Tag Archives: Sociala medier

Sociala medier och ny litteratur

Jag har under våren och sommaren läst in, nej egentligen lyssnat in, lite litteratur om internet i allmänhet och sociala media i synnerhet. Eftersom jag har långa transporttider till och från Högskolan Halmstad (2 hr) fördriver jag de dagliga transporterna med att lyssna till audioböcker. Mina ljudböcker köper jag via iTunes och Audible.com. De böcker jag köper sorteras med automatik in i mitt iTunes bibliotek av musik, föreläsningar, podcasting och ljudböcker. Praktiskt, tillgängligt och enkelt. Därför håller jag mig till Apple.

Bokomslag

Steven Levy, In the Plex

Upptäckte i våras att viss litteratur om web 2.0 nu börjat dyka upp. Jag fann den rykande färska “In the Plex – How Google Thinks, Works and Shapes our Lives”  av Steven Levy (publicerad 2011-05-12). Boken belyser Google och dess upphovsmän Larry Page och Sergey Brin. In the Plex fokuserar på ledarskapet i den i dag världsomspännande koncernen Google. En verksamhet som tog sin början i ett studentrum, flyttade till Stanford universitetet för att senare flytta till en lägenhet och eget kontor. Känns som en dramturgiskt korrekt “framgångssaga” från USA. Som förväntat hade de två upphovsmännen svårt få omvärlden att tro på affärsidén – att söka adresser till aktörer på internet. Ingen på Stanford trodde på idén, men deras första sökmotor BackRub fick universitetets nätverk att bryta samman av belastningen när omvärlden ville utforska internet. Det som fick fart på verksamheten var faktiskt ett par välsituerade privatpersoner i Stanford som helt enkelt skänkte de två datanördarna Larry och Sergey ett ringa startkapital. Med ett magert startkapital byggde de två upp verksamheten genom att  köpa utrangerade datorer som de kunde använda som servrar till sökmotorn. Den stora “företagshemligheten” ligger inte i hårdvaran utan i mjukvaran, sökmotorn. Hur den sökte av nätet var för sin tid unikt.

Google, som företag, har skapat en speciell kultur som författaren till In the Plex, Steven Levy, förklarar med att båda grundarna är Montessoriskolade! Genom Montessoripedagogiken har Larry och Sergey tillägnat sig ett ifrågasättande förhållningssätt samt målmedvetenheten att genomföra det de tror på, oberoende av omvärldens attityd och regelverk. Boken analyserar och värderar hur ledarskapet hos Google bedrivs. Det slår mig vid lyssningen att  Google är en av de verkligt udda företagen när det gäller anställning, personalpolitik och struktur. In the Plex gavs ut tidigt i år och redan kan den senaste tidens utveckling ha förändrat Steve Levys slutsatser. I och med att Google lagt ett bud på Motorolas mobiltelefonverksamhet, för att (troligtvis) komma åt patent, har företagets “Don´t be evil” kultur fått sig ytterligare en törn. Från öppenhet mot en allt större slutenhet. Trots Mototrolaköpet upplever jag Google som det till informationssamhället mest anpassade jämfört med Apple och Microsoft. Där Microsoft är ett företag vars struktur tillhör 1900-talets industrisamhälle och Apple placeras någonstans mitt emellan – ett transcenderande företag. Undervisar du i ledarskap och/eller entreprenörskap föreslår jag att du studerar den här boken. Den har goda idéer att förmedla. Exempelvis att alla medarbetare ska ha tid att utveckla sig själva och sina egna idéer på arbetstid (20% av arbetstiden). Jobbet ska vara roligt, stimulerande och utvecklande. Baksidan av strukturen och kulturen på Google, om jag får tro Steven Levy, är att verksamheten blir fragmenterad. Det märks genom att Google tar fram olika produkter och tjänster oberoende av varandra. Företaget missar synergieffekter! Paradexempel på misslyckade produkter/tjänster är Google Wave som ytterligt få kunde förstå (inklusive undertecknad) hur det skulle användas. Motsatsen till den här “fria” kulturen och ledarskapet är Apple. Där Steve Jobs med järnhand styr så att produkter och tjänster i största möjliga utsträckning stödjer och nyttjar varandra (Carmine Gallo, “Innovation Secrets of Steve Jobs“).

Bokomslag

Gary Vaynerchuk, The Thank You Economy

Den andra boken är inte lika färsk som In the Plex. Det är “The Thank You Economy” av Gary Vaynerchuk (publicerad 2011-01-20). Om In the Plex handlar om förtagsstruktur och ledarskap handlar Gary Vaynerchuks bok om hur han själv  byggt upp sin vinhandel, Wine Library, en näthandel, genom att använda sig av sociala medier på ett klokt sätt som stödjer verksamheten. Tyngdpunkten ligger på hur sociala medier kan och ska användas av företag och organisationer. Just den här delen har relevans även för oss som arbetar på lärosäten. Informationsavdelningar såväl som ledningarna vid våra lärosäten, men även myndigheter, borde noga läsa och begrunda den här boken. Jag ser boken som en av de centrala bidragen till hur sociala medier fungerar.

Ett genomgående fel företag gör när de utnyttjar socialt media är att marknadsavdelningarna ägnar sig åt marknadsföring. Helt fel! Resulterar i bästa fall i bortkastad tid att författa inläggen. Vad Gary Vaynerchuk fastslår, med stort eftertryck, är att sociala medier är en “1 on 1” kommunikation (möjligen också en B to B kommunikation). En till en kommunikation mellan individer och företag. Det har ingenting med marknadsföring att göra! På sociala plattformar som Facebook, Twitter, Google+ och liknande fora handlar det om att individer samtalar med individer. Som jag läser och tolkar Vaynerchuck skulle ett lärosäte som vill verka på socialt media agera så här; I antagningsbrevet som skrivs på ett personligt sätt informeras om att på exempelvis Twitter, Facebook eller Google+ finns möjlighet att kommunicera studenter i programmet/kursen. En grupp eller Hashtag finns redan för programmet eller kursen. Därefter hålls den sociala plattformen under uppsikt. Så fort en synpunkt, klagomål eller fråga som rör lärosätet dyker upp går verksamhetsansvarig in (huvudlärare eller administratör) och deltar i diskussionen. Men på ett sätt som inte är myndighetsutövande (!) utan ett samtal individ till individ. Det må kännas ovant, men är en effektiv metod om jag ska tro författaren till “The Thank You Economy”. Om problem, klagomål, synpunkter snabbt kan redas ut, tas hänsyn till eller bidra till verksamhetens utveckling, då har socialt media fungerat på rätt sätt och fyllt sin egentliga funktion.

Den här synen på sociala medier står i motsats till att lärosäten är myndigheter och ägnar sig åt myndighetsutövande. Att vara personlig och individanpassad finns inte “på kartan”. Alla ska behandlas lika och på så sätt ska verksamheten bli “transparent”.  Personligen är jag djupt skeptisk till den här “svenska” attityden. Å andra sidan har jag en känsla av att skandinaviska studenter i allmänhet och svenska i synnerhet, (ännu) inte agerar som i USA. Där kan en individ med socialt media skapa en stormvåg mot ett företag eller en verksamhet. Datortillverkaren Dell vet vad som kan hända. “Dell Hell” höll på att bli slutet för Dell.  Kritiken rörde den undermåliga service och produkter som Dell erbjöd sina kunder. Ett snabbt agerande på sociala medier lyckades vända attityden mot företaget. Resulterade i att Dell byggde om serviceorganisationen och höjde kvalitén på produkterna. Så lyckades Dell rida ut stormen och bli en av datormarknadens största aktörer. I Sverige är det svårt att skapa liknande stormvåg. Våra “memer” förutsätter att det finns en myndighet som “skipar rättvisa”. Dock, det mesta tyder på att vi går från kollektiva lösningar mot genomgripande individualisering. Sociala medier är individanpassade! Därför tillhör de framtiden.

Bokomslag

Jeff Jarvis, Public Parts

Jag väntar nu ivrigt på att Jeff Jarvis (författare till What Would Google Do?), ska släppa sin nya bok “Public Parts“. Den boken handlar om det privata och offentliga – industrisamhället och informationssamhället. Informationssamhället driver fram ett helt nytt förhållningssätt till “det privata”. Genom sociala medier blir det vi idag anser vara privatliv offentligt och det är måhända ingen nackdel. Tvärt om, det är en utveckling mot öppen kommunikation som gör samhället, de facto, “transparent”! Jag hoppas kunna locka Jeff Jarvis som Key-Note Speaker till konferensen NU 2012, den 17 till 19 oktober i Göteborg.

Se trailer video – How Sharing in the Digital Age Improves the Way We Work and Live

Två nya, viktiga, dokument

Knappt har år 2011 börjat förrän vi har fått tre viktiga dokument rörande utbildning och internet. Först ut var den rapport som Högskoleverket publicerat rörande distansutbildningen i vårt land. Det dokumentet skrev jag om här i min blogg nyligen.  nu har det kommit ytterligare två. Ett rörande myndigheter och sociala medier och ett rörande  trender i utbildningsvärlden utanför Sverige.

Är du rädd för alla nya sociala medier? Skrämmer Facebook och Twitter dig? Sociala medier kan föra människor samman. De kan snabbt förmedla information från ”gräsrötterna”. Men de kan lika gärna innebära katastrof för den enskilde. Nätmobbning är tyvärr alltför vanligt i barn- och ungdomsgrupper. På gott och ont, vi måste förhålla oss till den här företeelsen. Nu finns till vår hjälp riktlinjer från E-delegationen, version 1.0, 2010-12-30; ”Myndigheters användning av sociala medier” i PDF-format. En nära 80-sidig publikation med mycket text. Dock i en redigering där varje kapitel inleds med en ”grön ruta” som förmedlar i sammanfattning det som behandlas i avsnittet. Något som gör ”Myndigheters användning av sociala medier” lättläst och där du snabbt kan inhämta den viktiga informationen. Riktlinjerna riktar sig i första hand till myndigheter och i andra hand till anställda. Det finns bra information att hämta i publikationen. Inte minst för lärare som måste hålla myndighetsutövandet skiljt från privatlivet. En publikation att läsa och reflektera över.

Varje år publicerar ”trendspanings”-organisationen Educause ”The Horizon Report 2011”, så även i år. Varje år utser skribenterna den/de nära förestående teknikgenombrotten. De kommande årens genombrott samt vad som bedöms bli etablerad teknik om fem år. I år bedöms de ”hetaste” vara mobilt lärande och e-böcker! E-böcker har jag ”tjatat om” länge i min blogg. Jag ser Adobe Acrobat 10 som den mjukvara som verkligen kan bidra till att höja den ”lexivisuella” kvalitén. För att återknyta till de principer Sven Lidman och Inger Rosén innefattade i ordet. Genom att fritt kunna placera in rörlig bild med ljud i en text-/bildmassa ger e-boken nya möjligheter att förmedla information i specifik kontext. Detaljer kan på ett bättre sätt relateras till helheten. I övrigt erbjuder e-böcker bättre sätt för läsaren att göra och systematisera ”rand”-anteckningar och kommentarer. Det är enklare att söka specifika partier/textrader i en e-bok. Problematiseringar av typen, att läsa en bok från en bildskärm tröttar, är aktuella. Personligen är jag skeptisk till hypotesen att bakgrundsbelysta skärmar (vanliga datorskärmar) tröttar mer än skärmar med den teknik som kallas elektroniskt bläck. Själv somnar jag efter 15 minuters (säng-)läsning av en vanlig bok, framställd med traditionell Gutenbergsk teknik. Att läsa en text är i sig en tröttande verksamhet. Däremot kan jag tänka mig att det finns en viss relevans i påståendet att du bör, vid allt bildskärmsarbete oberoende av funktionsprincip för skärmen, var 15 minut (minst) kasta blickarna på en punkt långt bort i horisonten. Kort sagt sitta så att du, genom att enkelt lyfta blicken eller rikta blicken åt ett annat håll, kan se ut genom ett fönster. Att växla mellan närseende och oändlig dito gör att tröttheten inte plötsligt övermannar dig. Fungerar på mig.

Mobiltet är en teknik och metod som inte på långa vägar är utforskad när det gäller lärande. Men den är mycket intressant ur många aspekter. I dagarna har Syddanska lärosäten gått samman och köpt Blackboards mobila lösning. På det sättet hoppas danskarna kunna knyta samman sina sex syddanska campus för att kommunicera utan resor. Personligen är jag övertygad om att ”Smartphones” kommer att bli och redan är ett givet inslag i all lärandeverksamhet. Jag har på resa med stor behållning kunnat följa många webinars via Adobe Connect med min iPhone Connect-App. Det har också gått utmärkt att chatta i Adobe Connect via min iPhone. Nu har även Abilene Christian University publicerat en rapport från två års konsekvent användning av mobilt lärande för campusstudenter. Jag vill rekommendera ett närstudium av den rapporten. Ur rapporten plockar jag följande citat;

The initiative has become a catalyst that forces everyone to rethink learning. We’ve started to consider the learner: how are they going to grow? How are they going to benefit? It’s a great opportunity to strip things down to the basics and rebuild them in a new way. When I see students adopting technology, not just in the classroom but in their everyday lives, I know it’s working. You can’t stuff a classroom into a little device. Because you can’t do traditional things, you are forced, actually, to do things that are innovative. It forces the rethinking of learning. And that’s a good thing.
Dr. Dwayne Harapnuik, Director of Faculty Enrichment at ACU’s Adams Center for Teaching and Learning, and Associate Professor of Education

Dessa rader stämmer mycket väl med den undersökning och analys som Barbara Means, Director, Center for Technology in Learning, SRI International On Demand, gav vid Educausekonferensen 2011 på tema; ”Blended Learning Designs: A Learning Science Perspective”.  Barbara Means med kollegor har samlat in rapporter och avhandlingar om internetförlagt lärande och Blended Learning contra konventionell campusundervisning. I sin analys av rapporter och avhandlingar har Means koncentrerat sig på kvantitativa resultat. Detta fokus förde med sig att av tusentalet rapporter återstod ett hundratal! Många rapporter och avhandlingar föll bort pga. dålig kvalité i genomförandet. Det intressanta resultatet av Means studie är att det inte kan påvisas någon kvatitativ skillnad i  uppfyllelse av lärandemål mellan internetförlagd och campusförlagd undervisning! Men, en påtaglig skillnad förelåg mellan campusförlagd undervisning och undervisning enligt Blended Learningmetod! Fördel – Blended Learning. Mest intressant och tankeväckande anser jag vara Barbara Means reflektion över resultatet. Barbara Means framkastar följande tanke; Antag att skillnaden mellan Blended Learning och campusförlagd undervisning inte står att söka i metodiken och pedagogiken i sig utan i det faktum att den lärare som skapar en kurs enligt Blended Learning-modell tvingas att radikalt bearbeta sin ”gamla” kurs och invanda pedagogik/didaktik. Internetförlagda kurser är oftast (alltid enl. min mening!) campuskurser som fömedlas via internet. Men, när läraren ska bygga en kurs som Blended Learning krävs mer. Resultatet blir bättre eftersom läraren tvingas angripa sitt gamla ämne och pedagogik på nytt.