Klockan 10:30 imorgon lyfter mitt flyg som ska ta mig tillbaks till Sverige. Väskan är packad, rummet är städat och tårar har gråtits. I hate goodbyes!

Idag var jag inne i Amsterdam centrum för att klippa mig och julhandla. Jag visste att det var sista dagen och jag njöt av varenda litet hus och varenda sekund. En positiv överraskning var att julrean hade startat och jag som skulle köpa julklappar hamnade på klädavdelningen De Bijenkorf (Amsterdams största varuhus) och fyndade julklappar till mig själv.

Lite senare tog jag en hej då-fika med Agnes och under dagen har det sagts hej då till många fler. Just nu känner jag mig känslomässigt illamående. Det är en blandning av så många olika känslor. En känsla av att jag är färdig med skolan, förväntan inför mitt kommande arbete och flytt, stress med allt resan hem innebär, julstress, jul känslor och alla dessa avsked.

Även om det har varit jobbigt från och till att bo och studera här så är jag väldigt glad för att jag har gjort det. Det är så mycket som har hänt under dessa månader, så många människor som jag har lärt känna och så mycket jag har lärt mig.  Samtidigt som tiden har gått jättefort känns det som en evighet sedan jag kom hit. Denna termin har satt sina spår och Amsterdam kommer för alltid vara en del av mig. 

Sedan i början av oktober har jag och Agnes tränat på ett technogym ett par gånger i veckan. Det är inte ett gym som bara spelar tekno musik utan ett mycket tekniskt gym. Med hjälp av en USB-nyckel styrs man över vilka övningar man ska göra, hur många upprepningar och i vilket tempo.

Detta mycket moderna gym har många olika besökare. De för mig mest annorlunda gymbesökarna är de smala Bob Marley-liknande männen. De lunkar fram och tillbaka med rastaflätor och reggaemössor.

På en skylt vid ingången av träningsstället hänger en skylt där det bland annat står att man inte får dricka alkohol eller röka cannabis i lokalen. Kanske behövs en sådan skylt här. Jag trodde dock att det vanligaste missbruket på gym var av anabola.

Slutvägningen visade att vi efter 10 veckor inte gått ner ett kilo, varken jag eller Agnes. Men lite starkare och lite visare har vi blivit. Och mycket kul har vi haft!

Idag var det dags att presentera vad vi kommit fram till under vårt projekt för Air France-KLM Cargo. Alla var business-klädda och aningen nervösa för att presentera.

Vi var fem grupper som hade 30 minuter var att presentera våra rapporter. Turordningen bestämdes av representanten från företaget, som drog gruppnamn ur en hatt. Detta gjorde att alla var lite extra spända inför varje byte av presentation. Efter att alla hade presenterat så hade vi en halvtimmas rast och efter det fick vi feed-back av både lärare och representanten från företaget, inför allihopa. Som tur var fick de flesta grupperna bra feed-back och vi kunde lämna skolan nöjda.

Idag var sista tillfället i denna skola och sista gången jag och Agnes cyklade den mysiga vägen från skolan. Som ni kan se på bilden så finns det mycket djur och ganska vacker natur längst cykelvägen.

Idag kan också ha varit sista skoltillfället över huvud taget för mig. Detta ska firas, i kväll är det fest!

En av mina vänner här i Amsterdam hade som status på facebook igår; ”goodbye social life, hello study books”. Det förklarar situationen för alla studenter här, alla har en otroligt intensiv pluggperiod framöver!

Jag och min klass har dock endast en presentation och hemuppgifter kvar, vilket vi troligtvis är ensamma om på skolan. Anledningen till att vi inte har salstentor förklarade vår ansvariga lärare idag. Han menar att det är för omständligt att boka sal och administrera salstentamen på vår skola.

Detta kan kanske låta konstigt men problem med tentor har bekräftats från flera personer. Det är till exempel några som läst hela kurser men sedan upptäcker att de inte är registrerade på kursen och därför inte kan göra tentan. De som är anmälda har dock svårt att se vilken sal och vilken tid som de ska göra tentan (för varje kurs har ungefär tre olika klasser). Tentor krockar med varandra och schemaläggs så sent som vid klockan fyra den 23:e december, vilket gör det omöjligt för internationella studenter från andra kontinenter att fira jul med sina nära och kära. Därför uppskattar jag att sitta och skriva på mina två hemuppgifter trots att de är väldigt omfattande. För nu  längtar jag efter mina nära och kära!

Jag längtar också till julafton med allt vad det innebär. Jag försökte mig på lite lucia-firande idag och köpte bullar med russin i och clementiner. Men utan riktiga lusse-bullar med saffran blev det ganska tamt.

Igår strosade jag och Eric runt i Amsterdam och hade väldigt trevligt. Vi började med stadsdelen Jordan som bjuder på små mysiga affärer och ett lugnt tempo, där finns också en hel del vanliga caféer upptill alla coffee shops. Efter en fika där gick vi in mot centrum och var inne i de stora shoppingcentren och de stora kedjorna som H&M och Zara. Vi shoppade lite och efter det åt vi på Pakhuise. Det är ett härligt Nederlänskt hak som serverar pepparbiff för 8.50 € och billig öl. Dessutom är atmosfären härlig och området trevligt.  http://www.eetcafehetpakhuis.nl/

Efter en stor köttbit med mycket tillbehör var vi väldigt mätta och bestämde oss för att vandra vidare. Väl borta vid Rembrandt Plain var det julmarknad och som vanligt fullt på uteserveringarna (även i mitten av december!).

Efter det gick vi ner mot Universitetsdistriktet där de äldsta byggnaderna ligger. Jag tycker framför allt att gamla Ostindiska kompaniets byggnad från 1600-talet är vacker. Det är så välgjort och robust, vilket skiljer sig mot de andra små sneda husen i området. Väl framme i detta område blev vi lite sugna på dessert och gick därför till Waag. Det är en restaurang i den enda bevarade byggnaden från medeltiden i Amsterdam. Väldigt gott, trevligt och vackert! http://www.indewaag.nl/en

På väg mot centralstationen gick vi igenom red light district. De röda lamporna passade bra in natten till tredje advent.

Igår skickades vår rapport till Air France KLM och det enda vi har kvar med gruppen nu är en presentation. På högskolan i Halmstad är både lärare och studenter noga med att alla ska presentera men här är det viktigare att presentationen blir så bra som möjligt. Vår lärare sa till oss att vi bör välja den bästa kommunikatören i gruppen istället för att göra presentationen tillsammans. Elise i vår grupp ville gärna presentera så för mig återstår det bara att kunna svara på eventuella frågor. Presentationen har vi börjat på och vi ska använda Prezi istället för Power Point. Detta är ett roligare sätt att presentera på och något jag tror kommer bli det nya sättet att presentera på. Kolla in ett exempel på en prezi-presentation själva på: http://prezi.com/ftv9hvziwqi2/coca-cola-company/

Förutom presentationen återstår endast två hemtentor, ett ”Case” i international HRM och en Essay i EU-kursen. Jag har som mål att bli färdig med dessa innan jul trots att deadline är först den 16:e januari. Det hade varit skönt att bara ta det lugnt över jul och nyår och sedan kunna fokusera 100 procent på mitt nya jobb som startar redan 2:a januari. Agnes har samma mål som mig för att hon ska ut och resa två dagar efter jul. Så vi började på den en av tentorna tillsammans på Starbucks. Efter det gick vi och sa upp våra nederländska bankkonton och nu börjar slutet kännas väldigt nära.

I kväll bjöd Emilia från Finland och Carmen från Spanien på smårätter från deras länder. Det blev en härlig mix med finsk glögg, spansk tortilla, finskt ägg-smör, spanska ostar, finska pannkakor och mycket mer.

Det är så mysigt att äta lite plockmat och umgås med massa trevliga tjejer från världens alla hörn. Dessutom kan man lära så mycket av varandra och det på ett roligt sätt. En tjej från Mexico City berättade att det bor över 20 miljoner människor där! Förutom att huvudstaden har större befolkning än hela Sverige så har de stora samhällsskillnader som också skiljer sig från Sverige. Jag frågade till exempel om det var svårt att få jobb där efter högre utbildning. Hon berättade att det är svårt för de som har gått på en offentlig skola men inte så svårt för de som går på privat. Hon själv går på en privatskola och betalar ungefär 800 € i månaden. Det gör hon även nu när hon studerar på samma skola som vi andra utbytesstudenter. När jag berättade att jag till och med får betalt för att studera av svenska staten och en tyska sa att hon betalade ungefär 200 € satte hon armarna i kors och tycke att det var orättvist att hon betalar så mycket mer för samma skola. Det är det verkligen.

Anledningen till att det bjöds på finsk mat var för att det är Finlands självständighetsdag. Därför kollade vi lite på när Finska eliten dansade på en bal i presidentpalatset (En tradition i Finland). Vi i Skandinavien ser kanske upp till vår våra kungligheter och överklass men egentligen skiljer vi oss inte så mycket ifrån dem. I princip alla i Sverige har möjlighet att studera på högskola och studera utomlands vilket i andra delar av världen endast är privilegier för de rikaste.

Idag var det julstämning i skolan. Det första jag möttes av var julpynt som en massa jul-girlanger hängandes i taket. Sedan när jag precis hade köpt en kaffe såg jag att det bjöds på varmchoklad och peppernuts och annat konstigt Holländsk julgodis. Redan efter detta var jag imponerad över att skolan fixade såpass mycket men då kom självaste Sinterklass och Zwarte Piet! De delade ut chokladpaket och kramar till oss snälla studenter på skolan. Anledningen till denna tillställning var att det är den 5:e december och alltså holländarnas motsvarighet till vår julafton, då alla julklappar delas ut. Jag får dock vänta i 19 dagar till innan jag får några julklappar men mina gruppmedlemmar skulle hem till julfirande efter en heldag i skolan.

Jag kom ihåg när jag gick på lågstadiet när våra lärare lurade oss att vi skulle gå i skolan på julafton. Vi blev rasande och gick till rektorn. Men här har de jättemysigt julfirande med besök av Sinterklaas i skolan från dagis till Högskolan. Ilona i min grupp berättade mycket nostalgiskt hur det var när Sinterklaas kom till skolan på lågstadiet och hur förväntansfulla de hade varit. Kanske är det mer rättvist, för tänk alla stackars barn som firar jul utan julklappar och tomte och endast med vuxna som sällskap. Men att fira jul i skolan hade varit orättvist mot de som inte går i skolan, som den stackars flickan i årets julkalender .

Jag har kommit in i bra julkänsla. Jag lyssnar endast på julmusik, kollar julkalendern och igår hade vi julfirande med andra studenter här i huset och vi drack svensk glögg från IKEA!

Vill också passa på att ge lite annan mer praktiskt negativ information om Nederländerna för framtida studenter. Det första man möts av är att de oerhört sällan accepterar VISA och det går inte att betala med kontanter för att köpa en kaffe/lunch/skriva ut papper i skolan, för här använder man Chipknip. Detta kort är samma som Cash-kortet som introducerades i Sverige 1998. Kortet var tänkt att ersätta landets mindre transaktioner vid butiksköp. Detta kort resulterade i en flopp och upphörde i Sverige under 2004. Även i resten av världen floppade kortet med undantag av Belgien och Nederländerna (Riksbanken, 2011-02-21). Det tog två veckor innan jag fick mitt Chipknip så ni kan tänka er hur tuft allt var då!

När jag åkte taxi från Shiphool tog jag för givet att de tog kort (inte VISA men i alla fall Maestro som är det vanliga här) men det gjorde de inte så vi fick köra till närmsta automat för att jag skulle kunna betala. Ett annat kort som är ett irriterande problem just nu är tvättkortet. För att tvätta måste man betala med kort, dock inte Chipknip utan ett kort som vi köpte av hyresbolaget. Vi fyllde på med 50 € när vi hämtade nycklarna i augusti och nu har vi endast 4 € kvar. Därför måste vi fylla på kortet, men det kan man bara göra genom att åka till deras kontor som ligger 8 km här ifrån/ 50 minuter med kollektivtrafik. Så det blir antingen en härlig cykeltur eller skitiga kläder…

En sista praktisk flopp är att deras skattesystem fungerar lite som ett lotteri. Skattekontoret tycker att det är onödigt krångligt att skicka ut ett inbetalningskort till alla så därför skickar de bara till en per lägenhet. Eric hade oturen att få räkningen i vår lägenhet. Räkningen som självklart var på nederländska var specificerad till Eric och det stod inget om att vi alla fyra som bor i lägenhet 804 skulle hjälpa till att betala, men enligt personalen på skattekontoret var det självklart att eric skulle samla in pengar från oss andra.

Kanske är detta något att introducera i Sverige, det räcker väl att en per gata får räkning för exempelvis sophämtning? För hur skulle kommunen ha tid att skicka ut till samtliga hushåll?

Nu har vi bara nio dagar kvar innan vår slutrapport till Air France-KLM ska vara klar och idag hade vi vår sista handledning. Vi fick besked om att det vi hittills har och strukturen på resten är bra så efter det kunde vi enkelt dela upp arbetet och börja jobba var och en för sig. För det är nämligen så grupparbeten fungerar här.

En tråkig egenskap som jag varit med om i grupparbeten under denna höst är kommentaren – så gör vi inte här. När vi började med projektet ville jag att vi i gruppen skulle spendera tid ihop och faktiskt jobba med uppgiften tillsammans men de andra ville dela upp allting. Vi delade till och med upp projektplanen, jag fick steg 5 och 6 – vilket är svårt när man inte vet vad som ska hända innan eller efter.

Holländare är generellt rakare i sin kommunikation än vad svenskar är. I grupperarbeten jag har haft i Sverige har vi ofta anpassat oss efter varandra och gett snäll konstruktiv feed-back på varandras arbeten. Men Holländare kör med rackare puckar och för mig ganska hård still. Jag har tyvärr också uppfattat några i klassen som oartiga då de pratar med varandra och kollar facebook på mobilen, under föreläsningar! Ibland blir de tillsagda att lämna lektionen men oftast bryr sig inte lärarna om det och ibland kan jag till och med tycka lite synd om lärarna för att en stor del av klassen inte ens lyssnar.

Även om det är negativa saker som jag nu beskrivit så finns det något att lära av det. Jag tror jag kommer vara mer lyhörd för andras åsikter och tankesätt i grupparbeten och jag har blivit väldigt bra på att ta feed-back och argumentera för min sak. En annan lärdom som jag vill sprida är att prata så att alla förstår! Det är så oartigt att prata ett språk som alla utan en i gruppen förstår. Jag antar att det även är vanligt förekommande i Sverige, både att prata svenska i en grupp med icke svensktalande och säga ”så gör vi inte här”. Men tänk vad mycket vi kan lära av varandra om vi bara vågar vara mer öppna!