Tag Archives: Lärcentrum

Studenter om studier på distans – en rapport från Karlstad Universitet

Jag har under många år efterlyst kvantitativa studier rörande, främst, distansstudenter jämförda mot campusstudenter. Nu har det kommit en första rapport, i en serie, från Karlstad Universitet. ”Studenter om studier på distans, resultatet av 1 616 studentenkäter utförda 2007 till 2010”, sammanställda, redovisade och analyserade av Lars Haglund och Lena E Johansson vid Karlstad Universitet, Karlstad University Studies 2011:19.

Jag är tacksam för att det publiceras några rapporter av den här arten alls. Även om jag kan vara ”grinig” och notera att de programutbildningar som valts har enligt min privata empiri höggradigt motiverade studenter generellt. Det är främst vårdutbildningar som studerats. Å andra sidan kan invändas att det är i dessa ämnesområden Karlstad Universitet driver programutbildningar på distans. Svarsfrekvensen varierar, som förväntat, högst avsevärt, men det redovisas som många andra punkter i den, som jag ser det, gedigna rapporten. En annan intressant del av rapporten är att den också inkluderar lärcentrum och hur studenterna upplever och bedömer den verksamheten.

Det går alltid att invända ”att som man frågar får man svar”. Förvisso kan jag ha synpunkter på en hel del frågeformuleringar och varför frågan överhuvud ställts. Men som helhet är jag mycket tacksam för att rapporten realiserats. Den innehåller dessutom all information som behövs för att andra lärosäten i vårt land ska kunna sätta upp liknande enkäter och så småningom kan vi få en databas över hur studenter upplever och genomför distans- jämförda mot campusutbildningar i samma ämne och program eller kurs. Intressant är att se hur studenter som har erfarenhet av båda former av utbildningar jämför de båda förmedlingsformerna. Den uppdelningen gör dock inte den här rapporten.

De slutsatser författarna drar ur enkäterna är i stora drag de samma som står att läsa i de få enkäter som genomförts från sena 1900-talet och framåt! Jag får återigen sanningen att distansutbildningar är mer informationskrävande redan från ansökningsskedet, inför valet av kurs eller program. Det behövs mer detaljerad information. Viktigt för den sökande är att understryka om det förekommer obligatoriska möten vid lärosätet, hur många möten det är under programmet/kursen, plus om det finns övernattingsmöjligheter till rimlig kostnad vid lärosätet. Självklarheter, men pinsamt ofta missas de här punkterna av våra lärosäten.

Intressant är den generella slutsatsen man drar i rapporten att distansstudenten är mer nöjd än campus kollegan! Vilka faktorer kan spela in? Är läraren vid distansutbildningen mer engagerad, bättre än campuskollegan? Eller är det så att den lärare som undervisar både på distans och campus upplevs som skickligare av distansstudenten eftersom den utbildningsformen befolkas av äldre, yrkesarbetande, ofta kvinnor med hemmavarande barn? Med andra erfarenheter och förväntningar än campusstudenten? Det är dock en helt annan undersökning. Men nog så viktig.

Jag hoppas att andra lärosäten genomför liknande enkäter under kommande år och att en sammanställd analys och rapport görs som inbegriper hela riket. Inte för att ett enskilt lärosäte ska kunna framstå som ”bäst”, utan för att se om vi har skillnader i resultat relaterat till arbetssätt. Dels hur ”nöjd” studenten är, dels hur god genomströmningen varit i de undersökta programmen och kurserna. Är genomströmningen generellt dålig på distansutbildningar? Skiljer sig ämnesområden åt? Bidrar lärcentrumförläggning till bättre genomströmmning? I sin förlängning väcks frågor som; När vi examinerar studenterna förfar vi på samma sätt med campus- som med distansstudenten? Blir resultatet bättre för distanstudenten om vi använder oss av en helt annan pedagogik och didaktik jämfört med campus? Det finns ändlöst mycket mer att studera!

20 månader med Adobe Connect Pro

När det svenskutvecklade webbkonferenssystemet Marratech köptes av Google var det många lärosäten som stod inför ett bekymmer. Var fanns en ersättare för Marratech? Nu när vi vant oss vid att hålla webbkonferenser. För det handlade mest om konferenser. När det handlade om distanskurser var videokonferensen dominerande. En hake är att videokonferenssystem är dyra i inköp. Videokonferensens största målgrupp är stora företag. Inte fattiga lärosäten. Utvärdering av olika system gjordes av NSHU. Adobe Connect bedömdes som den bästa ersättaren för Marratech. Sunet påbörjade förhandlingar med Adobe. Emellertid drog förhandlingarna ut på tiden. Jag vågade inte vänta för Högskolan Halmstads del eftersom Marratech var ett ofta förekommande hjälpmedel i handledningssammanhang. Jag föreslog inköp av sex licenser och den 15 april 2009 hade högskolan licenserna förmedlade av WeZupport.

Nu har jag drygt tjugo månaders praktiska erfarenheter av Adobe Connect Pro. I stor utsträckning har systemet använts för handledning av studenter som befinner sig på orter långt från Halmstad. Språklärare var tidigt ute med att prova webbkonferens för distansundervisningen. Med tiden har även lärare som tidigare endast förlitat sig på e-post och högskolans lärplattform för kommunikation med distanstudenter börjar pröva webbkonferens som ännu ett hjälpmedel vid handledning och för seminarier på distans. En lärare har även provat en lärplattform (Moodle designad av WeZupport kallad eCampus) med koppling till Adobe Connect integrerad i plattformen. Att integrera webbkonferens i lärplattformen är ovärderligt eftersom de administrativa funktioner som finns i förekommande webbkonferenssystem är minst sagt rudimentära. Det är svårt att rationellt hantera många kurser och många studenter.

En lärare har tagit steget fullt ut och administrerar sin kurs via den befintliga lärplattformen, håller föreläsningar här på Campus samtidigt via Adobe Connect till både lärcentrum och enskilda studenter runt om i landet. Föreläsningarna spelas dessutom in och publiceras på lärplattformen kort efter föreläsningens slut. Det hela har fungera utmärkt. Främst distansstudenterna uppskattar möjligheten att kunna delta i kursen dels som grupp och dels individuellt. Campusstudenterna uppskattar repetitionsmöjligheten. Att kunna delta i en föreläsning även vid sjukdom är uppskattat av studenterna. I några kurser har vi haft en studentgrupp här i Halmstad och en grupp vid Högskolan Skövde. Både video- och webbkonferens har använts. Erfarenheten är i det här fallet att videokonferens upplevs som kvalitativt bättre (säkrare) och mer lättanvänd av studentgrupperna. Kontakt mellan grupper fungerar tydligen mindre väl med Connect. Några få webbimarium har också genomförts via Adobe Connect. Just den här formen av ”broadcasting”, sända ut till individer som var och en sitter vid sin dator, fungerar med Adobe Connect. Att deltagare kan kontakta och ställa frågor till föreläsaren via chatten ger ett mervärde för alla. Jag hoppas på att i nära framtid även kunna få gästföreläsare att delta från andra lärosäten i Sverige samt i andra länder via webkonferens i kurser och programutbildningar.

Tekniskt har Adobe Connect fungerat med smärre bekymmer. WeZupports utmärkta supportorganisation har varit till stor hjälp för att lösa alla upptänkliga bekymmer. Ljudproblem i Windowsmiljön har varit det allt överskuggande bekymret! Den stora fördelen och nackdelen med Adobe Connect är att det är webbaserat. Som användare behöver du inte ladda hem någon klientprogramvara i din egen dator utan det räcker med en etablerad webbläsare. Jag har använt de fyra stora ExplorerFirefox, Safari samt Google Chrome. Samtliga utan minsta problem. Det enda som behövs, förutom webbläsaren, är senaste versionen av Adobe Flash Player. Det bör inte vara något problem eftersom de flesta datorer som levererats från 2008 har Flash Player installerad vid leverans. Om så, mot förmodan, inte skulle vara fallet laddas Flash Player enkelt ner från Adobes hemsida i den egna datorn. Adobe Flash Player är gratis! Det kräver dock i campusmiljön att IT-avdelningen på lärosätet håller Flash Player kontinuerligt uppdaterad! Jag har även använt mig av Adobe Connect-appen till min iPhone med gott resultat. För att kompensera den lilla rutan i iPhone kan jag välja på tre vyer. Antingen chatten eller skrivbordet eller bilder av uppkopplade i rummet. Det går utmärkt för mig att följa Connectsessionerna och göra inlägg på chatten från min iPhone. Ännu saknas, tyvärr, en liknande app för Android. I det operativet får du förlita dig på webläsaren med ack så liten bild till resultat!

Jag har kört Adobe Connect i Windows såväl som i Apple-operativ. Linux har jag tyvärr inte haft tid att värdera. Ubuntuoperativet sägs fungera utan problem. Ett av de allvarligare problemen har under de tjugo månaderna varit ljudet. Främst i Windowsmiljö! För att undvika besvärande ekoeffekter i ljudet måste hörlurar användas. Dessutom är hörlurar med inbygg mikrofon, headset, ett måste om risken för ljudproblem ska minimeras. Tyvärr är det så att många som använder systemet inte tar den här uppmaningen och varningen på allvar. Med bekymmer till följd! Bekymren ökar genom att de webbkameror som säljs på marknaden har inbyggd mikrofon. Kameran med inbyggd mikrofon prioriteras ofta av Windowsmaskinerna. Det ger upphov till ett rumseko som adderas till existerande eko. Använder en deltagare i en Connectsession kameramikrofon och stereohögtalare blir ljudproblemen riktigt grava för samtliga som är uppkopplade. Enda lösningen då är att stänga av samtliga deltagares mikrofoner, utom lärarens. Ett allmänt bekymmer med ljudet är den fördröjning som uppstår i och med att webbläsaren används. Ibland är ljudfördröjningen så stor att synkron kommunikation mellan två deltagare omöjliggörs! Chatten får då bli räddningen.

Alltför ofta måste supportansvarig gå in i uppkopplade datorer och ställa in Windows ljudinställningar så att headsetmikrofonen aktiveras. I Appledatorer existerar inte det här bekymret. Ett annat bekymmer är att om Skype använts innan Connect, startar inte kameran när den aktiveras. Skype lägger exklusivt beslag på kamerafunktionen! Lösningen är att stänga av Skype samt starta om datorn. I skrivande stund har utvecklingen av Windowsoperativet från 32-bit till 64-bit också ställt till med ett övergående bekymmer. I Windows 7 och i senaste uppgraderingen av Vista ingår Explorer 64-bit version. Bekymret är att, när jag skriver den här bloggen, Adobe Flash Player ännu bara finns i 32-bit version. Lösningen är antingen att använda gamla Explorer-versionen (finns i Windows 7) eller ladda hem en utprövningsversion av Adobe Flash 64-bit från Adobes hemsida.

Men när det fungerar, hur är det då att använda Adobe Connect Pro? Jodå, det är en anständigt stabil webbkonferens med rimligt bra bild och ljud. Förutsatt att alla deltagare har en hyfsat snabb bredbandsanslutning och följer instruktionerna hur de ska ställa in sin Connectanslutning. Innebär att använda headset och ställa in ljudet i den egna datorn med hjälp av Audio Set Up Wizard som finns i Adobe Connect-rummet. Gränssnittet i Adobe Connect 7 är inte det bästa. Det har drag av webb 1.0 gränssnitt. Men, de grundläggande funktionerna går att hitta och lära sig. Jag rekommenderar lärare att ha rummen öppna för alla som fått IP-adressen till Adobe Connect-rummet ifråga. Då kan alla komma in i rummet som deltagare – ”Participants”. De kan då bara skriva i chatten och följa bild- och ljudsändningen. Om en lärare vill höra och/eller se anslutna deltagare är det enkelt dela ut en mikrofon eller höja upp önskad deltagare till presentatör – ”Presenter”. Att välja den här modellen gör att du undviker att deltagare vildsint far runt för att ”pröva hur Adobe Connect fungerar”. Som ”Presenters” kan deltagaren flytta runt innehållet på arbetsytan och även ta bort arbetsytor (Pods) samt stänga av ljudet för samtliga och mycket mera. Det kan göra en lärare lätt desperat. Därför, håll alla deltagare i ”kort koppel”!

Chatten i webkonferensen är en utmärkt kommunikationsform. Lärare upptäcker även här, såväl som i fallet med e-brev, att frågor från studenterna blir mer genomtänkta och välformulerade när de skrivs i chatten. Vid många tillfällen utbryter dessutom en parallelldiskussion till föreläsningen via chatten. Informellt lärande sker parallellt med det formella! Intressant situation och som uppskattas av de distansstudenter som kommit in i systemet. Webbkonferenssystemen erbjuder direktinspelning av sändningen och den här funktionen är uppskattad av studenterna. Den risk som framkastats att studenterna då inte deltar i direktsändningen har inte besannats. De flesta studenter går till lärosalen, deltar i direktsändningen och använder inspelningen som ”minnesanteckning”. Den lärare som har studenter här på campus såväl som på distans har heller inte upplevt att intresset att ta sig till föreläsningssalen minskat hos campusstudenterna. Trots att samtliga har tillgång till inspelningarna. Att vara på plats har ett mervärde i sig.

Nu väntar jag på att vi ska få nästa generation, Adobe Connect 8, uppladdad i de sex licenser som Högskolan Halmstad har. Det som skiljer från föregående version är att gränssnittet blivit mer ”samtida”. Vissa funktioner har grupperats om samt flyttat till annan plats. Något som troligen ställer till med omställningsproblem för de som vant sig vid version 7. Som helhet bedömer jag att version 8 är klart bättre och renare i designen. Eftersom vi får uppgraderingen sent hoppas jag att de flesta ”buggar” är upptäckta samt åtgärdade när vi får version 8.

Min förhoppning är nu att vi här i Halmstad på allvar ska kunna utveckla kurser i ”Blended Learning”-modell. Först behöver vi en modern lärplattform, en webb 2.0-lösning som erbjuder koppling till webkonferens, iPad, Smart Phones samt mobiltelefoner. Sedan återstår att få ett större antal lärare att anamma kommunikationssystemen för att utveckla pedagogik och didaktik.

VKF-konferensen våren 2010

När vi inom VKF planerade vårens konferens var vi alla bekymrade över hur svagt intresse konferenser på tema ”framtidens lärande” rönt under 2009. Nu visade det sig att 148 intresserade anmälde sig. Från lärosäten och lärcentrum samt Västra Götalandsregionen! Uppenbarligen efterfrågas den här sortens konferenser igen! Nu hölls VKF-konferensen vid Göteborgs Universitet, Pedagogen.
Fikamingel innan konferensstarten
VKF konferens våŠren 2010
Gunnar Peterson, Högskolan Väst samt ordförande i VKF, hälsade deltagarna välkomna efter morgonens registrering och fika. Gunnar gav en snabb bakgrund till konferensen som avstamp för förnyat och fördjupat samarbete mellan lärosäten, region, kommuner och lärcentrum. Samt för ett utökat samarbete med övriga lärosäten och med studenter som är intresserade av att utveckla det flexibla lärandet. Under hela konferensen fanns en Twitter-adress upplagd.
Dagens första, key-note speaker, var Elza Dunkels, Umeå Universitet.Tema för hennes föredrag var  ”Digital kompetens – vad kan vi lära oss av ungas lärande?”. Elza framhöll att vi talar lärande i de 21:a århundradet. Elza tog fokus på hur låsta vi är i gamla, invanda tankebanor. Vi fastnar ofta när vi talar om ”det nya lärandet” som vore allt ett ”En till En-projekt”. Vi ställer frågor hur ska skolan bli bättre när det istället handlar om hur ska vi utveckla lärandet? Vi ställer fel frågor!
Lärandemiljöer på nätet är ofta kopior av lärosalar (tänk på produktnamn som Blackboard!). Vi försöker flytta ut skolbyggnaden på nätet (lärosäten har byggt virtuella byggnader med korridorer och lärosalar i Second Life!).
Bild av Elza Dunkels
Elza Dunkels VKF konferensen våren 2010
Begrepp som ”nätets infödda” antyder att det är stora skillnader mellan olika grupper. Men så enklelt är det inte. Inte bara generation utan även kön spelar stor roll för vilken tillgång individen har till tekniken och en plats att föra ut sin röst. Försiktighet påkallades av Elza i talet om generationskillnader. Även om det finns ett kunskapsglapp mellan yngre och äldre. Kunskapen om unga och nätet måste kontextualiseras anser Elza.
Elza Dunkels tog också upp misstaget vi gör i att tala om kvantitet instället för om kvalité i kunskapsområdet. Digital kompetens handlar mer om attityder än om vad vi kan göra med tekniken.
Viktigt att notera är att det nya inte ersätter det gamla, utan båda existerar sida vid sida. Viktigt att vi idag ska försöka se vad som förändras för att förstå hur unga tänker idag. Nästa fundering Elza lyfte fram är värdet av det informella lärandet. Vi har en generation som kan hantera tangentbord utan kurser! Dataspelande unga killar har stora kunskaper i engelska som man tillägnat sig från sitt spelande. Men det informellt lärandet har ännu inte fått ta plats i skolan/lärandet. Det kollektiva lärandet, det gemensamma lärandet i Wikipedia värderas inte. Kanske för att dessa företeelser ligger utanför skolans kontroll. Men bruket av Wikipedia tvingar fram en kritiskt förhållande till kunskapskällor! Tack vare Wikipedia har vi fått ett mer kritiskt förhållande till kunskap.
Till sist tog Elza upp den personliga säkerheten på nätet. Elza hänvisade till sin egen webb för fördjupad diskussion om ungas säkerhet på nätet. Begränsningar och hinder sägs vara till för att skydda de unga från att råka illa ut! Elza hävdade att den argumentationen kan jämföras med argumenten som framfördes för apartheid. Vi måste ha ett kritiskt förhållningssätt i diskussionen om ungas säkerhet på nätet. Digital kompetens är livskunskap och informationsvärdering (Nosa på nätet – en bra barnbok finns här) för att avslöja mediet. ”Livet på nätet” erbjuder inga färdiga kurser – det är en kontinuerlig lärandeprocess. För att se den här vinklingen måste vi kontextualisera kunskapen. Elza inbjöd till personliga diskussioner under lunchen.
Håkan Selg, Uppsala universitet, var dagens andra talare. Tema; ”Nätgenerationen – finns den? Framtidens e-lärande, nya roller för lärare studenter och lärcentra”. Håkan berättade om fördjupade analyser av det digra undersökningsmaterial han samlat in och om en ny artikel rörande ungas nätkunskaper.
Bild av Håkan Selg
Håkan Selg vid vårens VKF konferens
Håkan gjorde en snabb 10 års tillbakablick. Det var Don Tapscott med ”Growing up Digital” och Marc Prensky som myntade uttrycken ”Digital Natives” och ”Digital Immigrants”. Att begreppen haft viss genomträngningskraft i samhället visades av att Håkan fick 18000 träffar på Google för ”Digital Natives” dagen före vår konferens.
Han fortsatte med att definiera former mellan formellt och det nya, informella, lärandet:
Process: Linjär – Parallell
Presentation: Text – Grafik
Struktur: Lärarledd – Upptäcktsbaserad
Ansats: Fakta – Spel
Den nya generationen skiljer sig i att de behärskar IT, har utvecklad simultanförmåga, nätverkar och är otåliga till sin läggning. Utbildningssystemen är dock inte utformade för dagens studenter. Hårddraget kan vi säga att lärarna borde lära av studenterna och inte tvärt om!
Men ovanstående teser saknar såväl empirisk och vetenskaplig substans! Exempel som anförs är sällan representativa för de teser som anförs. De är alltför generaliserande och generationsansatsen leder fel! Vi måste inse att både Tapscott och Prensky är teknikens ambassadörer. Därför betonar de fördelar med kommunikationstekniken och nämner inte nackdelarna och talar heller inte om alternativa lösningar och metoder.
Håkan talade sedan om sin undersökning InternetExplorers – huvudrapporten kom i maj 2009. Han berättade om de faktorer som framkommer i analysen av undersökningen. Håkan skiljer på ”ämnescentrerade” och ”egocentrerade” gemenskaper (två grenar av nätgemenskapen). Uttryckt på annat sätt;
Messengerkulturen – Först kommunikationen sedan innehåll.
Mejlkulturen – först innehåll, sedan kommunikation.
Det här ger upphov till digitala klyftor.
En kort handuppräckning av vilka som använder sociala media i salen gjorde att Håkan bedömde att nätanvändandet börjar mogna! Håkan framhöll att förmågan till multitasking hos ”Digital Natives” ska vi sätta ett stort frågetecken för. Men, tidstoleransen har minskat hos studenterna genom kommunikationsteknikanvändningen. Med individualiseringen faller många ”regler”. Exempelvis att nå alla närsomhelst på dygnet och varsomhelst i geografin! Myten att ungdomar hämningslöst lämnar ut sitt privatliv i sociala sajter stämmer inte alls. Ungdomar använder alias (Nicname) när de agerar på sociala sajter. Ungdomar är alltså inte mindre mindre reflexiva över hur omvärden uppfattar individen. Man har helt enkelt lärt sig att använda tekniken. En annan viktigt slutsats från undersökningen är att heterogeniteten är stor bland IT-användarna, även bland ”Digital natives”!
Stefan Hrastinski från KTH och Uppsala Universitet var tredje talaren. Tema; ”Framtidens utbildning på nätet”. Stefan gav oss några reflektioner.  Han började med frågan – vad är bäst, utbildning i klassrummet eller på nätet? Han framhöll webbsajten No Significant Difference där det finns 355 studier från 1928 till idag som en källa för studiet av förändringar i samhället.
Stefan gav en snabb, historisk, bakgrund till distansundervisningen. Lärplattformar är bra för administrativa syften, men hur är det med lärandet? Diskussionsforum har däremot visat sig bra för lärandet. Nästa steg var virtuella världar. Stefan visade en smått parodisk bild från Second Life, avtarer som somnar i en föreläsningssituation genom overksamhet, precis som i hörsalen! Rollspel fungerar däremot utmärkt i Second Life.
Bild av Stefan Hrastinski
Stefan Hrastinski vid vårens VKF konferens
Frågan är hur vi ska använda vilken teknik var och när? Hur/på vilket sätt lär vi oss via nätet? En kort diskussion uppstod i salen. Stefan summerade den korta diskussionen med slutsatsen – ingen i rummet nämnde lärplattformar!
Stefan visade skärmbilder från några You Tube filmer. Frågan man kan ställa sig är; Hur relevanta är egentligen böcker för lärandet jämfört med Facebook och e-post? Studenter lär sig mer utanför klassrummet än i klassrummet. Hur mycket lärande sker egentligen på lärplattformen? Vi murar in lärandet i skolan. Stefan är kritisk till tanken att lägga in sociala medier i en lärplattform. Tar man in Instant Messenger i lärplattformen blir det inte samma sak. Kommunikationen fungerar inte på samma sätt längre. En annan fråga är – ska studenterna anpassa sig till läraren? Poängen att integrera allt är att studenten själv kan välja vad och när han/hon vill studera eller ägna sig åt socialt liv på nätet. Framtidens utbildning ÄR ”Blended” så det begreppet behövs inte längre! Det har blivit ett naturligt förhållningssätt. Slutledningen är att all utbildning borde vara flexibel.
Men, hur utvecklar vi aktiviteter för lärare som drar nytta av nätet? Vi är dåliga på att ta reda på vad som redan är gjort och som lärare kan utnyttja. Vi är dåliga på att dra nytta av beprövad erfarenhet. Vi borde föra in sjukvårdens begrepp evidens – vad har gjorts? Framtidens utbildning är evidensbaserad. Framtidens utbildning är fritt tillgänglig via nätet. MIT har alla sina kurser på nätet. Givetvis som marknadsföring, men även för att möta ett rättvisekrav – statligt stödd utbildning ska vara tillgänglig för alla medborgare! Ett intressant fenomen i sammanhanget är att den popluläraste kursen från MIT är introduktionen till fysik! Trots att den ligger på iTunesU, inte YouTube. Vi kan inte längre låsa in lärandet. Fråga från audiotoriet – Leder statens belöningssystem till inlåsning? Svaret blev, ja troligen. Vi måste dock ta ställning till att 90% av USAs universitet finns på iTunesU. Men vid svenska lärosäten hindrar jurister lärare att lägga ut material på nätet. Avslutningsvis hänvisade Stefan till sin nya bok, Nätbaserad utbildning – en introduktion.
Anna Bolander, verksamhetsledare vid Campus Lidköping var förmiddagens sista talare. Anna beskrev lärcentrums syn på lärandet. Att leva i en föränderlig värld måste vi ”hänga med”. Frågan är – Vilken roll vill lärcentrum spela i framtiden? Anna berättade om verksamheten vid Campus Lidköping. Hon berättade om hur lärcentrum kan sprida öppna föreläsningar från lärosäten. Dessutom att näringslivskontakterna är viktiga för lärcentrum. Man jobbar via nätverk och gör behovsinventeringar. Just behovsinventeringar måste man bli bättre på anser Anna. Lärcentrum ska skapa tillväxt på bästa sätt i kommunen. Men lärcentrum är mycket olika i organisation och kapacitet.
Bild av Anna Bolander
Anna Bolander vid vårens VKF konferens
Anna fortsatte att reflektera om ”vad påverkar” utvecklingen och arbetet. Hon framhöll vikten av att hålla sig informerad om teknik och vad studenterna önskar samt vad lärosäten kan erbjuda.
Politiska beslut påverka verksamheten i stor utsträckning och kapital och teknik påverkar. Vilka pedagogiska metoder används vid lärcentrum? Det är videokonferens. Nätbaserade eller andra metoder måsta lärcentrum förhålla dig till på ett bra sätt i framtiden. Motivation och vilja är en stor påverkansfaktor. Vad vill lärosäten, politiker och lärcentrum i framtiden? Vilka är studenterna vid lärcentrum i framtiden. Kommer invandrarna att påverka framtiden? Idag är 75% kvinnor, 30-35 år. 48% är nybörjare i högre utbildning! 45% hade inte valt att studera om studiemöjligheten inte funnits nära hemmet.
Lärcentrum en mötesplats för kurskamrater. Där får man hjälp och blir ”sedd”, plus finner en lugn plats för studier med tillgång till den bästa tekniken. Om tentamen är i form av salstenta kan lärcentrum sköta den delen för distansstudenten på orten. Det är dessutom ekonomiskt att bo hemma, det innebär korta resor och lätt att hämta barnen. Framtidens studenter gillar flexibla lösningar.
Lärosäten  når nya målgrupper via lärcentrum (49% som inte skulle ha studerat om inte lärcentrum kunnat erbjuda högre studier på orten!). Lärosäten får en nära kontakt med lokalt näringsliv genom lärcentrum. Lärcentrum genomför också behovsinventeringar som kan ge lärosätet impulser till nya kurser. Lärcentrum kan hjälpa till med rekrytering för lärosätet. Lärcentrum stöder och driver framtidens kompetensutveckling. Man svarar för studie- och yrkesvägledning. Lärcentrum erbjuder en teknik avlastning för lärosätet och distansstudenten. Anna framhöll det sistnämnda som viktigt eftersom teknikmognaden bland studenterna är mycket heterogen.
Lärcentrum ger tillväxt för lokalt näringsliv i kommunen. Men driver kompetensutveckling och ger bofasta utbildning så att människor stannar kvar i kommunen. Anna avslutade med att Lärcentrum har ett stora behov att fylla. Men vad vill lärcentrum? Vad vill studenterna? Vad vill lärosäten göra?
Mingellunch vidtog och 13.30 skedde återsamling i olika spår för diskussion.
Jag satt moderator i spåret ”Student” med 22 deltagare. Övervikt i representation av lärosäten mot lärcentrum.
Tomas Lindroth, Högskolan Väst inledde med att berätta om en kurs han skapat som visar lite att vi lever som vi lär. Tomas driver en etnografisk studie för att fånga vad som karaktäriserar ”LapToping”. Sociala beteende, grupparbeten etc. i klassrummen. Vad sker i dessa sammanhang?
Tomas gav en historik återblick i utvecklingen mot den laptop vi idag ser som ett dagligt verktyg. Han framhöll att studenterna blir alltmer heterogena som grupp. Tomas tror inte heller på begreppet digitala infödingar. Tomas studenter är paradoxalt nog inte vana vid att använda social medier.
Tomas fortsatte med att tala översiktligt om lärarens roll. Han framhöll att det är dyrt att producera material för nätet. En källa för kunskap är att Popular Science har öppnats att hämta teknikfokuserat kunskapsmaterial ur. Han upplever att kurslitteratur blir mer och mer sällsynt. Överflödet finns istället på nätet. Kunskapsinhämtningen blir mer indivdualiserat på nätet.Slutsatsen blir att man som lärare måste skapa en personlig lärsituation för studenten.
I den efterföljande diskussionen framkom behov av enkel tydlig lärplattform för lärcentrumstudenter. Studenter idag använder nätet till informellt lärande. Unga studenter är vara med vana att söka information och fånga kunskap. Formellt lärande är de inte vana vid. Open University ett exempel på hur man når ut till alla medborgare. En ide är att skapa en förkurs i hur det är att läsa på distans som man gjort inom Open University i England.
Bild av Tomas Lindroth
Tomas Lindroth vid vårens VKF konferens
Ett problem är att olika lärosäten använder olika lärplattformar. Dessutom är lärarna ofta inte bekväma med systemen/lärplattformarna. Vi bör komma överens om att inte använda en svår teknik för den stora gruppen distansstudenter. Den bakomliggande tekniken måste vara transparent och informationen måste vara lättillgänglig.
Lärosäten brister i sin information om vad som förväntas av studenten. Kanske för att vi ofta hamnar i diskussioner om administrativa verktyg och inte om innehåll och tillgänglighet.
En poäng med Facebook är att kommunikation och lärande går ut på just – kommunikation. Det är därför viktigt att lära studenterna att använda dialogen i sitt lärande. Vi fastnar åter lätt i tekniken och inte i reflektionen över hur lär vi?
Viktigt är att ge förutsättningar och anpassa utbildningen för individen. En viktigt målgrupp är invandrare. Lärosäten är ofta alltför fokuserade på campusstudenter. De måste förmedla utbildning på många olika sätt och med olika kommunikationsmetoder. Folkhögskolans pedagogik är något för lärosäten att ta till sig blev en uppmaning.
Vi måste fånga in vilken mental inställning studenten har med sig in i studierna vare sig det gäller en kurs eller ett program. Den här problematiken skiljer inte från studier på gymnasial vuxennivå.
Det framhölls att systemet sätter ramar för flexibiliteten. Kraven som myndighetsutövare sätter gränser. Men det hindrar inte att lärosäten måste försöka tänja på gränser för att nå en större flexibilitet.
Bild av auditoriet
Auditoriet vid vårens VKF konferens
Lärcentrumspåret. De tidigare nämnda önskemålen om  större tydlighet från lärosäten vad gäller marknadsföring av kurser kom fram även i den här gruppen. Lärcentrum önskar att få en enda kontakt/ingång till lärosätet.
Lärarspåret. Lärarrollen är viktig och nätlärarollen är komplicerad eftersom nätlärande kräver en annan pedagogik. Många stödfunktioner måste därför till. Andra frågor som måste lösas i närtiden är upphovsrätten. Vi bör öka kunskapen om och användningen av  Creative Commons eftersom det finns mycket kunskap spridd på olika ställen. Hur kan vi dela med oss till andra? Hur säkerställer lärosäten studentens rättssäkerhet? Behövs extra resurser även där?  Terminologin skiljer sig åt mellan leverantör av utbildning (lärosätet) och studenten. Vad är nätpedagogik, vad är distans och vad är flexibelt lärande?
Många frågor återstår att besvara; Hur får vi ett aktivt deltagande i nätkurserna? Hur får vi igång dialogen i nätkurserna? Även i den här gruppen framfördes att lärosäten bör lägga ett folkbildningsperspektiv på utbildningen vad det gäller distanskurser. Kortkurser kan agera ingång till högre studier.
Det är ett stort bekymmer att vi idag inte har någon myndighet som tar tag i de här frågorna om distanslärande i Sverige!
Gunnar Peterson avslutade dagen. VKF har en grannlaga uppgift i att driva den här verksamheten, få lärosäten att samverka med varandra och med lärcentrum för att fånga upp behov och önskemål skapa förutsättningar för kunskapsförmedling. Gunnar uppmanade alla att ta kontakt med oss VKF-medlemmar. Vi ska i dialog försöka utveckla kontakter, inspel och uppslag. Det verkade som om samtliga deltagare var av samma uppfattning. Lärcentrumrörelsen hoppas att den här konferensen är ett första avstamp till ett fördjupat samarbete med alla lärosäten.
Att Göteborgs Universitet skött hela konferensen på ett utmärkt sätt var vi alla överens om!
Om du vill se de olika talarna finns inspelningar tillgängliga på VKF hemsida! Gå dit för att se och lyssna till intressanta talare.
Dessutom hittar du kompletterande text till min blogg skriven av Alastair Creelman här.

Alla dessa bekymmer

Det har tagit tid, igen, innan jag producerat ett nytt blogginlägg. Men här kommer ett! Det har varit hektiska dagar på högskolan. Distanskurser förlagda till lärcentrum, som jag svarar för, har startat och många språkliga missförstånd och feltolkningar måste redas ut. “Wittgenstein was right!” språket är en trubbig kommunikationsform.

Innan alla kursstarter var jag på Gotland. Högskolan på Gotland stod för värdskapet i det lilla nätverk som vi kallar “Kust till Kust”. Nätverket består av mina kollegor vid, förutom Högskolan Gotland, Blekinge Tekniska Högskola, Tekniska Högskolan Jönköping, Högskolan Kalmar och Växjö Universitet. De två sistnämnda blir strax Linnéuniversitetet.

Vi kom fram till vid mötet att NSHU skulle behövas idag. Främst för ta tag i och reda ut lärarnas upphovsmannarättliga krav och rättigheter. Tyvärr tog ju sittande regering i sin iver att skära ned antalet myndigheter, bort NSHU. Den enda myndighet som idag skulle haft mandat att ta tag i frågan. Regeringens förhoppning att våra Svenska lärosäten reder ut fråga själva är orealistisk. Lärosäten vill inte samarbeta! Man ska konkurrera!

Ett annat resultat av mötet på Gotland var att jag lockades använda Netvibes en aggregeringsplattform. I grunden djupt skeptisk laddade jag ned Netvibes och började bygga min version med mina RSS-strömmar. Och se, det gick snabbt och lätt. Netvibes uppbyggnad är intuitiv, lätt att förstå. Idag kan jag inte leva utan den. Bekvämt att ha alla mina viktiga sociala plattformar och RSS-strömmar från tidningar, institutioner, andra sajter och sociala plattformar snabbt åtkomliga utan att behöva logga in separat på varje plattform. Netvibes sköter auktorisationen. Jag får dessutom en kortfattad och överskådlig presentation av alla plattformars rubriker och nyheter.

Jag kan också dela min Netvibe med andra som har behov av att se min agenda och mina meddelanden. Vid mötet på Gotland fick jag klart för mig att en ny lärplattform är på “G”. En plattform som samtidigt är en social aggregator. Nästan som Netvibes, men med den skillnaden att lärplattformsdelen är det centrala. Den kommer att erbjuda samma tillgänglighet och användbarhet som Netvibes. Den nya lärplattformen i vardande bygger på APIer och RSS-strömmar. Det här har jag efterfrågat i flera år. Äntligen kommer den (förhoppningsvis). Samtidigt som rykten gör gällande att Apple ska bygga in en social aggegator i iTunes! Spännande utveckling!

Dialogmöte med lärcentrum

Ibland drar det ut på tiden mellan bloggarna. Jag har i förra veckan besökt Bryssel och EU-parlamentet. Hade planerat att blogga från Bryssel, men bredbandsuppkopplingen jag fick på hotellet var alltför långsam! Men, bättre sent än aldrig, här kommer ännu en blogg.

Lärcentrumrepresentanter i Halmstad

Lärcentrumrepresentanter i Halmstad


Tisdagen den 28 april besökte 29 lärcentrumadministratörer Högskolan Halmstad för att hålla ett dialogmöte om marknadsföring, antagning, genomförande och kvalitetssäkring inom högskolans lärcentrumförlagda kurser.

17 lärcentrum fanns representerade på plats i P-huset. Tre lärcentrum, Mönsterås, Tranås och Västervik deltog via videokonferens. Högskolan representerades av bloggaren som är koordinator för lärcentrumförlagda kurser här i Halmstad, Mats Lindh, studerandeavdelningen, Christel Sjunnesson, Sektionen för Ekonomi och Teknik samt Fredrik Panzio och Johan Lindström, båda från sektionen Hälsa och Samhälle.

Fredrik Panzio och Johan Lindström pratar teknik

Fredrik Panzio och Johan Lindström pratar teknik


Korta anföranden från högskolans ansvariga inom olika områden genererade mängder av frågor från lärcentrumansvariga. Uppenbart är att vi här i Halmstad är på tok för sena med att leverera besked om vilka kurser som ska ges samt kursinnehåll, sändningstider och övriga information. Ett mål är att vi ska integrera lärcentrumförlagda kurser i högskolans ordinarie program- och kursarbete. Den målsättningen berömdes av närvarande lärcentrumadministratörer!

Fredrik Panzio och Johan Lindström berättade om hur vi här på högskolan arbetar med att utbilda lärarna i olika media och vilken hjälp och stöd lärarna får. När det gäller internetförlagda kurser framförde lärcentrum en önskan om att lärarna, när de skapar en internetkurs, på något sätt ska integrera lärcentrum som träffpunkt i kursen. Lärcentrum kan exempelvis hjälpa till med tentamen. Det finns idag omkring 200 lärcentrum i Sverige, så det är ganska lätt för en student på distans att finna “sitt” lärcentrum.

Tre lärcentrum deltog via videokonferens

Tre lärcentrum deltog via videokonferens


En idé som fördes fram var att vi här på högskolan ska skapa en ”styrgrupp” där ett urval av lärcentrumrepresentanter och högskolans sektioner träffas en gång om året för att ta upp kvalitetsfrågor såväl som önskemål om nya kurser.

Ett gemensamt bekymmer är ekonomin. Både för lärcentrum (läs kommunerna) såväl som för lärosäten. Videokonferens kostar eftersom en brygga (en växel) måste hyras in när det är många lärcentrum uppkopplade samtidigt. En lösning är idag att gå över till ett webbkonferenssystem som Adobe Connect Pro. Då får vi acceptera en lägre bildkvalité, men bryggkostnaden undviks.

Samtliga bedömde att dialogmötet var mycket givande och alla hoppades på att återses om ett år. För även om våra lärosäten fyller platserna idag så är den målgrupp som läser via lärcentrum värd att bevara. Det handlar om breddad rekrytering. Där breddningen består i att studenter med mångårigt yrkesarbete, familj och hemmavarande barn ges möjlighet till högre studier. Speciellt i dessa ekonomiskt ansträngda tider är det viktigt att försöka behålla lärcentrum. De är idag och kommer att förbli en resurs för lärosäten vad gäller rekryteringen i framtiden.

I onsdagen