Tag Archives: Steve Jobs

Om Twitter i utbildningen och Steve Jobs

Äntligen, en vetenskaplig undersökning av att använda Twitter i högre utbildning. Jag har tidigare i år bloggat om viktiga dokument, The Horizon Report 2011, Högskoleverkets rapport om distansverksamheten vid universitet och högskolor och nu har en undersökning från USA publicerats där författarna värderat vinster med att använda Twitter i utbildningen. Artikeln bär rubriken ”The effect of Twitter on college student engagement and grades” och är skriven av R. Junco vid Lock Haven University USA, G Heibergert vid South Dakota State University USA samt E Loken, The Pennsylvania State University USA.

Det intressanta med undersökningen är att det faktiskt är den första, vetenskapligt rigoröst utförda undersökningen hur en socialt webplattform som Twitter inverkar på lärandet. Undersökningen rör campusstudenter.  I undersökningen har en kontrollgrupp (55 individer) som haft en konventionell campus-undervisning jämförts med studenter som fått använda Twitter som en diskussionsplattform i kursen (70 individer). För genomförandet har akademiskt etablerade metoder och värderingssystem använts. Det gör undersökningen relevant. Två frågor har ställts i undersökningen. Ett; ”What effect does encouraging the use of Twitter for educationally relevant purposes have on student engagement?” samt fråga två; ”What effect does encouraging the use of Twitter for educationally relevant purposes have on grades?”. Inte förvånande är erfarenheterna av Twitter-användningen generellt är goda. Hela rapporten kan du hitta här.

Författarna håller fram fördelar som att studenterna tack vare Twitter-strömmen kan fortsätta en diskussion utanför den timme de träffas fysiskt varje vecka. Studenterna som fick använda Twitter diskuterade begrepp, kurslitteratur, organiserade studiegrupper och hjälpte varandra under de 14 veckor undersökningen och kursen pågick. Av analysen framgår att studenter som av olika skäl inte ville hålla samma tempo som övriga ändå  fångades upp av sina kamrater via Twitterflödet och på så sätt inte hamnade efter i kursen. I författarnas sammanfattning kan läsas;

”This study provides the first piece of controlled experimental evidence that using Twitter in educationally relevant ways can increase student engagement and improve grades, and thus, that social media can be used as an educational tool to help students reach desired college outcomes. We provided evidence to suggest that students and faculty were both highly engaged in the learning process through communication and connections on Twitter. As there is continuing growth in the use of social media by college students and faculty, it is hoped that this study will motivate further controlled studies of Twitter and other social media to evaluate how emerging technologies can be best used in educational settings and to tease out the variance between the effects of the actual technology and of the ‘Web 2.0 mentality.”

I rapporten framhålls även brister i undersökningen. Något som ytterligare bidrar till trovärdigheten. Nu kan invändas att i och med att även lärarna ser och bekräftar studenterna via Twitter upplevs en höjd kvalitén på utbildningen. Studenterna får ”mer tid” med läraren. Jag har själv hypotesen att rätt utnyttjade sociala medier frigör tid för läraren så att varje student kan erbjudas mer lärarledd ”kvalitetstid”. Dessutom pekar många forskare på det faktum att sociala media demokratiserar utbildningen. Eftersom alla har möjlighet att kommunicera med alla och inte minst med läraren.  Använt på rätt sätt kommer Twitter, som många andra sociala media, att höja den av studenten upplevda kvalitén i utbildningen. Det behövs mer forskning i området!

Det finns en intressant artikel i Australasian Journal of Educational Technology 2010 volym 26 nummer 1, av Catherine McLoughlin, Australian Catholic University och Mark J. W. Lee, Charles Sturt University med rubriken ”Personalised and self regulated learning in the Web 2.0 era: International exemplars of innovative pedagogy using social software”. Artikeln avslutas med följande rader, värda att reflektera över;

”All in all, addressing the need to rethink and reposition pedagogy for the new learning landscape of the 21st century calls for the active involvement of students in defining their learning goals and choosing both ICT tools and strategies for learning; it also requires recognition that user and learner generated content has a central place in a curriculum that fosters self regulated learning. There is a fine balance to be achieved in attempting to promote learner control, knowledge creation, agency and autonomy by offering flexible options and choice, whilst offering guidance and structure when needed and adding value to the learning process through personalised, customised and adaptive approaches”.

Förra året lyssnade jag på en biografi i talboksform om Steve Jobs, ”The Second Coming of Steve Jobs” av Alan Deutschman Min förhoppning var att kunna få en insikt i hur det kommer sig att Apple är ett ”slutet” företag. Ytterst ringa information ”läcker” faktiskt ut ur företaget när det gäller nya produkter. Samtliga anställda sluter lojalt upp bakom företaget. Biografin gav mig inga svar. Men den väckte hos  mig misstanken om att Steve Jobs ledarskapsprofil är snarlik en annan företagsledare som lyckats bygga ett multinationellt företag, Ingvar Kamprad. Så har det nu kommit en ny bok om Steve Jobs, den här gången med fokus på just ledarskapet. ”The Steve Jobs Way” av Jay Elliot (tidigare vd inom Apple Computer) och William Simon som ur ett medarbetarperspektiv beskriver Steve Jobs ledarskap. Gissa om min misstanke blir bekräftat av den här boken! På samma sätt som Ingvar Kamprad ägnar sig åt ”Management by Walking Around” gör Jobs detsamma. Likaså är båda företagsledarna nästan sjukligt fokuserade på små detaljer i produkter, tillverkning och marknadsföring, ja i allt som rör företagets verksamhet. Jobs ägnar sig även åt att verkligen se och bekräfta varje medarbetare under sina vandringar runt i verksamheten. Han gör sig tid att stanna och ställa utmanande frågor som ”Vad gör du för att utveckla företaget?” till ”Vad jobbar du med?” följt av ”Vad har du för problem”? Ett svar på den sistnämnda frågan tar Jobs på allvar och sätter sig in i problemet med en uppriktig målsättning att bidra till en lösning. Appleledningen är generösa med gåvor till personal som gjort sig förtjänta av en uppskattning. Ofta delar Steve Jobs själv ut extra förmåner och gåvor. Kanske en av orsakerna till att de anställda känner en stor lojalitet mot företaget och dess vd. I boken är den sammanhållande tesen att det som driver Steve Jobs är inte pengarna och att skapa ett gigantiskt företag utan behovet av att ständigt skapa produkter. Produkter där funktion och användbarhet är huvudmålet. Apple definieras av författarna som ett produktdrivet företag. Ett företag med en “platt organisation” där nya produkter tas fram och produktion sker i arbetsgrupper. Grupper som uppstår för att efter genomfört uppdrag försvinna och ersättas av nya. Anställda vandrar runt mellan olika arbetsgrupper. Steve Jobs själv lär ha sagt att Apple ska ha ett “holistiskt” angreppssätt i produktutveckling och tillverkning. Den stora risken med ett personcentrerat ledarskap är naturligtvis att hela företagets verksamhet bärs upp av en enda individ. I fallet Apple blev den här nackdelen tydlig när iPhone 4 introducerades och det uppdagades att det gick att kortsluta antennerna. Resultat, din iPhone 4 blev helt oanvändbar. Apple höll tyst i veckor innan man reagerade. Att felkonstruktionen kunde släppas genom kan bero på att Steve Jobs under tiden för utvecklingen var sjukledig. Steve Jobs kämpar mot cancer. När Apple skulle ta hand om problemet gjordes det på ett sätt som Steve Jobs beskrivit som; “Det är inte så här vi gör på Apple”. Frågan blir kan Apple överleva utan Steve Jobs? Tydligen har det, ännu, inte gått att finna någon ny sammanhållande gestalt för företaget. Är du intresserad av iLeadership, läs den här boken.

År 2011 viktigaste PM är en rapport!

Över halva årets första månad har passerat innan jag fått tid, lust och inspiration för att skriva årets första blogginlägg. Men här kommer det!

Jag skulle kunna skriva om att jag från årsskiftet har 30% av min tid här på Högskolan Halmstad förlagd till verksamheten ”Centrum för Lärande och Utbildning”. Vilket är den verksamhet som jag passar bäst in i. Men det tänker jag inte göra.

Jag skulle kunna blogga om det faktum att Apples rapporterade framgångar senaste kvartalet gjorde att Asienbörserna sköt i höjden. Detta trots att Apples frontgestalt Steve Jobs återigen tar sjukledigt. Steve obs hälsa har varit vacklande i nära 10 år. Men det gör jag inte.

Jag kan ägna utrymme åt det faktum att Högskolan Halmstad lyckats få forskningsrättigheter inom ett helt nytt område – innovation! Eller berätta att nästintill samtliga sökta examensrättigheter för ämneslärare tillkom Halmstad. Men det gör jag inte.

Det som för mig är den viktigaste händelsen så här i inledningen av 2011 är ett PM/rapport från Högskoleverket (HSV), ”Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor Återrapportering av ett regeringsuppdrag”. Jag fick den här rapporten i förra veckan men har inte hunnit ta till mig innehållet och samla mina tankar förrän idag.

Rapporten är mycket lättläst sina hundra sidor till trots. Författarna vid HSV, Ingeborg Amnéus, analysavdelningen, Anna Lundh, analysavdelningen, Jonas Paulsson, IT-avdelningen och Per Westman, utvärderingsavdelningen har skapat en mycket genomarbetad rapport. Den statistiska analysen är omfattande. Men mängder av grafiska presentationer gör det lätt att ta till sig analysen.

Det material som gruppen bearbetat är dels uppgifter tagna ur Ladok rörande distansutbildningarnas studerandeantal och genomströmning. Dels har HSV sänt ut en enkät till samtliga lärosäten. Tyvärr upptäckte jag att Halmstads rapportering inte är komplett! Jag fick aldrig möjlighet att bidra med svar på enkäten. Därför finns inte Högskolan Halmstad med som en av de stora aktörerna vi verkligen är när det gäller lärcentrumförlagda distanskurser i Sverige. Det är illa, men förklaringen är den snåriga hierarkin i den akademiska världen.

Just rapportens redovisning av genomströmningen stämmer till eftertanke. Det visar sig (som väntat) att genomströmningen för studenter läser dels på campus och dels på distans har större genomströmning än de som läser uteslutande på distans. De som läser helt på distans är äldre än campusstudenten och ofta yrkesarbetande. För den yrkearbetande är betyg och poäng inte centralt. Det är kunskapen som är viktigast. Åtminstone i det korta perspektivet. Att inte formalisera sin kompetens kan vara förödande om konjunkturerna viker och företag måste friställa och avskeda.

Vad som har varit och alltjämt är ett bekymmer är hur olika lärosäten definierar begreppet ”distansutbildning”. Speciellt när det gäller leverans av grunddata till Ladok. För att i viss mån reda ut begreppen börjar rapporten med en definition av distansutbildning”. Distansutbildning kan uppenbarligen inte definieras för många gånger!

Det som gör rapporten extra läsvärd är en utblick författarna gör globalt. Man håller fram satsningar på öppna universitet som fått betydelse för den breddade rekryteringen. I rapporten anges några satsningar med upp till 900000 studenter. Framför allt framhåller författarna att Holland, Storbritannien och Norge, i motsats till Sverige, finansierar nationella organisationer och myndigheter. Jag saknar “Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning” (NSHU) som en sammanhållande myndighet för utveckling av distansutbildning.

De olika grafiska presentationer av statistik som rapporten innehåller är utmärkta underlag för egen reflektion och deduktion. Rapportförfattarna har brutit ned insamlade data på en mängd olika sätt. Speciellt vad gäller distanstudenternas sociala- och åldersprofil. Att jag uppskattar den här rapporten kan bero på att den bekräftar samtliga mina fördomar och min personliga empiri från 10 års arbete inom distansutbildning för vuxna. Det jag talat om under 10 år stämmer (alltför väl) med hårddata från HSV.

Det är glädjande att författarna i rapporten håller fram de hinder och begränsningar som finns i vårt land för en blomstrande distansutbildningsverksamhet. Svårigheter finns inom områden som administration, regelverk, rekrytering, lärande och teknik. Rapporten har en omfattande redovisning av genomströmmningen som inte är speciellt lysande för kurser levererade på distans. Den är rent ut sagt urusel. Men ett otal faktorer kan framhållas som förklaringar och det gör man i rapporten. Därför måste varje lärosäte självkritiskt studera genomströmningen för distanskuserna och vidta lämpliga åtgärder.

Den här rapporten borde vara en självklar resonansbotten för varje lärosätes framtidsvisioner och policyskrivning. Det finns mängder med information och kunskap att hämta i rapporten. Som jag ser det, är den här rapporten, årets viktigaste för alla som ägnar sig åt distansundervisning. Vare sig du är politiker, lärare, administratör, beslutsfattare eller student inskriven i det livslånga lärandet.

Undrar om det blir mer att blogga om i år 😉 ?