Tag Archives: Twitter

Om Twitter i utbildningen och Steve Jobs

Äntligen, en vetenskaplig undersökning av att använda Twitter i högre utbildning. Jag har tidigare i år bloggat om viktiga dokument, The Horizon Report 2011, Högskoleverkets rapport om distansverksamheten vid universitet och högskolor och nu har en undersökning från USA publicerats där författarna värderat vinster med att använda Twitter i utbildningen. Artikeln bär rubriken ”The effect of Twitter on college student engagement and grades” och är skriven av R. Junco vid Lock Haven University USA, G Heibergert vid South Dakota State University USA samt E Loken, The Pennsylvania State University USA.

Det intressanta med undersökningen är att det faktiskt är den första, vetenskapligt rigoröst utförda undersökningen hur en socialt webplattform som Twitter inverkar på lärandet. Undersökningen rör campusstudenter.  I undersökningen har en kontrollgrupp (55 individer) som haft en konventionell campus-undervisning jämförts med studenter som fått använda Twitter som en diskussionsplattform i kursen (70 individer). För genomförandet har akademiskt etablerade metoder och värderingssystem använts. Det gör undersökningen relevant. Två frågor har ställts i undersökningen. Ett; ”What effect does encouraging the use of Twitter for educationally relevant purposes have on student engagement?” samt fråga två; ”What effect does encouraging the use of Twitter for educationally relevant purposes have on grades?”. Inte förvånande är erfarenheterna av Twitter-användningen generellt är goda. Hela rapporten kan du hitta här.

Författarna håller fram fördelar som att studenterna tack vare Twitter-strömmen kan fortsätta en diskussion utanför den timme de träffas fysiskt varje vecka. Studenterna som fick använda Twitter diskuterade begrepp, kurslitteratur, organiserade studiegrupper och hjälpte varandra under de 14 veckor undersökningen och kursen pågick. Av analysen framgår att studenter som av olika skäl inte ville hålla samma tempo som övriga ändå  fångades upp av sina kamrater via Twitterflödet och på så sätt inte hamnade efter i kursen. I författarnas sammanfattning kan läsas;

”This study provides the first piece of controlled experimental evidence that using Twitter in educationally relevant ways can increase student engagement and improve grades, and thus, that social media can be used as an educational tool to help students reach desired college outcomes. We provided evidence to suggest that students and faculty were both highly engaged in the learning process through communication and connections on Twitter. As there is continuing growth in the use of social media by college students and faculty, it is hoped that this study will motivate further controlled studies of Twitter and other social media to evaluate how emerging technologies can be best used in educational settings and to tease out the variance between the effects of the actual technology and of the ‘Web 2.0 mentality.”

I rapporten framhålls även brister i undersökningen. Något som ytterligare bidrar till trovärdigheten. Nu kan invändas att i och med att även lärarna ser och bekräftar studenterna via Twitter upplevs en höjd kvalitén på utbildningen. Studenterna får ”mer tid” med läraren. Jag har själv hypotesen att rätt utnyttjade sociala medier frigör tid för läraren så att varje student kan erbjudas mer lärarledd ”kvalitetstid”. Dessutom pekar många forskare på det faktum att sociala media demokratiserar utbildningen. Eftersom alla har möjlighet att kommunicera med alla och inte minst med läraren.  Använt på rätt sätt kommer Twitter, som många andra sociala media, att höja den av studenten upplevda kvalitén i utbildningen. Det behövs mer forskning i området!

Det finns en intressant artikel i Australasian Journal of Educational Technology 2010 volym 26 nummer 1, av Catherine McLoughlin, Australian Catholic University och Mark J. W. Lee, Charles Sturt University med rubriken ”Personalised and self regulated learning in the Web 2.0 era: International exemplars of innovative pedagogy using social software”. Artikeln avslutas med följande rader, värda att reflektera över;

”All in all, addressing the need to rethink and reposition pedagogy for the new learning landscape of the 21st century calls for the active involvement of students in defining their learning goals and choosing both ICT tools and strategies for learning; it also requires recognition that user and learner generated content has a central place in a curriculum that fosters self regulated learning. There is a fine balance to be achieved in attempting to promote learner control, knowledge creation, agency and autonomy by offering flexible options and choice, whilst offering guidance and structure when needed and adding value to the learning process through personalised, customised and adaptive approaches”.

Förra året lyssnade jag på en biografi i talboksform om Steve Jobs, ”The Second Coming of Steve Jobs” av Alan Deutschman Min förhoppning var att kunna få en insikt i hur det kommer sig att Apple är ett ”slutet” företag. Ytterst ringa information ”läcker” faktiskt ut ur företaget när det gäller nya produkter. Samtliga anställda sluter lojalt upp bakom företaget. Biografin gav mig inga svar. Men den väckte hos  mig misstanken om att Steve Jobs ledarskapsprofil är snarlik en annan företagsledare som lyckats bygga ett multinationellt företag, Ingvar Kamprad. Så har det nu kommit en ny bok om Steve Jobs, den här gången med fokus på just ledarskapet. ”The Steve Jobs Way” av Jay Elliot (tidigare vd inom Apple Computer) och William Simon som ur ett medarbetarperspektiv beskriver Steve Jobs ledarskap. Gissa om min misstanke blir bekräftat av den här boken! På samma sätt som Ingvar Kamprad ägnar sig åt ”Management by Walking Around” gör Jobs detsamma. Likaså är båda företagsledarna nästan sjukligt fokuserade på små detaljer i produkter, tillverkning och marknadsföring, ja i allt som rör företagets verksamhet. Jobs ägnar sig även åt att verkligen se och bekräfta varje medarbetare under sina vandringar runt i verksamheten. Han gör sig tid att stanna och ställa utmanande frågor som ”Vad gör du för att utveckla företaget?” till ”Vad jobbar du med?” följt av ”Vad har du för problem”? Ett svar på den sistnämnda frågan tar Jobs på allvar och sätter sig in i problemet med en uppriktig målsättning att bidra till en lösning. Appleledningen är generösa med gåvor till personal som gjort sig förtjänta av en uppskattning. Ofta delar Steve Jobs själv ut extra förmåner och gåvor. Kanske en av orsakerna till att de anställda känner en stor lojalitet mot företaget och dess vd. I boken är den sammanhållande tesen att det som driver Steve Jobs är inte pengarna och att skapa ett gigantiskt företag utan behovet av att ständigt skapa produkter. Produkter där funktion och användbarhet är huvudmålet. Apple definieras av författarna som ett produktdrivet företag. Ett företag med en “platt organisation” där nya produkter tas fram och produktion sker i arbetsgrupper. Grupper som uppstår för att efter genomfört uppdrag försvinna och ersättas av nya. Anställda vandrar runt mellan olika arbetsgrupper. Steve Jobs själv lär ha sagt att Apple ska ha ett “holistiskt” angreppssätt i produktutveckling och tillverkning. Den stora risken med ett personcentrerat ledarskap är naturligtvis att hela företagets verksamhet bärs upp av en enda individ. I fallet Apple blev den här nackdelen tydlig när iPhone 4 introducerades och det uppdagades att det gick att kortsluta antennerna. Resultat, din iPhone 4 blev helt oanvändbar. Apple höll tyst i veckor innan man reagerade. Att felkonstruktionen kunde släppas genom kan bero på att Steve Jobs under tiden för utvecklingen var sjukledig. Steve Jobs kämpar mot cancer. När Apple skulle ta hand om problemet gjordes det på ett sätt som Steve Jobs beskrivit som; “Det är inte så här vi gör på Apple”. Frågan blir kan Apple överleva utan Steve Jobs? Tydligen har det, ännu, inte gått att finna någon ny sammanhållande gestalt för företaget. Är du intresserad av iLeadership, läs den här boken.

Konsten att välja lärplattform – eller inte

Nu står Högskolan Halmstad inför att välja en ny lärplattform. Utgående från NSHUs gamla rapport har lärare och administratörer på högskolan lämnat sina aktuella synpunkter på de lärplattformar som bedömts intressanta. Jag har tidigare skrivit här i min IKT-blogg om min syn på vad som utgör en bra lärplattform, även om jag tillhör den falang som anser att lärplattformar bör förpassas till historien. Men, det finns en hake och hinder för denna utveckling, det är myndighetsutövandet! ”Någon djävla ordning” måste det vara även på ett lärosätes lärplattform/-ar, för att travestera CH Hermanssons uttalande från 1969-talet.

När det gäller urvalskriterier för en lärplattform måste beslutsfattare ha klart för sig vilket perspektiv som används – användarens eller administratörens eller rent av bådas? NSHUs utvärdering staplade ett otal kriterier som samtliga kunde besvaras med ja eller nej. En mall med ett uteslutande kvantitativt perspektiv. Vad som tyvärr förbises är de kvalitativa egenskaperna. Sannolikt för att de är svåra och framförallt omständliga att undersöka, mäta och redovisa. Men icke desto mindre betydelsefulla. Om en lärplattform, såväl som vilken annan plattform på nätet som helst, ska användas måste den ha ett mervärde för användarna. Mitt ”parad”-exempel är iTunes som nu fått ännu ett tillskott, Mac App Store. Den sistnämnda funktionen är en webbbutik för mjukvaror och andra applikationer till Mac-datorer. Som i fallet iTunes är det inte bara en webbutik, utan en plattform som organiserar och håller rätt på alla mjukvaror i din Appledator. Bekvämt och praktiskt, eftersom ett program köpt och nedladdat från Mac App Store är registrerat där så jag slipper hålla reda på licenskoder för programmet. Uppdateringar kommer annonseras automatiskt till min dator. App Store rationaliserar, som iTunes, min vardag. Jag slipper ägna mig åt att manuellt placera nedladdad musik, talböcker och dataprogram ”på rätt ställe”, jag blir uppmärksammad på uppdateringar, jag får tips om appar, dataprogram, musikgenrer, litteraturgenrer och annat som jag brukar köpa och jag slipper hålla rätt på mängder av licenskoder. Jag kan få kontakt med andra som delar mina intressen. Jag kan prenumerera på podcastsändningar och jag kan söka i iTunesU (university) efter intressanta föreläsningar från andra lärosäten.

Därför bör, enligt min mening, en lärplattform fungera likt aggregeringsplattformar som Netvibes, Delicious, Google Chrome, Instapaper och Diigo. En vanlig webbläsare som Explorer är en form av ointelligent aggregeringsplattform eftersom den registrerar/minns de webbadresser jag besökt utan nämnvärd systematik mer än tiden för besöket. De plattformar jag nämnt här ovan erbjuder överskådlighet och en hel del ”intelligenta” funktioner. Jag väljer själv vad som ska ingå i mitt bibliotek av webbplatser. De utvecklade aggregeringsplattformarna har ”Single Sign-On”-funktion. Som innebär att jag bara behöver använda mitt användarnamn och lösenord för en specifik webbplats en enda gång när jag registrerar den i min aggregeringsplattform. I fortsättningen räcker det med att jag öppnar aggregeringsplattformen så kommer jag åt samtliga mina platser. Jag behöver inte hålla rätt på massor av användarnamn och lösenord längre. Det rationaliserar min vardag. Än högre åtkomlighet får den plattform som accepterar mitt Facebook-, Twitter-konto med användarprofil eller andra populära sociala plattformar för inloggning. Som lärare kan du testa själv att logga in med Facebook-, Twitter-, Yahoo-, Google-konto i gratisversionen av Blackboard (här kan du som lärare ha fem kurser aktiva – gratis!). Jag har i fyra års tid haft svårt att kommunicera denna min önskan till lärplattformsproducenter och i stort sett alla jag talat med. Men nu verkar mitt kommunikationsproblem vara löst!

Jag har blivit bönhörd i min önskan om en aggregerande lärplattform, åtminstone till viss del. BlackBoard och McGraw-Hill har tillsammans tagit fram en applikation till BlackBoards lärplattform som erbjuder tjänster vilka underlättar studenter och lärares vardag. Man har, för att nämna ett exempel, skapat en ”internetbokhandel” inne i lärplattformen. Läraren väljer utifrån sitt ämne och kursmoment lämplig litteratur ur förlagets utbud (i det här fallet från McGraw-Hill) varvid boktiteln på kursplatsen länkas direkt till handelsplatsen där studenten kan välja att köpa litteraturen i bokform, som e-bok eller som talbok. Som en extra ”bonus” kan du som lärare plocka textbitar ur samtliga MacGrawHilll litteraturen för att på så sätt bygga ditt eget kursmaterial! Du behöver inte producera all textmassa själv för varje kurstillfälle och i alla sammanhang. Det är en liten del av den funktionalitet jag efterfrågar i lärplattformar som ska någon möjlighet att lyckas. Nyckelorden är tillgänglighet, funktionalitet och användbarhet för samtliga som på något sätt ska använda plattformen. Att bara fästa sig vid funktioner som kan radas upp och prickas av räcker inte. Även om det finns en handelsplats i en lärplattform så räcker det inte. Det som användaren köper via handelsplatsen måste på ett automatiskt sätt (det här med automatik är centralt!) hanteras så materialet blir automatiskt sorterat och åtkomligt. Även egenproducerat kursmaterial måste hanteras automatiskt av lärplattformen och sökvägarna till önskat dokument vara kort! Allt material som jag samlat på mig i en kurs och/eller program måste vara överblickbart.

Så länge som svenska bokförlag inte satsar helhjärtat på e-böcker kommer det bli svårt att använda svensk kurslitteratur. Som det nu ser ut kommer vi i allt högre utsträckning att tvingas använda, främst, engelskspråkig kurslitteratur. Som jag ser saken är svenska förlag borta om några år. Ersatta av brittiska och USA-baserade förlag plus av författare som är sitt eget förlag och distribuerar egna böcker via Blurb.com, Amazon och liknande handelsplatser uppbyggda som Mac App Store. Författaren säljer sin bok genom handelsplatsen som tar 20 till 30% av priset författaren begär för boken. När det handlar om e-böcker finns inga tryckeri-, distributions- och lagringskostnader. Den som säljer sin litteratur som e-bok kan till fullo utnyttja det fenomen som av ekonomer kallas för ”The Long Tail”. Priset kan sättas lågt eftersom boken kan finnas tillgänglig under många år. Saken blir inte sämre av att en e-bok mycket enkelt kan rättas och kompletteras.

Som jag ser det kan en lärare välja vilken/-a plattform/-ar som helst för sin kommunikation och studenten själv samlar sitt material via RSS-strömmar som trycker upp informationen i egen dator samt genom att själv manuellt söka av nätet. Materialet samlas i en aggregeringsplattform som studenten själv valt. När det gäller grupparbeten blir det enklare eftersom studenterna själva kan välja arbetsmetod och kollaborationsprogram. Förutsatt att resultatet räknas, spelar vägen dit mindre roll. I den här modellen kan studenterna arbeta i Adobe Acrobat 10 eller Google Docs eller en enkel ordbehandlare. Redovisningen kan ske som PowerPoint, KeyNote eller ett MindMap-program. Ingen specifik programvara behöver förutbestämmas utan endast hur arbetet ska genomföras och presenteras. Antingen får studenterna använda lärosätets programlicenser eller väljer gruppen en Open Source-lösning. För arkivering på lärosätet kan de flesta programvaror konverteras till den programvara som lärosätet bestämt ska användas. Även när det gäller rörlig bild med ljud ser framtiden ljusare ut. Först fick Steve Jobs utstå mycken kritik för att Apple vägrar att integrera Adobe Flash i sitt operativ. Istället stöder man det universiella open-source videokodningsformatet H 264. Nu har även Microsoft beslutat att man ska stödja H 264! H 264 är basen för MPEG 4, Adobe Flash och Quick Time. För att nämna några komprimeringsstandards.

Imorgon är det dags för årets VKF-konferens vid Göteborgs Universitet, Pedagogen. Förhoppningsvis kommer en aktiv Twitterström att finnas under #vkf2011. På Facebook finns en VKF-konferens 2011 grupp.

Två nya, viktiga, dokument

Knappt har år 2011 börjat förrän vi har fått tre viktiga dokument rörande utbildning och internet. Först ut var den rapport som Högskoleverket publicerat rörande distansutbildningen i vårt land. Det dokumentet skrev jag om här i min blogg nyligen.  nu har det kommit ytterligare två. Ett rörande myndigheter och sociala medier och ett rörande  trender i utbildningsvärlden utanför Sverige.

Är du rädd för alla nya sociala medier? Skrämmer Facebook och Twitter dig? Sociala medier kan föra människor samman. De kan snabbt förmedla information från ”gräsrötterna”. Men de kan lika gärna innebära katastrof för den enskilde. Nätmobbning är tyvärr alltför vanligt i barn- och ungdomsgrupper. På gott och ont, vi måste förhålla oss till den här företeelsen. Nu finns till vår hjälp riktlinjer från E-delegationen, version 1.0, 2010-12-30; ”Myndigheters användning av sociala medier” i PDF-format. En nära 80-sidig publikation med mycket text. Dock i en redigering där varje kapitel inleds med en ”grön ruta” som förmedlar i sammanfattning det som behandlas i avsnittet. Något som gör ”Myndigheters användning av sociala medier” lättläst och där du snabbt kan inhämta den viktiga informationen. Riktlinjerna riktar sig i första hand till myndigheter och i andra hand till anställda. Det finns bra information att hämta i publikationen. Inte minst för lärare som måste hålla myndighetsutövandet skiljt från privatlivet. En publikation att läsa och reflektera över.

Varje år publicerar ”trendspanings”-organisationen Educause ”The Horizon Report 2011”, så även i år. Varje år utser skribenterna den/de nära förestående teknikgenombrotten. De kommande årens genombrott samt vad som bedöms bli etablerad teknik om fem år. I år bedöms de ”hetaste” vara mobilt lärande och e-böcker! E-böcker har jag ”tjatat om” länge i min blogg. Jag ser Adobe Acrobat 10 som den mjukvara som verkligen kan bidra till att höja den ”lexivisuella” kvalitén. För att återknyta till de principer Sven Lidman och Inger Rosén innefattade i ordet. Genom att fritt kunna placera in rörlig bild med ljud i en text-/bildmassa ger e-boken nya möjligheter att förmedla information i specifik kontext. Detaljer kan på ett bättre sätt relateras till helheten. I övrigt erbjuder e-böcker bättre sätt för läsaren att göra och systematisera ”rand”-anteckningar och kommentarer. Det är enklare att söka specifika partier/textrader i en e-bok. Problematiseringar av typen, att läsa en bok från en bildskärm tröttar, är aktuella. Personligen är jag skeptisk till hypotesen att bakgrundsbelysta skärmar (vanliga datorskärmar) tröttar mer än skärmar med den teknik som kallas elektroniskt bläck. Själv somnar jag efter 15 minuters (säng-)läsning av en vanlig bok, framställd med traditionell Gutenbergsk teknik. Att läsa en text är i sig en tröttande verksamhet. Däremot kan jag tänka mig att det finns en viss relevans i påståendet att du bör, vid allt bildskärmsarbete oberoende av funktionsprincip för skärmen, var 15 minut (minst) kasta blickarna på en punkt långt bort i horisonten. Kort sagt sitta så att du, genom att enkelt lyfta blicken eller rikta blicken åt ett annat håll, kan se ut genom ett fönster. Att växla mellan närseende och oändlig dito gör att tröttheten inte plötsligt övermannar dig. Fungerar på mig.

Mobiltet är en teknik och metod som inte på långa vägar är utforskad när det gäller lärande. Men den är mycket intressant ur många aspekter. I dagarna har Syddanska lärosäten gått samman och köpt Blackboards mobila lösning. På det sättet hoppas danskarna kunna knyta samman sina sex syddanska campus för att kommunicera utan resor. Personligen är jag övertygad om att ”Smartphones” kommer att bli och redan är ett givet inslag i all lärandeverksamhet. Jag har på resa med stor behållning kunnat följa många webinars via Adobe Connect med min iPhone Connect-App. Det har också gått utmärkt att chatta i Adobe Connect via min iPhone. Nu har även Abilene Christian University publicerat en rapport från två års konsekvent användning av mobilt lärande för campusstudenter. Jag vill rekommendera ett närstudium av den rapporten. Ur rapporten plockar jag följande citat;

The initiative has become a catalyst that forces everyone to rethink learning. We’ve started to consider the learner: how are they going to grow? How are they going to benefit? It’s a great opportunity to strip things down to the basics and rebuild them in a new way. When I see students adopting technology, not just in the classroom but in their everyday lives, I know it’s working. You can’t stuff a classroom into a little device. Because you can’t do traditional things, you are forced, actually, to do things that are innovative. It forces the rethinking of learning. And that’s a good thing.
Dr. Dwayne Harapnuik, Director of Faculty Enrichment at ACU’s Adams Center for Teaching and Learning, and Associate Professor of Education

Dessa rader stämmer mycket väl med den undersökning och analys som Barbara Means, Director, Center for Technology in Learning, SRI International On Demand, gav vid Educausekonferensen 2011 på tema; ”Blended Learning Designs: A Learning Science Perspective”.  Barbara Means med kollegor har samlat in rapporter och avhandlingar om internetförlagt lärande och Blended Learning contra konventionell campusundervisning. I sin analys av rapporter och avhandlingar har Means koncentrerat sig på kvantitativa resultat. Detta fokus förde med sig att av tusentalet rapporter återstod ett hundratal! Många rapporter och avhandlingar föll bort pga. dålig kvalité i genomförandet. Det intressanta resultatet av Means studie är att det inte kan påvisas någon kvatitativ skillnad i  uppfyllelse av lärandemål mellan internetförlagd och campusförlagd undervisning! Men, en påtaglig skillnad förelåg mellan campusförlagd undervisning och undervisning enligt Blended Learningmetod! Fördel – Blended Learning. Mest intressant och tankeväckande anser jag vara Barbara Means reflektion över resultatet. Barbara Means framkastar följande tanke; Antag att skillnaden mellan Blended Learning och campusförlagd undervisning inte står att söka i metodiken och pedagogiken i sig utan i det faktum att den lärare som skapar en kurs enligt Blended Learning-modell tvingas att radikalt bearbeta sin ”gamla” kurs och invanda pedagogik/didaktik. Internetförlagda kurser är oftast (alltid enl. min mening!) campuskurser som fömedlas via internet. Men, när läraren ska bygga en kurs som Blended Learning krävs mer. Resultatet blir bättre eftersom läraren tvingas angripa sitt gamla ämne och pedagogik på nytt.

Lärosäten och framtiden på webben

Ett av Alastair Creelmans Twitter idag länkade till en artikel i Fast Company. En tidning och webb dito. Artikeln, How Web-Savvy Edupunks Are Transforming American Higher Education, handlar om hur universiteten i USA utvecklas i web 2.0-miljön till en OER – Open Educational Resources-verksamhet. I allt större om fattning lägger lärosäten ut sina kurser på iTunesU eller på egna hemsidor. Kurserna kan läsas helt gratis. För att få lönsamhet i verksamheten tar man ofta betalt för examination och studenten får betala för kvalificerad vägledning och mentorskap. I vissa kurser finns lärare tillgängliga för att granska och betygsätta “gratis-“studenters arbetsmaterial och lärare värderar även inlämningsuppgifter. Helt utan kostnad för studenten. Det finns två universitet i USA som helt använder den här modellen Peer2Peer University samt University of the People. Det här sättet att monetarisera verksamheten på följer några av de sätt Chris Anderson föreslår i sin bok Free – the Future of a Redical price.

Frågan uppstår; Är våra Svenska lärosäten mogna för att anta den här utmaningen? Att döma av artikeln i Fast Company är en utveckling hos studenter att de läser kurser vid olika lärosäten för att “bygga” en egen utbildning, sitt eget program. Kommer en samling enstaka kurser i portfölj att kunna ge samma behörighet och status som ett konventionellt högskoleprogram? Kan ett universitet utfärda slutbetyg trots att de ingående kurserna lästs vid olika lärosäten? Det här beteendet kommer tveklöst göra lärosäten ytterligt konkurrensutsatta. Det blir avgörande för framgång att skaffa lärosätet ett stabilt, gott rykte bland studenter. Positiva omdömen på Facebook, Twitter och liknande sociala plattformar blir avgörande. Viktiga tumregler att beakta för att kommunicera på sociala plattformar finns i en artikel på den “sociala mediaguiden” Mashable. Kommunikation, ärlighet och transparens är honnörsbegrepp.

Betraktat ur en annan synvinkel innebär “Open University“-modellen att valideringar kan bli redundanta. I artikeln How Web-Savvy Edupunks Are Transforming American Higher Education berättas om en yrkesarbetande i IT-branschen med 15 års yrkeserfarenhet, som saknade akademiska betyg. Men lyckades ta en examen genom att gå direkt på slutproven i kurserna och på så sätt ta ett slutbetyg inom 6 månader! Extremt? Ja, men inte osannolikt att reell kompetens fungerar bättre i den här studerandemiljön.

Givetvis passar den här formen av öppna kurser på nätet bättre för yrkesverksamma som vill gå vidare eller ändra inriktning på sitt yrkesliv. Möjligheten att studera samtidigt med ett yrkesliv öppnar för nya möjligheter. Socialisering kan faktiskt, har studier visat, fungera väl så bra som att “träffas öga mot öga”. Nya kommunikationsformer som iTunesU, webbkonferens, bloggar, Facebook och Twitter kan i kombination fungera väl så bra som konventionell lärosalsundervisning. Är du osäker på hur social media definieras? Titta på en rolig, men klargörande PowerPoint presentation What the F**k Is Social Media? Here’s an Answer. Är du frågande till hur Twitter kan användas i undervisningen? Läs de artiklar och forskningsrapporter som Jane Hart, konsult i sociala media och lärande, levererar i länksamlingen Twitter in the classroom: 10 useful resources.

Återkommer till frågan: Är Svenska lärosäten mogna att anta den här utmaningen? När iTunesU släpptes för Skandinaviska lärosäten blev Universitetet i Trondheim först ut med att publicera kursmaterial! Här kan du exempelvis njuta av videoinslag som visar dissektion av torsk. Jag upplever att det finns en stor tröghet hos Svenska universitet och högskolor att analysera, värdera och acceptera den utveckling som web 2.0 möjliggör. För i dagarna går rykten om att iTunes 9 ska bli mer av en social plattform! Något jag i tre års tid efterfrågat hos Apple varje gång jag träffat representanter från det företaget. Första tiden förstod de inte vad jag menade när jag påpekade att iTunes borde utvecklas till en allmän aggregeringsplattform/social plattform.

WWGD och Twitter – igen!

Så har det hänt! Tyskland högsta domstol för civil- och straffrätt hävdar yttrandefriheten och har fattat domslutet att webbportalen spickmich.de inte får stoppas. Spickmich.de är en portal där elever betygsätter sina lärare. Lärarfacket har hävdat att portalen utgör en plats för “mobbning” av lärare. Sannolikt finns den risken. Men, domstolen ansåg att bevarandet av rättsäkerheten är viktigare än den risken. Upprinnelsen till domstolsförhandlingarna är en lärare ansett sig vara kränkt. Eleverna hade gett betyget 4,3 på en skala där från 1 till 6 där 1 är högsta betyg.

Nu ligger mängder av liknande tyska portaler i startgroparna. Bland annat lär den tyska försäkringskassan ha en portal klar att starta där mer än 25 miljoner medlemmar från hösten ska betygsätta sina läkare. Det här är helt i linje med WWGD (What Would Google Do?). För det var så Jeff Jarvis fick idén till sin bok. Han hade problem med dotortillverkaren Dells service och support. Jarvis Googlade och bloggade om sina problem med Dell och han skapade en “Dell Hell”-portal. Portalen samlade tiotusentals missnöjda Dell-kunder. Resultatet; Dell förändrade radikalt sin support och serviceorganisation!

Därför ser jag i princip inget problem med portaler som spickmich.de. Det är ett större bekymmer att Högskoleverket vill skapa en portal där myndigheten själv värderar lärosäten efter bestämda kriterier. Som jag ser det – meningslöst! Ett utslag av 70-talets konsumentupplysningsiver? Vad verket skulle göra är att titta på portalen meinprof.de där tyska studenter betygsatt 41000 högskolelärare. Och ta till sig den tyska försäkringskassans portalidé. Öppna en portal där studenter kan gå in och värdera lärosäten och lärare. Tillgänglighet, öppenhet och transparens är nyckelbegrepp i tankemodellen WWGD.

Det är lätt att vi akademiker föraktar/förringar “massans synpunkter”. Nu senast i efterdyningarna över den första vågen av Twitter-inlägg i samband med det Iranska valet. I dagens Svenska Dagbladet, Kultur, sidan 4 finns en artkel om medieforskaren Evgeny Morozov. Morozov skriver att vi i väst överskattar Twitters betydelse. Jag hävdar att åsikten andas den klassiska attityden – massan förstår inget! För hade han, som jag, följt i timmar det som utspelade sig på Twitter hade han kunnat notera hur självreglerande en social plattform är.

En tid föreslog “twittrare” att “spama” Irakiska myndigheters sajter. Snabbt dök synpunkten upp att åtgärden kan vara kontraproduktiv. Massiv spamning belastar hela det Irakiska nätet och gör att viktig information också hindras! För att hindra att Irakiska myndigheter identifierar “twittrare” erbjöds mängder av “proxy”-servrar runt om i världen för att göra avsändaren av ett meddelande omöjlig att hitta. Den spontana självregleringen kan också hindra överdrifter och felaktigheter i lärosätesvärderingar utförda av studenterna själva. För att delta i portalen spickmich.de måste minst 10 elever från en och samma klass vara registrerade för att kunna värdera en lärare. Jag tycker det är i minsta laget! Jag hade hellre sett minst 20 elever. För vid en viss kritisk massa uppstår självregleringen. Ett annat exempel på självreglering är de “röda rutorna” i Wikipedia. Om en uppgift på Wikipedia är under debatt sker det inom en röd ruta som presenteras överst på den aktuella sidan.

Det är ett misstag att förneka den kraft och strävan efter öppenhet och uppriktighet som uppstår på sociala plattformar.

Torsdagens reaktion på dagens nyhetsflödet

Händelserna i Iran och sociala media

På samma sätt som jag följde den tragiska flygolyckan över Atlanten har jag till och från följt rapporteringen av händelserna i Teheran under söndagen, måndagen och del av tisdagen.

Uppenbart är att nyhetsrapporteringen ändrat karaktär och att olika media behandlar samma händelse på olika sätt. Jeff Jarvis, mannen som myntat begreppet WWGD, har som den journalist han är kastat sig in i debatten om dagstidningars existensberättigande i 2000-talet. Jarvis ser skillnaden mellan sociala medias nyhetsrapportering och utbildade journalister som; Twitter is not the news source. It’s a source of tips and temperature and sources.

Tydlig blev den här skillnaden i det sätt som Sveriges Television hanterat informationsflödet från Iran på. SvT har inte som BBC och Channel 4 i England vidareförmedlat “ögonvittnesskildringar” från Twitter och andra sociala media. Bo Inge Andersson, SvT, tror inte på de “kvittrare” som hävdar att något allvarligt kommer att/har hända/-t. Han håller sig alltjämt under måndagen till väktarrådet och valets segrare Ahmadinejads version. Det samma gäller Svenska ambassadens uppfattning i Teheran, enligt Svenska Dagbladet, tisdag den 16 juni. Här är lugnt! Dock visar bilder från BBC en helt annan verklighet. BBC har också nu på tisdagen en sammanfattning av gårdagens våldsamheter.

Intressant är att uppgifter om antalet demonstranter på Teherans gator har varierat från 100-tusen, The Gaurdian, via 200-tusen hos Time, till en miljon i BBCs sändningar samt flera miljoner hos Twitter! Givetvis är det så att om du inte befinner dig i “händelsernas centrum” så verkar allt lugnt. Det är en erfarenhet alla som befunnit sig i en situation liknande det som just nu pågår i Iran bär med sig.

På Twitter, för att ta en social kanal, har aktiviteten varit hög. Stundtals så hög att uppladdningen till Twitterservern blockerats. Men redan efter ett par sekunder var servern igång igen. Sky News öppnade en Twitter aggregerande sida från Iran med en reporter i livesändning från Teheran. Channel 4 visade video från våldet i Teheran. CNN erkände att man tar information från Twitter. Där finns de mest aktuella rapporterna om vad som händer i Teheran. En deltagare på hashtaggen “IranElection” skrev; I hope that a web service that allows you to tell people that you’ve just made a cup of tea can also bring down a government. Är det här vad som är essensen i sociala sajter? Titta gärna i det här sammanhanget på Clay Shirkys föreläsning “How cellphones, Twitter, Facebook can make history” på TED Talks.

För att koppla till den undersökning, Internet Explorers, som Håkan Selg utfört på uppdrag av Vinnova, tyder allt på att slutsatserna från den undersökningen gjord inom lärosäten även gäller för samhället i stort och för journalistkåren. I ålder över 30 år misstror de flesta nya kommunikationsformer där “vem som helst” kan delta och ge sitt bidrag. I åldersgrupper över 30 år anses Wikipedia inte seriöst och pålitligt. Twitter är inte pålitligt eftersom texterna inte skrivs av journalister. Dessa memer, som Richard Dawkins myntat, hindrar oss äldre från att acceptera ny teknik och nya kommunikationsformer. De som är yngre än 30 år bär memer som ännu inte lyckats mutera våra gamla memer. Därför är det svårt att snabbt förändra skola och undervisningsformer. På gott och ont – givetvis!

Tänk på Irans folk tänk grönt.

Airbusolycka och Twitter

Jag hade tänkt blogga om något helt annat. Men den tragiska utvecklingen av Airbusolyckan i Atlanten gör att jag kastar om planerna. För något har hänt när det gäller nyhetsrapportering!

I “Under strecket”, Svenska Dagbladet (SvD), fredag 29 maj, är rubriken “Upptäck nästa pandemi på Twitter”. Jeff Jarvis, som jag ofta hänvisar till, skriver ofta i sin blogg “BuzzMachined” om papperstidningens död och nyhetsförmedlingens nödvändiga omstrukturering. Han ser i framtiden att journalister har sina egna bloggar (som finansieras med annonser) och att den omedelbara nyhetsförmedlingen sker via kanaler som Twitter.

Jag har nu, under ett drygt dygn, till och från följt Twitter-skrivandet om den tragiska Air France-olyckan i Atlanten. Air France flight 447 från Rio de Janeiro till Paris som plötsligt bara försvann Vissa Perioder har det under tio minuter kommit över 2000 Twitter-meddelanden. Meddelanden från hela världen. De flesta uttrycker stor empati med de passagerare som sannolikt omkommit såväl med passagerarnas efterlevande. Några försöker skämta och vara ironiska, men blir snabbt tillrättavisade av andra. Twitter tycks vara etiskt självreglerande. Nu inne på dygn två fortsätter Twitter-meddelanden att strömma in. En baksida med mångfalden av “Twittrare” är att alltför många meddelanden kan bortses från, eftersom de inte ger ny information. Mycket “skräpinformation”. Sorterar jag bort skräpinformationen känns det som om jag befinner mig “i händelsernas centrum”.

Många som Twittrar är yrkesverksamma. En metrolog, Tim Vasquez, har hänvisat i ett meddelande till sin egen blogg, “Weather Graphics”, där han gjort en grundlig analys, med hjälp av vädersatellitdata, över väderläget i Atlanten just vid det troliga olyckstillfället. Kort därefter dök en artikel på Loic Le Meur Blog upp med rubriken “Twitter Wins (again) Against Old Media Covering the Air France Flight Disappeared”. En artikel som direkt hänvisade till metrologen i fråga.

Emperi talar för att “Under strecket” författaren Victor Galaz i SvD och Jeff Jarvis har rätt i sina tankar. Något har hänt med nyhetsförmedlingen! Sökmotorer som Google och den nya Bing från Microsoft bedömer jag vara sämre än Twitter. Förutsatt att jag sorterar bort 95% av allt “Twittrande”. De här förändringarna kommer att ha återverkningar även på hur lärosäten agerar, fungerar och hur undervisningen bedrivs.