Kategoriarkiv: Om mig

Resan har gått mot sitt slut och det är dags att säga hejdå…

Nu har jag varit hemma i Sverige i fem dagar och trots att jag sakta men säkert börjar komma in i min vardag och dess tillhörande rutiner igen lever jag fortfarande kvar i min Maldiverna-bubbla. Jag känner mig lugn och harmonisk vilket jag hoppas på att fortsätta vara, försöker låta bli att stressa över allt på min to-do-list. Det känns fantastiskt att vara hemma med mina nära och kära samtidigt som jag sörjer att min tid som MFS-student är över. En tomhetskänsla som är svår att beskriva med ord.

Jag hoppas att alla som är nyfikna på att göra liknande resa har blivit inspirerande till att ta chansen och söka MFS-stipendium. Titta över vilka möjligheter som finns och sök! Du kommer inte att ångra dig, utan snarare få en upplevelse för livet! Den här resan har inte bara utvecklat mig som person genom att den givit mig mer förståelse för en annan kultur och religion utan jag har även blivit mer säker i min framtida yrkesroll som hälsopedagog då jag fått möjlighet att praktisera mina kunskaper.

Under tio veckors tid har jag fått uppleva det fantastiska landet Maldiverna och för den här möjligheten vill jag  tacka Högskolan i Halmstad men särskilt Rebecca Rosenberg på studerandeavdelningen som beviljade vårt stipendium, utan dig hade vi inte kunnat göra den här resan! Jag vill tacka Ida Lövstål på kommunikationsavdelningen, dina uppmuntrande kommentarer om min blogg har varit motiverande för mig längs hela resan, tack för att du varit så stöttande och för att jag fått möjligheten till att blogga för högskolan! Jag vill tacka alla mina följare som läst min blogg. Du som varit inne här en gång eller du som varit en regelbunden läsare, stort tack för att du följt min resa! Sist men inte minst vill jag tacka Sarah, Frida och Annika – mina reskompisar och vänner för livet. Tack för en resa jag aldrig kommer att glömma!

Om ni har några funderingar eller tankar så tveka inte att höra av er på sanibr12@student.hh.se 🙂 Återigen, stort tack och lycka till alla framtida MFS-studenter. Ni har en fantastisk tid framför er!

IMG_2917

På Kanifushi, Maldiverna.

Det är snart dags att säga farväl till Naifaru men först…

Vad tar jag med mig?
Ökad respekt och förståelse för skillnaderna som finns mellan den värld jag lever i och det land som jag besökt. Jag har upplevt orättvisor i form av att alla inte har samma förutsättningar i livet men jag har även förstått att lycka inte är lika med resurser utan det handlar istället om att ta tillvara på det som finns omkring en. Jag upplever att maldivier lever mer i nuet och det är den största lärdomen som jag ska ta med mig hem till Sverige. Att leva här och nu.

Vad har varit en utmaning?
Att gå utanför min komfortzon, lämna min trygghet drygt 800 mil bakom mig och åka ut på ett sådant här äventyr. Jag var orolig inför vad som väntade mig. Jag var orolig över att inte trivas. Rättare sagt var jag nog orolig för det mesta, men allt löste sig över förväntningarna. En annan utmaning har varit att hantera människors olikheter. Vi har genom vår tid här fått träffa en hel del volontärer från hela världen. Det har fungerat väldigt bra med vissa, mindre bra med andra just för att vi är olika som personer.

Vad skulle jag ha gjort annorlunda?
Jag hade packat väskan annorlunda och inte tagit med mig hela garderoben för att jag hart använt knappt hälften av alla kläder som jag tog med mig, klassikern. Vi kände nog i efterhand även att vi borde diskuterat rektorns förväntningar på oss mer noggrant, så att det inte uppstod några oklarheter om vad vi skulle leverera och inte. Det är dock alltid lättare att vara efterklok men jag tar med mig dessa erfarenheter inför framtiden.

Vad kommer jag att sakna?
Oj, det är så mycket som jag kommer att sakna men främst den härliga gemenskapen, att det alltid finns människor i min närhet att ventilera och samtala med. Det kommer att kännas så tomt när jag kommer hem och återgår till vardagen. Även att leva mer i nuet och att varje dag känns som ett äventyr. Jag kommer även att sakna våra nyfunna vänner Hanaan och Hamda, de är två fantastiska människor som behandlat oss som prinsessor under vår vistelse!

Vad kommer jag inte att sakna?
Myggorna och möjligheten till att variera min kost. Jag måste erkänna att jag ser fram emot att äta annat än kolhydrater i form av ris, pasta, bröd och nudlar. Jag kommer nog inte att sakna min benhårda säng och kudde samt den tropiska hettan i rummet om nätterna…

Vad rekommenderar jag till framtida MFS-studenter?
Mitt bästa råd är att läsa på om landet du ska besöka! Det har så stor betydelse för dina förväntningar om landet samt upplevelserna. Läs böcker eller googla! Ta reda på hur kulturen ser ut, vad de har för religion, hur klimatet är, om du behöver tänka på något särskilt avseende exempelvis kläder, vaccinationer eller kost. Försök att vara så förberedd som möjligt! Ha en öppen syn till landet du ska åka till, både med kulturen samt människorna. Se inte din resa som en semester även fast det kan kännas så. Du kommer givetvis att ha väldigt kul och få vara med om häftiga upplevelser men du kommer att bjudas in till kulturen och leva utifrån rutinerna därefter i din nya vardag. Du förväntas att bete dig på ett visst sätt och allt du gör under din vistelse kommer att lämna avtryck. Sist men inte minst, den viktigaste punkten – Visa respekt till de människor du får träffa i landet samt deras kultur. Du kanske inte alltid kommer att samtycka i vissa frågor eller beteenden och det behöver du inte heller göra, men ha i åtanke att det är du som är i deras land och därmed får visa respekt för det du kommer att bemöta.

Nu är det dags att packa klart det sista, i morgon lämnar vi Naifaru!

IMG_9355

Förslag till utvecklingsområden på Maldiverna för framtida MFS-studenter

Efter att ha bott på Naifaru i nio veckor, rest runt och sett olika öar på Maldiverna, talat med lokalbefolkningen, skolledningen och övriga arbetare på ön har jag hittat följande områden som jag anser är i behov av utveckling eller extra hjälp:

1. Den hållbara utvecklingen. Min hjärtefråga just nu är miljön. Maldiverna är ett fantastiskt vackert land och naturens tillgångar likaså men tyvärr är nedskräpningen ett stort problem. Havet och naturen fungerar mer eller mindre som en soptunna, det finns troligtvis mer plast än fiskar i havet. Maldiverna är i stort behov av utbildning samt ökad kunskap kring återvinning och avfallshantering. Undervisning på skolorna kan vara en god start för att skapa en förståelse för nerskräpningens konsekvenser. Vi har trots allt bara en planet att dela på.

2. Sportkoordinatorer, särskilt simlärare. Jag blev chockad när jag fick höra att väldigt många, både barn och vuxna, inte kan simma här. Min första tanke är att det känns väldigt kritiskt om det skulle uppstå ett nödläge då enda färdmedlet mellan öarna är båt. För ett par veckor sedan hade vi en volontär som arbetade som simlärare och på drygt två veckor lärde hon nästan 80 barn att simma. Det är fantastiskt, men det är många som fortfarande är i behov av hjälpen.

3. Utbildningen, särskilt engelska- men även idrottslärare behövs. Det råder brist på kvalificerade lärare i skolan inom olika ämnen men främst inom i idrott och hälsa. Förståelsen för varför idrott och hälsa är viktigt finns inte vilket givetvis även innebär att lektionerna inte håller samma kvalité. Eftersom övervikten har ökat bland barn och ungdomar behöver idrottslektionerna effektiviseras. Gällande engelska som är andraspråket på Maldiverna finns det många barn som har bristande ordförråd och förståelse för språket vilket även kan vara ett område att i samarbete med skolan utveckla.

4. Energiteknik, utveckling av att utnyttja naturtillgångar. Vid exempelvis regnperioderna är det ofta strömavbrott och Maldiverna är i behov av någon som kan utveckla deras strömförsörjning genom att ta vara på naturens krafter. Ett exempel kan vara att investera i solceller. Jag känner till två MFS-studenter som åkte till Tanzania för att genomföra samma typ av projekt och såg över bönders möjligheter till att investera i solceller. Maldiverna kan vara ett tänkbart land för liknande pilotstudier.

Låter detta intressant för dig? Vill du vara med och bidra till utvecklingen av ett u-land? Skriver du uppsats under vårterminen 2016 ska ansökan vara inne senast den 15 oktober. Kom ihåg att det tar tid att formulera en bra projektplan och alla andra förberedelser, var därför ute i god tid! För mer information kring MFS läs här. Lycka till!

IMG_4164

Naifaru, Maldiverna. Tänk att det här har varit min studiemiljö i över två månaders tid. Ofattbart!

IMG_4230

En bild som visar två perspektiv av Maldiverna. Både paradiset men även nedskräpningen…

Det kommer inte alltid att vara lätt

Ni har genom text och bilder fått se olika delar av min vardag här på Naifaru och generellt är livet här lika fantastiskt som det ser ut. Jag har inte på något sätt försökt att försköna vardagen här utan mitt mål har hela tiden varit att visa på olika perspektiv. Efter att en av volontärerna valde att lämna Naifaru i dag, tre veckor tidigare än planerat, då hennes förväntningar inte stämde överens med verkligheten förstod jag dock att det inte är ovanligt att det händer och vill därför återigen styrka en viktig sak. Det kommer inte alltid vara lätt vid en långtidsresa. Det kommer finnas tillfällen där du ställs inför utmaningar och obekväma situationer. Det kommer förmodligen finnas tillfällen där du också vill åka hem igen. Jag läste på en reseblogg att en långtidsresenär genomgår fyra känslomässiga faser: Smekmånad (allt det nya känns spännande och kul), besvikelse (kulturkrockar, skillnaderna mellan sitt eget hemland och det nya blir tydliga och hemlängtan sätts igång), anpassning (saker och ting börjar falla på plats, du börjar trivas) och acceptans (du känner dig tillfredsställd med det nya livet, du har socialiserats in i samhället, skaffat vänner, lärt dig hur systemet fungerar och anpassat dig till de nya rutinerna).

Jag har själv gått genom de stadierna och det har varit jobbigt:

– Att ha hemlängtan och inte kunna styra känslorna. Även fast det var som värst i början så kommer det dagar ibland då jag känner mig färdig med ön och vill åka hem. Jag försöker dock alltid tänka att det är en naturlig del av resan och hade snarare blivit orolig om jag inte längtade hem. 😉

– Att ständigt känna rädsla över att omedvetet förolämpa kulturen på något sätt. När vi var på förberedelsekursen uppe i Härnösand sa vår kursledare ” Vad du inte anser vara respektlöst kan vara det för en annan människa” och det förklarar troligtvis mina mardrömmar om att jag går ut från volontärhuset utan ett plagg på kroppen…

– Att hantera olika kulturkrockar, som exempelvis att möten ställs in utan någon förklaring eller att folk inte dyker upp till bokade intervjuer. Det anses vara fullständigt respektlöst i Sverige men det är ett acceptabelt beteende här.

– Att leva med människor jag aldrig bott med innan. Den här punkten har dock inte varit jobbig utan snarare en omställning som tar tid att vänja sig vid. En ärlig kommunikation är därför A och O om det ska fungera!

– Att känna prestationsångest och känslan av att jag måste leverera här och nu. Jag vet att vårt projekt inte syftar till att göra underverk för landet men jag vill vid hemresan ändå känna att jag bidragit med något. Lämnat ett fotavtryck. Jag blir varje dag påmind om hur bra jag har det i Sverige och det känns i hjärtat att alla inte har lika förutsättningar i livet. Att frukt exempelvis är en lyxvara här.

– Att avvika från normen ofrivilligt. Hemma i Sverige är jag bara en av mängden men här på Maldiverna märks jag på ett annat sätt. När vi går förbi människor på gatorna ibland är det inte helt ovanligt att folk står och viskar samt pekar på oss. Jag försöker tänka att de mest är nyfikna på oss, men jag kommer inte från det faktum att vi inte ingår i normen i den här kontexten.

Det jag vill komma fram till är att det är helt normalt att inte trivas med en gång och att det tar tid att anpassa sig i den nya miljön. Om jag hade utgått från de känslor jag hade de första dagarna här hade jag troligtvis åkt hem för sju veckor sedan men jag stannade och jag är så otroligt tacksam över det för jag älskar verkligen mitt liv här. Om tre veckor kommer jag att lämna Naifaru med glädje över att få komma hem till min lilla familj men även med sorg för att mitt äventyr är slut. Det bästa äventyret i mitt liv.

IMG_3148-001

Mest av allt kommer jag att sakna det maldiviska lugnet. Att få vara här och nu.

Nu finns jag på Instagram!

Nu är mina två veckor på Instagram igång. Gå gärna in och kika på @hogskolanihalmstad om ni vill se fler vardagliga bilder från Maldiverna! Jag kommer att uppdatera med en till två bilder per dag i två veckor.

Till er två tjejer som kommenterade i mitt förra inlägg och berättade att ni var intresserade av att resa utomlands för att skriva er c-uppsats: Jag saknar era kontaktuppgifter och har istället besvarat er fråga i kommentarsfältet! Ni kan gärna maila mig på sanibr12@student.hh.se också. Jag ska även försöka få ihop ett inlägg lite längre fram om vilka områden som studenter från Sverige skulle kunna arbeta med här på Maldiverna. Vi har bara varit här i fem veckor men jag har sett många utvecklingsmöjligheter inom frågor som berör, bland annat, miljö, skola och sport så håll utkik!

jag

”Vad har du lärt dig om dig själv dessa tre veckor?”

Detta inlägg borde ha publicerats tidigare men det får gå an ändå. För cirka två veckor sedan, när vi låg och sola i vår trädgård och hade alldeles för mycket fritid över, ställde Frida ovanstående fråga. Min första tanke var att det inte hänt speciellt mycket på tre veckor (gått fem nu) eftersom jag inte hunnit reflektera kring det men när vi väl började diskutera om det kom jag på en hel del punkter som jag tänkte dela med mig av:

1. Jag är inte lika blyg som jag trodde jag skulle vara i större grupper och sammanhang. Jag vågar ta plats, jag vågar ta kontakt med nya människor och jag vågar vara mig själv till 100 %. Jag tror det är en väldigt positiv fördel inför mitt blivande yrke som hälsopedagog.

2. Jag är inte lika rädd för att vara ensam som jag trodde att jag skulle vara. Jag har mina vänner här men att ta ett steg utanför komfortzonen och resa utan familjen som är min trygghet har fått mig att inse att det går utmärkt det också. Jag klarar mig, jag mår bra ändå! Det är en frihetskänsla som är svår att beskriva.

3. Jag är mer säker på vem jag är som person och vad jag vill göra av mitt liv. Det kanske låter som att jag inte visste det innan, men det är mycket saker som jag inte trodde om mig själv som jag mer eller mindre fått reda på här.

4. Jag har insett hur viktigt det är med positiv energi i min närhet för att själv kunna vara positiv. Jag måste därför öva på att lägga energi på rätt saker och sortera ut den negativa energin i min närhet.

5. Jag har inte lika bra tålamod för andras olikheter som jag trodde… Ibland uppstår det händelser i huset som testar tålamodet och även fast jag försöker hantera det på bästa möjliga sätt så inser jag att jag behöver öva mer på det. Påminnelse till mig själv: Alla människor fungerar inte likadant.

…Vi har förresten varit här i fem veckor nu vilket innebär att vi ”bara” har fem veckor kvar. Trots att jag ser fram emot att åka hem känner jag mig inte färdig med Maldiverna ännu. Jag kommer verkligen att sakna det här lugnet som jag upplever här, jag har inte känt mig stressad över vardagen eller framtiden en enda gång utan snarare känt att jag lever här och nu vilket har varit obeskrivligt skönt.

IMG_3178

Frågor och svar för nya läsare

Jag har skapat en ny kategori i bloggen som heter ”Om mig” där jag kommer posta inlägg som är relaterade till mfs-stipendium och lite tips som kan vara användbara inför en eventuell avresa så håll utkik där! Eftersom det även dyker upp nya läsare titt som tätt har jag kortfattat skrivit ihop sex frågor som sammanfattar bloggens innehåll:

Vem är jag?
Jag heter Sandra Ibrahim, är 25 år gammal och läser den sjätte och sista terminen på det hälsopedagogiska programmet på Högskolan i Halmstad. För att få min kandidatexamen i juni har jag åkt till Naifaru som tillhör Maldiverna tillsammans med tre vänner/studiekamrater för att samla in empiri som berör hälsopedagogik.

Vad gör jag på Naifaru?
Förutom att sola, bada, snorkla och njuta av den fantastiska miljön så undersöker jag hur hälsoarbetet på en skola, som är en viktig arena i det hälsofrämjande arbetet för en bättre folkhälsa, kan utvecklas. Det finns många riskfaktorer här som påverkar befolkningens hälsa och en av faktorerna enligt WHO (2015) är övervikt och fetma. Statistiken visar att 53 % av kvinnorna, 30 % av männen samt 45 % av ungdomarna (15 år och uppåt) är överviktiga, har eller löper risk för fetma. Det är skrämmande höga siffror.

Hur länge stannar jag på Naifaru?
Jag kommer vara här cirka tio veckor totalt! Ett kriterium för att bli beviljad stipendium är att studenten ska kunna vara på studiefältet i minst åtta veckor.

Hur finansierar jag min resa?
Jag blev beviljad ett stipendium, ”Minor Field Studies”, av SIDA på 27 000 kronor. Stipendiet täcker en del av resan, boendet och maten men det räcker tyvärr inte till allt eftersom resan är på hela tio veckor. För att täcka resterande kostnader fick jag betala cirka 14 000 kronor ur egen ficka. Den summan varierar givetvis beroende på önskemål eller syfte med resan. Mitt tips är antingen att spara pengar eller ta ett studielån!

Vem kan söka MFS-stipendium?
Alla nyfikna själar som har minst 150 högskolepoäng vid utresan, är svensk medborgare eller med permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det är även en stor fördel med goda kunskaper i engelska eftersom uppsatsen måste skrivas på engelska. För mer information om MFS-stipendium, läs här!

Vad kan ni läsa om i bloggen?
Min resa med huvudfokus på projektet och studierna men självklart även om alla äventyr och vardagliga aktiviteter som jag får vara med om här på Maldiverna.

Om det är något specifikt ni undrar över så är det bara att fråga i kommentarsfältet. Trevlig läsning! 🙂

kanfushi