Kategoriarkiv: Äventyr

Mot Malé!

Vi hade planerat att spendera en eller två nätter på någon lyxig resort innan vi tar flyget hem från Malé i morgon men eftersom det är högsäsong på Maldiverna är alla resorter fullbokade. Vi hittade istället ett fyrstjärnigt hotell, Airport Beach Hotel, som ligger nära flygplatsen och bokade en natt där. Det ska bli så skönt! Vårt flyg avgår 23:50 så personalen ordnade även så att vi fick tillgång till rummet samt hotellets spa hela dagen så vi slipper vara på flygplatsen efter utcheckningen som brukar vara vid 12-tiden, det är definitionen på bra service för mig! En natt på Malé blir ett perfekt avslut på den här resan.

Nu ska vi säga hejdå till de få volontärer som är kvar, Alice och Claire samt koordinatorn Sean. Vi ska även säga farväl till Hanaan och Hamda vid hamnen, det kommer att bli tufft…

Vi hörs från Malé!

IMG_2536-001

När vi var på Malé senast…

”Ni har blivit en del av oss”

Känslorna flödar. Jag vet inte vart jag ska börja. Hela den här dagen har överträffat alla mina förväntningar. Det började med att vi skulle dricka te hos Hanaan. När vi kom fram hade hon fixat vår favoriträtt, mashuni med rice krispis (rispuffar) och en massa traditionella maldiviska bakverk. En stund senare dyker hennes familj upp och tar fram en tårta med dekorationen ”Vi kommer att sakna dig”. Hanaan hade använt sig av Google Translate för att överraska oss, hon är så fin! Vi gav Hanaan och Hamda varsitt armband med våra initialer på och deras favoritchoklad samt ett brev som de fick läsa. De verkade som att de blev lika rörda som vi blev av att skriva det. 🙂

Under dagen fick vi även ett telefonsamtal från vår handledare Shimla på skolan och sa att vi skulle befinna oss på skolan 20.00 i kväll. Hon gav inga detaljer utan bad oss bara befinna oss på plats. När vi kommer fram till skolan först är det ingen där. Vi började inbilla oss att det var ett taskigt aprilskämt men efter en stund dyker rektorn upp, därefter Shimla och Kanma, ägaren av Atoll Volunteers, som ber oss att följa med dem. Vi hade ingen aning vad som väntade oss men kommer slutligen fram till Shimlas hus där hon dukat upp en buffé med maldiviska maträtter. Efter en stund dyker även studierektorn Arafath upp. Vi blev så otroligt chockade och visste inte vad vi skulle säga. Studierektorn uttryckte att de ville på något sätt visa deras tacksamhet för vårt arbete på skolan och eftersom vi ätit på restaurang varje dag under tio veckors tid ville de överraska oss med hemlagad mat. Han berättade även att de var ledsna för att vi skulle åka eftersom de ansåg att vi blivit en del av samhället nu och att de såg oss som sina kollegor. Återigen fick jag kämpa med att hålla tårarna inne. Det betydde så mycket att höra från just dem och vi hade en fantastiskt trevlig kväll!

Shimlas dotter frågade oss om vi hade kunnat tänka oss att åka tillbaka och vi kunde inte svara annat än ”ja!”. Jag är så tacksam för att folket här på Naifaru tagit emot oss med öppna armar och bjudit in oss till deras hem. Som jag skrev så flödar känslorna just nu och det kommer att bli känslosamt när vi lämnar ön i morgon. Nu ska jag i alla fall lägga mig med ett stort leende på läpparna, kunde inte fått en bättre sista dag på ön!

IMG_4333

Tårtan som Hanaan hade gjort till oss.

IMG_4332

Så otroligt fint.

IMG_4336

De finaste systrarna jag träffat. Hanaan och Hamda, jag kommer att sakna er så mycket!

IMG_4349

Middagsbuffén hemma hos Shimla, fantastiskt god!

IMG_4350

Efterrätt…

IMG_4356

Till vänster: Studierektorn Arafath, rektorn Ziyhad och vår handledare Shimla.

Komandhoo Island

I går (när det här inlägget egentligen skulle publicerats) vaknade jag av ett kraftigt åskväder så jag virade in mig i mitt lakan och sprang helt förtvivlat ut till tjejerna som satt i allrummet och drack kaffe, de skrattade mest åt mig för jag var så rädd. 😉 Vår första tanke var att vår sista båtutflykt skulle bli inställd men det brukar oftast vända efter bara några sekunder vilket det småningom också gjorde. Efter frukosten packade vi våra väskor och begav oss till hamnen, lastade på dhonin och åkte ut. Det kändes lite ledsamt att veta att det var vår sista båtutflykt här på Maldiverna då det har varit höjdpunkten på resan så jag bestämde mig för att njuta extra mycket.

Destinationen för utflykten var ett rev som ligger utanför ön Komandhoo där vi skulle snorkla och hänga på båten. Jag förstår om ni är trötta på att läsa hur fantastiskt undervattenslivet är, men jag har inga andra ord för att beskriva det. Jag uppskattar snorklingen lika mycket nu som jag gjorde för snart tio veckor sedan så det är svårt att låta bli. På färden tillbaka mot Naifaru låg vi på båten och blickade ut mot havet. Jag satt och försökte ta in hela omgivningen och havet när jag helt plötsligt får syn på ett gäng delfiner igen! Jag är helt övertygad om att de kom för att säga hejdå, fantastiskt avslut på våra båtutflykter. Jag saknar verkligen ord för hur mycket jag kommer att sakna detta och hur tacksam jag är för att ha fått möjligheten till att göra det. Det har varit tio helt fantastiska veckor!

IMG_4198

IMG_4197

IMG_4199

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_6677

En sista vandring i lugnet

Vårt internet har legat nere ett par dagar nu på grund av ett ofantligt kraftigt åskväder men nu verkar det fungera igen. Det har varit lite frustrerande när jag har en massa jag vill blogga om men jag ska försöka hinna ikapp alla inlägg i veckan istället. 🙂 Vi har precis kommit hem från en promenad runt ön och ska snart iväg och äta middag på Rooftop. Eftersom vi åker härifrån nu på torsdag (hjälp) så försöker jag att njuta av varje sekund här. Vi försöker även träffa Hanaan så mycket som möjligt eftersom vi snart skiljs åt, hemska tanke. Det är i alla fall bestämt att vi ska mötas upp i Sri Lanka någon gång i framtiden eftersom det är förbjudet att turista på Naifaru utan arbetsvisum och det är en tröstande tanke.

Jag passade på att fota alla fina platser på Naifaru under vandringen idag…

IMG_4248

IMG_4249

IMG_4239

IMG_4235

IMG_4238

IMG_4255

En spontan utflykt till Felivaru

Det är många på Naifaru, både vuxna och barn, som inte kan simma. När Hanaan berättade att hon inte heller kunde simma så bestämde vi att vi skulle försöka lära henne simma nere vid stranden efter lunch. När vi kom tillbaka och skulle byta om såg vi att vi hade fem missade samtal och en del olästa meddelanden på telefonen. Det var Hanaan som försökte få tag på oss och berätta att hon anordnat en båtutflykt för oss till en närliggande ö som heter Felivaru. Båten skulle avgå om 35 minuter så det var bara att panikpacka badkläder (träningsbyxor och t-shirt) samt solkräm och springa ned till hamnen för att hinna med turen. Stressigt och svettigt!

På Felivaru finns det en stor fiskindustri som konserverar tonfisk där många av Naifarus invånare arbetar på och en av dem är Hanaans svåger vilket innebär att han har en del förmåner på ön såsom tillgång till ett gästhus (med varmvatten!) där vi kunde få hänga. När vi kom fram mötte vi upp Hanaans syster samt man och drack en välbehövlig kaffe ihop innan vi promenerade ner till stranden för att plaska runt i vattnet. Härlig eftermiddag!

Eftersom Joey åker hem i morgon avslutades kvällen med grillfest i trädgården, nu är det inte många volontärer kvar…

IMG_4139

IMG_4154

IMG_4148

IMG_4152

”Du är mitt i minnet”

Det känns i kroppen att det är hemfärd snart för hemlängtan är påtaglig. Ju närmare hemfärd desto oftare får jag även frågan ”hur har du haft det?”. Jag försöker redan nu att komma på något annat svar än ”helt underbart” till alla där hemma som kommer att vara nyfikna på min resa men jag har fastnat. Jag vet inte hur jag ska summera dessa veckorna med andra ord. Först och främst, vart börjar jag? Det har hänt så otroligt mycket. För det andra, jag har nog inte själv reflekterat över allt jag fått vara med om utan jag tror att alla pusselbitar kommer att falla på plats när jag landat i min vardag igen.

En vän till Sarah skrev ”du är mitt i minnet” och jag börjar nu förstå innebörden av de orden. Att få bo och skriva min studie på Naifaru har blivit min vardag. När jag är ute och snorklar i det mest klarblåa vattnet jag sett eller när jag promenerar på de mest kritvita stränderna jag fått gå på känns det som att jag alltid har levt såhär. Det är min vardag. När jag åker hem till Sverige är det ingen semester på Maldiverna som jag åker ifrån, utan jag lämnar den nya vardagen som jag skapat mig här och av den anledningen kommer det vara svårt att återberätta allt. Det kanske är otydligt, för er som läser, vad jag menar men jag tror att de som varit långtidsresenärer på något sätt kan relatera till det jag känner. Det är en speciell känsla.

Några bilder från dagens båtutflykt till Veyvah. Det var vi tjejer plus Joey och James som åkte ut. En väldigt lugn dag med sol, bad, snorkel och känslan att bara få vara. Jag tycker verkligen om vårt lilla gäng!

IMG_4009

IMG_4026

IMG_4035

IMG_4036

IMG_4029

IMG_4004

En introduktion till sporten Bashi

Jag är imponerad över hur många olika sporter kvinnorna på ön utövar, vissa sporter mer bekanta än andra. Under åtta veckors tid har vi hört talas om en sport som heter ”Bashi”. Vi har sett ett gäng kvinnor nere vid Tiny Field spela men vi har inte riktigt förstått vad spelreglerna eller spelet går ut på. Vid frukosten frågade vi därför Luishas svägerska Aisha, som är en aktiv Bashi-sportare, om vi fick följa med och spela och det fick vi!

Bashi är kortfattat en blandning av tennis och brännboll. Spelreglerna går ut på att deltagarna delas in i två lag. Det ena laget ska slå med tennisracket och det andra laget ska fånga lyra. Den som slår ska dock ha ryggen vänd mot nätet och motståndarna, alltså kasta tennisbollen över huvudet och slå den baklänges. Motståndarnas uppgift är att fånga lyra och när de fångat bollen är du bränd och nästa person i laget får slå. När alla i laget har blivit brända så byter lagen plats, de som har slagit får nu fånga istället. Eftersom vi var nybörjare skippade vi poängräkningen men det även finns ett system kring det.

Om ni tänker er att kvinnorna som vi spelade med är väldigt aktiva inom Bashi även utanför Naifarus gränser och tävlar i detta så kanske ni även förstår att de är riktigt duktiga. De har en otrolig kraft i deras slag att om du skulle få tennisbollen på ögat skulle du i princip bli blind… De flesta förväntade sig nästan att vi skulle hålla samma standard så vi fick stå och öva en hel del. Efter avslutad match bjöd kvinnorna med oss till att fortsätta spela varje eftermiddag (vi var nog inte helt kassa) och jag känner mig redo för att ta revange i morgon!

IMG_3912-001

Deltagarna har delats in i två lag. Laget på vänstersidan ska fånga lyra medan laget på höger sida ska slå med tennisracket.

IMG_3911-001

Kvinnorna som ska fånga lyra blinkade inte ens med ögonen en enda gång när de skulle fånga bollen medan andra helst ville gå och gömma sig bakom andra…

IMG_3921-001

Förbereder inför ett slag.

IMG_3931-001

Annika, jag och Frida får instruktioner från Bashi-experterna.

IMG_3929-001

Därefter fick jag testa på en speciell maldivisk massage. Tror att de tyckte att jag behövde det efter alla svettiga slag med tennisracket, haha. Jag som är väldigt kittlig kunde dock inte sluta skratta…

IMG_3927-001

Gruppfoto med alla inblandade. Ett riktigt härligt och roligt tjejgäng!

IMG_3939-001

Aisha köpte post workout till oss i form av popcorn. Nyttigt och bra.

IMG_3942-001

På väg hem var himlen fantastiskt fin.

Fler bilder från Kuredu!

Här kommer det lite fler bilder från lördagens båtutflykt till Kuredu Island Resort, längtar redan tillbaks dit nu när vardagstristessen smyger sig på. Varje dag har roliga inslag men vi har, precis som hemma i Sverige, även en vardag här så helgerna är alltid efterlängtade. De senaste dagarna har bjudit på en hel del regnskurar vilket har inneburit att vi mest hållit oss inomhus. Jag sa till tjejerna i går att det känns konstigt att vi börjar närma oss slutet på mars snart för det känns som vi har missat en massa tid när vi valde att hoppa över vintern och åka till värmen istället, underlig känsla.

Om ni skriver er uppsats till våren och inte heller är lika förtjusta i vintern är nog januari till april de bästa månaderna att åka på. Tänk hur underbart det är att få komma hem till våren efter två och en halv månad utomlands. Ja, jag har en bild i huvudet om att jag kommer hem till plusgrader och vår den 4e april. Det hade i alla fall varit helt fantastiskt nu när jag blivit bortskämd med värmen här borta. Jag hoppas att jag inte blir besviken! 😉

RIMG1997-001

En av alla sköldpaddor vi fick se. Jag blev fascinerad över hur stora de faktiskt är!

RIMG1895-001

Med färgglada fiskar i Indiska oceanen syftar jag på dessa.

RIMG1972-001

Helt fantastiskt!

RIMG2113-001

Poolhäng med bästa gänget.

RIMG2117-001

Så mycket genuin glädje i en och samma bild. Till vänster: Annika, Sarah, Joey, jag, Frida och James.

RIMG2151-001

Kärlek!

RIMG2119

…Sedan spårade det ur. Tänk vad kul vi kan ha med en undervattenskamera. Jag hade träningsvärk i magen dagen efter av allt skratt. Den här bilden var den mest normala jag kunde bjuda på 🙂

Bara fördelar med att välkomna den nya kulturen

Vet ni vad jag är mest stolt över när det gäller den här resan? Vår prestation. Att vi på åtta veckor socialiserat in oss i den maldiviska kulturen så pass väl att vi blir inbjudna till att få delta på olika aktiviteter, evenemang och ta del av hur familjerna bor och lever. Jag är så glad över allt vi får uppleva utanför volontärorganisationens aktiviteter för det gör hela vistelsen så mycket smidigare och roligare. Sedan hade vi förmodligen inte lärt oss så mycket om landet och kulturen som vi gjort utan de lokala relationer vi skapat.

När vi kom till skolan i går för att fotografera barnens traditionella ceremonier på morgonen (bilder kommer) berättade vår handledare Shimla att alla lärare samt föräldrarna till barnen skulle samlas på skolgården senare på eftermiddagen för att ha olika tävlingar och lekar samt att vi var välkomna att delta. När vi gick dit vid 16.30 hade det inte dykt upp så många deltagare, det var cirka 50 personer på plats vilket är väldigt lite då skolan har cirka 800 studenter. Det dröjde dock inte länge förrän skolgården var fylld och det spelades bland annat volleyboll, fotboll och spökboll. Kvinnorna spelade för sig och likaså gjorde männen. Vår tanke var bara att få se på då lärarna skulle tävla mot föräldrarna men det slutade inte riktigt så utan istället drog mammorna till barnen upp oss och ville att vi skulle vara med. Det var med andra ord bara att slänga av sig flipflopsen och köra. Första stationen för mig var stafett där två lag står uppradades mitt emot varandra med cirka 30 meters avstånd mellan och där var och en i laget ska springa en viss sträcka och räcka över stafettpinnen till nästa deltagare. När det var min tur att springa kände jag hur adrenalinet kickade igång. Jag hörde dessutom bland annat Lusiha, som vi äter frukost hos, stå och skrika ”RUN SAIDA RUN!!” (Saida är mitt muslimska namn), så jag sprang i princip för livet vilket troligen förklarar träningsvärken jag har i benen i dag… Riktigt kul dag! 😀

Ett av våra mål med resan var att få lära känna befolkningen och det känner jag i hög grad att vi lyckats åstadkomma under vår tid här. Åter igen finns det bara fördelar med att ha en öppen syn för landet och välkomna den nya kulturen!

IMG_9044-001

En annan station gick ut på att under kortast möjliga tid hoppa säck, äta två bullar och ta på sig en skjorta. Det är imponerade hur tävlingsinriktade många av kvinnorna är!

IMG_9041-001

Annika springer om vår handledare Shimla, vet inte riktigt om det uppskattades av henne men jag skrek som en galning av stolthet!

IMG_9030-001

Skrattar hysteriskt och springer på en och samma gång.

IMG_9040-001

Vet inte hur många koraller jag trampade snett på i sanden, men allt jag kunde tänka på var att inte svika min maldiviska hejarklack!

IMG_9043-001

Jag och Sarah står och hejar på studierektorn samt rektorn som tävlar i stafett. Heja heja!

Kuredu Island Resort

Vi lyxade till det i går och åkte ut till Kuredu resort för en heldag! För att få ut så mycket som möjligt av dagen tog vi speedboaten redan vid 8.00 och jag som vanligtvis är morgontrött hade inga problem med att gå upp tidigare för att hinna äta frukost och dricka kaffe när jag visste vad belöningen var. Kuredu ligger cirka 25 minuter bort från Naifaru så vi var där precis lagom till frukosten. Det var rätt molnigt när vi kom fram men vi tänkte att solen skulle kika fram så småningom, men det gjorde den inte. Regnet vräkte ner och det började även åska och blixtra vilket dock inte gjorde oss något. Bara att få lämna Naifaru, kunna koppla bort allt och njuta av den vackra miljön var otroligt skönt. Efter sju veckor med kryddstark mat (chili i mängder) och endast kolhydrater som föda var det också rena drömmen att få äta både frukost- och lunchbuffé på resorten, så otroligt gott. Vi åt verkligen som att det inte fanns någon morgondag och jag skämdes nästan där ett tag men föreställ er att ni ätit samma mat i så många veckor, det gör vem som helst desperat. 😉 Det fanns förresten ett bord som serverade traditionella maldiviska maträtter men jag tittade inte ens vad som fanns där…

Dagens spenderades mest vid poolen, men jag var även på en snorkeltur med Joey. Vi var på jakt efter sköldpaddor och hittade lyckligtvis två stycken som simmade bredvid varandra, då blev jag lycklig! Fantastisk dag för övrigt. Trots allt regn, trots att jag frös, och trots att vi inte fick sola något. Jag hoppas på att vi får möjlighet till att besöka resorten en till gång innan hemfärd, vi har planerat att spendera våra två sista nätter på Maldiverna på antingen Kuredu eller Kanifushi men vi får se hur det blir. 🙂

Några bilder från gårdagen, del 1:

IMG_3787

IMG_3801-001

IMG_3783

IMG_3743

IMG_3745

IMG_3755

IMG_3739

IMG_3815

IMG_3808