Jag flyger inte högt men svävar ibland

Jag vet inte om ni någon gång har tagit er tid till att googla runt på olika ord, för att hitta olika texter från människor som delar med sig av sitt liv och sina infallsvinklar. Idag kom jag in på en text som handlade om att hitta en sång för en själv som faktiskt talade till just dig. När man hittar en sång en stund i livet som passar in sådär 100% på vad man känner just nu. Tjejen som hade skrivit denna text hade hittat ” Superhjälten” av Bröderna Lindgren, en sång som jag också har känt med hundratals gånger.

Jag är ingen superhjälte jag, men jag trivs ju ändå bra med mina lagom snabba ben..” – Bröderna Lindgren – låten finner ni här.. ; Bröderna Lindgren – Superhjälten

Att hon hade hittat den gjorde mig glad, för det är någonting med tillhörighet och att inte vara ensam som är så vackert. Att vi är lika vilsna samtidigt som vi är självsäkra på vart vi ska. Vi har visioner men inga mål, och ibland känns det bara som om man jagar dammpartiklar för att sätta ihop dem till en helhet. Jag säger det igen, jag tror jag älskar att fundera, jag älskar att försöka hitta svaren på det man vill göra just nu.

Man funderar nog olika mycket i olika faser i livet, och det är nog så att en del människor ägnar mer tid åt reflektion än andra. En del människor är så medvetna om omvärlden och är i nuet, en del andra lever i sina dagdrömmerier. Länge har jag tänkt att dagdrömmare och funderare måste komma ner på jorden och leva i nuet. Men jag har börjat ifrågasätta, för jag tror faktiskt att vi också är nere på jorden och så inne i nuet att vi sållar bort det vi finner ointressant. Jag må ha fel, det händer mig väldigt ofta, men det gör inte så mycket. Så länge man finner en tankegång som kan hålla för sin egen skull. Jag har liksom löst mitt eget problem. Ber du mig att vara i nuet så ska jag kontra och säga att det är precis det jag är expert på, på mitt eget lilla vis bara.

Jag vet inte hur det är med er, men ifrågasätter ni ofta er situation? Försöker ni föreställa er framtiden och se om där ni är nu håller på att ta er åt rätt håll eller åt helt andra hållet? Eller tar ni en dag i taget och låter timmar plus timmar bli evighet? Ni som gör det sistnämnda kan jag svära av avundsjuka på emellanåt för här i min rosa soffa, är ständig medveten progression på agendan. Nu funderar jag på sådana däringa i-lands möjligheter jag faktiskt har. Gör jag det jag vill? Vet jag vad jag vill? Hur ser min optimala framtid ut? Vilka är en del av den? Och slutligen.. ska jag ha en ålderskris och känna att tiden rinner iväg redan nu eller kan jag vänta ett tag till? Bild 2014-10-06 kl. 16.30 #2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *