månadsarkiv: april 2015

Resan har gått mot sitt slut och det är dags att säga hejdå…

Nu har jag varit hemma i Sverige i fem dagar och trots att jag sakta men säkert börjar komma in i min vardag och dess tillhörande rutiner igen lever jag fortfarande kvar i min Maldiverna-bubbla. Jag känner mig lugn och harmonisk vilket jag hoppas på att fortsätta vara, försöker låta bli att stressa över allt på min to-do-list. Det känns fantastiskt att vara hemma med mina nära och kära samtidigt som jag sörjer att min tid som MFS-student är över. En tomhetskänsla som är svår att beskriva med ord.

Jag hoppas att alla som är nyfikna på att göra liknande resa har blivit inspirerande till att ta chansen och söka MFS-stipendium. Titta över vilka möjligheter som finns och sök! Du kommer inte att ångra dig, utan snarare få en upplevelse för livet! Den här resan har inte bara utvecklat mig som person genom att den givit mig mer förståelse för en annan kultur och religion utan jag har även blivit mer säker i min framtida yrkesroll som hälsopedagog då jag fått möjlighet att praktisera mina kunskaper.

Under tio veckors tid har jag fått uppleva det fantastiska landet Maldiverna och för den här möjligheten vill jag  tacka Högskolan i Halmstad men särskilt Rebecca Rosenberg på studerandeavdelningen som beviljade vårt stipendium, utan dig hade vi inte kunnat göra den här resan! Jag vill tacka Ida Lövstål på kommunikationsavdelningen, dina uppmuntrande kommentarer om min blogg har varit motiverande för mig längs hela resan, tack för att du varit så stöttande och för att jag fått möjligheten till att blogga för högskolan! Jag vill tacka alla mina följare som läst min blogg. Du som varit inne här en gång eller du som varit en regelbunden läsare, stort tack för att du följt min resa! Sist men inte minst vill jag tacka Sarah, Frida och Annika – mina reskompisar och vänner för livet. Tack för en resa jag aldrig kommer att glömma!

Om ni har några funderingar eller tankar så tveka inte att höra av er på sanibr12@student.hh.se 🙂 Återigen, stort tack och lycka till alla framtida MFS-studenter. Ni har en fantastisk tid framför er!

IMG_2917

På Kanifushi, Maldiverna.

Airport Beach Hotel

Efter ett ledsamt farväl av våra vänner och Naifaru vid hamnen var det dags att torka tårarna och åka vidare. Vi checkade in på vårt hotell vid 18-tiden i går, åt en fantastisk fyrarättersmiddag och gick därefter och la oss. Jag sov som en prinsessa! Vi ska hänga på hotellet och bara ta det lugnt fram tills vår transfer avgår mot flygplatsen i kväll. Det är en bitterljuv känsla över att lämna Maldiverna. Jag längtar hem samtidigt som jag är ledsen över att mitt äventyr börjar gå mot sitt slut. Vi har i över ett års tid förberett för den här resan och nu i efterhand känns det som att tiden flugit iväg…

Ska fortsätta njuta av de sista timmarna som är kvar, nästa gång jag skriver är jag på hemmaplan igen. Jag hoppas att solen skiner då! 🙂

Vi ses snart min fina familj!

IMG_4430

IMG_4452

IMG_4461

IMG_4485

IMG_4486

IMG_4531

IMG_4535

Mot Malé!

Vi hade planerat att spendera en eller två nätter på någon lyxig resort innan vi tar flyget hem från Malé i morgon men eftersom det är högsäsong på Maldiverna är alla resorter fullbokade. Vi hittade istället ett fyrstjärnigt hotell, Airport Beach Hotel, som ligger nära flygplatsen och bokade en natt där. Det ska bli så skönt! Vårt flyg avgår 23:50 så personalen ordnade även så att vi fick tillgång till rummet samt hotellets spa hela dagen så vi slipper vara på flygplatsen efter utcheckningen som brukar vara vid 12-tiden, det är definitionen på bra service för mig! En natt på Malé blir ett perfekt avslut på den här resan.

Nu ska vi säga hejdå till de få volontärer som är kvar, Alice och Claire samt koordinatorn Sean. Vi ska även säga farväl till Hanaan och Hamda vid hamnen, det kommer att bli tufft…

Vi hörs från Malé!

IMG_2536-001

När vi var på Malé senast…

”Ni har blivit en del av oss”

Känslorna flödar. Jag vet inte vart jag ska börja. Hela den här dagen har överträffat alla mina förväntningar. Det började med att vi skulle dricka te hos Hanaan. När vi kom fram hade hon fixat vår favoriträtt, mashuni med rice krispis (rispuffar) och en massa traditionella maldiviska bakverk. En stund senare dyker hennes familj upp och tar fram en tårta med dekorationen ”Vi kommer att sakna dig”. Hanaan hade använt sig av Google Translate för att överraska oss, hon är så fin! Vi gav Hanaan och Hamda varsitt armband med våra initialer på och deras favoritchoklad samt ett brev som de fick läsa. De verkade som att de blev lika rörda som vi blev av att skriva det. 🙂

Under dagen fick vi även ett telefonsamtal från vår handledare Shimla på skolan och sa att vi skulle befinna oss på skolan 20.00 i kväll. Hon gav inga detaljer utan bad oss bara befinna oss på plats. När vi kommer fram till skolan först är det ingen där. Vi började inbilla oss att det var ett taskigt aprilskämt men efter en stund dyker rektorn upp, därefter Shimla och Kanma, ägaren av Atoll Volunteers, som ber oss att följa med dem. Vi hade ingen aning vad som väntade oss men kommer slutligen fram till Shimlas hus där hon dukat upp en buffé med maldiviska maträtter. Efter en stund dyker även studierektorn Arafath upp. Vi blev så otroligt chockade och visste inte vad vi skulle säga. Studierektorn uttryckte att de ville på något sätt visa deras tacksamhet för vårt arbete på skolan och eftersom vi ätit på restaurang varje dag under tio veckors tid ville de överraska oss med hemlagad mat. Han berättade även att de var ledsna för att vi skulle åka eftersom de ansåg att vi blivit en del av samhället nu och att de såg oss som sina kollegor. Återigen fick jag kämpa med att hålla tårarna inne. Det betydde så mycket att höra från just dem och vi hade en fantastiskt trevlig kväll!

Shimlas dotter frågade oss om vi hade kunnat tänka oss att åka tillbaka och vi kunde inte svara annat än ”ja!”. Jag är så tacksam för att folket här på Naifaru tagit emot oss med öppna armar och bjudit in oss till deras hem. Som jag skrev så flödar känslorna just nu och det kommer att bli känslosamt när vi lämnar ön i morgon. Nu ska jag i alla fall lägga mig med ett stort leende på läpparna, kunde inte fått en bättre sista dag på ön!

IMG_4333

Tårtan som Hanaan hade gjort till oss.

IMG_4332

Så otroligt fint.

IMG_4336

De finaste systrarna jag träffat. Hanaan och Hamda, jag kommer att sakna er så mycket!

IMG_4349

Middagsbuffén hemma hos Shimla, fantastiskt god!

IMG_4350

Efterrätt…

IMG_4356

Till vänster: Studierektorn Arafath, rektorn Ziyhad och vår handledare Shimla.

Det är snart dags att säga farväl till Naifaru men först…

Vad tar jag med mig?
Ökad respekt och förståelse för skillnaderna som finns mellan den värld jag lever i och det land som jag besökt. Jag har upplevt orättvisor i form av att alla inte har samma förutsättningar i livet men jag har även förstått att lycka inte är lika med resurser utan det handlar istället om att ta tillvara på det som finns omkring en. Jag upplever att maldivier lever mer i nuet och det är den största lärdomen som jag ska ta med mig hem till Sverige. Att leva här och nu.

Vad har varit en utmaning?
Att gå utanför min komfortzon, lämna min trygghet drygt 800 mil bakom mig och åka ut på ett sådant här äventyr. Jag var orolig inför vad som väntade mig. Jag var orolig över att inte trivas. Rättare sagt var jag nog orolig för det mesta, men allt löste sig över förväntningarna. En annan utmaning har varit att hantera människors olikheter. Vi har genom vår tid här fått träffa en hel del volontärer från hela världen. Det har fungerat väldigt bra med vissa, mindre bra med andra just för att vi är olika som personer.

Vad skulle jag ha gjort annorlunda?
Jag hade packat väskan annorlunda och inte tagit med mig hela garderoben för att jag hart använt knappt hälften av alla kläder som jag tog med mig, klassikern. Vi kände nog i efterhand även att vi borde diskuterat rektorns förväntningar på oss mer noggrant, så att det inte uppstod några oklarheter om vad vi skulle leverera och inte. Det är dock alltid lättare att vara efterklok men jag tar med mig dessa erfarenheter inför framtiden.

Vad kommer jag att sakna?
Oj, det är så mycket som jag kommer att sakna men främst den härliga gemenskapen, att det alltid finns människor i min närhet att ventilera och samtala med. Det kommer att kännas så tomt när jag kommer hem och återgår till vardagen. Även att leva mer i nuet och att varje dag känns som ett äventyr. Jag kommer även att sakna våra nyfunna vänner Hanaan och Hamda, de är två fantastiska människor som behandlat oss som prinsessor under vår vistelse!

Vad kommer jag inte att sakna?
Myggorna och möjligheten till att variera min kost. Jag måste erkänna att jag ser fram emot att äta annat än kolhydrater i form av ris, pasta, bröd och nudlar. Jag kommer nog inte att sakna min benhårda säng och kudde samt den tropiska hettan i rummet om nätterna…

Vad rekommenderar jag till framtida MFS-studenter?
Mitt bästa råd är att läsa på om landet du ska besöka! Det har så stor betydelse för dina förväntningar om landet samt upplevelserna. Läs böcker eller googla! Ta reda på hur kulturen ser ut, vad de har för religion, hur klimatet är, om du behöver tänka på något särskilt avseende exempelvis kläder, vaccinationer eller kost. Försök att vara så förberedd som möjligt! Ha en öppen syn till landet du ska åka till, både med kulturen samt människorna. Se inte din resa som en semester även fast det kan kännas så. Du kommer givetvis att ha väldigt kul och få vara med om häftiga upplevelser men du kommer att bjudas in till kulturen och leva utifrån rutinerna därefter i din nya vardag. Du förväntas att bete dig på ett visst sätt och allt du gör under din vistelse kommer att lämna avtryck. Sist men inte minst, den viktigaste punkten – Visa respekt till de människor du får träffa i landet samt deras kultur. Du kanske inte alltid kommer att samtycka i vissa frågor eller beteenden och det behöver du inte heller göra, men ha i åtanke att det är du som är i deras land och därmed får visa respekt för det du kommer att bemöta.

Nu är det dags att packa klart det sista, i morgon lämnar vi Naifaru!

IMG_9355