text

Labba för framtiden!

Kreativitet och praktiskt arbete är viktiga byggstenar för innovationer i hälsoområdet. Labbar, laboratorium som är det finare namnet, ökar i antal och används nu som verkstäder för att driva hälsoinnovationsarbetet framåt. Högskolan i Halmstad har sitt labb, Hälsoteknikcentrum, som har funnits ett par år och nu byggs Elektronikcentrum som skall skapa framtidens elektroniklösningar. Labbverksamheten växer så det knakar och det är ingen frågan om vilka hälsoproblem vi kommer lösa i framtiden, utan ”hur”.

Motsvarande verksamheter har jag funnit i Nya Zeeland. I och med att mitt forskningsområde handlar om att skapa ett smart samhälle (eller ”smarta städer”) – som optimerar diverse resurser vi har idag, driver ett hållbart samhälle och främjar hälsa – behöver jag ständigt nytänk, samarbete, och idéer för framtida implementering.

Jag passade därför på att boka in ett studiebesök och möte med ”Design for Health and Wellbeing Lab”. Detta labb är ett samarbete mellan Auckland District Board (Regionen) och Auckland University. Labbet startades för tre år sedan och har sin verksamhet på Auckland city hospital. Huvudfokuset är att förbättra sjukhusupplevelser hos patienter, deras familjer och de anställda. På hemsidan bekriver labbet sin verksamhet enligt följande:

”The Design for Health and Wellbeing Lab combines a range of technical academic and professional expertise to deliver innovative design-led solutions to real healthcare issues. The Lab has a fast-paced, multidisciplinary team whose aim it to develop better healthcare experiences for hospital users”.

Labbet leds av ett team bestående av executive director, co-directors, user experience designers, spatial designer, graphic designer, clinical liaison, ethnographer, product managers och administrativ personal samt personal som arbetar med social media. Studenter är självklara i arbetsteamet och ett flertal masterstudenter, doktorander och forskare representerar teamet. Läs mer om teamet genom att klicka här!

I entrén till sjukhuset (mot labbet) möttes jag av en stor reception med följande ord: ”Innovation”, ”Effectiveness”, ”Integrity”, och ”Respect”. Ovanför dessa ord stod det ”Our values”. Längre in i entrén noterade jag sex personer i likadana pikéer som intervjuade personer i entrén. Efter mitt besök på Labbet förstod jag att dessa personer var studenter och forskningsassistenter från labbet som undersökte patienter, besökare och personalens upplevelser av sjukhuset och vad som behöver förbättras för att man skall trivas på sjukhuset. Jag fick en inspirerande känsla av att promenera på sjukhuset. Det var ingen tvekan om att jag kom till ett sjukhus som direkt samarbetar med universitetet och där innovation driver sjukvården framåt.

Under mitt besök på labbet var det full verksamhet och det sprudlade idéer och energi hos teamet! Hade jag haft mer tid, hade jag gärna gästspelat en stund!

labbet skärm Auckland city hostpial Mot möte

Det är alltid inspirerande att se nya miljöer och jag hämtade många bra idéer från mitt studiebesök på labbet. Likaså har jag nu skapat samarbete mellan labbet och National Institute for Health Innovation med fokus på det forskningsprojekt jag leder, men givetvis har jag även introducerat Högskolan i halmstad och våra labbmiljöer.

Mina nya kollegor på Design for Health and Wellbeing Lab kommer att besöka konferensen Design4health som är i slutet av juni 2015. Om jag hinner skall jag försöka åka dit, men om det är någon annan som gärna åker dit så hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten mellan Högskolan i Halmstad och labbet i Nya Zeeland.

Planering

Utmaningen av verksamheten är dess höga efterfrågan på innovativa lösningar av diverse ”beställare” och verksamheten jobbar nu med att hitta lösningar för finansiering och expanderad verksamhet. Pengar är ofta en utmaning… men med samarbete med diverse parter inom hälsoomårdet såsom kommun, universitet & forskning samt näringsliv borde väl detta inte vara omöjligt? Är inte samarbete en smart strategi för att effektivisera och optimera våra resurser mot en ökad hälsa och livskvalitet? Jag tror hemligheten ligger i att hitta vinster för allt parter. Vem tackar nej till samarbete om alla vinner på det?

Hälsningar,

Madeleine

 Dagens lessons learned: 

  • Ett studiebesök i liknande verksamhet som man själv jobbar i skapar ett perspektiv – och ger kunskap kring vad som fungerar och vad som kan vara utmarningar.
  • Ett studiebesök och möte skapar viktiga kontakter för framtida verksamhet men det viktigaste är inte kontakterna, utan hur vi förvaltar dem.
  • Labbverksamheter är en viktig del i innovationsdrivande processer och samarbete med samhälle, region, kommun, och akademi inte inte bara ett smart sätt att effektivisera och optimera resurser, utan är även en viktig del vid finansiering, kvalitet och spridning.
auckland downtown

De nya spelreglerna

Vetenskap på turné

Idag är jag på konferensen ”BioMed Central’s Global Roadshow – making open access work for you: publishing, peer review and innovation” som arrangeras av den internationella vetenskapliga tidskriften BioMed Central. Denna konferens är en ”roadshow” vilket betyder att den är ute på turné i olika städer och länder. Senaste stoppet innan Nya Zeeland var i Australien och jag tror jag läste att den även turnerar i Europa!

biomed logo

I samband med min vistelse här i Nya Zealand försöker jag aktivt deltaga vid så många konferenser jag kan för att:

1) uppdatera mig inom det senaste inom forskningen, 2) skapa kontakter, nätverk och eventuellt framtida samarbete men framförallt 3) granska min egen forskning, projektledning och professionella roll i relation till den kunskap och de erfarenheter som diskuteras. Denna konferens är bara en av många jag har varit på under min tid här (men som jag ej hunnit skriva om). Mitt mål med konferenser är att gå hem med nya perspektiv, tankar och en strategisk plan för vidareutveckling av mitt/mina projekt – och mig själv.

Speed dating för forskare

Jag anser att det är genom möten med andra man utvecklas som person och där ens idéer och projekt sätts på prov! Det är lätt att tycka att ens projekt eller idé är unik – men det är när man intragerar med andra som man får perspektiv på sin forskning och hur den förhåller sig till övrig kunskap och idéer! Det är detta som skapar utveckling. Läskigt ibland, men otroligt givande!

Att mingla på konferenser är en annan suverän strategi för vidareutveckling – alla har tid att prata (man är inte på kontoret överstressad av pipande e-mail), man berättar det viktigaste om sin forskning och sig själv (man har oftast bara 5 minuter att ”sälja in sig”), och man bestämmer sig ganska fort om man skall öppna upp för samabete eller ej (take it or leave it!). Och om man inte ser samarbetsmöjligheter i den person man samtalar med finns det oftast möjlighet att bli hänvisad till lämplig kontakt. Själv fick jag den nya utmaningen att ”pitcha” (sälja in) mitt nya projekt och forskningsaffiliering till övriga deltagare, men det gick riktigt bra och jag gick hem med ett flertal nya kontakter! Nuförtiden använder man ju inte visitkort på samma sätt som tidigare (tur är väl det för det är en djungel att hålla reda på dem), men jag gick hem med ett större LinkedIn-nätverk! LinkedIn är perfekt då man snabbt kan lägga till personer till sitt nätverk via smartphoneappen men det bästa av allt är att man får personens kontaktuppgifter, profilbild och + CV På en och samma sida.  Att mingla är kanske lite som speed dating fast för forskare! Roligt och fantastiskt effektivt!

MS nihi

Är man med i leken får man leken tåla

Konferensen öppnade med att lista statistik på antalet texter (manuskript) som de får in varje år, vecka, och dag. De gick sedan igenom processen för att publicera i deras tidskrift. Processen var längre än jag trodde! Det är ett flertal interna granskningar på det vi forskare skickar in till tidskriften innan vi får svar på om vårt bidrag ”går vidare” till nästa steg som är peer review – dvs systematisk granskning av andra vetenskapsmän och vetenskapskvinnor.  En text som går vidare på peer review får sedan ta några rundor på gransking och slutligen förhoppningsvis publiceras. (Detta är den korta versionen av processen). Det är en spännande värld det här med forskning och man vet aldrig om man får möjlighet att publicera eller ej. Uttrycket  ”är man med i leken för man leken tåla” passar ypperligt för livet som forskare!

Spridning av forskningsresultat

Det jag fann mest intressant från konferensen var diskussionerna kring framtidens vetenskapliga tidskrifter. Dagens vetenskapliga tidskrifter startades för längesen och följer en systematisk och grundlig process när det gäller granskning och publicering av vetenskapliga resultat – det är det som gör den vetenskaplig – men denna process är ofta långdragen och utmaningen ligger i att det tar lång tid för forskningsresultat att nå samhällelig och medial uppmärksamhet. Målet med forskning är ju ändå att få ut resultaten snabbt och tillämpa dem till bästa förmåga.

”Dissemination” är ett ord som ofta används för att beskriva ”spridning av forskningsresultat”. Det var ett flertal inspirerande föreläsningar kring detta område och framförallt hur man värdesätter en forskares forskning i relation till spridning. Är det publiceringar i högt rankade tidskrifter som bestämmer om en forskare är framgångsrik? Eller är det forskningens genomslag i media? Det finns inget rätt eller fel på denna fråga men en kombination av båda verkar vara det bästa – en publikation i en bra vetenskaplig tidskrift brukar dock ge goda spridningsresultat eftersom forskningens design och tolkning oftast håller hög kvalitet, vilket i sin tur betyder att  resultaten anses vara trovärdiga. Long story.

Likaså är detta ämne kring publicering av betydelse då det är mycket forskning som inte publiceras på grund av att resultaten är ”negativa” eller ”neutrala” dvs inte kan påvisa några resultat eftersom man inte kan säkerställa resultaten statistiskt (som vi brukar kalla signifikanta resultat). Tidskrifterna tycker helt enkelt inte det är relevant att publicera. Detta är ju missvisande eftersom även forskning som inte visar några effekter eller ger negativa effekter skall räknas in till den kunskap vi besitter!

 

Traditionella tidskrifter ändrar sina regler

Efter dagens föreläsningar, diskussioner och paneldebatter avslutades konferensen med att presentera olika sätt för att dels snabba på publiceringsprocessen och dels publicera forskningsresultat som kanske faller in under kategorierna ”negativa” eller ”neutrala” forskningsresultat. Likaså diskuterades möjligheterna till att läsa forskningsresultat via moderna och digitala hjälpmedel som har blivit en naturlig del av (arbets-) vardagen. Idag är nästan alla forskningsartiklar tunga PdF-filer och det är svårt att läsa genom t.ex. mobilen eller plattan.

Följande förändringar har därför föreslagits och/eller tillämpats:

Tidskrifter

  • skapar systertidskrifter som hjälper forskaren att publicera resultaten som inte passar in i huvudtidskriften. Tidskrifterna hänvisar forskaren till dessa och ser till att granskningen (som eventuellt är genomförd) följer automatiskt med till den nya tidskriften i syfte att skynda på processen.
  • skapar nya format på forskningsartiklarna som nu är mer HTML snarare än PDF-filer. Detta bidrar till ”dynamiska” forskningsartiklar som även kan uppdateras.  Anses fungera som ett komplement till det traditionella formatet av forskningsartiklar.
  • skapar nya typer av artiklar som är kortare och som kan ge läsaren en snabb överblick av forskningen, också som ett komplement till tradtionellt format.
  • skapar OPEN ACCESS tidskrifter vilket betyder att tidskriftens innehåll är öppen för alla som söker online.
  • publicerar korta forskningsrön i digitala forum och sociala medier vanligtvis Twitter och Linked In, vilket ökar effekten på spridningen.
  • öppnar upp ögonen för ”grafiska abstrakt” som kan visa sådant som ”inte kan fångas i text”. Detta verkar dock vara fortfarande i planeringsfasen.
  • arbetar med att göra tidskrifterna mer mobilanpassade
  • arbetar med att addera kommentars- och diskussionsfält som möjliggör diskussion kring forskningen.
  • diskuterar möjligheterna till ”threaded publications” vilket betyder att flera rapporter från samma forskningsstudie länkas ihop till varandra.
  • funderar över om ”impact factor” som mäter tidskrifternas antal citeringar (dvs hur ofta artiklarna från denna tidskrift citeras av andra) skall ändras  till ett poängsystem som tar hänsyn till nedladdning, citeringar, spridning i diverse informationskanaler etc.
  • lägger stor tyngd i forskarens motivation varför resultaten är av betydelse och hur resultaten skall implementeras, innan de väljer att ta emot forskarens texter för publicering.

Alla forskare ser inte ut som Einstein

Det är härligt att höra de moderna tankarna kring en forskares roll! Förr i tiden var forskarna mer isolerade och den forskning som gjordes publicerades givetvis i vetenskapliga tidskrifter, men det var endast de största studierna och mest chockade resultaten som fick medial uppmärksamhet. Likaså var forskare mer sedda i labbrock och fastklistrade vid universiteten. Idag är forskare som vilka projektledare som helst (framförallt när man jobbar inom mitt område där målet är bättre hälsa hos befolkningen) – fast som utgår från vetenskapliga metoder och tillvägagångssätt.

För några år sedan gjorde vicerektor Pernilla Nillsson en video där hon sammanställde hur människor på stan tror en professor ser ut och vad en professor jobbar med. Det hade varit intressant att se hur folk svarar när det gäller ”forskare”. Jag har en hel del roliga exempel från rollen som forskare som jag gärna bjuder på i ett av mina sista blogginlägg!

Tänk att även välrenommerade vetenskapliga tidskrifter har reviderat sina spelregler för att följa teknikens utveckling framåt.

Sprid er kunskap!

The more knowledge you've got, the more understanding you have, the better you are able to implement and pass it on to others. Tony Orlando.

Hälsningar,

Madeleine

 

Dagens lessons learned:

  • Vetenskapliga tidskrifter moderniseras för att dra nytta av den utveckling som har skett inom ramen för informationsspridning
  • Vetenskapliga tidskrifter blir allt tuffare kring forskningens betydelse för samhället och hur resultaten skall implementeras.
  • Vetenskapliga metoder är viktiga utgångspunkter i projekt, men som gärna kan kompletteras med övriga metoder för snabbare genomförande, tillämpning och absolut det viktigaste … implementering.

 

IMG_20150216_191541 (1)

”To be, or not to be” … ett team

En miljö som välkomnar olikheter

Vi är cirka 60 anställda vid National Institute for Health innovation (NIHI), varav mellan 30-35 personer har heltidstjänster. Utöver detta har vi runt 2-3 nya gästforskare/samarbetspartners  per månad och minst 4-5 Masteruppsatsstudenter. National Institute for Health Innovation representerar folk från hela världen. Det är en miljö som välkomnar olikheter och öppnar upp till samarbete. I och med att Nya Zeeland är ett land långt ifrån omvärlden behöver landet samarbeta med andra nationer för att kunna bemöta konkurrens. Så är det. Och det kan de – med bravur!

Den där team-känslan

Det jag framförallt beundrar är den där team-känslan! NIHI jobbar som ett team, trots olika forskargrupper med olika intresseområden och expertis. Forskargrupperna arbetar dock inte tvärtvetenskapligt (inom NIHI), eller mellan olika forskargrupper men de hjälper och stöttar varandra i alla lägen.

Man peppar varandra till att anta utmaningar; man hjälper varandra att skriva artiklar och projektansökningar; man delar generöst med sig av kontakter, inspirerande ideér eller lärdomar och man ropar högt efter hjälp om man behöver – och vips kommer någon snabbt med en hjälpande hand. Hierarki finns, det sitter i väggarna, men en hjälpande hand kommer alltid oberoende av den frågande personens akademisk titel. Det är en VI-känsla och jag imponeras av den!

Det är genom seminarier, workshops, e-mails, skype-samtal, informella och formella möten man kommunicerar på kontoret. Alla tar sig tid och ingen tackar nej till att gå på ett seminarium, deltaga i ett möte, eller att vara en aktiv lyssnare under ett möte. Man arbetar som ett team.

Den här teamkänslan utgörs av ett flertal aktiviteter exempelvis:

  • NIHI ”Team talks” varannan vecka. Tidslängd: 15 min. (Hela NIHI samlas och chefen för forskarenheten uppdaterar alla om vad som har hänt och vad som kommer att hända. Här presenteras t.ex. nyanlända gästforskare, nya publikationer, eller andra event/framgångar som bör uppmärksammas.
  • NIHI ”Writing clinics” varannan vecka (+ vid behov). Tidslängd: 30 min. (Här ger man varandra feedback på ansökningar om forskningsanslag, manuskript, rapporter eller projektplaner, genom att en eller två personer skickar ut ett utkast på dokumentet några dagar innan).
  • ”NIHI research seminars” varje onsdag. Tidslängd: 45 min – 60 min. (Här presenterar man sin egna forskning eller har en inbjuden gäst att presentera ett intressant ämne. Om två veckor är det min tur!)
  • Forskagruppens Team Talk en gång i månaden. 30-60 min. (Här träffas hela forskargruppen på ett kafé för att uppdatera varandra om läget i diverse projekt. Likaså hjälper man varandra att komma vidare om man sitter fast samt diskuterar utmaningar och erfarenheter).
  • NIHI e-mailnotiser skickas ut dagligen. (Genom e-mail delar med t.ex. med sig av nyheter såsom gratulerar sina kollegor till framgång, frågar om hjälp med rekrytering av deltagare till sina forskningsstudier, eller berättar hur man spenderar sin arbetsdag. Varje dag kommer e-mail från sina kollegor som informerar övriga om att han/hon jobbar hemifrån, är på möte i stan, eller skall gå till doktorn. Alla har koll på alla och ingen kan smita! En annan mycket trevlig gest är att man alltid introducerar nyanlända kollegor via e-mail + foto/LinkedIn-kontot och uppmanar sina kollegor att boka in ett möte med personen. It is all about networking och att dra nytta av varandras kontakter! Vi kallar det ”e-introduce”, vilket numera verkar vara vara mer vanligt än en fysisk rundvandrig!)
  • NIHI Kvinnlig ”postoc- och kariärrsmiddag en gång i veckan. (En gång i veckan träffas de fyra kvinnliga postdocforskarna på resturang och avnjuter god dryck, mat och en hel del snack för att diskutera, inspirera och stötta varandra i rollen som postocs. Detta event initatierade jag själv och det har varit ett suveränt sätt att behålla fötterna på jorden samtidigt som man strävar framåt. Innehållet från middagssamtalen är konfidentiellt till alla parter!)

Det är en rad seminarier på forskningsinsitutet och ibland tävlar man mot sitt egna schema. Dock finns det en kultur som såväl uppmanar som inspirerar till att vara med på dessa seminarier. Som resultat av att nu aktivt deltagit i diverse seminarieverksamheter ser jag en ofantlig vinst. Forskning handlar om att dra nytta av varandras kompetenser, tips och råd. Forskning är ingen individuell sport – det är en lagsport. Och ja.. det är en sport! You either win or you lose! (forskningsanslag, publikationer, projektframgång, akademisk- och/eller medial uppmärksamhet etc.).

Seminarierna brukar även uppmärksamma speciella event. Nu i februari är det ”Five+a day challenge” vilket betyder att man uppmanar befolkningen till ”5 nävar frukt eller grönt varje dag!” På senaste seminariet bjöd därför jag och några andra forskare på fruktsallad samt att forskningsenheten står för en fruktkorg per vecka under hela månaden. Leva som man lär. Det gör vi!

Screenshot_2015-02-20-17-25-03

 

Även utanför kontoret

Även utanför kontoret sker en hel del teambuildingsaktiviteter.  Minst en gång i månaden har forskargruppen (vi är fyra forskargrupper totalt) en After work eller barbeque hemma hos någon i gruppen. Man har även alltid en After work eller middag när någon ny person anländer till forskningsenheten, eller när någon lämnar. I och med att det är en hög rullians på gästforskare och samarbetspartners blir det en hel del sammanslutningar – som ger många bra relationer, skratt och innovativa idéer.

Dessa After works eller Barbeques sker inte bara på veckorna utan även på helgerna. Denna helg firar vi till exempel ”Maslenitsa” som är en rysk tradition, i syfte att ”tacka av vintern och välkomna sommaren” (något som kan liknas som vår vårdagsjämning). Ja, ni som har läst mina tidigare inlägg kanske förstår att detta firande är lite omvänt eftersom vi har högsommar nu och går mot hösten. Anledningen till varför vi firar denna tradition är att vi har blivit inbjudna till en forskare som kommer från Ryssland som gärna vill leva traditionen vidare. Denna dag firas alltså med högar av pannkakor, sylt, grädde och lite goda tilltugg (”nibbles”) tillsammans med kollegor och partners. På alla NIHI’s sammanslutningar är alla välkomna – såväl make/maka, som sambo och vänner. Den här gästvänligheten går rakt in i mitt hjärta!

Sist men inte minst har vi ett volleybollteam på NIHI. Redan efter en vecka blev jag inbjudan att bli en del av teamet. Jag tackade givetvis JA till uppdraget och representerar nu Sverige i National Institute for Health Innovation’s volleyboll team!

National Institue for Health innovation är lite som en familj. En forskarfamilj – som allid finns i en forskares horisont. Det som är tydligt är att NIHI inte bara är ett team på pappret – utan även i verkligheten. Det är väl lite som Shakespeare säger,

”To be, or not to be” …. a team?

 

Hälsningar,

Madeleine

Dagens lessons learned:

  • En teamkänsla bildas av kultur och intresse från lagmedlemmarna – men som initieras av ledaren/chefen. 
  • Kontinuerliga aktiviteter såväl under- och efter arbetstid ger goda relationer mellan kollegor, som i sin tur skapar positiva effekter på samarbete, effektivitet, och utvecklande av ideér.
  • Framgångsrika hälsoinnovationer resultarar från ”vi”, inte ”jag”.
Wellington

Rom byggdes inte på en dag

Seminarium i Wellington

I måndags tog jag flyget söderut till Wellington (dvs ännu närmare sydpolen!) för att deltaga på seminariet ”Citites we want: towards sustainable urban transport” (SV: Städer vi önskar: mot en hållbar stadstransport) vid University of Otago.

University of Otago Wellington

Auckland var Nya Zeelands huvudstad fram till år 1840 då Wellington tog över ansvaret och blev staden för landets politiska centrum och där Nya Zeelands främsta finansiella institutioner och organisationer har sin utgångspunkt. Staden har 380 000 invånare, vilket endast är en bråkdel av Aucklands hela 2 miljoner invånare. Nya Zeeland har en totalbefolkning på 4.4 miljoner invånare och efter att ha bott här ett tag nu är det tydligt att ju längre man tar sig utanför Auckland, ju mer folkglest blir det.

Seminariet bestod framförallt av föreläsningar av landets främsta personer inom transport, infrastruktur, utveckling och ekonomi och avslutades med en paneldebatt. För mig är alltid paneldebatten det viktigaste – det är då talarna får säga sina åsikter och debattera kring prioriteringar och fokusområden med varandra, under ledning av moderator. Även vi som publik får utmana talarna med frågor och jag satt taggad!

Klimatförändringar påverkar folkhälsan

Under seminariet tydliggjordes folkhälsans nuvarande svåra problem som härstammar till stor del från klimatförändringar. Det är stadiga ökningar av koldioxidutsläpp, framföralt drivna av petroleum och kol. Samtidigt som jordens temperatur ökar, påverkas mat-, vatten- och ekosystem negativt. Klimatförändringar ger miljömässiga effekter såsom extremt väder, förändringar i ekosystem, havsnivåhöjningar och sämre luftkvalitet. Likaså bidrar det till negativa hälsoeffekter som exempelvis termisk stress (kroppens egen förmåga att kontrollera reglering av kroppsvärme och andra funktioner), diverse sjukdomar och kan på lång sikt bidra till förtidig död. Ett modernt samhälle påverkar även vårt beteende och rörelsemönster. Idag rör vi på oss betydligt mindre än vad vi gjorde förr och fysisk inaktivitet är ett alarmerande hälsoproblem. Senaste siffrorna jag såg var att vi sitter i genomsnitt 8h per dag! Så vad är lösningen?

Seminariet

Det som framkom från seminariet var att vi inte behöver vända uppochned på vårt samhälle och vår nuvarande livsstil. Det viktigaste är att vi förebygger en fortsatt ökning av koldioxidutsläpp genom smartare lösningar. Vi får titta på dagens nuvarande lösningar av infrastruktur, vardagstransport & kollektivtrafik, uppvärmningssystem med mera för att effektivisera vårt samhälle och dess resurser. Mitt forskningsintresse i detta ämne är att försöka få befolkningen till ett mer aktivt transportbeteende – dvs. att förflytta sig med hjälp av kroppens egna fysiska kraft genom promenader, cykling, rullskridskor, skateboard eller övriga transportmedel såsom kollektivtrafik (då detta kräver promenader till och från busshållplats, tåg, flyg etc.) som underlättar aktivt transportbeteende.

”Getting more people on bikes reduces pressure on the road, bus and rail networks, cuts pollution, and improves quality of life for everyone, whether or not they cycle themselves” var ett citat från seminariet jag tar med mig.

Vår närmiljö har stor betydelse

Det viktigaste jag tog med mig från seminariet var dock betydelsen av vår närmiljö. För att förändra våra beteenden t.ex. cykla till och från jobbet behöver vi har en tillåtande miljö. Säkerhet var den ytterst viktigaste faktorn som diskuterades under seminariet. Ett flertal undersökningar har gjorts för att ta reda på varför folk inte promenerar eller cyklar oftare till och från sina vardagliga sysselsättningar. Den främsta anledningen var att de inte känner sig säkra att cykla i trafiken, brist på bra cykelbanor, och brist på upplysta gång- och cykelbanor. Som hälsoforskare är det viktigt att tänka på helheten. Vi kan inte försöka främja hälsosammare vanor genom t.ex. försöka få folk till att röra på sig mer om vi inte har en infrastruktur som tillåter det. Ett flertal projekt pågår nu i Nya Zeeland för att bygga nya cykelbanor, renovera gamla cykelbanor, öka belysningen på cykel- och gångbanor, samt sänka hastigheterna i bebyggda områden.

“The health benefits of cycling are 11 times larger than the risks relative to car driving for the individual subjects shifting mode of transport. Societal benefits are even larger due to a modest reduction of in air pollution emissions and traffic accidents” är ett citat som stödjer dessa projekt.

Ett flertal exempel visades upp här och många exempel kom från Danmark, Nederländerna och Sverige! (Man är stolt svensk i publiken när 90% av alla goda exempel är från norra Europa).

Halmstad går i rätt riktning

Halmstad är en ypperlig stad för att aktivt transportera sig till och från vardagliga sysselsättningar. Vi har bra gång- och cykelbanor och en stad utan backar och kullar. Visst kan man alltid göra infrastrutur och miljö ännu bättre, men jag tycker dock att vi har kommit långt. Auckland däremot är bygd på hela 42 vulkaner (Nya Zeeland är ett vulkanland) vilket gör det mycket svårare att få befolkningen att cykla. Varje cykeltur är intensiv hårträning! (Been there, done that!) och när man befinner sig i hög fart på de cykelbanor som finns, kan cykelbanan helt plötsligt sluta och man cyklar mitt i trafiken utan förvarning.

För att underlätta cykling i alla backar kanske elcyklar (eller annat hjälpmedel) kan vara ett motiverande alternativ till bilen. Halmstad kommun gör nu en suverän satsning för att få Halmstadborna att ställa bilen och cykla till och från vardagliga åtaganden. I mars kör de igång ELCYKLIST 2015, som var ett initiativ redan förra året. Vill ni läsa mer om initiativet och kanske till och med anmäla er till att vara en i teamet, besök http://www.halmstad.se/elcyklist

Infrastrukturens anpassning

Det var ett flertal talare som även nämnde ”generation Y”, dvs framtidens generation. Undersökningar visar att den yngre generationen idag är mer intresserad att ha ett aktivt transportbeteende än de som är äldre på grund av miljö-, hälsa, och ekomomiska vinster. För äldre personer idag är det smidigt att ta bilen. Det är ”en frihet” tycker många. Den yngre generationen däremot säger ”Jag behöver inte ha en bil för att känna frihet, jag behöver bara veta att kollektivtrafiken fungerar och jag kan ta mig från A till B på ett säkert sätt”.

Likaså belystes infrastrukturens anpassning till personer med funktionshinder och hur vi bäst möter de behov vår åldrande befolkning har. Det finns alltså mycket att göra i städernas uppbyggnad för att ge befolkningen möjlighet att transportera sig själv aktivt. Även om man kanske inte cyklar från dörr till dörr kanske man cyklar till tåget eller bussen. Om vi inte har bra cykelställ vid dessa transportanslutningar påverkar det personens val gällande att ta cykel eller bil.

Sammanfattningsvis, det är tydligt att vi måste arbeta med dessa frågor på alla plan. Personer som arbetar med folkhälsa behöver till exempel synkronisera sina interventioner (hälsosatsningar) med personer som ansvarar för diverse aspekter inom städer och stadsutveckling. Utan effektivt teamwork planeras interventioner som inte kan genomföras i praktiken eftersom befolkningen kanske inte har möjlighet – eller känner sig bekväma – att genomföra aktiviteten . I den forskning jag gör här i Nya Zeeland jobbar vi med att använda sensorer för att studera befolkningens transportbeteende och hur de förflyttar sig i staden. Exakt hur vi gör detta berättar jag senare då studiens forskningsfrågor och syfte offentliggörs.

Framtidens hälsoinnovationer

Framtidens hälsoinnovationer består av multidiciplinärt team, med gemensamma mål och synkroniserade insatser. Rom byggdes inte på en dag och för att se förändringar kräver det tålamod och lärdomar. Jag avslutar dagens inlägg med följande citat:

”First they ignore you. Then they laugh at you. Then they attack you. Then you win”
(Mohandas Gandi)

 

Hälsningar

Madeleine

 

Dagens lessons learned:

  • Dagens samhällsstruktur behöver anpassas till framtidens behov
  • Rom bygdes inte på en dag och resultat visas på lång sikt
  • Effektiva hälsoinnovationer kräver ett multidiciplinärt team. Utnyttja varandras kompetenser, dra nytta av existerande struktur och uppbygnad och synkronisera era insatser. Framtiden kräver ett team.

 

20150103_160154

Boost it up!

Det är glada miner, solen skiner, alla har ökat på sin solbränna och teamet är redo för nya utmaningar! Vi startar år 2015 med härlig energi!

Det är sommarlov och skolorna och universitetet är fortfaranda stänga. Terminen (höstterminen) startar igen i mitten av februari. Det är en skön stämning på jobbet och många dagar avslutas med en After Work för att prata om vad man gjort under sommaren och hur diverse projekt förhåller sig till projektplanen. Vi kallar det en ”catch up”. Här i Nya Zeeland har man 4 veckor semester totalt per år. Många tar 2 veckor över jul och nyår och resterande 2 veckor sprider man ut över året för att t.ex. ta skidsemester eller annat. Semestern över jul och nyår är ”sommarsemestern” här i Nya Zeeland.

Det är en ovanlig känsla att fira jul och nyår i sommarvärme och med grillparty snarare än en lång middag med julmat i diverse olika konstellationer och kryddiga smaker. Min jul i Nya Zeeland bestod av färska frukter, grönsaker, pavalova (som är Nya Zeelands ”nationaldessert”), grillat kött och ett flertal dopp i poolen. Jag blev inbjuden till julfirande hos en av mina forskarkollegor och det var inspirerande och givande att fira jul på ett typiskt Nya Zeeländskt vis!

Anyways, we are back in businness again. Många startar upp i lugnt tempo, men själv fick jag en rivstart! Jag har varit i tjänst i mer än tre veckor nu efter julledigheten men pga att jag har varit utanför kontoret har det varit svårt att uppdatera min blogg. Internetuppkopplingen här i Nya Zeeland är enligt Nya Zeeländarna bra, men enligt mig som svensk och van att ständigt vara uppkopplad finns det en hel del arbete att göra här. Internetuppkopplingen fungerar utmärkt i de större städerna, men så fort man kommer utanför Auckland (där mer än hälften av Nya Zeelands befolkning bor) slutar 3G/4G och det är svårt att koppla upp sig på mailen – en sann utmaning för en person som försöker leda och koordinera ett stort projekt!

Min kalender är nu fullbokad av inspirerande aktiviteter och personer jag skall träffa för att intervjua dem kring framtidens utveckling av Internet och hur vi kan dra nytta av internet för att skapa ett så ”smart samhälle” som möjligt. Jag kommer inom de närmaste veckorna att genomföra 12-15 key informant interviews (intervjuer med nyckelpersoner) tillsammans med ledande personer på nationell nivå i Nya Zeeland. Jag har nogrannt valt de personer jag vill träffa för en intervju och det känns lyxigt att få träffa några av Nya Zeelands starkaste personer inom samhällsutveckling, tillväxt och innovation! Vilken härlig start på året!!

Vi kommer nu in på ämnet som handlar om att skapa smarta städer! (smart cities), där vårt intresse är att ta reda på vinsterna och utmaningarna med smarta städer och hur vi optimera tekniken för att uppnå ett effektivare och smartare samhälle som bidrar till hälsosammare livsstil för befolkningen.

Vi tror att bärbara sensorer är en av de framgångsrika metoder som kan tillämpas i syfte att samla in material på befolkningens rörelsemönster, livsstil och behov i samhället. Vi ämnar nu att studera detta vidare och för att lära oss mer om relationen mellan människor, samhälle och sensorer.

Gällande min egna individuella energiboost inför 2015 laddade jag upp med en hel del aktiviteter under mina 2 veckors ledighet. (Ni kanske nu undrar hur det har gått med att bocka av mina aktiviteter på min bucket list? Jag kan faktiskt bocka av en hel del!) Jag ser många likheter mellan mina fritidssysselsättningar och min roll som forskare. De går ibland hand i hand. En härlig och äventyrlig fritid ger en boost, ökad kreativitet, och glädje under arbetsdagarna. Likaså hjälper det mig att hålla fokus på jobbet, leda projekt med kontroll, och hålla den där inre drivkraften konstant glödande!…

En kvinnlig professor på Högskolan i Halmstad som jag ser upp till sade en gång till mig ”det gäller att ha god balans mellan jobb och privatliv för att kunna göra kariärr. Denna balansen ger en energi, inspiration och kreativitet i såväl arbete som privatliv. Är det en obalans i något led är det svårt att rodda utmaningar, vara stark och ha den inre drivkraften och motivationen som behövs för att göra ett framgångsrikt jobb”. Detta motto är precis vad yrket som forskare handlar om där målmedvetenhet och kreativitet är nyckeln till att lyckas.

Hur boostar du själv upp inför kommande utmaningar 2015?

Hälsningar,

Madeleine

IMG_1992 Forsränning! Här värmde jag upp 2015 med en adrenalinkick av White water rafting

 

20150110_104438 Bergsvandring! Här genomförde jag Tongariro Apline crossing som är 19,4 km lång i National Park, Nya Zeeland, samt besteg Mount Tongariro på 1967m över havet! Vilken fantastiskt känsla!

20150104_132632 Sandsurfing! I och med att jag missar årets skidsemester var jag bara tvungen att köra lite bräda ner för en sanddyna!

20150102_140106 Simma med vilda delfiner! Japp, det stämmer! Jag följde med ett gäng på en båt för att leta upp vänliga delfiner att simma med – en dröm jag alltid haft. Adrenalinet flödade och frihetskänslan var på topp!

20141226_104315 Stand-up paddle boarding. Tränar balans, fokus och att vara i nuet.  

 

Dagens lessons learned:

  • var nogrann med planering av projekt och nyckelpersoner. Värdefulla kontakter kan skapa framtida möjligheter som man inte kanske tänker på just nu men har nytta av i framtiden.
  • En balans av äventyr och kreativitet på fritiden kan ge en fantastisk boost till arbetet! (och vice versa).

 

 

Cathedral cove

Gott Nytt År!

Tiden går fort och det är snart dags att fixa förberedelserna inför nyår här i Nya Zeeland. Vi firar det nya året när klockan är 12.00 lunchtid hos er i Sverige så vi får alltså möjlighet att ge er lite inside information om vad det kommande årets trender kommer att bli!

Jag tar några dagars ledigt i samband med nyår och ”sommarledigheten” här i Nya Zeeland. Man kan likna tiden med att det är ”juli månad” och alla har semester. I och med att de flesta är bortresta några veckor är det svårt att jobba med mitt projekt. Alla mina samarbetspartners har semester och universitetet är till och med stängt – man kommer inte ens in med nyckel!

Jag passar därför på att ladda med ny energi och inspiration inför det nya och spännande året 2015!

För några år sedan gjorde jag en lista på allt jag vill prova på i livet (ja, jag erkänner: en Bucket list!”). Jag kommer därför att utnyttja min ledighet till pricka av dessa äventyr jag längtat efter att få genomföra eftersom jag nu befinner mig i äventyrets land – Nya Zeeland. Forsränning, kayaking, vattenskidor, surfing, simma med delfiner, valskådning, bada i varma källor/geysrar, cruisa i fjordlandskap, hiking i regnskog och bergsklättring etc…HERE I COME! Vi får väl se hur mycket jag hinner med fram till till arbetsstart!

Jag önskar er ett gott nytt år!

 

best wishes,

Madeleine

 

Dagens lessons learned:

  • Passa på att vara ledig medan du kan, för att samla energi inför det nya årets spännande utmaningar!

 

madeline i regnskogen

Den inre drivkraften mot lite nyare, lite bättre!

Hälsoinnovation har blivit ett hett ämne i såväl hälso- och sjukvård, kommun- och region som på politisk nivå. Likaså är hälsoinnovation Högskolan i Halmstads nya profil som skall integreras i högskolans utbildning, forskning, projektverkstäder och samverkan. Sist men inte minst forskar jag numera på National Institute for Health Innovation, University of Auckland, i Nya Zeeland. Så vad innebär egentligen hälsoinnovation?

Om man bryter ner ordet så har vi hälsa + innovation. Ordet hälsa är många bekanta vid och enligt Världshälsoordganisationen (WHO) definieras det följande: ”Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity”, vilket innebär att man har ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom. Ordet ”innovation” härstammar från det latinska ordet innovaʹtio, av iʹnnovo som betyder ’förnya’, ’åstadkomma något nytt, enligt Nationalencyklopedin. Alltså betyder hälsoinnovation: nya sätt att uppnå hälsa. Eller?

Jag har frågat mina kollegor, forskningschefer och övriga ledande personer på National Institute for Health Innovation om vad deras definition på hälsoinnovation är. På hemsidan skriver de att de arbetar med behoven i samhället och försöker på bästa sätt finna innovativa sätt att möta de hälsoutmaningar som folkhälsan står inför. Efter detta svar så brukar jag ställa följdfrågan: ”men hur definierar ni innovation”? Vad är det som är nytt?

Alla som jag pratar med börjar med att beskriva hur forskningsinstitutet bildades. National Institute for Health Innovation startade sin verksamhet för tre år sedan. Tidigare hade verksamheten varit en Clinical Trial Unit, vilket betyder en plats för att genomföra kliniska prövningar. Denna enhet var starkt förankrad i läkemedelsbranschen och ägnade sig mest åt att testa effekter och biverkningar på olika läkemedel. Då läkemedel oftast är kopplat till kommersialisering av produkter startade forskningsinstitutet upp en enhet som ansvarade för kommersialisering, patentfrågor och övriga aspekter som krävs för att ta en idé till slutgiltig produkt. Under verksamheten började man även använda mobiltelefoner för att testa om sms var en bra metod för att få människor sluta röka, då rökning representerar en av de starkaste riskfaktorerna för ohälsa. Flera studier gjordes och behandlingsprogram togs fram för t.ex. rökstopp.

Allteftersom verksamheten fortsatte med framgång började mobiltelefoner bli en metod i diverse forskningsområden såsom inom tobaks- och beroendeforskning, kost- och motionsforskning samt inom hjärthälsoforskning. Likaså bildades ett forskningsområde inom ramen för hälsoinformatik som handlar just om att studera hur informationsteknologi kan användas i sjukvård- och hälsosystem. Tillsammans med dessa forskningsprogram arbetar enheten för kommersialisering – som är helt oberoende från universitetet/akademin.

Idag, tre år senare, använder alla forskningsprogram mobiltelefoner som verktyg i sin forskning, men idag är det inte bara SMS som utgör metoderna utan alla funktioner i en mobiltelefon (SMS, GPS, Video, sociala nätverksaaplikationer) används och testas i syfte att främja hälsosammare vanor, bibehålla hälsa och förebygga ohälsa framförallt utvecklad från livsstilsrelaterade ohälsovanor. Jag frågar då de personer jag pratar med om det är mobiltelefonerna som är det innovativa och utgör en komponent i definition hälsoinnovation? De svarar nej, det är inte verktyget eller metoden som ger oss definitionen. Hälsoinnovation för oss är när vi ställer oss frågan och agerar därefter till ”VAD KAN VI GÖRA NYTT EFTERSOM DAGENS RESURSER INTE RÄCKER TILL INOM HÄLSOOMRÅDET?

Det är solklart att målet är att främja hälsa, bibehålla hälsa och förebygga ohälsa på befolkningsnivå där den nationella prioriteten är att skapa en jämställd hälsa. Det är även tydligt att vi behöver innovativa metoder för att möta de hälsoutmaningar vi står inför. Vi har inte tillräckligt med resurser för att behandla alla! Det är extra klart på himmeln att vi har bevis och kunskap kring hur vi främjar hälsa, bibehåller hälsa och förebygger ohälsa – men det är hur denna kunskap kan förmedlas så att den fyller sin funktion som är det huvudsakliga syftet i verksamheten.

Hälsoinnovation handlar alltså inte om metod eller verktyg eller har en specifik definition. Hälsoinnovation handlar om drivkraften att alltid hitta nya och smartare lösningar för att tygla tag i de galopperande ohälsotalen. När jag själv tänker tillbaka hur jag har jobbat inom ramen för hälsoinnovation så är det tydligt att det är min drivkraft, inspiration och motivation som har drivit mig åt att hitta lite nyare, lite bättre, lite mer effektiva och lite smartare lösningar för att bidra till en hälsosammare värld.

Jag och mitt forskarteam gick från att utveckla Internet-baserade frågeformulär med automatisk personlig feedback till internet-baserade virtuella och interaktiva funktioner i syfte att kommunicera hälsokunskap och sedan fortsatte jag med elcyklar och appar för att mäta och främja fysisk aktivitet. Idag sitter jag och planerar ”smarta städer” som handlar om att optimera all dagens teknik och synkronisera dessa så att befolkningens engagemang och vardagliga levande blir så smart, effektivt och hälsosamt som möjligt. Undrar ni vad min definition på hälsoinnovaiton är? Det är den inre drivkraften, det är viljan, det är nyfikenheten att ständigt leta efter nya och smartare sätt att bidra till en ännu bättre hälsa för jordens befolkning – samtidigt som man har båda ”händerna” på jorden..

Jag kommer att forstätta det spännande arbetet med att förstå hur vi bäst arbetar inom hälsoinnovationområdet under min tid här på National Institute for Health Innovation.

Hälsningar,

Madeleine

 

Dagens lessons learned:

  • hälsoinnovation har ingen specifik definition utan det handlar om att alltid ställa sig frågan ”vad kan vi göra nytt” för att bidra till bättre hälsa på global nivå
  • Hälsoinnovation kräver en inre drivkraft, motivaiton och vilja att ta idé till faktisk praktik!

 

cykla i auckland

Hur får vi människor att röra på sig – för det kroppen är designad för?

Äntligen, det är dags för mig att leta svaret på denna stora fråga! Det forskningsprojekt som jag leder under min vistelse här i Nya Zeeland befinner sig just nu i en rykande planeringsfas! Hela kontoret fullt av färgglada post-its, Gantt-charts, att-göra-listor med tydliga kolumner som visar status på utfört arbete och kalendern har blivit fullbokad på bara tre veckor. Alla som nu letar efter postit-lappar får synnerligen veta att det har anlänt en ny forskare till enheten och Högskolan i Halmstad och Hälsoteknikcentrum i Halland får en fantastisk marknadsföring!

I föregående inlägg beskrev den nationella prioriteten och hur vi på forskningsinstitutet arbetar med att främja hälsosammare livsstilsvanor. Det projekt som jag leder under min vistelse skall nu guidas av frågan i rubriken. Detta är kanske inte high-tech forskning eller verkar så ”innovativt” men utan innovationer kan vi inte finna svaret på denna fråga.

Vi har tydliga bevis på att fysisk aktivitet förebygger sjukdomar, främjar hälsa, bidrar till längre livslängd och gör att människor får en ökad livskvalitet och allmänt välbefinnande. Det vet vi. Det vi däremot brottas med är dagens moderna samhälle som nu har utvecklats till att man kan mer eller mindre skippa fysisk aktivitet överhuvudtaget för att sköta sina vardagliga åtaganden. Detta är förödande för folkhälsan. Vi vet även att lösningen till problemet är att röra på sig lite mera. Men hur får vi människor till att röra på sig så som kroppen är designad att röra på sig?

Mitt projekt handlar om att förstå relationen mellan människor och deras sociala och fysiska miljö samt skapa förutsättningar för att möjliggöra fysisk aktivitet på daglig basis. En del kallar det vardagsmotion, vi kallar det aktivt transportbeteende.

Detta forskningsprojekt handlar inte om att försöka få EN målgrupp att bli mer aktiva i sin vardag, studera ETT sätt att intervenera (göra en insats i samhället), eller skapa ännu EN ny app. Detta projekt kommer att involvera hela befolkningen och hela städernas uppbyggnad och funktioner. En del kallar det hälsoinnovation. Andra kallar det att skapa ”smarta städer”. Vårt namn och definition offentliggörs vid ett senare skede i projektet.

Som projektledare och forskare är det viktigt att vara en del av projektet. Jag har därför sedan min flytt från Sverige lämnat allt som heter bil och transporterar mig nu på cykel eller i rask takt.  Jag transporterar mig aktivt vart jag än skall ta mig runt om i Auckland…

Jag är ensam på cykelbanorna, på gångvägarna och folk tycker synd om mig och undrar om de skall skjutsa mig. Men med bra skor, sportkläder, vattenflaska, regnkläder, ryggsäck packad med ombyte samt en förmåga att se dagens transport som ett äventyr tar jag mig fram med ett leende på läpparna.  Mitt aktiva transportbeteende bidrar till en såväl ökad hälsa, bättre miljö och en större plånbok! Och vem tackar nej till att vistas ute i friska luften mittemellan Stilla havet och Tasmaniska havet i en ofantligt vacker och energigivande landskap?

Nu är det dock dags att öka antalet aktiva transportörer i staden så jag har någon att tävla med i alla dessa uppförsbackar!

Hälsningar, Madeleine

Dagens lessons learned:

  • Det är värt att ifrågasätta sig varför man transporterar sig själv på ett visst sätt – till och från vardagliga åtaganden och gå igenom dess fördelar respektive nackdelar. 
  • Med aktivt transportbeteende får vi vinster såsom den egna hälsan och välbefinnandet, miljön, ekonomi och tid!
  • Genom att motionera till och från vardagliga sysselsättningar (t.ex. arbete/skola) slipper man stressa till och från träning efter arbetstid eftersom motionen har blivit en naturlig del av vardagen.
20141116_094756

Den nationella prioriteten – en svårbalanserad vågskål

Jag hör det diskuteras i media, reklamblad, sjukvården, forskningen, vid middagar och det till och med kommer upp när jag skall betala med mitt Master- eller Visakort i matvaruaffären. Frågan om hur vi kan bidra till en jämlik hälsa bland den Nya Zeeländska befolkningen. Det går inte att ta fel på vad som är den absolut högsta nationella prioriteten här i Nya Zeeland.

Rankas topp 6 på listan

Nya Zeeland är ett av världens mest ojämlika länder när det kommer till hälsa. Tillsammans med Australien, Luxenburg, Storbritannien, Portugal och USA rankas det bland de topp 6 mest ojämlika länderna på världskartan. Landet representerar stora klyftor i allmän hälsa, livslängd, tillgång till sjukvård, risk att dö i förtid, utbildning och inkomst bland befolkningen. Landet känner en skam. Strävan efter förändring är stor!

Siffrorna talar

70 % av alla dödstal i Nya Zeeland är relaterade till ”icke smittsamma sjukdomar” vilket vi till vardags brukar kalla livsstilsrelaterade sjukdomar, dvs sjukdomar som kan utvecklas på grund av ohälsosamma livsstilsval (fysisk inaktivitet, ohälsosamma kostvanor, stress, sömn och andra livsstilsbeteenden). Några exempel på dessa sjukdomar och tillstånd är hjärt-och-kärlsjukdomar, övervikt & fetma, diabetes, depression, vissa cancerformer etc. Denna livsstil kan vara en förklaring till den fetmaepidemi som nu stegrar i landet och når hela 68 % av befolkningen – en siffra som sätter Nya Zeeland på andra plats i den fetmagalopperande epidemin, efter ledande landet USA.

Klasskillnader skapar klyftor

Av de personer som finns under dessa siffror har majoriteten ”låg socioekonomisk status” i samhället. Låg socioekonomisk status och stort ohälsotal är ett vanligt samband i Nya Zeeland som utgörs av låg utbildning och låg inkomst. Det skiljer 7-10 gånger så mycket i inkomst mellan den fattigaste och rikaste inkomstgruppen. Den rikaste inkomstgruppen lever i snitt 5-6 år längre än den fattigaste gruppen.

Nästan alla av de personer som befinner sig på den jämlikhetsvågskål som är tyngst har ett ursprung från ”stilla havet” (Pacific Ocean på engelska) eller är urspungligen från Nya Zeeland. Man delar in befolkningen i ”The Pacifics” eller ”The Non-Pacifics” där ordet Pacifics innefattar den befolkningsgrupp som härstammar från diverse öar i stilla havet och ”Maori” eller ”Non-Maori” som innefattar ursprungsbefolkningen på Nya Zeeland. ”The Non-Pacifics” och Non-Maori är dem som kommer från övriga världen. Denna övriga värld är dock inte så bred trots allt, utan denna övriga grupp är ganska homogen må jag säga efter några veckor här i Nya Zeeland. Immigration till Nya Zeeland eskalerar dock dag för dag. Visum efter visum trycks i passen och landet växer av nya intryck och perspektiv. Det är svårt att säga vad som ”typiskt Nya Zeeländskt!” (och detta kräver ett inlägg för sig).

Lösningen till problemet?

Ett så här utbrett och alarmerande problem kan inte roddas med en handskakning, utan detta sitter långt ner i såväl landets rötter, historia, kultur, beteende, och kanske till och med genetisk sammansättning. Det finns många faktorer som påverkar/bestämmer vår hälsa och livslängd. Ålder, kön och genetik är så kallade bestämningsfaktorer som vi inte kan påverka, men våra levnadsvanor (livsstil), sociala samspel, levnads och arbetsvillkor, kultur och ekonomiska och miljömässiga faktorer är bestämmningsfaktorer som man kan påverka. National Institute for Health Innovation (NIHI) arbetar just med detta – att försöka påverka de faktorer man kan påverka – i riktning mot en ökad hälsa som är så jämställd som möjligt.

Forskningsinstitutet satsar på livsstilsförändringar

NIHI arbetar med innovativa metoder för att i högsta prioritet minska klyftorna i samhället genom att specialisera sig på följande områden: 1) Hjärthälsoforskning, 2) Hälsoinformatik, 3) Kost & Fysisk aktivitet, 4) Tobaksanvändning & Beroende och 5) Hälso- och sjukvårdssystem som är en associerad verksamhet för att hitta strategiska lösningar för finansering, organisering och ledning i syfte att leverera service och tjänster på nationell nivå.

Forskningsinstitutet har även en särskild avdelning som ansvarar för ”kommersialisering” av de tjänster och produkter som genereras av forskningen – för att möjliggöra att forskningens resultat och bidrag kommer ut till samhället och möter de hälsobehov och krav som finns. Likaså förankras alla forskningsprojekt på högre nivåer där beslut-, policy och andra grundläggande faktorer kan diskuteras för att i möjligaste mån omsätta forskningsresultat till faktiskt praktik.

Det är tydligt att alla projekt som genomförs vid NIHI skall ha som mål att skapa en mer jämlik hälsa. Etikansökningar (som skickas in och sökes av forskare för att kunna genomföra forskning som involverar människor) ber forskarna att skriva flera paragrafer om hur projekten kan minska gapen mellan de som har ”låg” och ”hög socioekonomisk status” i samhället. Trots många framgångsrika projekt, brottas vi än idag med skyhöga omjämliktal.

Vid samtal med mina kollegor kring ämnet ”hälsan i Nya Zeeland” suckar de högt och säger ”vårt land har drabbats av en hälsotsunami”. National Institute for Health Innovation har sagt sitt. De följer landets nationella prioritet – mot en jämlik hälsa. Och alla är med på tåget – även jag!

Några reflektioner kring tillämpning 

Att ha tydliga strategier för hur vi kommunicerar forskningsresultat och hur dessa kan omvandlas till faktiskt praktik anser jag är A och O i forskning. Det är en forskares ansvar att kommunicera resultaten till samhället och övriga parter som berörs av nya vetenskapliga rön. Detta må vara en självklarhet för många, men ack en stor utmaning.

Det ideala vore att ha personer som arbetar tillsammans med forskarna och tar ansvar för att forskningsresultet når de beslutsfattande makterna och framförallt slutanvändarna. All forskning handlar givetvis inte om att förändra folkhälsan, men mycket av den forskning som vi gör idag bygger på att vinna brottningsmatchen mellan kroniska sjukdomar och de bestämmningsfaktorer som vi faktiskt kan påverka. Våra livsstilsval såsom kost, fysiskt aktivitet, stress, tobaksanvändning är därför viktiga spelpjäser. Dessa faktorer spelar roll i förebyggande och hälsofrämjande åtgärder i samhället. T.ex. fysisk aktivitet är en förbyggande faktor för hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt och fetma och diabetes. Men om infrastrukturen i samhället saknar gång- och cykelbanor eller parker och andra rekreationsytor kommer befolkningen säkerligen inte engagera sig i fysisk aktivitet till så stor del som de hade om det fanns en tillåtande miljö. Behov, forskning, åtgärder och att göra förändringar på folkhälsonivå kräver ett samarbete.

En forskare kan inte förändra samhället på egen hand, inte två eller tjugo forskare heller – men tillsammans med en stor grupp andra personer som representerar alla viktiga spelpjäser vid en samhällsförändring tror jag att effektiva hälsoinnovationer har sin rot!

I den där här bloggen gör jag själv ett försök att kommunicera erfarenheter och forskning till omvärlden och tackar högskolans informationsavdelning – med speciellt tack till Ida Lövstål & Louise Wandel –  som gör ett superbt arbete i detta syfte.

Sammanfattningsvis, den här vågskålen som världens hälsa bygger på må vara obalancerad, men genom att uppmärksamma denna obalans blir vi bättre på att planera, åtgärda och implementera hälsoinsatser som i det långa loppet driver den ena vågskålen uppåt. Sverige har ojämlikheter i hälsa också, men vi är långt ifrån de klyftor som Nya Zealand idag brottas med. Jag är stolt över att vara en i teamet på National Institute for Health Innovation och ger mitt fulla bidrag till HÄLSA PÅ LIKA VILLKOR.

Hälsningar,

Madeleine

 

Dagens lessons learned:

  • Nya Zeeland är ett av världens mest ojämlika länder när det kommer till hälsa. En radikal föränding är landets absolut högsta prioritet.
  • Sjukdomar som utvecklas av ohälsosamma livsstilsval är ett förödande problem för folkhälsan och framförallt i grupper med  låg socioekonomisk status i samhället.
  • Effektiva hälsoinnovationer, från behov och problem till faktiskt åtgärd, kräver ett samarbete mellan olika spelpjäser där multidiciplinärt team och olika expertis driver arbetet framåt.

 

Noteringar: ovanstående inlägg har skrivits på fri hand baserat på de samtal, föreläsningar, texter och erfarenheter jag har haft under min vistelse i Nya Zeeland. För mer information om ämnet hänvisar jag till referenserna nedan. Likaså vill jag informera om att min expertis inte ligger inom ämnet jämlikhetsfrågor, men något som jag finner relevant och viktigt att belysa i detta inlägg.

Ministry of Health New Zealand (2014). Obesity data and stats. Retrieved from: http://www.health.govt.nz/nz-health-statistics/health-statistics-and-data-sets/obesity-data-and-stats.

T. Blakely & D. Simmers. New Zealand Medical Association. (2011). Facts and Action Sheets on Health Inequities.

Ministry of Health New Zealand. (2002). Report: Reducing Inequalities in Health.

New Zealand Government. New Zealand History (2014). Retrieved from:  http://www.nzhistory.net.nz/culture-and-society

 

nihi bild

Första veckan på National Institute for Health Innovation (NIHI) – Matchstart!

Dagarna går snabbt och jag har nu varit på  National Institute for Health Innovation (NIHI) en hel vecka. Första veckan har framförallt handlat om att fixa det praktiska som innebär ny arbetsplats och att komma till rätta i ett nytt land. Likaså har den här veckan varit full av möten och både informella och formella ”orientations” (introduktioner för nyanställda). Det är fantastiskt vilken service jag har fått som ny på NIHI.

Under denna vecka har jag varit schemalagd från tidig morgon till sen eftermiddag för att möta personer som har en betydande roll för att verksamheten skall rulla och ha en hög kvalitet, samt för att få kunskap kring:

  • Vision, mål och drivkrafter bakom National Institute for Health Innovation
  • Det geografiska läget av NIHI och dess koppling till andra statliga myndigheter, hälso-och sjukvård, universitet och övriga organisationer som krävs för att utföra arbete inom hälsoområdet på nationell nivå
  • Uppbyggnad och infrastruktur av NIHI och dess oberoende/beroende roll till universitetet (University of Auckland)
  • Forskningsprogram vid NIHI 
  • Forskningsledare och pågående projekt
  • Seminarieledare och koordinatorer för NIHI-seminarier (för alla på NIHI), forskningsseminarier (för alla forskare vid universitetet), doktorandseminarier (för doktorander vid NIHI) och postdocseminarier (för postdocs vid NIHI)
  • Säkerheten vid NIHI och hur man skall agera vid brand, jordbävning eller annan fara
  • Säkerhet i relation till användaruppgifter, inloggning, passerkort etc.
  • Budget- och budgetansvar vid NIHI inom ramen för verksamheten och forskningsprogrammen inklusive löner, resor, stipendier
  • Aktuella och relevanta forskningsmedel och stipendier som kan sökas av NIHI personal
  • Networking och betydelsen av att ha roligt ihop inom NIHI!

Etc.

Ovanstående visar alltså på en mycket tydlig struktur kring hur verksamheten vid NIHI fungerar och vad som förväntas av den anställde. Det finns tydliga roller för vem som gör vad och hur detta koordineras. Likaså är det en aktiv forskningsmiljö med kontinuerliga seminarier och kunskapsutbyte. Jag kommer att gå in mer på seminariekulturen lite senare, men imponeras redan  av den höga aktivitetsgrad seminarierna har på NIHI och framförallt dess höga närvarosiffror. De här kontinuerliga mötena jag nämnde i första inlägget – som bidrar till ny kunskap – finns här, nu och alltid tillgänglig.

Det går heller inte ta fel på vilka som har högre ansvar och titlar än andra. Klädkoden reflekterar status och position. Med blus, finbyxa och lågsko fann jag mig på rätt plats i hierarkin – men om jag tar på mig kjol, blus och högklackat till nästa vecka så passar jag nog lite bättre in i rollen som postdoc vid National Institute for Health Innovation, University of Auckland, Nya Zeeland.

Sammanfattningsvis speglar min första vecka en välkommande, informativ och proffsig känsla av verksamheten. Att få ta del av en sådan här introduktionsvecka har varit glädjande och tryggt som ny på forskningsinstitutet. Likaså bidrar det till att vi som är nya förstår verksamheten och agerar i enlighet med de mål, visioner och krav som finns på NIHI.  Det är välinvesterad tid för verksamheten då den nyanställde får all viktig information i början. Givetvis kommer det alltid frågor på vägen, men att ha grunderna och förstå verksamheten gör att man snabbt blir en del av teamet!

Och .. det här med att komma in i teamet är av stor betydelse för såväl kvalitet som kvantitet vid samarbete och utbyte av expertis – speciellt för en forskande immigrant från Halmstad! Sade jag att chefen (prefekten) har skickat ut ett mail till alla anställda vid National Institute for Health Innovation för att ibjuda in dem till en After Work nu på fredag. Syftet med After Worken var att lära känna mig. Det här kallar jag teambuilding på hög nivå!

Jag känner definitivt att jag är på rätt forskningsinstitut med ofantliga möjligheter till utveckling och utmaning – men också för att komplettera NIHI med den kunskapen jag själv besitter. Det är dags att sätta på mig kunskapshatten för det här blir en härlig och spännande match!

Hälsningar,
Madeleine

 

DAGENS LESSONS LEARNED:

  • En genomgående introduktion för nyanställda gör att den anställda förhåller sig till de visioner, mål och krav som verksamheten har och gör att den nyanställda snabbt känner sig som en viktig del av teamet.
  • Att planera in aktiviteter som bidrar till teambuilding optimerar såväl kvalitet som kvantitet av samarbete mellan nyanställd och befintligt team.