månadsarkiv: september 2014

Promenadvecka

Vi kan kalla den här veckan promenadveckan, för den här veckan har jag bestämt mig för att gå mer än vad jag någonsin brukar. Igår rivstartade jag, med en nio kilometers promenad efter en joggingrunda. Efter det värkte mina fötter rejält, och jag har nog aldrig njutit så mycket av soffan som då. Idag är jag fortfarande öm i fötterna, men jag ska inte ge mig nu. Idag ska jag också ut, fylla lungorna med frisk luft och få ännu ett par kilometer bakom mig.  Dock lockar det inte riktigt lika mycket idag, mitt huvud är tungt och det är grått ute. Så jag sitter hemma, låtsas som om jag har massa saker att göra istället för att gå ut och har mentalt redan skjutit upp promenaden till i eftermiddag. Inte för att det gör någonting alls, jag är ju faktiskt student med egna arbetstider..

Först väntas då träning på idrottscentrum. För är det någonting som brukar få bort segheten ur min kropp är det att få röra lite på sig, och sätter jag igång kommer promenerandet gå som på räls efteråt.

Men ni skulle bara våga tro att det enda jag gör är att promenera. Icke sa nicke. För att röra på sig krävs energipåfyllning, och igår var bakning och matlagning det som jag tyckte var det absolut roligaste. Så nu är min lägenhet fylld av hemmagjord müsli, müslikakor och halvt misslyckade muffins ( i ett försök att göra allt så nyttigt som möjligt).  Det luktar i alla fall gott, och som den Svensson jag nog är, så är svensk fika med en kopp kaffe höjdpunkten på dagen.

IMG_0838 IMG_0837 IMG_0836

Värme kan vara tema

Idag är det fredag och trots att klockan bara är halv tio så känns det som om halva dagen redan har gått. Jag hade en tidig kickstart på morgonen och en rivstart är skönt, men dagen blir jäkligt lång, vilket i och för sig är positivt om man vill passa på att utnyttja sina dagar. Jag borde utnyttja min helt enkelt nyfunna tid till att städa och få upp värmen, för hemma hos mig är det alltid städdags. Jag förstår inte hur det går till, och jag tycker att jag plockar, dammar, dammsuger och rättar till hela tiden men ändå är det lika aktuellt. Är det likadant hos er måntro? Eller är jag så slarvig när jag rör mig runt att det bara är mitt kök som blir ett smärre bombnedslag efter jag har varit där?

Jag får besök idag, från min goda vän som studerar i den stora staden västerut och som jag ska rädda från post-tentaångest med god mat på italiensk restaurang, mysiga samtal och promenader där vinden nyper i kinderna. Det ser jag fram emot, för trots att det är kallt och kyligt, så är promenader och samtal med vänner något som värmer än mer. Men innan det, då blir det gymmet, för vi kan kalla temat idag att få upp värmen, och det får man om man springer en stund på ett band som inte tar en någonstans men man kommer ändå fram på.

DSC_0089

Krispig luft och kalla fingrar

Hösten har kommit nu, insåg jag igår när jag tidigt på morgonen igår cyklade iväg på ett möte och genast fick stela kalla fingrar och frös genom den alltför tunna jackan. Mössan som jag dragit på mig för att dölja en dålig hårdag fick komma till sin rätta för sitt egentliga användningsområde och den kommer få stanna på mitt huvud ett antal månader framöver. Det är underligt hur man varje ny årstid ser fram emot den när den inte är här men så fort den kommer börjar svära över de negativa aspekter som alltid tillkommer. Ja, det är kallt och man kommer att frysa, det blir mörkt och man får gå runt blek och glåmig i ett antal månader nu. Som tur är finns det fördelar också, som faktiskt gör hösten riktigt mysig. För nu får man krypa upp i soffan hela kvällarna utan några måsten. Man får dricka alla sorters te, baka något gott, använda de där mysiga tröjorna som ligger längst ner i garderoben. Man får andas in en luft som är krispigt kall och som får huvudet att piggna till, och man får se löv i alla färger.

Man har ett val att göra nu. Man kan välja att fortsätta svära över det faktum som faktiskt är, eller så väljer man att le åt det man tycker är positivt med hösten. Och än en gång har vi hamnat där, i det egna valet, det egna ansvaret kring sin situation och sitt mående. Det är ens egen uppgift att leta sig fram till det stöd man behöver för att må bra och det är ens eget ansvar att fokusera på rätt saker.

Min pappa och jag pratar ofta om sådana här saker. Bara häromdagen diskuterade vi hjärnans speciella funktionalitet att den utsöndrar olika ämnen i kroppen beroende på vad ens tankar säger om det man gör. Påstår jag att jag har klarat av det jag vill klara av bra så utsöndras dopamin som ger en känsla av tillfredsställelse och lycka. Väljer jag att bara titta på allt jag gör fel och inte hunnit med så utsöndras något annat som gör att man känner sig nedstämd och ledsen. I början tyckte jag att det lät löjligt, att lite tankeverksamhet skulle göra sådan skillnad. Men det gör den, och hur svårt och löjligt jag än tycker det är att i varje situation stanna upp och höja det jag gjort, så är det sådana saker som gör väsentlig skillnad för hur vi mår, och då är det värt att göra. Så nu tänker jag tänka att jag faktiskt älskar kall krispig luft, varma tröjor och hälla i mig en kopp te. För det är det jag tycker är mysigt med hösten. 

DSC_0066

Tankspridd idéspruta är lika okej

Det är alltid många tankegångar som svävar i mitt lilla huvud och när huvud är ekiperat av annat får vardagliga saker som av andra ses som enkla ta stryk. Att följa ett enkelt recept tycker jag är svårt och chokladpudding blir oboy, grytor blir klumpiga och går jag runt på stan får bilarna väja för mig och inte jag för dem, för jag har inte hunnit se dem. Jag råkar gå förbi köer och  mig kan man lura vart man vill, för jag är blåögd och tror på precis det du säger till mig. Jag tränar många gruppass och instruktören pratar och jag tittar, men jag glömmer lika fort vilken övning vi skulle göra.  Situationerna där saker och ting kan bli lustiga är många, och det jag räknade upp precis är en bråkdel av allt som varje dag händer mig. Det kanske kallas att vara disträ eller tankspridd, kanske är man en sådan som vandrar med huvudet i himlen och om man vill kan man ge det säkert en, två eller tre olika bokstavskombinationer eftersom det tydligen ses som lösningen på alla problem. Det är inte det lättaste att leva med tankar som allt som oftast är någon annanstans än vart jag själv är.

Ibland förbannar jag mig själv, och jag sitter febrilt och försöker anstränga mig för att klara det som alla andra klarar galant. Jag försöker fokusera på den där enkla saken, jag försöker göra saker enligt mallen och stuva in mig i fyrkantigheten som livet och mycket i samhället faktiskt är byggt kring. Jag försöker titta mig omkring i korsningen, jag försöker hitta rätt när jag egentligen är vilse. Men sanningen är att det får mig att må så mycket sämre än adrenalinruset som kommer när jag överlevde ännu en korsning, eller fnittret som bubblar upp när chokladpuddingen blev oboy.

Samhällets påtryckningar på hur man bör vara och leva är många och mig påverkar dem rejält. Jag vill vara till lags, så många som möjligt, och är inte samhällets alla krav dem man då borde följa? Jo, det hade väl varit det enklaste. Men poängen är att det är lätt att sätta upp regler och riktlinjer för hur folk bör leva sina liv. Det är så lätt att säga att man ska vara efterklok, spontan, smart, bjuda på sig själv, ha humor, ha självdistans, vara allvarlig, vara konkret och abstrakt, filosofisk och matematisk, kunna analysera men ändå ha fötterna på jorden. Den där matematiken går inte ihop. Det går inte att vara allt samtidigt, för tro mig, jag har försökt och då blir det än mer pannkaka av livet än det redan är.

Vi får konstatera att vi är olika, allihopa. Så medan jag är en tankspridd ifrågasättande idéspruta så är du en systematisk noggrann genomförare, och din vän bredvid dig är människan med självdistansen och humorn och skarpsyntheten man skulle döda för. Det är inte meningen att någon är allting, och istället för att vi diagnoserar olikheter och försöker hitta metoder för att göra oss alla likadana så ska vi främja olikhet. Det är det som gör livet spännande.

DSC_0718

Jag är beklämd

Idag är jag beklämd. Det är en grå hinna över mina tankar, över hela mitt känslosvall och det spelar ingen roll att solen skiner och jag har haft öppen balkongdörr hela dagen. Valet igår gjorde mig betydligt mer upprörd än jag kunde ana. Och visst ska man få tycka som man vill, och demokratin ska bestämma hur vi ska leva våra liv. Men när enkla svar på svåra frågor tar över livsviktiga val blir jag livrädd och vill hålla hårt i de jag älskar samtidigt som jag vill skaka om alla som tycker att man kan värdera människors värde och bygga ett samhälle på det. Jag tror på solidaritet och ALLA människors lika värde, och det är ett sådant samhälle jag vill leva i. Inte så som det ser ut hos oss idag. Så idag tillåter jag mig själv att sörja att det har blivit så enligt mig fel, och jag låter frustrationen byggas upp till en glöd som ska pyra. En glöd som ska pyra i fyra år och som ska vara med och förändra samhället till det bättre.Jag låter känslan ta plats, och sen tänker jag någon gång ändå vända blicken mot himlen och solen och känna att värmen finns ju faktiskt här.

Vi får inte ge upp att kämpa för att något har blivit stort och omöjligt att längre blunda för. Nu ska vi ta kampen, ta debatten och slåss för det som är fint. Kärlek till dig, kärlek till mig, kärlek till alla.

IMG_0725

Läromedelsanalys

Det är lördag förmiddag och jag sitter och studerar läromedelsanalys. Jag vet inte vad det är med det där ordet, men varenda gång jag tänker det/ säger det högt eller skriver ner det så börjar jag gäspa. Det kan ju vara så enkelt att det finns begrepp som är betydligt mer lustfyllda och intressanta än begrepp som innefattar att analysera matematikböcker för mellanstadieåldern. Men vad vet jag, det finns säkert några här ute i etern som tycker att det är fantastiskt roligt. Grattis till er säger jag.

Jag har försökt vara lite produktiv nu denna morgon så att jag kan ha eftermiddagen fri till helgmys, en skön promenad och god mat med gott samvete. Om det är något som är bra med att vara prestationsinriktad är det att saker och ting blir gjorda fort som attan för att slippa känna pressen och den egenskapen använder jag mig gärna av i skolsammanhang. I resten av livet kan den få tonas ner, men här får den fritt spelrum. Jag menar, det är ju mycket skönare att njuta av livet när det inte är hur mycket som helst som hänger över axlarna samtidigt.

Min motivation för att klara av uppgiften idag är shopping. Jag vet inte riktigt vad som har farit i mig, om jag var alldeles för isolerad på ett berg hela sommaren eller om jag fått en knäpp, men att handla kläder är det roligaste jag vet just nu. Jag tänker på jeans, snygga tröjor, ännu snyggare skor och balla outfits. Man kan inte handla för mycket tycker huvudet, men min plånbok börjar snart säga stopp. Men kan ni tänka er, man studerar, man gör det bra, och sen köper man ett par riktigt snygga jeans som man kan gå och le lite åt. Det är en rätt härlig känsla, oavsett om den är så simpel som att den kommer från konsumtion.

 

Ännu en sång om en stad

Idag lyssnar jag på senaste låten om Halmstad, närmare bestämt den utav Linnea Henriksson. 

Linnea Henriksson – Halmstad

Jag gick nämligen runt på stan tidigare idag. Inte för att jag hade något speciellt att göra då mina planer blev inställda men jag gick runt och fönstershoppade lite, vandrade gata upp och gata ner och bara njöt av myllret som finns i den här staden. Jag gillar att se människor i rörelse, att veta att det händer saker, att det finns möjligheter att träffa nya människor, att få uppleva saker. Sen behöver man inte vara med på allt för det. Man kan och ska med gott samvete kunna välja att sitta hemma och som jag tänkte göra efter studiestunden ( eller kanske innan..) spela datorspel och vara nördig och barnslig emellanåt. Jag brukar tänka som så nuförtiden, att man vet aldrig när man har chansen nästa gång. Om några år, eller om bara några veckor ser ens liv helt annorlunda ut, så man måste ta tillvara på de möjligheterna som finns just idag.

Jag vill främst önska er alla en fin måndag, en fin vecka och hoppas att ni inte låter stressen ta över era halsar, era kroppar och er mentala kapacitet. Glöm inte njuta av höstlöven på träden och syret i luften.

IMG_0403

För att bidra med något nytt

var en liten dikt något jag tänkte att ni skulle få njuta av igår men den kom tyvärr inte upp förrän nu, enjoy!

”Att få vara en del
av helheten
vara biten som får plats
trots den fullständighet
som skådas
en sådan sak
som får hjärtat att le
jag ler,känner kärleken värma

Ibland ifrågasätter jag febrilt
letar rätt och finner fel
skräms ihjäl
paniken härjar fritt
för inget kommer fungera
sårskorpor är skorpor
med lättretliga rispor
ibland briserar det
oftast försöker jag tejpa ihop

Jag har lärt mig att kämpa
för det som betyder mest
samtidigt ska man
alltid sträva framåt
panik är känsla av förändring
ta modet du och visa viljan

Använd orden du fått
värmen ditt hjärta kan ge
och ge så mycket du vill
din kropp och känslan är dina också de starkaste ting
för det jag vill ha
är det du förtjänar
och vi kämpar för fullkomlighet”

Igång med träningen

Solen skiner idag och när jag promenerade iväg till affären idag samtidigt som jag läste dagens tidning njöt jag av de varma solstrålarna som nuddade min kropp. Det är ingen brännande hetta längre, det är mer som en mjuk smekning på ens arm och det är mysigt och skönt. Jag gillar den här perioden på året, det här vädret och min inneboende känsla. Känsla har jag dock på fler ställen än i hjärtat idag. Jag har nämligen dragit igång stenhårt med träningen på högskolans gym igen och från att bara ha joggat i sommar till att köra styrka med redskap och träna intervaller är steget ändå ganska stort. Jag känner av det i hela armarna, mina lår är som stoppklossar och min rygg är mer trött och vill sjunka ihop än sugen på att bära upp mig. Men trots allt det där, så älskar jag känslan. Känslan av att vara trött i kroppen, att känna hur musklerna byggs upp, hur man kan bygga en stark kropp.

Igår gick dagen i hundraåttio med möte efter möte så idag njuter jag av lite lägre tempo, försöker få mig själv att acceptera att man inte behöver prestera för att vara bra och tänkte försöka göra det som jag alltid uppmuntrar er till att göra. Vara nöjda med er själva just som ni är idag och inte låta prestationen sätta etiketten på hur bra ni får må idag eller inte.

Vi får se hur det går. Är man van vid att agera på ett visst sätt är det en vana och att ändra vana handlar om att bryta mönster. Energikrävande, men gräns-sprängande, och till slut, energigivande.

DSC_0317