månadsarkiv: april 2014

Ännu ett somrigt inlägg

Nu kommer ännu ett somrigt inlägg där vi prisar sommaren och det underbara vårvädret som får oss alla att springa ut, strunta i kurslitteraturen och bara låter solen värma våra kinder. Ni som läser bloggar på vanlig basis har säkerligen läst ett tiotal sådana här inlägg tidigare men som iskalla svenskar är det här det vi önskar oss varje vinter, att inte behöva frysa, att få ta fram sina shorts som har legat gömda längst in i garderoben och använda sina solglasögon för att kunna blicka ut i solskenet. Jag kan erkänna att jag påverkas av vädret mer än jag egentligen gillar att erkänna och rusar ut för att njuta. Mina planer på att plugga, träna inomhus eller städa bort dammråttorna försvinner direkt för det viktigaste någonstans är att vara ute.

Jag tror att det här är klokt, jag tror att den här sommarvärmen är mycket av det som vi svenskar behöver när vi håller på att drunkna i våra egna att-göra-listor och strukturerade vardagar där det enda vi försöker uppnå är att slå våra egna personliga mål och resultat för att komma framåt. Solskenet får många av oss att stanna upp, prioritera om och som den evigt hatade och älskade klyschan Carpe Diem säger, fånga dagen.

Sådana här dagar får mig också att inse att vårterminen går fort, förbaskat fort. Om ungefär en månad sitter vi alla och skriver terminens sista tenta för att sedan springa ut i solen och vidare till diverse sommarjobb, landställen, vackra sjöar och djupa hav. Snart är det sommarlov, och oavsett om man är sex år och ska få sitt första eller är 20+ och ska gå på ännu ett, så är det alltid lika magiskt. Bara den vetskapen ger mig energi till sista kursen, vad känner ni?

DSC_0105

Fredag med spex

Idag är det äntligen fredag och det firas med nytt studiebidrag, strålande sol och en snart fri eftermiddag och kväll som för min del ska bestå av premiären av Halmstads studentspex. Några vänner till mig har slitit hårt med detta och det ska bli roligt att se hur det faller ut och om det är tre timmar som är värda att spendera en fredagskväll. Jag tror att det kommer vara väldigt bra, och att ha lagt ner sådan energi och prestation på en fritidsaktivitet är bara det att vara imponerad över. Människors drivkraft till att göra saker och ting är verkligen stor, och speciellt om man har lyckats lista ut vad man vill göra med sitt liv, vad man trivs med och helt enkelt har sin målbild tydligt.

I min utbildning just nu talar vi mycket kring motivation, inre och yttre, och vad som påverkar vad vi gör och vad som i slutändan ger oss den fullständiga tillfredsställelsen och och lyckan som jag tror att vi alla strävar efter. Eller har jag fel? Kanske är det bara jag som är på ständig jakt efter lyckan, och som ständigt försöker förstå vad den ens är för något. Kan måhända vara så att man har den men att lyckan i sig är något vi människor är blinda för, den är på något sätt slutmålet med allt man gör. Motivationen är en del av detta tycker jag, att finna lyckan, eller att förstå den, på samma sätt som motivationen gör att vissa verkligen sliter för att göra ett stort spex, springa ett lopp eller klara tentan.  Motivation tycker jag är häftigt, för kommer den inifrån så stannar den kvar trots att man misslyckas emellanåt.

 

 

1922394_10151952581712967_1217218996_n

Back in business

Idag är jag tillbaka i studentlivet på riktigt, med en hög av kurslitteratur som har belamrat mitt bord, stora seminarieuppgifter som ska göras och begrepp som både ska läsas, reflekteras och skapa förståelse kring. Efter några veckors praktik, ännu fler veckor med enskilt arbete hemifrån på grund av min lite egendomliga kursplan och en vecka utomlands var det länge sedan jag satt hemma en dag och faktiskt läste böcker och skrev anteckningar, men jag kan erkänna att jag faktiskt saknat det. Att få bita i något, att kunna grotta ner sig i dem ämnen man faktiskt tycker är intressant och som man kan känna är användbara i sitt framtida yrke. Just nu läser jag ledarskap, och vilket ämne. Väldigt relevant för oss som ska arbeta som lärare och faktiskt ta en väldigt tydlig ledarroll men också en kurs som jag tror de flesta skulle må bra av att läsa. Att reflektera över sin egen roll, sitt beteende och hur det påverkar ens omvärld. Skulle kunna påstå att jag tror att vägen framåt genom livet för att skapa förståelse och en bra värld handlar om att ständigt ifrågasätta sig själv och sitt beteende med tillhörande handlingar. Kanske bara är jag som tycker att det är såpass viktigt som jag försöker få det att låta här, men då får jag väl vara glad att jag får göra det på min arbetstid..

Så imorgon och resten av veckan består av långa föreläsningar med tillhörande grupparbeten och som alltid på lärarutbildningen, med tillhörande reflektioner tillsammans och enskilt. Tycker du om att reflektera precis som jag, så  vet du precis vart du kan söka.. 😉 Annars finns det såklart hundra andra utbildningar man kan läsa, älskar du matematiska formler så finns det någonstans för dig att gå också, det är det som är så fint, och så förbaskat bra!

Kontentan av det hela är att det fantastiskt att faktiskt få lära sig mer om det man finner intressant, att studera känns inte särskilt tufft dagar som idag. När man väl listat ut vad man vill för sitt liv studiemässigt så kommer det bli roligt, tufft men roligt. Intresset är det viktigaste. 

DSC_0044

 

Njut, det är förgängligt

P4132883Tog mig friheten till en veckas semester redan i julas när jag bestämde mig för att följa med på familjens resa till Mallorca nu i veckan, och njuta av solens strålar. Trots ny kurs som startar och den egentliga obligatoriska tiden i skolan gör jag just nu lite som jag vill. Mycket på grund av att vi på lärarutbildningen älskar att arbeta i grupper och kan kompromissa och lösa de flesta situationer för alla parter. Är det något vi lärare ska vara så är det flexibla och de utmaningarna ställer vi oss alltid framför. Åker någon iväg en stund så löser man det med fantastisk teknik, har någon behov att passa sitt barn så träffas man en annan gång. Flexibilitet är så bra, och det gynnar oss alla.

Men främst begav jag mig iväg för att man faktiskt bara lever en gång och man aldrig vet vad man har ena dagen och som är borta nästa. Man måste ta alla chanser till att vara och att njuta. Livets förgänglighet har mina funderingar gått till den senaste veckan. Hur man ena stunden har allt, andra inget och vad som är konstruktioner, tankar och uppbyggda schabloner kring en verklighet. Kring ens egna verklighet. Många gånger har jag varit stensäker på att jag lever i det som är det rätta, men hela världsbilden har satts på sin spets de senaste dagarna och nu vet jag inte längre någonting. Är en finputsad fasad det som faktiskt gör oss lyckliga, är det den bittra verkligheten som faktiskt får oss att känna ordentligt som man borde leva i, eller ska man i sätta på sig skygglappar och gömma sig från livets frågor? Tro mig, många gånger vill jag göra just det. Dyka ner under huvudkudden, blunda så hårt så att verkligheten försvinner men det fungerar inte. Det som fungerar är att faktiskt se sig omkring, omvärdera och försöka uppskatta det man har. Den enkla klyschan som faktiskt är sann, men ack så svår.

 

Studentmisären

Tänker inte chockera er med något nytt samtalsämne bland oss studenter. Vad vi talar om dagarna långa är självklart samma saker som ni icke studerande också talar om. Vi diskuterar helgens händelser, festen som är på G, vi skvallrar och vi drömmer, vi reflekterar och vi planerar, men främst av allt så talar vi studier. Studier, denna eviga bubbla av tentor, ångest, datorer som klabbar och formelsamlingar, kurslitteratur och returer.

 Jag vet att man säger att man lever sitt jobb, och det är bokstavligt talat sant när det nästan uteslutande det enda vi studenter talar med varandra om, är just våra studier. När nästa tentamen är, hur mycket man har pluggat, hur mycket mer man borde göra, hur lärarna gör rätt och fel och hur vi själva inte kan förstå hur lägenheten kan vara som renast samma vecka som tentorna översköljer oss? Varför är motivationen som högst när man talar om något och som lägst när man faktiskt måste prestera något?  Vi jämför våra kurser med varandra, vi diskuterar uppgifter och mellan programmen så glänser vi med svårighetsgrader på uppgifter. För trots att man vill känna att sina uppgifter är hanterbara och i vissa fall lätta att klara av så är det inte det man för vidare. Det är ingen merit att ha blivit klar snabbt i värden av studenter. Den här som jag skulle vilja kalla det ” student-misären” är det vi alla strävar efter.

Förtydligande av mitt eget precis myntade begrepp ” studentmisär”: Student i kaosartad lägenhet utan annat än nudlar och kaffe i skafferiet, med näsan i en formelsamling och förstörddygnrytm. Det är helgen man lever för, och snälla låt festen bli bättre än alla tidigare för jag har ju faktiskt inte gått utanför dörren på tre dygn.

Visst är det underhållande? Hur kan vi eftersträva något som är så tydligt oattraktivt? Jag kan ju erkänna att jag strävar efter precis motsatsen. Jag har gärna ett fullt kylskåp och jag föredrar att sova i min säng och inte över ett gäng tentamensböcker, men att säga det är lite tabu. Att vara präktig är aldrig en attraktiv egenskap, men det är komplex värld vi lever i där man både älskar och hatar det man gör.

För att runda av så skulle man kunna säga att studentlivet är tiden då vi försöker hantera balansgången mellan att vara tonåringar och vuxna, och det kanske är just nu det är okej att leva i en studentmisär, för man gör det ändå bara en gång.

Bild

Frihet under ansvar

DSC_0058

Nu sitter jag här, inne i en varm lägenhet och njuter av att inte behöva gå ut i regnrusket mer än för att fylla på mitt ekande kylskåp som skulle uppskatta påfyllning. Jag kan dricka mitt kaffe och ta påtår hur många gånger jag vill utan att en chef ropar på mig över axeln om att jag borde sätta igång med allt det man faktiskt behöver göra. För jag är min egen chef och kan vara hur tyst eller hur grinig mot mig själv som jag vill, och som ni förstår så väljer jag det första alternativet.

Det har slagit mig hur vi som studenter lever ett fantastiskt bra liv på många sätt. Vi styr till stor del helt över alla timmar på vårt dygn, och förutom ett fåtal föreläsningar i veckan som vi ska flockas kring kan vi vara precis vart vi vill utan att någon kan ifrågasätta oss. Ibland undrar jag om jag verkligen kan räkna studier som ett arbete då jag inte kan förstå att en sovmorgon emot en sen pluggkväll kan räknas som något som gör att jag är berättigad både studiemedel och studiebidrag. Hur kan jag ha det så bra är den ständiga frågan jag ställer mig när jag leende står och tittar ut över tågstationen som jag gjort så många gånger det här läsåret. Där ser man att tiden faktiskt går, och jag är både med i det aktiva samhället, fastän jag står utanför.

 Egenföretagare säger att de blev just det för att de är deras egen chef, och vad är inte vi? Vi har några år i livet då vi är precis det. Hur det går på tentan är mitt ansvar, om jag vill plugga dygnet runt är mitt val, och vill jag sova bort en vecka är det mitt val. Frihet under ansvar kallas det, och det enda som håller mig kvar är högskolepoäng som ska in inom en viss tid.

Nu är det dock ansvaret som kallar på mig, och jag ska skicka in mina sista uppgifter för den här veckan innan jag tar helg som jag ska njuta av precis som alla andra. Berättigad ledighet kallas det visst?

DSC_0021

Första reflektionen från en drömmare

Nu är jag här, er nya studentbloggare, på plats i Halmstad för att skildra ett liv som student på västkusten i vårt lilla land som det just nu regnat mer i och varit gråare i än jag skulle uppskatta. Trots det känner jag att våren är på väg, och det beror inte bara på att gräset faktiskt är grönare än grått, utan också för att människorna här i studentkomplexet redan har börjat ta ut sina grillar och flockas på den gemensamma gräsmattan för att fånga vårens och solens första värme och strålar tillsammans. Älskar att man kan se en liknelse mellan kalvar på grönbete och oss människor. Det är inte bara de som springer ut och ser lyckliga ut. Vi gör detsamma, och det är tack vare våren. Denna underbara årstid.

När jag flyttade till denna västkusts pärla från Stockholm i höstas så sa människor till mig att Halmstad är ingenting på vintern gentemot allt den är på våren och sommaren. Då den lever upp, då allt blommar och solen skiner. Nu när jag växt in i staden under hösten, levt och lärt mig älska den på vintern lär jag ju vara som lyckligast när den får blomma nu på sin tid, och det verkar många andra också vara. Halmstad är en håla om man jämför med Stockholms tunnelbanebrus, ständiga flöde av människor och de stora byggnaderna som står i rader. Halmstad är en metropol om du jämför med en liten by på den skånska landsbygden med några längor av korsvirkeshus. Halmstad är helt perfekt, för en liten student för mig som har varit på båda sidor och vill ha det här svenska lagom.

Som student som styr mycket över sin egen tid som jag ska återkomma till i nästa inlägg så är något av det viktigaste för mig att det finns saker att göra. Att ha möjligheten att med cykeln (som förövrigt verkar vara det viktigaste att äga här) eller med sina bara ben kunna gå ner till gågatan på mindre än en kvart för att träffa människor, gå ut på krogen, fika med kurskamrater och möta ett folkliv, och att kunna gå några kilometer åt ett annat håll för att nå havet är underbart. Att känna sig fri, när man som student kanske inte har de största materiella tillgångarna men än mer tid är en ära, och Halmstad ger mig det.

DSC_0049