ta för dig för det kanske är försent nästa gång

Trots praktiken som jag trodde skulle mynna ut i en otroligt hög stressnivå går jag runt mer harmonisk än tidigare. Det kan bero på att strukturen i vardagen infunnit sig, eller att jag har hittat en väg att vandra just nu som överensstämmer med både mitt sinne, min vilja och min kropp. Att jag har hittat människor att umgås med som stärker, som förstår tankegångar, som strävar framåt och som förstår att känslorna kan få vara styrande i livet. Det är vackert, och trots att jag inte kan veta om vägen kommer fortsätta vara såhär rak i en dag till, eller ett år, så vet jag att jag njuter just nu.

Min pappa sa någonting om att man ska försöka se varenda möte som något värdefullt och inte låta värdet av det man har just nu, smutskastas av hur relationen har sett ut förr eller kommer se ut i framtiden. Trivs man idag och finner det värdefullt så kan det få fortsätta vara värdefullt även om slutet kommer se helt annorlunda ut. Med detta tankesätt blir det otroligt viktigt att göra något meningsfullt varje dag, att känna en tillhörighet och hitta glädjen i stunden, för då vet jag att den kommer alltid bestå, både nu i stunden och som ett minne att titta tillbaka på.

Med tankesättet kommer man vidare till frågan kring hur man ska nå glädjen varje dag. Eftersom glädjen är individuell så finns det inga riktiga svar men man måste kunna uttrycka sig för att nå ända fram. Något som är lätt att säga men oerhört svårt att göra. Oftast har man en väldigt klar bild i huvudet kring vad man vill få gjort eller sagt för att bli glad, men tankarna stannar oftast i huvudet istället för att uttryckas till de personer som egentligen behöver få höra dem. Jag är inte bra på att uttrycka mig till folk kring vad jag vill. Jag kan filosofera och abstrahera, men blir det konkret blir det alltför personligt. Personligt blir sårbart blir frustrerande vilket blir en ond cirkel vilket inte är hållbart. Men man får arbeta på sina brister. Jag försöker säga vad jag vill och försöker släppa tankeöverförings-teorin för att få som jag vill för den fungerar inte. Det tar alltför mycket kraft, och det är bättre att släppa sina hämningar och skrika ut vad man vill, för man lever faktiskt bara en gång och tänk om man går runt hela livet frustrerad för att man inte tog för sig? Frustrerad för att man inte gjort varje möte till det bästa det skulle kunnat bli?

Man skulle kanske kunna tänka sig att mycket av det jag skriver är lätt att tänka men svårt att tillämpa i praktiken och jag håller med. Det är svårt, men det är viktigt, och det är kul. Det övervinner.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *