Kategoriarkiv: Okategoriserade

Airport Beach Hotel

Efter ett ledsamt farväl av våra vänner och Naifaru vid hamnen var det dags att torka tårarna och åka vidare. Vi checkade in på vårt hotell vid 18-tiden i går, åt en fantastisk fyrarättersmiddag och gick därefter och la oss. Jag sov som en prinsessa! Vi ska hänga på hotellet och bara ta det lugnt fram tills vår transfer avgår mot flygplatsen i kväll. Det är en bitterljuv känsla över att lämna Maldiverna. Jag längtar hem samtidigt som jag är ledsen över att mitt äventyr börjar gå mot sitt slut. Vi har i över ett års tid förberett för den här resan och nu i efterhand känns det som att tiden flugit iväg…

Ska fortsätta njuta av de sista timmarna som är kvar, nästa gång jag skriver är jag på hemmaplan igen. Jag hoppas att solen skiner då! 🙂

Vi ses snart min fina familj!

IMG_4430

IMG_4452

IMG_4461

IMG_4485

IMG_4486

IMG_4531

IMG_4535

En magisk kväll

Det finns vissa saker i livet som inte går att beskriva med ord eller bilder. Ögonblick som inte kan återberättas eller återskapas. Ögonblick där jag helst av allt vill frysa tiden vid en viss tidpunkt. Ett av de tillfällena är den ljuvliga solnedgången över Naifaru. Att få blicka ut över havet, andas in den friska luften och känna sanden mellan tårna. Det är svårt att beskriva hur vacker himlen ser ut för solnedgången skiftar så olika från kväll till kväll. Ibland är himlen helt rosa, ibland är den grå och ibland ser det ut som att himlen exploderat i hundra olika färger. Det är helt magiskt.

IMG_3977

IMG_3976

IMG_3964

IMG_9177

Ett ledsamt farväl

Fastän solen skiner och det snart är helg är det en grå dag här på Naifaru. I dag var det dags för vår nyfunna vän Joey att lämna ön och det resulterade i ett känslosamt hejdå som slutade med ett gråtkalas vid hamnen. Joey är en otroligt fin människa som jag är väldigt glad över att få ha lärt känna. Han har bjudit på så mycket skratt och spridit glädje i huset och det kommer att kännas väldigt tomt utan hans positiva energi. Precis innan Joey satte sig på speedboaten frågade vi honom vilken dag han kommer att minnas bäst från den här resan. Han svarade att det bästa minnet var när vi åkte till Lhohi och fick simma med mantas och se delfinerna. Bara några minuter innan båtens avgång kommer det en flock delfiner utanför hamnen och börjar leka. Jag tror inte att han kunde få ett bättre avslut på sin resa.

Tack Joey för sex fantastiska veckor ihop!

IMG_4161

IMG_4173

IMG_4162

IMG_4185

IMG_4195

Maldivisk matlagningskurs

Jag är lyckligt lottad som slipper ta ett större ansvar över matlagningen där hemma i Sverige men jag tänkte försöka bli bättre på det när jag kommer hem och vad passar då bättre än att börja med maldiviska maträtter? Efter frukosten hos Luicha promenerade vi bort till Hanaans hus för att lära oss att baka roshi (en tunnare variant av tortillabröd som består av mjöl, vatten, olja och salt) och laga mashuni (en blandning av tonfisk, lök, riven kokos, chili, salt och limesaft). För en van maldivier tar den här frukosten högst 20 minuter att tillaga men för oss tog det närmare en timme… Jaja, övning ger färdighet! Det var hur som helst väldigt kul att få lära sig att laga en traditionell maträtt. Om ni också är intresserade av att lära er så häng med på receptet nedanför:

För att tillaga Mashuni:

IMG_4041

Steg 1: Knäck en kokosnöt.

IMG_4042

Steg 2: Strimla kokosnöten till små flingor. Jag vet inte om det här verktyget finns att köpa i Sverige men en borrmaskin borde fungera utmärkt. 😉

IMG_4079

Steg 3: Hacka chilin (använd handskar!) och löken. Blanda ihop med tonfisken, kokosflingorna, saltet och limesaften. (Glömde tyvärr fota det här steget). Voilá!

 För att baka roshi:

IMG_4046

Steg 1: Mixa ihop två koppar mjöl, 3 msk olja, 1 kopp varmt vatten och 1 tsk salt.

IMG_4057

Steg 2: Dela upp degen i små bollar.

IMG_4067

Steg 3: Kavla ut degen. Ha ett jämnt tryck när du kavlar ut så det blir jämnt på alla sidor.

IMG_4075

Godkänd form!

IMG_4084

Steg 4: Stek varje brödskiva i ett par sekunder på låg värme tills det får lite färg.

IMG_4094

Voilá! En maldivisk frukost, lunch eller middag. Mamma brukar baka liknande bröd hemma, men nu är det min tur att få briljera 😉

Projektavslut på skolan

Vi är nyss hemkomna från ett ”briefingmöte” med skolans rektor. Det är vår sista vecka på studiefältet och rektorn ville därför träffa oss för att få höra lite kortfattat om vad vi kommit fram till, hur vi upplevt skolan och ge honom förslag på utvecklingsområden. Vi får inte lämna ut några av de resultat som framkommit från intervjuerna förrän uppsatsen blivit godkänd av högskolan men vi hade förberett en lista med punkter utifrån observationerna som vi delade med oss. Vi började varje punkt med ”detta tycker vi är väldigt bra” för att därefter ge våra synpunkter till en förbättring. På så sätt kändes det inte lika hotfullt. För att nämna något exempel så förklarade vi att det är väldigt bra att barnen ges möjlighet till fysiska aktiviteter två gånger i veckan, men att de kanske bör se till att alla elever tar med sig vatten och eventuellt någon frukt att äta efteråt. De flesta barnen som vi sett under observationerna har gått direkt från idrotten till nästa lektion utan att dricka vatten eller äta något litet vilket inte känns ultimat i detta varma klimat.

Även fast rektorn har tillfrågat oss om detta möte tycker jag att det är känsligt och nästan lite jobbigt att sitta och diskutera skolkontexten på det viset. Den främsta anledningen är förmodligen förståelsen över de skillnader som finns mellan Maldiverna och Sverige och att vi inte på något sätt vill framstå som ”översittare”. Det viktigaste för oss under våra veckor här har varit att påminna oss själva om att vi studerar kontexten utifrån våra västerländska glasögon vilket innebär exempelvis att det som vi i Sverige anser är fel att äta eller ohälsosamt kan betraktas annorlunda här. Det är svårt att inte lägga in sina egna värderingar men vi har försökt att arbeta med de faciliteter som finns tillgängliga och, i största mån, tagit hänsyn till de socioekonomiska aspekterna. Rektorn var tacksam över det vi hade att framföra och bad oss att hålla i någon form av lektion som berör hälsa för eleverna innan vi åker hem igen, det ska bli kul!

Jag har förresten äntligen fått tillstånd från rektorn att publicera lite bilder från ceremonin barnen hade i veckan då de hade utsett ”the school captain” som ska representera skolan:

IMG_3905

IMG_3895

IMG_3873

IMG_3866

IMG_3864

Möjligheten till att stödja lokala designers, konstnärer och hantverkare

För att stötta och stärka egenmakten hos lokala designers, konstnärer och hantverkare här på Maldiverna finns det en plattform som heter Maldives Originals där både kvinnor och män får möjlighet att tillverka handarbeten av olika slag. Det kan vara allt från tygväskor, smycken, souvenirer, nyckelringar till t-shirts och dessa säljs sedan vidare, bland annat, på olika ”gift shops”, online på deras hemsida, gallerier på Malé, resorter och Art Center som vi besökte förra veckan. Organisationen syftar inte till att vara vinstdrivande utan pengarna som kommer in till verksamheten går delvis för att hålla igång föreningen och en del går till tillverkningen av handarbetet. Jag stödjer mer än gärna den lokala tillverkningen och beställde en väska samt två nyckelringar (en rosa sköldpadda och en hjärtformad) som jag ska hämta i veckan, fantastiska hantverk!

IMG_8899-001

Joey på en shoppingrunda på Art Center.

IMG_8901-001

En del av souvenirerna som säljs. På den nedre hyllplanen finns det t-shirts med olika tryckta motiv.

IMG_8967-001

Färdigtryckta tyger som ska sys upp till väskor.

IMG_8902-001

Frida hittade snabbt sin nyckelring i form av en sköldpadda. Jag beställde en likadan, fast i rosa såklart. 😉

IMG_8903-001

Det fanns en hel del tygväskor att välja emellan, allt i maldivisk anda.

IMG_8912-001

Dessa tygväskor fick följa med hem. Jag beställde den svarta i mitten som jag förhoppningsvis ska få under de närmaste dagarna.

Välkomna till en rundvandring på Naifaru!

Jag skriver dagligen om mitt liv här på Naifaru men för att ni ska få en tydligare bild av hur det faktiskt ser ut här tänkte jag ge er en rundtur på ön och vi börjar med lite bakgrundsfakta! Naifaru är en ö som ligger i atollen Lhaviyani i norra Maldiverna, cirka 14 mil norr om huvudön Malé, med cirka 5000 invånare. Ön har en total yta på 54 hektar, är cirka en kilometer lång (lila linjen på kartan) samt 700 meter bred. Det är med andra ord en väldigt liten ö vilket ni kan se på kartan nedanför. Allt ligger inom tio minuters gångavstånd men trots det använder invånarna färdmedel såsom mopeder och cyklar väldigt flitigt.

…Är ni redo? Då kör vi! Välkomna till Naifaru!

Karta över Naifaru

Blåa pilarna = Hamnen som är avgränsad i två delar: the new harbour och the old harbour, där vi tar emot samt säger farväl till volontärer. Det var även här som vi anlände från Malé för sex veckor sedan. Speedbåten mellan Naifaru och Malé avgår endast två gånger i veckan, torsdag och lördag vilket innebär att det endast är de dagar vi har möjlighet för transport till och från Malé.

fredag

The new harbour.

6

The old harbour.

 

Rosa prick = Vårt kära volontärhus! Här bor jag, Sarah, Annika, Frida, Hanna (ny volontär) samt vår koordinator Sean. Huset består av tre sovrum, ett gemensamt kök, vardagsrum och trädgård. Volontärhuset är det enda stället på Naifaru där vi inte behöver täcka axlar och knän, bortsett från i trädgården eftersom skolan har insyn på tomten.

1

Sarah utanför volontärhuset.

 

Blåa cirkeln = Min nuvarande arbetsplats, Madhrasathul Ifthithah, belägen cirka 100 meter från volontärhuset. För mig som pendlat 18,6 mil till Högskolan i Halmstad i två och ett halvt år är det lyx att ha så nära till skolan!

7

Min arbetsplats/studiefält Madhrasathul Ifthithah.

 

Röd stjärna = ”Heaven is a place on earth” får sammanfatta Luishas hus där vi blir serverade fantastiska frukosträtter varje morgon. På vardagar äter vi frukost 9.00 och på helgerna (fredag och lördag) äter vi 9.30.

2

Luishas hus.

 

Gul ruter = Alla restauranger/matkällor på ön: Chilipot, Rooftop och Lovers. Fördelen med att sitta på Rooftops övervåning på kvällarna är att få äta sin middag under stjärnhimlen vilket är riktigt mysigt annars smakar maten likadant på alla restauranger (chili) och menyerna är identiska. Eftersom det tar närmare två timmar att få sin beställning på restaurangerna (personalen kan ta paus mitt under matlagningen) brukar vi alltid förbeställa maten innan vi går dit. Smidigt och enkelt!

4

Ingången till Rooftop.

5

Dörr i dörr med Rooftop har vi vår favoritaffär Rooftopshop som vi besöker varje morgon efter frukosten och där vi bland annat köper all vår frukt. Bredvid affären finns det även ett postkontor.

3

På andra sidan gatan har vi även Harbourshop där vi brukar köpa choklad, glass eller nötter inför olika festligheter. Mannen som jobbar där är väldigt pratglad och bjuder oss alltid på något när vi är där. Mitt emot butiken finns det även en ATM, bankautomat.

 

Rött hjärta = Vår kära vän Hanaans hus, hjärtat av Naifaru. Huset där vi fått en massa fina minnen och blivit rejält bortskämda med god mat och roligt sällskap.

8

På väg till Hanaans hus för att laga middag.

 

Grön rektangel = Naifarus leksplats samt mötesplats för föräldrar och barn med betoning på barn för jag och Frida var tydligen för stora för att få leka. 😉 På plats finns det även en kiosk där det går att köpa milkshakes, popcorn, godis och annat gott.

9

Tiny Field.

 

Svart triangel = Naifarus ”återvinningsstation” där alla sopor samlas för att därefter brännas. Jag har nämnt det förut men jag vill åter igen betona att återvinningen är ett stort miljöproblem här på Maldiverna, ekohjärtat gråter varje gång jag ser den stora högen. Jag är efter denna resa extra tacksam för att jag bor i Sverige där vi är så måna om vår miljö.

10

En liten del av ”återvinningsstationen”. Sopor bränns flera gånger dagligen och doften av röken lägger sig som ett tjockt täcke i luften…

Tack för att ni tog er tid till att följa med och hoppas att ni haft en trevlig rundtur. Fråga gärna om det är något ni undrar! 🙂

Att säga hejdå till nya vänner

Fördelen med att åka utomlands för att studera eller för att arbeta som volontär är möjligheten till att träffa människor från hela världen, få skapa nya internationella relationer och att lära sig från andras kulturer. Jag skulle vilja påstå att det är oundvikligt att träffa nya människor eller komma nära någon då vi, som volontärer här på Naifaru, tillbringar en stor del av vardagen tillsammans. Vi bor ihop, äter frukost, lunch, och middag ihop samt åker ut på båtutflykter och andra äventyr tillsammans. Det tråkiga är dock dagen då vi måste säga hejdå till varandra och vetskapen om att vi kanske inte får träffas igen då vissa bor på andra sidan av jordklotet… Det är en speciell känsla.

När Kasia, av av marinvolontärerna, åkte vidare till Thailand hade vi en fest för henne här i volontärhuset och när Ashika var på tur att åka hem beställde vi take away-mat och kollade på Pirates of the Caribbean, riktigt mysigt. Om exakt fyra veckor är vi på hemmaplan igen och jag kommer definitivt att sakna den här gemenskapen när jag åker hem. Bara känslan av att ha människor runt om kring sig hela tiden är fantastisk.

Vill du också åka utomlands, få skapa nya relationer och bidra till utvecklingen av ett låg-, eller medelinkomstland? Gå in på MFS – Minor Field Studies och ansök redan nu inför höstterminen!

RIMG0852

Jag och fina Kasia från Australien som åkte vidare till Thailand efter sina fyra veckor här på Naifaru.

chips2

En fin avskedspresent av Kasia.

De små ögonblicken i livet

Båtutflykten tog nog hårdare på oss än vi trodde för vi har känt oss hängiga och trötta så vi tog eftermiddagen ledig och vilade istället. Det är svårt att planera dagarna ibland för det varierar så olika i måendet. Vissa dagar när jag vaknar upp kan jag känna mig hur pigg som helst medan andra dagar är jag så uttorkad att jag knappt kan gå upp ur sängen.

Vi hade hur som helst lovat Hamdas dotter att komma över med våra svenska chokladbollar så innan vi skulle iväg på middag med de andra volontärerna gick vi bort till Hanaan för att dricka te och äta chokladtårta. Det har blivit lite av vår ”tradition” här och det är såå mysigt! Efter vår fika promenerade vi bort till Tiny Field som är en lekplats men även en form av mötesplats för föräldrar och barn. Där finns det även en kiosk (Naifarus enda) som säljer popcorn, milkshakes och lite annat smått och gott så vi beställde två milkshakes som bestod av smaksatt juicepulver, glass, gelébitar och krossad is och tog med ned till stranden för att kolla på solnedgången och vet ni? Det är precis sådana ögonblick som jag kommer att minnas bäst från den här resan. Invånarna här på Naifaru har inte mycket pengar att leva på (HD exempelvis tjänar 3000 rufiyaa i månaden vilket motsvarar cirka 1500 svenska kronor) men trots det upplever jag att de flesta människorna här är väldigt glada och lyckliga. Jag tänker varje dag på små saker som jag lärt mig uppskatta på ett annat sätt som exempelvis att få kolla på en solnedgång i lugn och ro, bara promenera utan någon särskild destination, socialisera utan mobiltelefoner i närheten och bara vara. Det är galet att jag behövde åka över 800 mil hemifrån för att komma till instinkt med detta men ibland behöver alla en påminnelse om att ta vara på livet mer och se det som finns omkring oss. Bara njuta av de små ögonblicken.

cake

beställer

Tiny field

me and the girls

solnedgång naifaru

Följ mig på Instagram: @hogskolanihalmstad

Det är första mars i dag vilket innebär att vi har drygt en månad kvar på Naifaru innan vi ska åka hem till Sverige igen så jag försöker njuta så mycket som möjligt av den ”sista” tiden här. När vi fick reda på att vi skulle vara iväg i två och en halv månad tänkte vi först att det är väldigt lång tid att vara hemifrån och att vi kommer inte behöva så lång tid för att samla in data till studien men nu förstår jag varför det är ett krav från MFS, att studenten ska befinna sig på studiefältet i minst åtta veckor. Tiden springer iväg och det skulle i princip vara omöjligt för oss att vara här i tre eller fyra veckor då saker och ting inte riktigt fungerar som det gör hemma. Som jag tidigare har nämnt så är det ju inte helt ovanligt att möten ställs in utan någon vidare förklaring eller att folk inte dyker upp till bokade intervjun. Som exempelvis nu har vi väntat i över två veckor för att få intervjua skolans enda ”riktiga” idrottslärare men han dyker inte upp på de bokade möten och varje gång han får syn på oss i skolan tar han sina saker och åker hem. Vår handledare har sagt att vi inte ska ta det personligt utan att han är sådan som person men han är en viktig del i vår studie så vi försöker hitta andra knep för att få kontakt. Det är med andra ord väldigt viktigt med god tidsmarginal för annars blir det tufft.

Helgen har bjudit på lite allt möjligt. Vi hade en väldigt lyckad fest i volontärhuset i fredags, i går kom vår nya koordinator, Sean, samt James som ska lära barn i årskurs 1-3 att spela fotboll och hålla föreläsningar om brandsäkerhet så vi har lärt känna dem, och i dag har vi fått besöka en ”ny” obebodd ö, Lhohi, där jag bland annat fått se en manta och en flock av delfiner, helt fantastiskt. Varje gång vi är på utflykt så tänker jag ”nu kan det inte bli bättre än såhär” eller ”nu har jag sett det mesta av Maldiverna” men nej. Det tar aldrig slut och det är inte bara turkost vatten, kritvita stränder och sol utan varje dag känns som ett nytt äventyr. Bilder från helgen kommer i morgon och då tar jag även över högskolans Instagramkonto i två veckor för att dela med mig mer av min vardag här på Maldvierna: @hogskolanihalmstad, följ mig gärna där!

IMG_3439

Det har varit bröllop på stranden förra helgen, därav slottet!

IMG_3442

Jag och fina Annika i fredags.