månadsarkiv: oktober 2014

Sammanfattning

Godmorgon alla läsare. 

Idag är det torsdag och det är ännu en dag då jag är glad och redo för en kul dag. Jag har betat av så mycket i veckan med körkort, redovisningar och senast igår kom det godkända betyget på läromedelsanalysen jag jobbade på för några veckor sedan. Det är alltid en boost när man klarar av de uppgifter man blivit tilldelad och för varje gång det blir rätt tror man på sig själv än mer.

Idag är jag också inbjuden på en matematikföreläsning, men jag ska erkänna att min kära syster som har höstlov ville komma på besök så jag prioriterar familjetid idag. Ska bli mysigt att få rå om och skratta ikapp med en kär familjemedlem istället för att bli arg över algebra och algoritmer.

Som ni märker rullar skolan på och ju fler terminer man lägger bakom sig, ju mer vardag blir det hela, och det blir en vardag jag har börjat trivas med. Trots tentaångest och uppgifter och tack vare förmåner som många timmars sömn och frihetskänslan. På måndag börjar en månads praktik, så jag suger ut det sista ur den här perioden och tar energi med mig i nästa. Jag tänker försöka göra det så bra jag bara kan.

DSC_0044

förresten alla.. det är halloweenfest imorgon, hur klär man ut sig utan att göra av med en krona? 

Härliga måndag

Det är inte ofta jag älskar måndagar men idag är det en speciell dag, för idag har lilla jag tagit körkort! Gratulerar mig själv och kan inte skriva många fler rader just nu för att jag är så lycklig. Tänker bara säga att har man viljan så kan man lyckas med mycket, som att kombinera körkortsstudier med högskolestudier!

 

IMG_1055

Fredagsglädje och studiemedelspåfyllning

Idag spritter det i min kropp utav glädje och förväntan, utav livslust och realitet. 

Bild 2014-10-24 kl. 15.47Jag utmanade mig själv idag och gav mig tid till att fundera på vad jag ville göra av min dag som var tillsynes fri för alla möjliga alternativ och tänkte att jag inte skulle fastna hemma. Så jag drog iväg till badhuset, jag simmade och badade bubbelpool, och bastade, alldeles ensam. Jag tog mig tid till en aktivitet alldeles själv och hel i den egna takten man som bäst trivs att göra saker i.  Jag tänker inte ljuga och säga att det var helt igenom en fantastisk upplevelse. Tycker fortfarande det är svårt att existera utan att någon annan ser det man gör. Det är som den där existensiella frågan. Rör sig löven på träden i skogen även fast vi inte ser dem? Logiskt sett och självklart gör dem det tänker jag. På samma sätt finns våra handlingar och tankar även om ingen besvarar dem eller ser dem, men det är svårare att se. Ännu en färdighet att öva på tror jag. Nu i efterhand känner jag ändå att det var hög livskvalitet att fundera på vad man själv vill göra och bara göra det, för att måna om sin egen person.

Om ungefär en vecka börjar min praktik i skolan, och inför den ska man skriva lektionsplaneringar och bedömningsuppgifter med tillhörande matriser. Jag tror att jag vet hur man gör, men jag ska erkänna att jag är nervös och att jag tvivlar på både min egen förmåga och det jag hilltills har skrivit. Men jag tror på att det blir bra, och om inte så har ingen dött, då är det bara att göra om och göra rätt.

Men innan praktik och lektionsplaneringar i praktiken så är det en vecka alltför lyxigt studentliv kvar. Sovmorgnar, fria arbetstider och personlig utveckling. Men först också en helg med tillhörande studiemedelspåfyllning. Det innebär god mat, och ännu mer livskvalitet. För jäkla vad bra man kan ha det om man bara planerar, tar vara på sin tid och funderar kring vad som är viktigt för en själv.

 

En snabb vecka med rodnad och räta linjer

Den här veckan har passerat fort bland matlådor, joggingrundor och matematik som inte får en plats i min logiska sfär och hemligheter som slutligen kommer skönjas för allmänheten.

Jag ska strax iväg på min sedvanliga intervall och styrketärning på gymmet med ett gäng människor som jag har börjat längta efter. Inte för att vi byter särskilt många ord varje gång vi ses, men alla kommer dit med lite värme och bara ett leende gör en dag så mycket bättre. Jag känner för att ta i ordentligt, känna mjölksyran och låta gårdagens misstag försvinna med kraften.

Jag brukar ofta tänka att man ska vara väldigt tolerant mot människor, mot misstag och snedsteg men det är desto svårare när man ska göra detsamma mot sig själv. Man är den hårdaste domaren mot sig själv, inte mot sina vänner. Jag gör misstag ofta, jag säger fel saker och jag råkar sjabbla bort mig i tider och bestämmelser. När det blir påkommet lyser skammens rodnad på mina kinder och magknipen är direkt där, det kan jag lova er. Men i en sådan stund ser man också hur mycket man gör rätt, och att ett litet misstag faktiskt bara belyser de rätta prestationerna än mer.

Så när skammens rodnad har bytts ut mot röda kinder av värme och höjd puls. Då ska jag slå mig ner och räkna ut magiska kvadrater, hitta samband mellan räta linjer och träffa en god vän för vårt sedvanliga djupa samtal och våra försök till att rädda världen. Det är en mysig torsdag, och jag tror att min onda fot kommer uppskatta eftermiddagen mer än förmiddagen.

IMG_0982

Ny vecka

Regnet på mina fönster gör att jag endast ser ett suddigt grönt och gulspräckligt hav av träd utanför. Jag sitter inne och väntar på en intervju för extra arbete som läxhjälp och försöker komma fram till om jag vill och eller borde springa en runda i regnet i eftermiddag. Ni vet säkert hur det är, ibland vet man inte om det är känslan eller förnuftet som talar men med en söndags lugna lunk kan man ju ta sig tid till att fundera.

I veckan som kommer ska skolan för min del äntligen komma igång lite mer. Eftersom jag inte har läst 100% på grund av kurser som lappar över varandra ibland och inte alls passar ibland har jag haft oerhört mycket tid till fritid, eftertanke och egna intressen. Trots att det är skönt, så längtar jag nu efter lite struktur och att få känna att jag är en del av ett rörligt samhälle. Att jag bidrar och att jag utvecklas. Att bygga upp en rejäl känsla av att nu kör vi, det känns bra, och det spritter lite i kroppen av att få utmanas. Dock vet jag att jag emellanåt inte får det tillbaka som jag vill utav det jag läser och då kan frustrationen bli än större än den som finns av att inte göra mycket alls. Men så länge ska jag ge det ett försök och sen får vi se vart allt tar mig någonstans.
Veckan ska i alla fall kretsas kring matematik, elefanter i klassrum och grupparbeten. Blandat med en hel del roligt förstås. Min kära morfar kommer på besök, vänner på middag, en dejt med min käraste avslutar veckan och helgen tänkte jag bli ompysslad av mina fina pappa. Kärlek och människor är nog det finaste som finns.

En viktig klyscha

Många dagar har gått sedan jag skulle skriva mitt första inlägg på den här bloggen. Eller få, kanske några skulle säga, men det beror ju helt på vilken syn man har på dagar och hur fort ens liv har gått den senaste tiden. Jag kan fortfarande inte definiera om mitt liv har gått i 180 eller i ultrarapid men händelserna har varit fler än timmarna. Det har varit en period av känslor som svallat mer än jag någonsin kunde anat att de skulle kunna göra. Folk har kallat mig stark, folk har kallat mig skör. Jag kallar mig själv utvecklad. För genom händelser och genom känslosvall uppskattar man lugnet, harmonin och lyckan.

Att försöka definiera sig själv är det svåraste som finns. Kanske ska man inte ens lyckas, då ens egen person blir nedtecknad och därmed inte lika utvecklingsbar. Kanske ska man bara skissa på sig själv med en blyertspenna och låta bläckpennan ligga.

Jag tror att man ska försöka ha höga tankar om sig själv, man ska tro att man kan och man ska våga lyckas. Man ska fånga dagen och leva ”hakuna matata”. Men livet är inte heller en solskensbeklädd gata där alla ska skratta och alla känner sig som vinnare i sina egna spel. Livet kan göra ont, människor i livet gör varandra illa, på grund av illvilja, och ibland på grund av välmening. Livet kommer få en att falla tusentals tårar och lämna spår som vi kan kalla erfarenheter. Någon gång kommer du kanske känna att det är för mörkt för att komma upp. Då ska du gråta, och sen ska du inse att faser också tar slut. Och när du är där nere, när det är mörkt och du känner dig värdelös. Då ska du aldrig glömma att det faktiskt alltid blir bättre, och att du är den mest fantastiska vi alla vet.

I år har jag utforskat känslor jag aldrig trodde jag bar på. I år har jag grävt ner mig, jag har klättrat upp och jag har ramlat. Jag har strävat efter lyckan som ett ständigt tillstånd och med jakten insett, lyckan är för mig inte ständig, den är små höjdpunkter. Som när fnittret bubblar i magen, och när dina ögon möter mina. Lyckan är alltid närvarande när man är mogen att möta den.

Sådana här inlägg är svåra att skriva trots att de behövs. Det behövs ärlighet, och det behövs framtidstro, men det får inte bli dagens klyscha. En klyscha som folk rycker på axlarna för och säger att det är väl ändå alltför typiskt. Eller förresten, det kan få bli en klyscha, men bara om ni tar den på allvar. För klyschor finns faktiskt av en anledning. För att vi ska våga känna, och för att vi alla ska få må bra.

image

I ett hus vid stationen sprider sig doften

Idag har jag haft pojkvännen och en fin vän på middagsbesök. Tacogratäng bjöds det på idag, och jag skulle nog kunna få alla oss tre att skriva under på att vi var stereotypen av hungriga studenter. Det var inte mycket tid till snack innan matlagningen var i full gång och ugnsluckan öppnades nog fler gånger än den fick vara stängd för att vi ständigt ville kolla om osten hade blivit gratinerad. Det är förresten en sådan sak som alltid tar mycket längre tid än man vill att det ska göra, man väntar och väntar och väntar, och ändå bubblar det bara. Men till slut så, då är den gyllenbrunt fin och maten vi åt blev fruktansvärt god. Hunger är helt klart den bästa kryddan.

DSC_0057DSC_0004

Appropå mat har jag fortsatt min utforskning av olika maträtter och recept. Tack vare den stora fritiden jag har som student så ägnar jag mycket tid i köket. Igår ägnade jag och min kompis oss åt att baka pizzabullar, och innan jag fick besök nu på kvällen har jag bakat både chocolate chip cookies och min pojkväns favorit, hasselnötskakor. Och vet ni vad? Följer man receptet och inte försöker göra allting ultranyttigt varje gång man ska laga mat kan vem som helst lyckas, och jag är så stolt över mina kakor och min egen prestation.

IMG_0912

Det vi kan konstatera nu är att är man hungrig så ska man gå förbi studenthusen vid stationen, för där bor en tjej som har frysen full med mat och en lägenhet som luktar gott av både småkakor och bra mat. Här är alla välkomna, för en kopp kaffe, ett samtal om livet, mat eller kanske om den senaste trenden bland kläder. Jag gillar allt, speciellt om man får knapra på en småkaka samtidigt.

IMG_0919

Jag flyger inte högt men svävar ibland

Jag vet inte om ni någon gång har tagit er tid till att googla runt på olika ord, för att hitta olika texter från människor som delar med sig av sitt liv och sina infallsvinklar. Idag kom jag in på en text som handlade om att hitta en sång för en själv som faktiskt talade till just dig. När man hittar en sång en stund i livet som passar in sådär 100% på vad man känner just nu. Tjejen som hade skrivit denna text hade hittat ” Superhjälten” av Bröderna Lindgren, en sång som jag också har känt med hundratals gånger.

Jag är ingen superhjälte jag, men jag trivs ju ändå bra med mina lagom snabba ben..” – Bröderna Lindgren – låten finner ni här.. ; Bröderna Lindgren – Superhjälten

Att hon hade hittat den gjorde mig glad, för det är någonting med tillhörighet och att inte vara ensam som är så vackert. Att vi är lika vilsna samtidigt som vi är självsäkra på vart vi ska. Vi har visioner men inga mål, och ibland känns det bara som om man jagar dammpartiklar för att sätta ihop dem till en helhet. Jag säger det igen, jag tror jag älskar att fundera, jag älskar att försöka hitta svaren på det man vill göra just nu.

Man funderar nog olika mycket i olika faser i livet, och det är nog så att en del människor ägnar mer tid åt reflektion än andra. En del människor är så medvetna om omvärlden och är i nuet, en del andra lever i sina dagdrömmerier. Länge har jag tänkt att dagdrömmare och funderare måste komma ner på jorden och leva i nuet. Men jag har börjat ifrågasätta, för jag tror faktiskt att vi också är nere på jorden och så inne i nuet att vi sållar bort det vi finner ointressant. Jag må ha fel, det händer mig väldigt ofta, men det gör inte så mycket. Så länge man finner en tankegång som kan hålla för sin egen skull. Jag har liksom löst mitt eget problem. Ber du mig att vara i nuet så ska jag kontra och säga att det är precis det jag är expert på, på mitt eget lilla vis bara.

Jag vet inte hur det är med er, men ifrågasätter ni ofta er situation? Försöker ni föreställa er framtiden och se om där ni är nu håller på att ta er åt rätt håll eller åt helt andra hållet? Eller tar ni en dag i taget och låter timmar plus timmar bli evighet? Ni som gör det sistnämnda kan jag svära av avundsjuka på emellanåt för här i min rosa soffa, är ständig medveten progression på agendan. Nu funderar jag på sådana däringa i-lands möjligheter jag faktiskt har. Gör jag det jag vill? Vet jag vad jag vill? Hur ser min optimala framtid ut? Vilka är en del av den? Och slutligen.. ska jag ha en ålderskris och känna att tiden rinner iväg redan nu eller kan jag vänta ett tag till? Bild 2014-10-06 kl. 16.30 #2

Om jag hade haft ett smeknamn till så hade det varit Feber-Fia

När jag bodde i Stockholm och studerade första året på lärarutbildningen började jag och mina vänner skoja om min förmåga att ständigt bli förkyld och få en släng feber. Och här är den igen. Efter en lite väl utmanande joggingrunda igår då jag både sprang vilse och längre än jag brukade vaknade jag med ovanligt varma kinder och trött huvud idag. Så min fina plan på att promenera fötterna av mig den här veckan ligger på is, och istället har jag bosatt mig i sängen med kaffe, skräpteve, en bra bok och en vilja att få bort febern och den tjocka halsen.

För imorgon ska jag  till Helsingborg och träffa min älskade lillasyster för en mysig helg. Vi ska äta god mat ( för det är det bästa vi vet), titta på filmer och prata såklart, med avbrott för fnitter för det är så de brukar bli när vi umgås. Det är förvånande hur otroligt klyschigt tjejig man kan bli emellanåt, och på samma sätt, hur otroligt neutral man kan vara i andra situationer helt beroende på vem man umgås med. Men hänger man med sin yngre syrra då blir jag än mer tjejig, och jag kan lova att min röst kommer vara mer i falsett än i bastoner nästkommande fyrtioåtta timmar.

Jag hoppas att ni mår desto bättre.  Att ni tränar lite extra åt mig idag så myser jag än mer i min rosa soffa, dricker en kopp kaffe extra för er och kan berätta allt om de senaste programavsnitten på MTV. Deal?

IMG_0747