månadsarkiv: februari 2015

Fem veckor som öbo firas med ”turtle release”

Det finns två anledningar till att vara extra glad i dag. Den första anledningen är att min blogg numera blivit internationell! Eller ja… Jag fick ett meddelande av Hanaan i går som skrev att det är första gången som hon läser bloggar och att hon blivit beroende av min och även om det bara är en läsare innebär det faktiskt att jag har läsare från utlandet! Fantastiskt med Google Translate! 😀 Den andra anledningen är det snart är helg och att den är fullspäckad med roliga aktiviteter. I morgon har vi anordnat en fest i volontärhuset och med fest menar jag att alla volontärer ska samlas, äta middag och ha ett knytkalas med fredagsmys, vi har hittat havregryn så vi ska baka våra populära chokladbollar! På lördag kommer det två killar till Naifaru, den ena är vår nya koordinator (de ”byts” ut var tredje månad) som ska bo här i huset och den andra marinvolontären ska arbeta på Marine Center, alltid lika intressant när det kommer in nya människor. På söndag ska vi iväg på båtutflykt vars destination inte har avslöjats än, men det gör det hela mer spännande. Massa att se fram emot helt enkelt!

Tro det eller ej, men i dag har det ösregnat den främsta delen av dagen. Det har regnat två eller tre gånger sedan vi kom hit men när det väl regnar blir det mer eller mindre översvämningar på ön.  Det har för övrigt inte hänt så mycket i dag. Vi åkte ut till Veyvah i morse för att frisläppa fyra sköldpaddor som var mer än överlyckliga över att få simma ut i det fria och därefter låg vi på båten, solade (efter regn kommer solsken!) och tog det lugnt. Resten av dagen har spenderats i volontärhuset och jag har även hunnit med ett träningspass på stranden. Jag älskar slappa dagar som dessa!

marine

Förbereder inför frisläppningen. Varje sköldpadda ska stoppas om i en balja som är omsluten av blöta handdukar.

IMG_3401

Det tar cirka 10 minuter att gå mellan Marine Center (där sköldpaddorna bor) och hamnen, kanske inte den mysigaste promenaden vi haft här…

IMG_3407

För att betona hur mycket det regnade…

IMG_3409

Inväntar vår båt, dhoni, för att lasta på sköldpaddorna.

IMG_3414

Försöker lugna ner sköldpaddorna som sprattlar åt alla möjliga håll, ivriga över att få komma ut till havet skulle jag tro. 😉

IMG_3416

En av de fyra sköldpaddorna som fick frisläppas, tillräckligt stor och stark för att klara av det nya livet i havet.

IMG_3418

Joey fick frisläppa en av sköldpaddorna.

IMG_3428

Himlen sprack upp och solen tittade fram på hemvägen.

”Vad har du lärt dig om dig själv dessa tre veckor?”

Detta inlägg borde ha publicerats tidigare men det får gå an ändå. För cirka två veckor sedan, när vi låg och sola i vår trädgård och hade alldeles för mycket fritid över, ställde Frida ovanstående fråga. Min första tanke var att det inte hänt speciellt mycket på tre veckor (gått fem nu) eftersom jag inte hunnit reflektera kring det men när vi väl började diskutera om det kom jag på en hel del punkter som jag tänkte dela med mig av:

1. Jag är inte lika blyg som jag trodde jag skulle vara i större grupper och sammanhang. Jag vågar ta plats, jag vågar ta kontakt med nya människor och jag vågar vara mig själv till 100 %. Jag tror det är en väldigt positiv fördel inför mitt blivande yrke som hälsopedagog.

2. Jag är inte lika rädd för att vara ensam som jag trodde att jag skulle vara. Jag har mina vänner här men att ta ett steg utanför komfortzonen och resa utan familjen som är min trygghet har fått mig att inse att det går utmärkt det också. Jag klarar mig, jag mår bra ändå! Det är en frihetskänsla som är svår att beskriva.

3. Jag är mer säker på vem jag är som person och vad jag vill göra av mitt liv. Det kanske låter som att jag inte visste det innan, men det är mycket saker som jag inte trodde om mig själv som jag mer eller mindre fått reda på här.

4. Jag har insett hur viktigt det är med positiv energi i min närhet för att själv kunna vara positiv. Jag måste därför öva på att lägga energi på rätt saker och sortera ut den negativa energin i min närhet.

5. Jag har inte lika bra tålamod för andras olikheter som jag trodde… Ibland uppstår det händelser i huset som testar tålamodet och även fast jag försöker hantera det på bästa möjliga sätt så inser jag att jag behöver öva mer på det. Påminnelse till mig själv: Alla människor fungerar inte likadant.

…Vi har förresten varit här i fem veckor nu vilket innebär att vi ”bara” har fem veckor kvar. Trots att jag ser fram emot att åka hem känner jag mig inte färdig med Maldiverna ännu. Jag kommer verkligen att sakna det här lugnet som jag upplever här, jag har inte känt mig stressad över vardagen eller framtiden en enda gång utan snarare känt att jag lever här och nu vilket har varit obeskrivligt skönt.

IMG_3178

Söndagsmiddag hemma hos Hanaan

Jag är så glad att vi har träffat våra lokala vänner Hanaan och Hamda. De är två underbara systrar som tar hand om oss på bästa sätt och vi har alltid så otroligt roligt i deras sällskap. Om det finns ett genuint intresse av att lära känna och bemöta en annan kultur så tror jag att det bästa är att skaffa sig lokala vänner och skapa nya relationer!  Varje gång vi ska träffa systrarna har vi förberett en lista med frågor som vi funderat över. På gårdagens lista fick vi bland annat svar på vad de anser om homosexualitet, otrohet, om de har särskilda klädkoder på bröllop, om polisen har mycket att göra, vad för olika brott de sker här och så vidare. Jag känner att jag har lärt mig så mycket om landet genom dessa samtalsämnen. Jag har sett det som Maldiverna associeras med, vackra stränder och fantastiskt hav, men jag har även fått se baksidan av landet och även om den sidan inte alltid är så positiv så är jag tacksam över det för jag har lärt mig uppskatta saker och ting på ett annat sätt.

Hur som helst! Vi mötte upp Hanaan i går eftermiddag för att handla ingredienser inför kvällens middag. Hanaan hade skrivit en lång inköpslista så vi följde mest efter henne i olika butiker och väntade på att bli delegerade uppgifter.  Vi får inte ha några lokala gäster i volontärhuset så vi gick därför sedan hem till Hanaans familj och började förbereda inför middagen. Det skulle hackas en massa lök, tomater, nötter, purjulök, ingefära och så vidare. Vi hade ingen aning om vad vi skulle laga utan gjorde det Hanaan bad oss att göra. Den färdiga rätten blev en gryta som innehöll ”friterad” tonfisk, rödlök, curryblad, ingefära, vitlök, tomater, purjolök, friterad potatis, chili, ostronsås, tomat- och chilisås. Till efterrätt väntade en maldivisk variant av ”Rocky Road” som var gjord av krossade kex, hackade nötter (smakar precis som mandlar), smör, kondenserad mjölk och kakao. Vi hade förväntat oss att äta tillsammans med hela hennes familj men det är tydligen gästerna som ska äta först och därefter familjen. Jag tror att vi blev klara med maten runt 21.30 så det kändes konstigt att låta resterande av familjen att vänta på att vi skulle bli klara men det var bara att infinna sig i situationen. 🙂

Underbar kväll som bjöd på massa skratt, roliga samtalsämnen och fantastisk hemlagad mat!

IMG_3222

Handlar alla ingredienser till middagen.

IMG_3232

Vår tvättmaskin har töjt ut våra kläder så min klänning släpar numera i marken, Sarah var så söt och hjälpte mig hålla uppe den medan jag fota.

IMG_3244

Förbereder efterrätten.

IMG_3287

Sarah fick i uppdrag att gräva ur kärnorna/fröna ur chilin, plasthandskarna används för att det svider bara av att hålla i chilin.

IMG_3291

Att gräva ur kärnorna är en process i sig. För att lossa fröna ska chilin först rullas mellan händerna. Därefter ska ett snitt göras runt överdelen, dock inte genom hela chilin då det finns en risk att förstöra ”strängen” som fröna sitter på. När det är gjort ska ”strängen” dras ut ur chilin som nu är redo för att hackas!

IMG_3267

Jag hade någon form av sockerkick hela kvällen så jag hackade och hackade alla möjliga grönsaker. Maldivian housewife! 😉

IMG_3338

Middagen!

IMG_3342

Den maldiviska varianten av ”Rocky road”. Vi fick dessutom med oss resterna hem i en matlåda, såå gott!

”Varför valde ni just Maldiverna och vad ska ni göra där?”

Det är en återkommande fråga som jag tänkte besvara väldigt kortfattat. Under en föreläsning andra året på det Hälsopedagogiska programmet hade vi en intressant föreläsare (har tyvärr inte ens med efterforskning lyckats ta reda på vad han hette) som pratade om övervikt och fetma. Föreläsaren nämnde att befolkningen i Maldiverna på senare tid blivit drastiskt överviktiga och det hade enligt honom skett i en ganska ”onormal” utveckling.

Vad säger statistiken? Idag är 53 % av kvinnorna, 30 % av männen samt 45 % av ungdomarna (15 år och uppåt) på Maldiverna antingen överviktiga, har eller löper risk för fetma (WHO, 2015). Den stora frågan är vad allt grundar sig i. Brist på kunskap? Brist på fysiska aktiviteter? Det faktum att de började exportera deras resurser (fisk) och började importera in varor (ris, pasta, nudlar, sockerprodukter med mera) från Sri Lanka och Indien? Det finns säkerligen mer än ett svar på frågan. Vi vet i alla fall en sak och det är följderna av fetma och att det i sin tur kan leda till andra sjukdomar såsom diabetes typ 2, högt blodtryck, belastningsskador i lederna med mera.

När vi kontaktade Atoll Volunteers och berättade att vi ville utvärdera skolans hälsoundervisning i syfte till att främja hälsan bland barn och ungdomar fick vi napp direkt. Vår dårvarande koordinator betonade dessutom att det finns en bristande hälsokunskap på skolorna och eftersom skolan på Maldiverna är obligatorisk fram tills att barnen går i årskurs 5 (elva år) innebär det även att barnen inte får någon idrott och hälsa efter de fyllt elva år.

Mitt och Sarahs projekt grundar sig i just det här problemområdet. Vår tanke är att under dessa tio veckor kartlägga hur lärandet kring hälsa ser ut på skolorna. Vad får de lära sig? Hur ser idrottslektionerna ut? Vad har pedagogerna för syn på hälsa? Genom att se till utbildningsstrukturen som berör idrott och hälsa och finna utvecklingsmöjligheter där hoppas vi på att dessa små förändringar slutligen kan göra en stor skillnad för barnen. Rektorn har uttryckt sig om hur synd det är att de inte har någon ”health educator” på skolan och vill mer än gärna höra våra åsikter vilket tyder på att det finns ett behov och därmed en vilja till en förändring vilket är a och o i en förändringsprocess.

IMG_3165

Fyra tjejer – två projekt!

Camping under en stjärnhimmel

Tillbaka på Naifaru (och välbehållna) efter ett fantastiskt dygn ute på Dhihdhoo! Trots att jag sov rätt bra i mitt tält i natt känner jag mig helt uttömd på energi, det ska bli så skönt att få krypa ner i min egen säng. Inte för min säng är bekvämare än tältet (betonghård) men här har jag åtminstone min kudde och mitt lakan som jag använder som täcke samt en toalett nära till hands så det känns lyxigt. Varje gång jag behövde gå på ”toaletten” i natt så föreställde jag mig hur krokodilerna smög sig på bakom mig och var beredda på att attackera mig… Inte så lätt att koppla av med andra ord. 😉

Tillbaka till gårdagen! Vår båt avgick 14.30 från hamnen och vi spenderade resan till ön med att äta en sen lunch samt sola vilket är det bästa tidsfördrivet. När vi väl kom fram till Dhihdhoo så var det en massa lokalinvånare från Naifaru som hade picknick där vilket vi inte hade förväntat oss då ön är obebodd och det inte funnits några människor när vi varit där innan. Eftersom vi inte får vistas i bikini var det med andra ord bara att dra på sig kläderna snabbt, hoppa i vattnet och lasta av alla saker vi tagit med såsom liggunderlag, gasolspis, tält, mat och så vidare. Vi fick inte lov att bygga vårt läger eller packa upp förrän lokalinvånarna lämnat ön så under tiden promenerade vi runt längs ön och passade samtidigt på att torka kläderna i solen.

Efter att de hade lämnat ön kunde vi äntligen ställa upp våra tält och göra oss ”hemmastadda”. Vi gjorde inte särskilt mycket under kvällen utan satt mest och pratade, myste, promenerade på stranden, hjälptes åt att laga nudlar med tonfisk till middag, sjöng med till Disney soundtracks och bara njöt av varandras sällskap. Precis innan vi skulle gå och lägga oss föreslog Kaisa att vi skulle gå ner till stranden och kolla på stjärnhimlen vilket vi gjorde. Vi la oss raklånga på stranden, höll varandra i händerna och stirrade upp i himlen. Jag, Joey och Frida sjöng till och med romantiska kärlekslåtar så ja, det var lika mysigt som de låter… Vi låg där i säkert en timme och precis innan vi skulle tillbaka fick jag vara med om mitt allra första stjärnfall! Det är stort! Givetvis passade jag på att önska mig något. 🙂

Dagens lärdomar: 1. Det finns mycket i naturen som går att använda till matlagningen, löv kan exempelvis användas som grythandskar! 2. Det finns inga krokodiler på Dhihdhoo, däremot fladdermöss och bebishajar!

IMG_3094

Lastar av alla saker från båten, teamwork!

IMG_3102

Kanma ville inte bli blöt så H.D fick snällt ställa upp.

IMG_3108

Tjejerna diskuterar hur de ska ställa upp tältet.

IMG_3121

…Medan andra nöjer sig med att slappa 😉

IMG_3111

Kokosnötter… och två söta flickor 🙂

IMG_3157

Till min fina familj där hemma i Sverige.

IMG_3131

Så mycket glädje i en och samma bild! Bästa gänget!

IMG_3124

Jag och Frida blev tydligen små apor… Fråga inte varför 😉

IMG_3191

Lägerelden…

IMG_3202

Kelly påstod att krokodilerna avskyr lökdoft så jag tog mig an uppgiften och hackade så mycket lök att tårarna rann, haha. Vet fortfarande inte om hon menar allvar…

IMG_3187

Såhär satt vi och myste den främsta delen av kvällen. Tänk att jag har fått träffa så himla fina människor sedan jag kom hit! Det tråkiga är att en efter en åker hem och att alla bor utspridda i hela världen.

IMG_3214

Middagen är på gång… Ser ni grythandskarna han håller i? Så praktiskt!

IMG_3160

Försökte fånga solnedgången… Så otroligt vackert!

Återkoppling och fredagsutflykt till Dhihdhoo

Det har hunnits med rätt mycket plugg den här veckan då prioriteringen har varit studien. Jag och Sarah fick återkoppling från vår handledare hemma i Sverige som meddela att vi är på mycket god väg med vår studie vilket kändes helt fantastiskt! Varje gång vi öppnar ett e-mail från honom sitter vi framför datorn, nervösa och spända över vad han har kommenterat. Vi har planerat för den här resan och projektet i över ett år och det finns nog inget annat vi lagt såhär mycket energi och kraft på så självklart vill vi känna att vi är på rätt spår. Snart är det dessutom bara fem veckor kvar här och även om vi inte kommer bli klara med vår uppsats här vill jag ändå lämna Maldiverna med ett lugn i kroppen och känna att vi har med oss allt material som vi behöver för att slutföra studien på hemmaplan.

Nu är skolan stängd vilket innebär att det är helg! Kusten har meddelat att det är krokodilfritt ute på Dhihdhoo så vi har förberett våra väskor och är redo för en övernattning ute på ön. Kvällen kommer att bjuda på bland annat kvällsbad, night fishing, grillfest, olika lekar för att därefter sova under bar himmel. Jag hoppas och tror att det kommer bli en fantastisk kväll och att jag slipper vakna upp med en krokodil bredvid som skedar mig…

Önskar er alla en underbar helg!

IMG_2914

En lycklig tjej ute på Kanifushi.

Chili till frukost, lunch och middag

Jag skulle kunna sammanfatta den maldiviska matkulturen med ett ord och det är chili. För en person som inte gillar kryddstark mat blir det tufft att äta då det används till nästan varje maträtt. Första veckan här kunde jag knappt äta av maten, det kändes som hela halsen brann upp och en normal reaktion blir då att hinka i sig vatten vilket jag vet inte fungerar men ska trotsa med att göra ändå. Mjölk eller yoghurt brukar däremot funka, men det är rätt svårt med enbart mjölkpulver till hands…

Till frukost går vi hem till Luicha (lokalbo) varje morgon där vi äter varierande rätter som inte är likt den frukosten jag är van vid hemma (havregrynsgröt med bär och kokta ägg) utan mer som en lunch, middag eller efterrätt. Det kan bjudas på allt från stekt ägg, toast med nutella och skivade bananer till vegetariska grytor med rushi (en variant av tortillabröd) och annat gott. Atoll Voluntueers har kontrakt med tre olika restauranger på ön så till lunch och middag brukar vi gå till antingen Lovers, Roof Top eller Chilipot. Det är identiska menyer på restaurangerna samt ungefär samma priser på maten. Du kan få en måltid samt en dricka för cirka 50 rufiyaa (motsvarar ungefär 25 kronor) vilket är ganska billigt för en matälskare som mig. Kosten består främst av ris men även pasta, nudlar och smörgås i olika kombinationer. Det finns väldigt få rätter om innehåller grönsaker så det är inte helt lätt för vegetarianer eller glutenkänsliga att hitta varierande rätter. Det är även väldigt billigt att fika. Första gången vi var ute och fika med Hamda, Sjid och Hannan betalade vi 105 rufiyaa (50 kronor) för tre koppar kaffe, en kopp te och fyra glas färskpressad apelsinjuice. Ungefär samma pris som för en kopp latte i Sverige. 🙂

Dagens funderingar: Hur konkurrerar restaurangerna med varandra om priserna samt maten är identiska? Är det möjligt att de inte alls konkurrerar? Varför är det förbjudet att lämna dricks på restaurangerna?

Traditionella maldiviska maträtter:

IMG_2546

Nudelsoppa med biff.

IMG_2818

Tonfiskpasta med ett lager ost.

IMG_2664

Stekt ris med grönsaker.

IMG_3012

Toast med nutella och banan.

IMG_2797

”Baked beans” med rushi.

Internationella pannkaksdagen

Vi har två anledningar att fira med bananpannkakor, hackad kokos och nutella i dag. Den första anledningen är internationella pannkaksdagen (försöker få traditionen hit till Naifaru) och den andra anledningen är min namnsdag. Dubbellycka!  På tal om kokos. Jag har funnit ett ytterligare användningsområde som är rätt komiskt. Hanaan berättade att när de var små använde de kokosnötterna till att dra ut lösa mjölktänder. När hon eller hennes syskon hade en lös tand tog deras föräldrar en tråd och knöt runt tanden, i den andra änden knöt de fast en bit kokosnöt och därefter la de trådslingan på marken för att locka deras hönor till att ta kokosnöten i munnen och springa iväg och på så sätt skulle tanden dras ut. Lite ovanlig metod kanske, men det verkar ju funka. Skulle dock inte rekommendera er att försöka göra detta hemma! 😉

Vi har ytterligare en intervju avklarad, denna gång med en av skolans två idrottslärare och det gick väldigt bra! Han är en av de få på skolan som inte kan prata bra engelska (andraspråket på Maldiverna) men vi löste det med en tolk som fick översätta från dhivehi. Det finns både för- och nackdelar med att använda en tolk. Det positiva är givetvis att vi får möjlighet till en intervju men det negativa är att tolken kan påverka frågorna och svaren beroende på hur de översätts till honom och oss vilket kan påverka studiens trovärdighet. För att undvika fria tolkningar av frågorna och få så sanningsenliga svar som möjligt försökte vi därför förklara varje frågas innebörd klart och tydligt och jag tror att vi lyckades ganska bra med det!

IMG_3071

IMG_3084

Bananpannkakor: Mixa tre minibananer med två ägg, stek i lite olja och toppa med nutella samt färsk kokos. Perfekt mellanmål för själen!

Sverige VS Maldiverna

Vi blev hembjudna till Hanaan och Hamda i dag för en kopp te (med en massa socker i, ”maldivian style”) och maldiviska delikatesser som innehöll någon form av fisk, grönsaker och chili. Det är svårt att beskriva konsistensen på bakverken men det var kryddstarkt… Det maldiviska folket är väldigt gästvänliga, särskilt våra nyfunna vänner, så idag bestämde vi oss för att bjuda tillbaka på något svenskt bakverk och eftersom utbudet av varor är sådär fick det bli chokladbollar. Efter frukosten gick vi på jakt efter ingredienser och vi lyckades hitta bordsmargarin, socker, kakao men inget havregryn eller kokosflingor så det fick ersättas med Kellogg’s cornflakes istället. Köpte även med oss en kokosnöt som vi fick skrapa ur för att få små flingor att rulla chokladbollarna i. Alla bra knep funkar!

Vi använde H.D som försökskanin och bad honom smaka på chokladbollarna men det är ganska oklart vad han tyckte eftersom han såg mest chockad ut… Jag tror att bristen på chili gjorde honom förvirrad. Hanaan satt mest och skratta när hon fick smaka på dem så jag är osäker på om de blev godkända. Jaja, de andra volontärerna i huset fick äta resterna och tyckte att de var goda så det är ju alltid något!

Vad tycker ni ser mest lockande ut? Svenska eller maldiviska bakverk?

IMG_3038

IMG_3041

IMG_2965

IMG_2964

IMG_3048

Förresten… Hanaan och Hamdas pappa har jobbat med att frakta varor med båt och bad oss översätta den här artikeln från 1982. Ser ni något bekant? SIDA, som finansierar vårt stipendium, är populära även här på Maldiverna!

Det går inte alltid som planerat

Vi försöker alltid förbereda oss så mycket som möjligt inför alla kommande etapper i vår studie genom att dubbelkolla intervjufrågorna, testa ljudinspelningsprogrammet i olika miljöer, försäkra oss om att vi har pennor som fungerar och har även en skrivit en riskanalys om planerna skulle ändras. Som ni vet går det dock inte att förutse alla tänkbara scenarion i förväg. Vi hade ett avtalat möte vid 12-tiden igår för att ha fokusgruppsdiskussionerna med fem flickor och fem pojkar i två separata grupper. När vi kom till skolan hade vår handledare glömt bort oss eftersom det var val av ”school capten” där en elev skulle bli framröstad för att representera skolan inom olika områden. Studierektorn fick då springa runt och handplocka elever till fokusgrupperna och det slutade med ett urval på nio elever varav sex pojkar och tre flickor i en och samma grupp. Inte riktigt som vi tänkt oss, men vi fick anpassa oss och göra det bästa av situationen.

Att ha fokusgrupper, med elever från årskurs fem, som en datainsamlingsmetod var nytt för mig och jag visste inte riktigt hur det skulle gå. Mitt största orosmoment var att barnen skulle vara blyga och inte våga svara på frågorna. Den oron försvann dock ganska snabbt för när vi väl kommit igång med intervjuerna gick det inte att få stopp på dem så medan Sarah ställde frågorna fick jag organisera runt i gruppen och hålla ordningen genom att be dem räcka upp handen när de hade något att säga. Jag får tyvärr inte avslöja något resultat från studien förrän den är godkänd men vi har hittills fått bra och användbart men framför allt spännande material!

Jag är glad att vi haft god framförhållning i vårt schema så det finns tid och plats för oväntade händelser och det kan jag även rekommendera till er som vill resa utomlands för att forska inom olika organisationer. Börja i god tid även fast resan är på flera månader, tiden går fort och ni vill inte komma tillbaka utan material! Det gäller givetvis även i Sverige men det är svårare att styra sitt arbete helt och hållet utomlands eftersom det finns många andra att ta hänsyn till och anpassa sig efter.

barnen

Småttingarna i deras söta idrottsuniformer.