Tag Archives: iTunes

Sociala medier och ny litteratur

Jag har under våren och sommaren läst in, nej egentligen lyssnat in, lite litteratur om internet i allmänhet och sociala media i synnerhet. Eftersom jag har långa transporttider till och från Högskolan Halmstad (2 hr) fördriver jag de dagliga transporterna med att lyssna till audioböcker. Mina ljudböcker köper jag via iTunes och Audible.com. De böcker jag köper sorteras med automatik in i mitt iTunes bibliotek av musik, föreläsningar, podcasting och ljudböcker. Praktiskt, tillgängligt och enkelt. Därför håller jag mig till Apple.

Bokomslag

Steven Levy, In the Plex

Upptäckte i våras att viss litteratur om web 2.0 nu börjat dyka upp. Jag fann den rykande färska “In the Plex – How Google Thinks, Works and Shapes our Lives”  av Steven Levy (publicerad 2011-05-12). Boken belyser Google och dess upphovsmän Larry Page och Sergey Brin. In the Plex fokuserar på ledarskapet i den i dag världsomspännande koncernen Google. En verksamhet som tog sin början i ett studentrum, flyttade till Stanford universitetet för att senare flytta till en lägenhet och eget kontor. Känns som en dramturgiskt korrekt “framgångssaga” från USA. Som förväntat hade de två upphovsmännen svårt få omvärlden att tro på affärsidén – att söka adresser till aktörer på internet. Ingen på Stanford trodde på idén, men deras första sökmotor BackRub fick universitetets nätverk att bryta samman av belastningen när omvärlden ville utforska internet. Det som fick fart på verksamheten var faktiskt ett par välsituerade privatpersoner i Stanford som helt enkelt skänkte de två datanördarna Larry och Sergey ett ringa startkapital. Med ett magert startkapital byggde de två upp verksamheten genom att  köpa utrangerade datorer som de kunde använda som servrar till sökmotorn. Den stora “företagshemligheten” ligger inte i hårdvaran utan i mjukvaran, sökmotorn. Hur den sökte av nätet var för sin tid unikt.

Google, som företag, har skapat en speciell kultur som författaren till In the Plex, Steven Levy, förklarar med att båda grundarna är Montessoriskolade! Genom Montessoripedagogiken har Larry och Sergey tillägnat sig ett ifrågasättande förhållningssätt samt målmedvetenheten att genomföra det de tror på, oberoende av omvärldens attityd och regelverk. Boken analyserar och värderar hur ledarskapet hos Google bedrivs. Det slår mig vid lyssningen att  Google är en av de verkligt udda företagen när det gäller anställning, personalpolitik och struktur. In the Plex gavs ut tidigt i år och redan kan den senaste tidens utveckling ha förändrat Steve Levys slutsatser. I och med att Google lagt ett bud på Motorolas mobiltelefonverksamhet, för att (troligtvis) komma åt patent, har företagets “Don´t be evil” kultur fått sig ytterligare en törn. Från öppenhet mot en allt större slutenhet. Trots Mototrolaköpet upplever jag Google som det till informationssamhället mest anpassade jämfört med Apple och Microsoft. Där Microsoft är ett företag vars struktur tillhör 1900-talets industrisamhälle och Apple placeras någonstans mitt emellan – ett transcenderande företag. Undervisar du i ledarskap och/eller entreprenörskap föreslår jag att du studerar den här boken. Den har goda idéer att förmedla. Exempelvis att alla medarbetare ska ha tid att utveckla sig själva och sina egna idéer på arbetstid (20% av arbetstiden). Jobbet ska vara roligt, stimulerande och utvecklande. Baksidan av strukturen och kulturen på Google, om jag får tro Steven Levy, är att verksamheten blir fragmenterad. Det märks genom att Google tar fram olika produkter och tjänster oberoende av varandra. Företaget missar synergieffekter! Paradexempel på misslyckade produkter/tjänster är Google Wave som ytterligt få kunde förstå (inklusive undertecknad) hur det skulle användas. Motsatsen till den här “fria” kulturen och ledarskapet är Apple. Där Steve Jobs med järnhand styr så att produkter och tjänster i största möjliga utsträckning stödjer och nyttjar varandra (Carmine Gallo, “Innovation Secrets of Steve Jobs“).

Bokomslag

Gary Vaynerchuk, The Thank You Economy

Den andra boken är inte lika färsk som In the Plex. Det är “The Thank You Economy” av Gary Vaynerchuk (publicerad 2011-01-20). Om In the Plex handlar om förtagsstruktur och ledarskap handlar Gary Vaynerchuks bok om hur han själv  byggt upp sin vinhandel, Wine Library, en näthandel, genom att använda sig av sociala medier på ett klokt sätt som stödjer verksamheten. Tyngdpunkten ligger på hur sociala medier kan och ska användas av företag och organisationer. Just den här delen har relevans även för oss som arbetar på lärosäten. Informationsavdelningar såväl som ledningarna vid våra lärosäten, men även myndigheter, borde noga läsa och begrunda den här boken. Jag ser boken som en av de centrala bidragen till hur sociala medier fungerar.

Ett genomgående fel företag gör när de utnyttjar socialt media är att marknadsavdelningarna ägnar sig åt marknadsföring. Helt fel! Resulterar i bästa fall i bortkastad tid att författa inläggen. Vad Gary Vaynerchuk fastslår, med stort eftertryck, är att sociala medier är en “1 on 1” kommunikation (möjligen också en B to B kommunikation). En till en kommunikation mellan individer och företag. Det har ingenting med marknadsföring att göra! På sociala plattformar som Facebook, Twitter, Google+ och liknande fora handlar det om att individer samtalar med individer. Som jag läser och tolkar Vaynerchuck skulle ett lärosäte som vill verka på socialt media agera så här; I antagningsbrevet som skrivs på ett personligt sätt informeras om att på exempelvis Twitter, Facebook eller Google+ finns möjlighet att kommunicera studenter i programmet/kursen. En grupp eller Hashtag finns redan för programmet eller kursen. Därefter hålls den sociala plattformen under uppsikt. Så fort en synpunkt, klagomål eller fråga som rör lärosätet dyker upp går verksamhetsansvarig in (huvudlärare eller administratör) och deltar i diskussionen. Men på ett sätt som inte är myndighetsutövande (!) utan ett samtal individ till individ. Det må kännas ovant, men är en effektiv metod om jag ska tro författaren till “The Thank You Economy”. Om problem, klagomål, synpunkter snabbt kan redas ut, tas hänsyn till eller bidra till verksamhetens utveckling, då har socialt media fungerat på rätt sätt och fyllt sin egentliga funktion.

Den här synen på sociala medier står i motsats till att lärosäten är myndigheter och ägnar sig åt myndighetsutövande. Att vara personlig och individanpassad finns inte “på kartan”. Alla ska behandlas lika och på så sätt ska verksamheten bli “transparent”.  Personligen är jag djupt skeptisk till den här “svenska” attityden. Å andra sidan har jag en känsla av att skandinaviska studenter i allmänhet och svenska i synnerhet, (ännu) inte agerar som i USA. Där kan en individ med socialt media skapa en stormvåg mot ett företag eller en verksamhet. Datortillverkaren Dell vet vad som kan hända. “Dell Hell” höll på att bli slutet för Dell.  Kritiken rörde den undermåliga service och produkter som Dell erbjöd sina kunder. Ett snabbt agerande på sociala medier lyckades vända attityden mot företaget. Resulterade i att Dell byggde om serviceorganisationen och höjde kvalitén på produkterna. Så lyckades Dell rida ut stormen och bli en av datormarknadens största aktörer. I Sverige är det svårt att skapa liknande stormvåg. Våra “memer” förutsätter att det finns en myndighet som “skipar rättvisa”. Dock, det mesta tyder på att vi går från kollektiva lösningar mot genomgripande individualisering. Sociala medier är individanpassade! Därför tillhör de framtiden.

Bokomslag

Jeff Jarvis, Public Parts

Jag väntar nu ivrigt på att Jeff Jarvis (författare till What Would Google Do?), ska släppa sin nya bok “Public Parts“. Den boken handlar om det privata och offentliga – industrisamhället och informationssamhället. Informationssamhället driver fram ett helt nytt förhållningssätt till “det privata”. Genom sociala medier blir det vi idag anser vara privatliv offentligt och det är måhända ingen nackdel. Tvärt om, det är en utveckling mot öppen kommunikation som gör samhället, de facto, “transparent”! Jag hoppas kunna locka Jeff Jarvis som Key-Note Speaker till konferensen NU 2012, den 17 till 19 oktober i Göteborg.

Se trailer video – How Sharing in the Digital Age Improves the Way We Work and Live

Konsten att välja lärplattform – eller inte

Nu står Högskolan Halmstad inför att välja en ny lärplattform. Utgående från NSHUs gamla rapport har lärare och administratörer på högskolan lämnat sina aktuella synpunkter på de lärplattformar som bedömts intressanta. Jag har tidigare skrivit här i min IKT-blogg om min syn på vad som utgör en bra lärplattform, även om jag tillhör den falang som anser att lärplattformar bör förpassas till historien. Men, det finns en hake och hinder för denna utveckling, det är myndighetsutövandet! ”Någon djävla ordning” måste det vara även på ett lärosätes lärplattform/-ar, för att travestera CH Hermanssons uttalande från 1969-talet.

När det gäller urvalskriterier för en lärplattform måste beslutsfattare ha klart för sig vilket perspektiv som används – användarens eller administratörens eller rent av bådas? NSHUs utvärdering staplade ett otal kriterier som samtliga kunde besvaras med ja eller nej. En mall med ett uteslutande kvantitativt perspektiv. Vad som tyvärr förbises är de kvalitativa egenskaperna. Sannolikt för att de är svåra och framförallt omständliga att undersöka, mäta och redovisa. Men icke desto mindre betydelsefulla. Om en lärplattform, såväl som vilken annan plattform på nätet som helst, ska användas måste den ha ett mervärde för användarna. Mitt ”parad”-exempel är iTunes som nu fått ännu ett tillskott, Mac App Store. Den sistnämnda funktionen är en webbbutik för mjukvaror och andra applikationer till Mac-datorer. Som i fallet iTunes är det inte bara en webbutik, utan en plattform som organiserar och håller rätt på alla mjukvaror i din Appledator. Bekvämt och praktiskt, eftersom ett program köpt och nedladdat från Mac App Store är registrerat där så jag slipper hålla reda på licenskoder för programmet. Uppdateringar kommer annonseras automatiskt till min dator. App Store rationaliserar, som iTunes, min vardag. Jag slipper ägna mig åt att manuellt placera nedladdad musik, talböcker och dataprogram ”på rätt ställe”, jag blir uppmärksammad på uppdateringar, jag får tips om appar, dataprogram, musikgenrer, litteraturgenrer och annat som jag brukar köpa och jag slipper hålla rätt på mängder av licenskoder. Jag kan få kontakt med andra som delar mina intressen. Jag kan prenumerera på podcastsändningar och jag kan söka i iTunesU (university) efter intressanta föreläsningar från andra lärosäten.

Därför bör, enligt min mening, en lärplattform fungera likt aggregeringsplattformar som Netvibes, Delicious, Google Chrome, Instapaper och Diigo. En vanlig webbläsare som Explorer är en form av ointelligent aggregeringsplattform eftersom den registrerar/minns de webbadresser jag besökt utan nämnvärd systematik mer än tiden för besöket. De plattformar jag nämnt här ovan erbjuder överskådlighet och en hel del ”intelligenta” funktioner. Jag väljer själv vad som ska ingå i mitt bibliotek av webbplatser. De utvecklade aggregeringsplattformarna har ”Single Sign-On”-funktion. Som innebär att jag bara behöver använda mitt användarnamn och lösenord för en specifik webbplats en enda gång när jag registrerar den i min aggregeringsplattform. I fortsättningen räcker det med att jag öppnar aggregeringsplattformen så kommer jag åt samtliga mina platser. Jag behöver inte hålla rätt på massor av användarnamn och lösenord längre. Det rationaliserar min vardag. Än högre åtkomlighet får den plattform som accepterar mitt Facebook-, Twitter-konto med användarprofil eller andra populära sociala plattformar för inloggning. Som lärare kan du testa själv att logga in med Facebook-, Twitter-, Yahoo-, Google-konto i gratisversionen av Blackboard (här kan du som lärare ha fem kurser aktiva – gratis!). Jag har i fyra års tid haft svårt att kommunicera denna min önskan till lärplattformsproducenter och i stort sett alla jag talat med. Men nu verkar mitt kommunikationsproblem vara löst!

Jag har blivit bönhörd i min önskan om en aggregerande lärplattform, åtminstone till viss del. BlackBoard och McGraw-Hill har tillsammans tagit fram en applikation till BlackBoards lärplattform som erbjuder tjänster vilka underlättar studenter och lärares vardag. Man har, för att nämna ett exempel, skapat en ”internetbokhandel” inne i lärplattformen. Läraren väljer utifrån sitt ämne och kursmoment lämplig litteratur ur förlagets utbud (i det här fallet från McGraw-Hill) varvid boktiteln på kursplatsen länkas direkt till handelsplatsen där studenten kan välja att köpa litteraturen i bokform, som e-bok eller som talbok. Som en extra ”bonus” kan du som lärare plocka textbitar ur samtliga MacGrawHilll litteraturen för att på så sätt bygga ditt eget kursmaterial! Du behöver inte producera all textmassa själv för varje kurstillfälle och i alla sammanhang. Det är en liten del av den funktionalitet jag efterfrågar i lärplattformar som ska någon möjlighet att lyckas. Nyckelorden är tillgänglighet, funktionalitet och användbarhet för samtliga som på något sätt ska använda plattformen. Att bara fästa sig vid funktioner som kan radas upp och prickas av räcker inte. Även om det finns en handelsplats i en lärplattform så räcker det inte. Det som användaren köper via handelsplatsen måste på ett automatiskt sätt (det här med automatik är centralt!) hanteras så materialet blir automatiskt sorterat och åtkomligt. Även egenproducerat kursmaterial måste hanteras automatiskt av lärplattformen och sökvägarna till önskat dokument vara kort! Allt material som jag samlat på mig i en kurs och/eller program måste vara överblickbart.

Så länge som svenska bokförlag inte satsar helhjärtat på e-böcker kommer det bli svårt att använda svensk kurslitteratur. Som det nu ser ut kommer vi i allt högre utsträckning att tvingas använda, främst, engelskspråkig kurslitteratur. Som jag ser saken är svenska förlag borta om några år. Ersatta av brittiska och USA-baserade förlag plus av författare som är sitt eget förlag och distribuerar egna böcker via Blurb.com, Amazon och liknande handelsplatser uppbyggda som Mac App Store. Författaren säljer sin bok genom handelsplatsen som tar 20 till 30% av priset författaren begär för boken. När det handlar om e-böcker finns inga tryckeri-, distributions- och lagringskostnader. Den som säljer sin litteratur som e-bok kan till fullo utnyttja det fenomen som av ekonomer kallas för ”The Long Tail”. Priset kan sättas lågt eftersom boken kan finnas tillgänglig under många år. Saken blir inte sämre av att en e-bok mycket enkelt kan rättas och kompletteras.

Som jag ser det kan en lärare välja vilken/-a plattform/-ar som helst för sin kommunikation och studenten själv samlar sitt material via RSS-strömmar som trycker upp informationen i egen dator samt genom att själv manuellt söka av nätet. Materialet samlas i en aggregeringsplattform som studenten själv valt. När det gäller grupparbeten blir det enklare eftersom studenterna själva kan välja arbetsmetod och kollaborationsprogram. Förutsatt att resultatet räknas, spelar vägen dit mindre roll. I den här modellen kan studenterna arbeta i Adobe Acrobat 10 eller Google Docs eller en enkel ordbehandlare. Redovisningen kan ske som PowerPoint, KeyNote eller ett MindMap-program. Ingen specifik programvara behöver förutbestämmas utan endast hur arbetet ska genomföras och presenteras. Antingen får studenterna använda lärosätets programlicenser eller väljer gruppen en Open Source-lösning. För arkivering på lärosätet kan de flesta programvaror konverteras till den programvara som lärosätet bestämt ska användas. Även när det gäller rörlig bild med ljud ser framtiden ljusare ut. Först fick Steve Jobs utstå mycken kritik för att Apple vägrar att integrera Adobe Flash i sitt operativ. Istället stöder man det universiella open-source videokodningsformatet H 264. Nu har även Microsoft beslutat att man ska stödja H 264! H 264 är basen för MPEG 4, Adobe Flash och Quick Time. För att nämna några komprimeringsstandards.

Imorgon är det dags för årets VKF-konferens vid Göteborgs Universitet, Pedagogen. Förhoppningsvis kommer en aktiv Twitterström att finnas under #vkf2011. På Facebook finns en VKF-konferens 2011 grupp.

Free – är “gratis” eller “fritt” framtiden?

Så gör jag nu ett uppehåll i min semester. Ska arbeta i fjorton dagar. Andra arbetsdagen efter två veckor från arbete och blogg är det lika gott att komma igång, också med bloggandet.

Just nu pågår runt om i västvärlden diskussioner om dagspressens (icke) framtid. Jeff Jarvis, författaren till What Would Google Do?, har publicerat många tankar om journalistens framtid på sin blogg, The BuzzMachine. Här är Jeff Jarvis “på hemmaplan”, han är journalist till yrket. Google utgör ett av tidningshusens bekymmer. Dagspressen i USA försöker med olika metoder att begränsa Google-sökmotorns aggregering av nyheter. Jeffs ståndpunkt är att man tänker fel hos ägarna av de stora dagstidningarna. Mer och mer uppenbaras att dagstidningarna står inför en ofrånkomlig förändring. Papperstidningen kommer försvinna mycket snart (enligt Jeff)! För omedelbara “nyheter” fungerar, bevisligen, Twitter, craigslist och Facebook mycket bättre.

Chris Anderson, chefredaktör för tidningen Wired, har i sin senaste bok “Free: The Future of a Radical Price” utvecklat tankegångarna om den nya “gratis/dela med sig”-marknaden från sin förra bok The Long Tail – Why the Future of Business Is Selling Less of More. I Chris “egen” tidning Wired, kan du läsa en introduktion till de centrala delarna i Free: The Future of a Radical Price.

Chris Andersons resonemang går ut på följande: Genom att produktions- och distributionskostnaden för tjänster och produkter sjunker till nära noll och intet, genom Webb 2.0, kan företag skänka bort produkter och tjänster. Vad man tjänar pengar på blir dels annonsering från andra företag på den egna hemsidan (se på Google exvis.), dels på tilläggsprodukter och tjänster, “premium” versioner av grundprodukten/tjänsten. iTunes är gratis, men för att kunna utnyttja tjänsten fullt ut krävs en iPod eller iPhone. Google har på företagets Public Policy Blog tagit upp Chris Andersons resonemang. I det här fallet hur “gratis”-tjänster förhåller sig till anti-trust lagstiftningen i USA.

Chris Andersons slutledningar står givetvis inte emotsagda. På Squidoo, en aggregeringssajt för hemsidor (se här ett exempel på nya “gratis”-tjänster!) finns samlat olika debattörer i fråga om Free: The Future of a Radical Price. Malcom Gladwell på den anrika tidningen The New Yorker tillhör en av de främsta kritikerna av Chris Anderson och “gratis/dela med oss” framtiden.

Chris Andersons bok Free: The Future of a Radical Price går att ladda hem gratis, om du bor i USA. För den som vill äga en tryckt version måste köpa den från Amazon eller bokhandel. Boken finns också i en talboksversion som är gratis. Men, vill du ha den förkortade versionen, måste den köpas (en premium version). Du får då dessutom den förkortade, tryckta upplagan, på köpet (premium)! I det här sammanhanget passar beteendeekonomen Dan Airelys forskning in. Han har undersökt skillnaden i valet av choklad om båda produkterna har närliggande pris, respektive om en är gratis! Resultatet: I första fallet var valen ganska jämnbördiga. Men om den ena produkten var gratis valde de flesta försökspersoner just den! Trots att priset på den andra tillverkarens choklad var högst symboliskt! Jag rekommenderar dig att lyssna till Dan Airelys korta samtal med andra forskare som han publicerar som podcasting på Arming the Donkeys.

Att fullt ut leva som han lär lyckas inte Chris Anderson. Hans nya bok Free: The Future of a Radical Price går inte att ladda ner gratis om du befinner dig i andra länder än USA! Beroende på just förlagsrättigheter! Dock om Pirate Bay-debatten vägs in i hur exempelvis Google och Apple agerar håller något på att hända. Lärosäten kommer inte att stå opåverkade. Föreläsningar från universitet i USA och England finns idag tillgängliga på iTunesU. För att gå en kurs och få ut betyg måste du dock betala. Betyget är en Premium-tjänst, för att använda Chris Andersons begrepp.

Det här var några “gratis/dela med mig”-tankar i tisdagen

Tillgänglighet och funktionalitet

I Svenska Dagbladet, lördagen den 30 maj finns en artikel i Näringslivsdelen, under rubriken “Knackig start för Nokias nätbutik” som antyder att starten för Nokia Ovi-butiken inte varit helt lyckad. Jag är inte förvånad. Fortfarande har inte stora företag förstått innebörden i att reflektera över WWGD (What Would Google Do?). Man tuggar på i gamla invanda fotspår. Helt i enlighet med vad Dan Airely tar fram i sin intressanta och tänkvärda bok Predictably Irrational.

Många företagare tycks ha inställningen om Apple kan sälja musik över nätet så kan vi göra det bättre. Men det är så att Apple i iTunes Store inte bara säljer musik. iTunes är en aggregeringsmotor för all bild och ljudinformation som jag köper eller hämtar fritt över Internet. I min iTunes har jag all min musik, alla Podcastingsändningar jag prenumererar på (gäller renodlade ljudsändningar såväl som video) och ljudböcker. Finns bildmaterial i Podcastingsändningar laddas det också in automatiskt i den färdiga struktur som plattformen har. Jag har även synkronisering med min iPhone och iPod. Mina applikationer till iPhone och iPod finns även i min iTunes. När jag köper musik eller applikationer sker det via mitt Applekonto. Smidigt, alltid tillgängligt (även via min iPhone) och funktionellt.

Det måste vara enkelt att använda tjänsten. Nu har uppenbarligen Nokia haft problem. Dels det klassiska, att ha underdimensionerat serverkapaciteten. Det gjorde även Apple vid introduktionen av Mobile Me! Dels att påstå att över 20000 applikationer finns när det geografiska område du befinner dig i har rättigheter bara för vissa applikationerna. Det gäller att kunna leverera det man lovar. Patetiskt är det när Sony Ericsson meddelar att man tecknat avtal med ett antal spelföretag för att erbjuda spel i mobilerna. Apple har, som jag bloggat tidigare, över 10000 utvecklare av spel och andra applikationer. Från stora spelföretag till enskilda “nördar”. Allt erbjuds via iTunes Store. Det handlar om att släppa kontrollen. Den kontroll som företag vill över sina produkter och marknadsföring. Våga låta kunderna bidra i utvecklingen av produkterna. Att våga utveckla produkter kollaborativt med kunderna.

Samma idé har ett nytt företag, Local Motors, som tillverkar bilar i Detroit anammat. Affärsidén är att företaget bygger bilar lokalt! I mikroverkstäder. Man planerar att producera 3-5000 bilar per år. Till ett rimligt pris och ändå driva verksamheten med lönsamhet. det här är enligt den modell som Jeff Jarvis föreslog i sin bok WWGD. Är det så att trenden nu är åter till det lokala. Bort med stora multinationella företag? Förmodligen inte. Men utvecklingen av lokala verksamheter är intressant. Är litenhet storhet? Vilka tillverkare ska erbjuda byggdelarna?

Hälsningar i onsdagen

Affärsidéer i nätet

I min förra blogg skrev jag att Facebook siktar på 200 miljoner användare under påskaftonen den 11 april. 200 miljoner användare nåddes redan under skärtorsdagen den 9 april! Grundaren av Facebook, Mark Zuckerberg, konstaterade i ett blogginlägg att ”växa snabbt till 200 miljoner användare är en riktigt bra start”! Vem ska toppa det?

Mobilt lärande och utvecklingen av ”Apps” i allmänhet som hos Google och till iPhone i synnerhet ökar nära nog exponentiellt just nu. För att piska på utvecklingstakten har en sajt dykt upp som erbjuder teknikhjälp för att publicera i iPhone. Nya affärsiéer som ”ligger in tiden” kan snabbt bli lönsamma.

För att locka fram bra affärsidéer i tiden för investeringar har en av de rikaste, Richard Branson, startat ett försök helt i Google-anda (enligt modellen ”What Would Google Do”?). I TV-monitorerna på Bransons flygbolag Virgin Atlantic kan resenärerna se ett antal ”pitchar” från entreprenörer. De pitchar som visas har röstats fram av besökare på Bransons egen hemsida. Idén är att de framröstade pitcharna ska ses av kapitalstarka investerare som flyger Virgin Atlantic. Har en entreprenör tur dyker en investerare upp! Klockren WWGD-modell. Har Branson månne hämtat idén från Jeff Jarvis, mannen bakom boken WWGD.

Enligt min uppfattning har konkurrenterna till Apple ännu inte förstått skillnaden mellan iTunes och övriga sajter som säljer musik. Amazon startar nu priskrig mot iTunes genom att sälja sin musik 7 till 8 kronor lägre än konkurrenterna (läs iTunes). Säkert att priset spelar viss roll för många, men skillnaden mellan iTunes och övriga är att sistnämnda innefattar en hel infrastruktur för vardagsanvändningen av din dator. Köpa musik, ladda ner ”Apps” och uppdateringar till iPhone eller iPod, prenumerera på och ladda ner podcastingföreläsningar, få automatisk struktur på all musik, podcastinginslag, ljudböcker, köpa hårdvara och mjukvara med ditt iTunes-konto, allt det kan du göra. Det är tillgänglighet som är ledordet konkurrenterna ännu inte greppat!

I onsdagen

Podcasting i vardagen

I morse, under min resa till arbetet här på Högskolan, lyssnade jag till ett par intressanta Podcasting-sändningar. Två producerade av den Australiska nationella radiokanalen ABC. All in the Mind är en serie som behandlar olika aspekter av hjärnans fysiologiska funktioner såväl som de mer filosofiska aspekterna av medvetande och minne. Läs mer på ABC-sajten här. Veckans sändning handlade om drömmar. Varför vi drömmer och vilken betydelse drömmar har för kunskapsbyggande och minne. Matthew Wilson, som forskar inom neurovetenskap, berättade för Natasha Mitchell (programledare vid ABC) om var forskningen står idag när det gäller drömmars betydelse för oss människor.

Nästa sändning jag lyssnade av var även den från ABC, Philosophers Zone, där veckans titel är A rear view of Alfred Hitchcock. Läs mer på ABC-sajten här. En filosofisk betraktelse av William A. Druminn kring några Hitchcockfilmer där de underliggande filosofiska trådarna nystas upp. Filmerna som diskuteras är Repet, Fönster mot gården samt Rampfeber. Speciellt fokuserar Drummin och programledaren Alan Saunders på de existensiella frågeställningarna, du är vad du gör och hur vi tolkar händelser. Kan vi se och uppleva utan att tolka? Roligt och tankeväckande om hur tre Hitchcock-filmer kan analyseras från filosofisk ståndpunkt. Speciellt intressant för mig, eftersom jag är filmvetare och föreläser i berättarteknik. Än mer värdefull är den här Podcastingsändningen för mig, eftersom jag använder samma filmexempel som William A Druminn, Repet, Fönster mot gården samt Rampfeber. Har du inte sett de här Hitchcock-filmerna, rekommenderar jag dig att se dom!

Innan jag klev in genom Högskolans entré hann jag avlyssna en av mina favorit Podcastingsajter – Point of Inquiry. Den här veckans sändning har titeln The Accidental Mind – How Brain Evolution has given Us Love, Memory, Dreams and God. David J. Linden, professor i neurovetenskap vid Johns Hopkins University School of Medicine berättar vad vi idag vet om hur minne lagras i hjärnan plus en hel den andra aspekter. Mer information hittar du på Point of Inquriy hemsidan. Frågor som kärlek, Gud och sexuell läggning avhandlas i programmet. David J. Linden hinner också filosofera om hur vår hjärnas uppbyggnad och utveckling har tvingat in oss i vårt sociala mönster. Han påpekar med eftertryck att hjärnan som konstruktion lämnar mycket övrigt att önska. Alltså, hjärnan är inte resultat av ”Intelligent Design!”. Han avfärdar kategoriskt tanken att Mozart, uppspelad för spädbarn, skulle göra individerna ”intelligentare”. Avslutningsvis framkastar Linden tanken att; ”…vetenskap och religion är grenar på samma kognitiva stam!”.
Phil Hogan, The Observer (England) skriver om David Lindens bok The Accidental Mind; It’s brilliant, I’m sure, though the more I read the less I know. I gather from his general thesis that brains are not as brilliantly engineered as we like to think. We might have a hundred billion cells going at it round the clock but they’re constantly misfiring or getting the wrong end of the stick. Brains are more Heath Robinson than Bill Gates, having evolved over the aeons simply by growing new pipes and cables on top of the crappy old ones. And while ordinary electrical signals happily travel down copper wire at almost the speed of light (669 million mph), brain signals go as fast as a Ford Fiesta. Not only that, but you have to imagine a Ford Fiesta with stuff falling out of the boot. And – this is the best bit – to get from one cell to the next you have to jump out of your Ford Fiesta and swim with your message across a synaptic channel of neurological gloop before getting in another hopeless Ford Fiesta at the other side, air hissing out of tyres, wing mirrors hanging off. That’s how high tech it is. It’s a wonder we can find our way to the bus stop.”

Så sant! En annan analogi slår mig; Hjärnan och operativsystemet Windows har beröringspunkter. På så sätt att Windows är påbyggt och påbyggt så mycket att det är förvånansvärt att det fungerar. Tänk att få göra om det operativet från grunden!

Alltsedan jag köpte min första iPod har jag prenumererat på iTunes Podcastingutbud, de titlar jag finner intressanta. Lär mer på Applehemsidan. Att lyssna till en tankeväckande föreläsning på ett tema som intresserar förkortar restiden från hemmet i Varberg till Halmstad, tur och retur, högst avsevärt. Dessutom ger det mig ny kunskap och nya tankar. Hör till saken att jag också köper all min musik via iTunes. Genom att även musik är lättillgänglig har jag på sistone börjat köpa fransk musik, pop, rock och tradítionell. Nya upplevelser, nya intryck samtidigt som jag tränar upp min gamla skolfranska!

Hälsningar i måndagssolen här i Halmstad.