Tag Archives: Google Chrome

Google+ – Don´t be evil – nu med videokommunikation

Så har, under viss medial uppståndelse, åtminstone i ”nörd”-kretsar, Google+ introducerats och inbjudna håller just nu på, när jag skriver dessa rader, att utforska vad den här utvecklade formen av social kontakt och samverkan kan användas till. Egentligen  handlar det ”bara” om att deltagare kan kommunicera med bild och ljud synkront över webben. Ingen revolutionerande nyhet! Men så fort Lawrence E. Page och Sergey Brin (skaparna av Google) gör någonting, väcker det uppmärksamhet. Personligen  har jag väntat på någon form av video-/ljudkommunikation i realtid alltsedan Google köpte svenska webbkonferenssystemet Marratech.

Jag blev inbjuden till att delta i användningen av Google+, Beta-versionen. Men när jag skulle utnyttja inbjudan var kvoten av ”testare” redan fylld! Jag fick vänta. Under väntan tittade jag på ”teknik-webb-informatören och Net Casting pionjären” Le Laportes Twig-sändning den 29 juni  ”Inside Google+”. I den sändningen deltog professorn i journalistik och författaren till ”What Would Google Do?”, Jeff Jarvis, samt teknikinformatören, bloggaren från smarterware.org, Gina Trapani. Ansvarig för produktutveckling av Google+ Bradley Horowitz samt Vic Gundotra också från Google hade båda lockats att delta i sändningen en kort stund av ingen mindre än Jeff Jarvis. Dessutom fanns en hel del andra deltagare uppkopplade i Google+ som var och en kopplades in under sändningen.

Vic Gundotra berättade om bakgrunden för utvecklingen av Google+. Drivkraften var det upplevda behovet av att deltagarna på Google har ett behov av att kunna ”se” varandra. Inte bara kommunicera med textmeddelanden och chatt. Redan tidigt i sändningen visade det sig att Google+ lider av samma bandbreddsproblem som Adobe Connect (förväntat eftersom båda systemen bygger på internetkommunikation). Ljudet är hackigt och stundtals omöjligt att höra. Det som Vic Gundotra påstod skiljer Google+ från övriga system är att medlemmar i Google-familjen kan skapa sina egna ”Kretsar” med de deltagare som är aktiva på Google. Deltagar i dina ”kretsar” kan du bjuda in till ”Hangouts”, skapa gruppvideoplatser. Platser dit du bjuder in vänner, släkt, intressanta personer du följer, att delta med bild och ljud i realtid. Finessen med ”kretsar” är att bara de personer jag har i en krets kan se och höra vad som pågår där. Google+ erbjuder alltså en mer ”privat” kommunikation än konkurrerande system. På en ”Hang Out” kan jag lägga in samtliga medlemmar i alla mina kretsar om jag så önskar. Där kan ett mer eller mindre ”publikt” samtal pågå. I övrigt finns ”flöde”, en plats där jag, som på Facebook, kan skriva in mina tankar, tips, vad jag gör osv. samt se vad alla som jag har i mina kretsar skriver, givetvis. Direkta textmeddelanden kan även sändas ”privat” till specifik deltagare i någon av mina ”kretsar”.

Frågan är hur jag kan bjuda in icke medlemmar på Google för att delta i en ”krets” eller bara delta i en ”Hang Out”. Går det att ”migrera” exempelvis en person jag följer på Twitter till Google+? I sin förlängning hamnar den här frågan i paketet ”kan jag använda Google+ i undervisning?”. Jeff Jarvis hoppas att så ska bli fallet. Men i den här ”Beta”-provversionen av Google+ finns restriktioner för hur jag på ett enkelt sätt ska kunna ”migrera/associera” andra personer till mina ”kretsar”. Alla måste vara Google-registrerade i dagsläget. Bekymret och hindret för användning inom utbildningssektorn, som jag ser det, är bristen på tillgänglighet, användbarhet och enkelhet i Google+. För även om jag med en ”enkel drag och släpp”-rörelse kan addera deltagare i mina ”kretsar” så stannar enkelheten där, inom Googlesfären! Dessutom saknas just nu någon form av enkel koppling till Google Docs. En koppling som jag ser som ett absolut krav för en framtid inom utbildningssektorn för Google+. Men, redan har en lärplattformsaktör meddelat att företaget kommer att integrera Google+. Det är Desire to Learn som i sin Learning Suite 9.4 kommer att erbjuda en länk till Google+. Notera – en länk, inte en integration av Google+! Som jag ser Google+ just nu, är plattformen som ”Facebook”, men med bild och ljud, när jag så önskar. Varken mer eller mindre. Jo, jag kan hålla gruppmöten. Men saknar möjlighet att dela dokument, förmedla en PP-presentation eller en video. Kort sagt, Adobe Connect 8 är alltjämt ett av de självklara valen för utbildning, som jag ser det. Elluminate (som numera är en del av Blackboard) och Citrix Go to Meeting är andra bra webkonferensval.

Självfallet har Mark Zuckerbergs Facebook svarat på Google-attacken mot den egna sociala plattformen och introducerar en ”Skype”-integration i Facebook. Facebooks Skypeversion kommer att dölja sig i den nu designmässigt omarbetade chatt-rutan. Där kommer, i den övre listen, att finnas en videokameraikon. Klicka på den och ett Javascript laddas ner och du kan koppla upp dig mot den person du chattar med. Förutsatt att den personen har webkamera och mikrofon. Men det kravet gäller samtliga webkommunikationssystem med bild och ljud. I Facebook lösningen contra Google+ ligger en enkelhet i handhavandet. Finessen är att du via Facebooks användarlista i chatt snabbt kan upprätta en uppkoppling öga mot öga. Gruppchatten är dock inte användbar hos Facebook. Där har Google+ ett övertag – ännu. Vi kan bara spekulera i vad Microsofts uppköp av Skype kommer att innebära för Facebook. Fördelen med Skypes integration i Facebook är uppenbar. Genom samverkan med Facebook får företaget tillgång till en gigantisk mängd potentiella nyttjare. Redan nu finns Facebooks sökresultat i Bing – Microsofts webläsare. Ett tecken i tiden på ett närmande Facebook – Microsoft? Dock är min uppfattning av Bing att det är en ”patetisk” webläsare, åtminstone i svensk tappning. Google Chrome är en fullständigt överlägsen webläsare enligt min mening och erfarenhet. Den fungerar som en bra aggregeringsplattform och jag kommer direkt, med ett enda klick, in i Google+. Jag når även mina bloggar, som jag har i Blogger (Googles bloggmall), direkt via inloggning en enda gång i Chrome. Förutom alla andra associerbara sajter som jag laddat in i Chrome.

Jag bedömer att båda webvideosystemen, som de är utformade idag, inget har att tillföra utbildningssektorn. Mer än att de är gratis! Och gratis är förvisso gott, även om tillgänglighet, användbarhet och enkelhet är gravt begränsad. Jag är starkt skeptisk till både Google+ och Facebook Skype inom utbildningssektorn.

Vill du veta mer om Google rekommenderar jag Steven Levys nya bok ”In the Plex – How Google thinks, works and shapes our lives”.  Av Levys bok framgår att Googles företagsstruktur är fragmentiserad. Företaget har svårt att skapa synergieffekter mellan olika produkter som man redan har och som tas fram. Varje projektgrupp jobbar för sig. Resultatet blir fragmentisering och produkter som i stort bara passar ”nördar”. Personer som ser det som en utmaning i att försöka ”förstå” och använda en produkt. Ett exempel är fiaskot Google Wave som ytterst få förstod sig på. Jag lyckades aldrig använda den plattformen. Här skiljer sig Google dramatiskt från Apple och Steve Jobs ledord – användbarhet, enkelhet och tillgänglighet.

Konsten att välja lärplattform – eller inte

Nu står Högskolan Halmstad inför att välja en ny lärplattform. Utgående från NSHUs gamla rapport har lärare och administratörer på högskolan lämnat sina aktuella synpunkter på de lärplattformar som bedömts intressanta. Jag har tidigare skrivit här i min IKT-blogg om min syn på vad som utgör en bra lärplattform, även om jag tillhör den falang som anser att lärplattformar bör förpassas till historien. Men, det finns en hake och hinder för denna utveckling, det är myndighetsutövandet! ”Någon djävla ordning” måste det vara även på ett lärosätes lärplattform/-ar, för att travestera CH Hermanssons uttalande från 1969-talet.

När det gäller urvalskriterier för en lärplattform måste beslutsfattare ha klart för sig vilket perspektiv som används – användarens eller administratörens eller rent av bådas? NSHUs utvärdering staplade ett otal kriterier som samtliga kunde besvaras med ja eller nej. En mall med ett uteslutande kvantitativt perspektiv. Vad som tyvärr förbises är de kvalitativa egenskaperna. Sannolikt för att de är svåra och framförallt omständliga att undersöka, mäta och redovisa. Men icke desto mindre betydelsefulla. Om en lärplattform, såväl som vilken annan plattform på nätet som helst, ska användas måste den ha ett mervärde för användarna. Mitt ”parad”-exempel är iTunes som nu fått ännu ett tillskott, Mac App Store. Den sistnämnda funktionen är en webbbutik för mjukvaror och andra applikationer till Mac-datorer. Som i fallet iTunes är det inte bara en webbutik, utan en plattform som organiserar och håller rätt på alla mjukvaror i din Appledator. Bekvämt och praktiskt, eftersom ett program köpt och nedladdat från Mac App Store är registrerat där så jag slipper hålla reda på licenskoder för programmet. Uppdateringar kommer annonseras automatiskt till min dator. App Store rationaliserar, som iTunes, min vardag. Jag slipper ägna mig åt att manuellt placera nedladdad musik, talböcker och dataprogram ”på rätt ställe”, jag blir uppmärksammad på uppdateringar, jag får tips om appar, dataprogram, musikgenrer, litteraturgenrer och annat som jag brukar köpa och jag slipper hålla rätt på mängder av licenskoder. Jag kan få kontakt med andra som delar mina intressen. Jag kan prenumerera på podcastsändningar och jag kan söka i iTunesU (university) efter intressanta föreläsningar från andra lärosäten.

Därför bör, enligt min mening, en lärplattform fungera likt aggregeringsplattformar som Netvibes, Delicious, Google Chrome, Instapaper och Diigo. En vanlig webbläsare som Explorer är en form av ointelligent aggregeringsplattform eftersom den registrerar/minns de webbadresser jag besökt utan nämnvärd systematik mer än tiden för besöket. De plattformar jag nämnt här ovan erbjuder överskådlighet och en hel del ”intelligenta” funktioner. Jag väljer själv vad som ska ingå i mitt bibliotek av webbplatser. De utvecklade aggregeringsplattformarna har ”Single Sign-On”-funktion. Som innebär att jag bara behöver använda mitt användarnamn och lösenord för en specifik webbplats en enda gång när jag registrerar den i min aggregeringsplattform. I fortsättningen räcker det med att jag öppnar aggregeringsplattformen så kommer jag åt samtliga mina platser. Jag behöver inte hålla rätt på massor av användarnamn och lösenord längre. Det rationaliserar min vardag. Än högre åtkomlighet får den plattform som accepterar mitt Facebook-, Twitter-konto med användarprofil eller andra populära sociala plattformar för inloggning. Som lärare kan du testa själv att logga in med Facebook-, Twitter-, Yahoo-, Google-konto i gratisversionen av Blackboard (här kan du som lärare ha fem kurser aktiva – gratis!). Jag har i fyra års tid haft svårt att kommunicera denna min önskan till lärplattformsproducenter och i stort sett alla jag talat med. Men nu verkar mitt kommunikationsproblem vara löst!

Jag har blivit bönhörd i min önskan om en aggregerande lärplattform, åtminstone till viss del. BlackBoard och McGraw-Hill har tillsammans tagit fram en applikation till BlackBoards lärplattform som erbjuder tjänster vilka underlättar studenter och lärares vardag. Man har, för att nämna ett exempel, skapat en ”internetbokhandel” inne i lärplattformen. Läraren väljer utifrån sitt ämne och kursmoment lämplig litteratur ur förlagets utbud (i det här fallet från McGraw-Hill) varvid boktiteln på kursplatsen länkas direkt till handelsplatsen där studenten kan välja att köpa litteraturen i bokform, som e-bok eller som talbok. Som en extra ”bonus” kan du som lärare plocka textbitar ur samtliga MacGrawHilll litteraturen för att på så sätt bygga ditt eget kursmaterial! Du behöver inte producera all textmassa själv för varje kurstillfälle och i alla sammanhang. Det är en liten del av den funktionalitet jag efterfrågar i lärplattformar som ska någon möjlighet att lyckas. Nyckelorden är tillgänglighet, funktionalitet och användbarhet för samtliga som på något sätt ska använda plattformen. Att bara fästa sig vid funktioner som kan radas upp och prickas av räcker inte. Även om det finns en handelsplats i en lärplattform så räcker det inte. Det som användaren köper via handelsplatsen måste på ett automatiskt sätt (det här med automatik är centralt!) hanteras så materialet blir automatiskt sorterat och åtkomligt. Även egenproducerat kursmaterial måste hanteras automatiskt av lärplattformen och sökvägarna till önskat dokument vara kort! Allt material som jag samlat på mig i en kurs och/eller program måste vara överblickbart.

Så länge som svenska bokförlag inte satsar helhjärtat på e-böcker kommer det bli svårt att använda svensk kurslitteratur. Som det nu ser ut kommer vi i allt högre utsträckning att tvingas använda, främst, engelskspråkig kurslitteratur. Som jag ser saken är svenska förlag borta om några år. Ersatta av brittiska och USA-baserade förlag plus av författare som är sitt eget förlag och distribuerar egna böcker via Blurb.com, Amazon och liknande handelsplatser uppbyggda som Mac App Store. Författaren säljer sin bok genom handelsplatsen som tar 20 till 30% av priset författaren begär för boken. När det handlar om e-böcker finns inga tryckeri-, distributions- och lagringskostnader. Den som säljer sin litteratur som e-bok kan till fullo utnyttja det fenomen som av ekonomer kallas för ”The Long Tail”. Priset kan sättas lågt eftersom boken kan finnas tillgänglig under många år. Saken blir inte sämre av att en e-bok mycket enkelt kan rättas och kompletteras.

Som jag ser det kan en lärare välja vilken/-a plattform/-ar som helst för sin kommunikation och studenten själv samlar sitt material via RSS-strömmar som trycker upp informationen i egen dator samt genom att själv manuellt söka av nätet. Materialet samlas i en aggregeringsplattform som studenten själv valt. När det gäller grupparbeten blir det enklare eftersom studenterna själva kan välja arbetsmetod och kollaborationsprogram. Förutsatt att resultatet räknas, spelar vägen dit mindre roll. I den här modellen kan studenterna arbeta i Adobe Acrobat 10 eller Google Docs eller en enkel ordbehandlare. Redovisningen kan ske som PowerPoint, KeyNote eller ett MindMap-program. Ingen specifik programvara behöver förutbestämmas utan endast hur arbetet ska genomföras och presenteras. Antingen får studenterna använda lärosätets programlicenser eller väljer gruppen en Open Source-lösning. För arkivering på lärosätet kan de flesta programvaror konverteras till den programvara som lärosätet bestämt ska användas. Även när det gäller rörlig bild med ljud ser framtiden ljusare ut. Först fick Steve Jobs utstå mycken kritik för att Apple vägrar att integrera Adobe Flash i sitt operativ. Istället stöder man det universiella open-source videokodningsformatet H 264. Nu har även Microsoft beslutat att man ska stödja H 264! H 264 är basen för MPEG 4, Adobe Flash och Quick Time. För att nämna några komprimeringsstandards.

Imorgon är det dags för årets VKF-konferens vid Göteborgs Universitet, Pedagogen. Förhoppningsvis kommer en aktiv Twitterström att finnas under #vkf2011. På Facebook finns en VKF-konferens 2011 grupp.

20 månader med Adobe Connect Pro

När det svenskutvecklade webbkonferenssystemet Marratech köptes av Google var det många lärosäten som stod inför ett bekymmer. Var fanns en ersättare för Marratech? Nu när vi vant oss vid att hålla webbkonferenser. För det handlade mest om konferenser. När det handlade om distanskurser var videokonferensen dominerande. En hake är att videokonferenssystem är dyra i inköp. Videokonferensens största målgrupp är stora företag. Inte fattiga lärosäten. Utvärdering av olika system gjordes av NSHU. Adobe Connect bedömdes som den bästa ersättaren för Marratech. Sunet påbörjade förhandlingar med Adobe. Emellertid drog förhandlingarna ut på tiden. Jag vågade inte vänta för Högskolan Halmstads del eftersom Marratech var ett ofta förekommande hjälpmedel i handledningssammanhang. Jag föreslog inköp av sex licenser och den 15 april 2009 hade högskolan licenserna förmedlade av WeZupport.

Nu har jag drygt tjugo månaders praktiska erfarenheter av Adobe Connect Pro. I stor utsträckning har systemet använts för handledning av studenter som befinner sig på orter långt från Halmstad. Språklärare var tidigt ute med att prova webbkonferens för distansundervisningen. Med tiden har även lärare som tidigare endast förlitat sig på e-post och högskolans lärplattform för kommunikation med distanstudenter börjar pröva webbkonferens som ännu ett hjälpmedel vid handledning och för seminarier på distans. En lärare har även provat en lärplattform (Moodle designad av WeZupport kallad eCampus) med koppling till Adobe Connect integrerad i plattformen. Att integrera webbkonferens i lärplattformen är ovärderligt eftersom de administrativa funktioner som finns i förekommande webbkonferenssystem är minst sagt rudimentära. Det är svårt att rationellt hantera många kurser och många studenter.

En lärare har tagit steget fullt ut och administrerar sin kurs via den befintliga lärplattformen, håller föreläsningar här på Campus samtidigt via Adobe Connect till både lärcentrum och enskilda studenter runt om i landet. Föreläsningarna spelas dessutom in och publiceras på lärplattformen kort efter föreläsningens slut. Det hela har fungera utmärkt. Främst distansstudenterna uppskattar möjligheten att kunna delta i kursen dels som grupp och dels individuellt. Campusstudenterna uppskattar repetitionsmöjligheten. Att kunna delta i en föreläsning även vid sjukdom är uppskattat av studenterna. I några kurser har vi haft en studentgrupp här i Halmstad och en grupp vid Högskolan Skövde. Både video- och webbkonferens har använts. Erfarenheten är i det här fallet att videokonferens upplevs som kvalitativt bättre (säkrare) och mer lättanvänd av studentgrupperna. Kontakt mellan grupper fungerar tydligen mindre väl med Connect. Några få webbimarium har också genomförts via Adobe Connect. Just den här formen av ”broadcasting”, sända ut till individer som var och en sitter vid sin dator, fungerar med Adobe Connect. Att deltagare kan kontakta och ställa frågor till föreläsaren via chatten ger ett mervärde för alla. Jag hoppas på att i nära framtid även kunna få gästföreläsare att delta från andra lärosäten i Sverige samt i andra länder via webkonferens i kurser och programutbildningar.

Tekniskt har Adobe Connect fungerat med smärre bekymmer. WeZupports utmärkta supportorganisation har varit till stor hjälp för att lösa alla upptänkliga bekymmer. Ljudproblem i Windowsmiljön har varit det allt överskuggande bekymret! Den stora fördelen och nackdelen med Adobe Connect är att det är webbaserat. Som användare behöver du inte ladda hem någon klientprogramvara i din egen dator utan det räcker med en etablerad webbläsare. Jag har använt de fyra stora ExplorerFirefox, Safari samt Google Chrome. Samtliga utan minsta problem. Det enda som behövs, förutom webbläsaren, är senaste versionen av Adobe Flash Player. Det bör inte vara något problem eftersom de flesta datorer som levererats från 2008 har Flash Player installerad vid leverans. Om så, mot förmodan, inte skulle vara fallet laddas Flash Player enkelt ner från Adobes hemsida i den egna datorn. Adobe Flash Player är gratis! Det kräver dock i campusmiljön att IT-avdelningen på lärosätet håller Flash Player kontinuerligt uppdaterad! Jag har även använt mig av Adobe Connect-appen till min iPhone med gott resultat. För att kompensera den lilla rutan i iPhone kan jag välja på tre vyer. Antingen chatten eller skrivbordet eller bilder av uppkopplade i rummet. Det går utmärkt för mig att följa Connectsessionerna och göra inlägg på chatten från min iPhone. Ännu saknas, tyvärr, en liknande app för Android. I det operativet får du förlita dig på webläsaren med ack så liten bild till resultat!

Jag har kört Adobe Connect i Windows såväl som i Apple-operativ. Linux har jag tyvärr inte haft tid att värdera. Ubuntuoperativet sägs fungera utan problem. Ett av de allvarligare problemen har under de tjugo månaderna varit ljudet. Främst i Windowsmiljö! För att undvika besvärande ekoeffekter i ljudet måste hörlurar användas. Dessutom är hörlurar med inbygg mikrofon, headset, ett måste om risken för ljudproblem ska minimeras. Tyvärr är det så att många som använder systemet inte tar den här uppmaningen och varningen på allvar. Med bekymmer till följd! Bekymren ökar genom att de webbkameror som säljs på marknaden har inbyggd mikrofon. Kameran med inbyggd mikrofon prioriteras ofta av Windowsmaskinerna. Det ger upphov till ett rumseko som adderas till existerande eko. Använder en deltagare i en Connectsession kameramikrofon och stereohögtalare blir ljudproblemen riktigt grava för samtliga som är uppkopplade. Enda lösningen då är att stänga av samtliga deltagares mikrofoner, utom lärarens. Ett allmänt bekymmer med ljudet är den fördröjning som uppstår i och med att webbläsaren används. Ibland är ljudfördröjningen så stor att synkron kommunikation mellan två deltagare omöjliggörs! Chatten får då bli räddningen.

Alltför ofta måste supportansvarig gå in i uppkopplade datorer och ställa in Windows ljudinställningar så att headsetmikrofonen aktiveras. I Appledatorer existerar inte det här bekymret. Ett annat bekymmer är att om Skype använts innan Connect, startar inte kameran när den aktiveras. Skype lägger exklusivt beslag på kamerafunktionen! Lösningen är att stänga av Skype samt starta om datorn. I skrivande stund har utvecklingen av Windowsoperativet från 32-bit till 64-bit också ställt till med ett övergående bekymmer. I Windows 7 och i senaste uppgraderingen av Vista ingår Explorer 64-bit version. Bekymret är att, när jag skriver den här bloggen, Adobe Flash Player ännu bara finns i 32-bit version. Lösningen är antingen att använda gamla Explorer-versionen (finns i Windows 7) eller ladda hem en utprövningsversion av Adobe Flash 64-bit från Adobes hemsida.

Men när det fungerar, hur är det då att använda Adobe Connect Pro? Jodå, det är en anständigt stabil webbkonferens med rimligt bra bild och ljud. Förutsatt att alla deltagare har en hyfsat snabb bredbandsanslutning och följer instruktionerna hur de ska ställa in sin Connectanslutning. Innebär att använda headset och ställa in ljudet i den egna datorn med hjälp av Audio Set Up Wizard som finns i Adobe Connect-rummet. Gränssnittet i Adobe Connect 7 är inte det bästa. Det har drag av webb 1.0 gränssnitt. Men, de grundläggande funktionerna går att hitta och lära sig. Jag rekommenderar lärare att ha rummen öppna för alla som fått IP-adressen till Adobe Connect-rummet ifråga. Då kan alla komma in i rummet som deltagare – ”Participants”. De kan då bara skriva i chatten och följa bild- och ljudsändningen. Om en lärare vill höra och/eller se anslutna deltagare är det enkelt dela ut en mikrofon eller höja upp önskad deltagare till presentatör – ”Presenter”. Att välja den här modellen gör att du undviker att deltagare vildsint far runt för att ”pröva hur Adobe Connect fungerar”. Som ”Presenters” kan deltagaren flytta runt innehållet på arbetsytan och även ta bort arbetsytor (Pods) samt stänga av ljudet för samtliga och mycket mera. Det kan göra en lärare lätt desperat. Därför, håll alla deltagare i ”kort koppel”!

Chatten i webkonferensen är en utmärkt kommunikationsform. Lärare upptäcker även här, såväl som i fallet med e-brev, att frågor från studenterna blir mer genomtänkta och välformulerade när de skrivs i chatten. Vid många tillfällen utbryter dessutom en parallelldiskussion till föreläsningen via chatten. Informellt lärande sker parallellt med det formella! Intressant situation och som uppskattas av de distansstudenter som kommit in i systemet. Webbkonferenssystemen erbjuder direktinspelning av sändningen och den här funktionen är uppskattad av studenterna. Den risk som framkastats att studenterna då inte deltar i direktsändningen har inte besannats. De flesta studenter går till lärosalen, deltar i direktsändningen och använder inspelningen som ”minnesanteckning”. Den lärare som har studenter här på campus såväl som på distans har heller inte upplevt att intresset att ta sig till föreläsningssalen minskat hos campusstudenterna. Trots att samtliga har tillgång till inspelningarna. Att vara på plats har ett mervärde i sig.

Nu väntar jag på att vi ska få nästa generation, Adobe Connect 8, uppladdad i de sex licenser som Högskolan Halmstad har. Det som skiljer från föregående version är att gränssnittet blivit mer ”samtida”. Vissa funktioner har grupperats om samt flyttat till annan plats. Något som troligen ställer till med omställningsproblem för de som vant sig vid version 7. Som helhet bedömer jag att version 8 är klart bättre och renare i designen. Eftersom vi får uppgraderingen sent hoppas jag att de flesta ”buggar” är upptäckta samt åtgärdade när vi får version 8.

Min förhoppning är nu att vi här i Halmstad på allvar ska kunna utveckla kurser i ”Blended Learning”-modell. Först behöver vi en modern lärplattform, en webb 2.0-lösning som erbjuder koppling till webkonferens, iPad, Smart Phones samt mobiltelefoner. Sedan återstår att få ett större antal lärare att anamma kommunikationssystemen för att utveckla pedagogik och didaktik.

Årets första blogginlägg

Nu har nya decenniets och årets första månad nästan passerat. En av förra årets i mitt tycke mer intressanta konferenser var Move On – om vetenskaps TV. Arrangerad av Vetenskapslandets styrgrupp och redaktion, med stöd från Utbildningsradion (UR) och som hölls den 2 december 2009 i studio 1. Vi som deltog tyckte att dagen var osedvanligt givande och det årets bästa. En inspelning av samtliga föredrag finns på Göteborgs Universitets hemsida, Vetenskapslandet.

Första föredraget handlade om TED, en organisation som i samband med sina större konferenser sprider korta föreläsningar via nätet. Nyheten är att “lokala”, nationella versioner, kan skapas. Teo Härén, som varit med att starta TED x Stockholm berättade om hur man startat och nu går vidare med fler lokala TED-möten. Teos tal gav många av oss inspiration till att skapa TED-möten hemma på våra egna orter. Teo satte konferensens tema genom att berätta om gittaristen Reza, 16 år, som lärt sig allt om gitarrspel via internet. Reza hittade all kunskap han behövde för att bli en duktig gittarist där. När han hade frågor att ställa kontaktade han andra gittarister via e-brev. Reza hade på det här sättet fått många goda råd av Yngwie Malmsteen.

Erik Fichtelius, VD, UR berättade om nya vägar att sända mer högskolematerial – för att möta det växande intresset av ”innehålls-TV”. Förhoppningen och målet är att utveckla både Kunskapskanalen och webben. Nu när projektet “Vetenskapslandet” är till ända.

Efter Erik kom Lena Allerstam, redaktionschef UR Samtiden som gav oss information om vad vi kan förvänta oss från Kunskapskanalen i framtiden. I UR “Samtiden” kommer föreläsningar och seminarier från Sveriges högskolor och universitet att sändas till en bred, kunskapstörstande publik.

För att lätt hitta det ämne och de föreläsningar som intresserar har UR utvecklat en ny sökmotor. Daniel Elliot, IT-chef, UR, berättade om den nya funktionaliteten.

Thomas Boström, bolagsjurist, berättade om UR Play och UR access ur upphovsmannarättsligt perspektiv. Intressant föredrag om avtalslicenser som effektiva verktyg för ett tv-företags sändningsrätt. Licenser som kan omfatta web cast, men inte publicering on-demand. Thomas Boström framhöll att utbildningsanordnare kan ingå avtalslicenser för kopiering av innehåll från exempelvis webb-tv. Lagstiftningsarbete pågår som ska aktualisera nya former av avtalslicenser, intressant för aktörer på internet.

Från Apple Sverige kom Kristoffer Örnemark som berättade om iTunesU. Han konstaterade att vi lever i en internationell värld. 1,8 miljarder mobiltelefoner såldes 2008. De som är födda under 80-talet och framåt äger ingen hemtelefon, mobilen gäller! Det innebär att studenterna lever i en annan kommunikativ värld än skolan. Tillgänglighet är ledordet för ungdomar. Över 100 lärosäten i Europa bygger nu platser på iTunesU. Det är akut för våra svenska lärosäten att finnas med på iTunesU. Men, det är svårt för våra lärosäten att var och en klara av att i ett ingångsskede publicera 200 lärobjekt. För det är vad Apple kräver för att få delta på deras plattform! Men, här kommer UR in och erbjuder ett “paraply” under vilket alla svenska lärosäten kan få publicera sina lärobjekt, oavsett om de är få eller många och med egen grafisk profil.

Nästa talare var Ulrika Rudqvist som är marknadsstrateg på Good Old. Ett företag hjälper andra företag med digital kommunikation och marknadsföring. Ulrika talade om framväxten av digital video och andra möjligheter på nätet och vilken betydelse som YouTube, Google och andra sociala medier har idag.

En definitiv höjdpunkt var “Large Hadron Rap”. Skapad och framförd på en You Tube video (finns med högre kvalité på Vimeo) av Kate McAlpine journalist vid ATLAS E-News och webmaster vid CERN. Kate McAlpine tillsammans med forskare vid CERN framför en saklig information om Large Hadron Collider (LHC) som är världens största partikelacceleratoranläggning, avsedd att kollidera motsatt riktade protonstrålar med energi. Kate McAlpine menar att det här sättet är utmärkt för att fånga unga människors intresse för fysik. Redan ett par dagar efter att videon lagts ut på You Tube hade Large Hadron Rap över 100-tusen besökare. Kate fick och får fortfarande massor av e-brev från flickor runt om i världen som undrar vad är och hur blir man en fysiker. Kate fortsätter att informera om och marknadsföra CERN och fysik i form av Rapvideos.

Marie Nilsson, VD Mediavision berättade om nisch- och webb-TV som växande sektorer. Marie konstaterade att Internet förändrar mediekonsumtionen – när jag vill, vad jag vill, var jag vill blir allt viktigare och webb-tv-tittandet ökar rekordsnabbt. Något som även nischkanaler som Kunskapskanalen redan märker av.

En trio från Högskolan för lärande och kommunikation vid Högskolan i Jönköping, Eva-Lotta Palm, TV-pedagog, Eva Hulting, informationsansvarig och Maria Augustsson informatör, berättade om erfarenheter av hur man aktivt drar nytta av rörlig bild, nya informationskanaler och värderar möjligheterna till interaktion. Sista talare var två forskare, Henrik Semb och Robert Willim, Lunds universitet, som berättade om sina erfarenheter att kommunicera forskning med rörlig bild. Min uppfattning är att Kate McAlpine Lagre Hadron Rap var konferensens höjdpunkt.

Move On-konferensen kändes som ett fint avslut på 00-talet och ett bra avstamp för ett nytt decennium. Redan i januari månad iår kom 2010-utgåvan av The Horizon Report. Den årliga rapporten om hur teknologisk utveckling påverkar utbildning i den omedelbara framtiden och på några års sikt. Rapporten ges ut av The New Media Consortium, en icke vinstdrivande organisation, vilken genom ett samarbete mellan forskare och utbildare från hela världen nominerar sex viktiga teknikområden som kommer att påverka högre utbildning inom tre tidsperspektiv; 1-2 år, 3-4 år och 5-6 år. I årets rapport är nyckelordet återigen mobilitet. Man förutspår att socialt nätverkande och kunskapsinhämtande sker i allt högre utsträckning genom Smart Phones, Netbooks samt Laptops. Och den utvecklingen accelererar! I årets rapport finns mängder av länkar till olika mobila utbildningsprojekt. Lika snabbt kommer “Open Content” att vara ett faktum, vare sig vi villd et eller ej. Den omedelbara framtiden är att alltfler lärobjekt, kurser och föreläsningar läggs ut på Internet via olika plattformar. Inte minst Apples iTunesU som haft stor genomslagskraft. Om två-tre år prognostiserar man i rapporten att elektroniska böcker får sitt genombrott. Personligen tror jag att det går snabbare. Speciellt nu när Apple introducerat sin iPad. Nästa steg på två till tre års sikt anser man vara förstärkt verklighet, augmented reality, med hjälp av olika mobila elektroniska verktyg. Om fyra till fem år kommer vi att kunna använda datorer uteslutande med olika former av gester, gesture recognition/computing. Apples nyligen introducerade iPad är ett tydligt tecken på den här utvecklingen. i iPhone var det egentliga startskottet för vardagsanvändning med rörelsestyrning. Att använda visualiserade dataanalyser, Visual Data Analysis, är ytterligare ett utvecklingsområde som slår genom om fyra till fem år, prognostiseras i Horizon Report avslutningsvis.

Det finns många skäl att ta prognosmakarna inom The New Media Consortium på allvar. Inte minst efter det att Apple nu lanserat sin iPad och Google på allvar kastar sig in i smart phone-nischen och i mobila datanischen med sitt operativsystem Android. Dessutom har man med sin nya webbläsare Chrome, enligt mitt förmenande skapat den bästa och snabbaste webbläsaren hitintills, trots att den “bara” befinner sig i “Beta”-stadium! Microsofts Bing är ett dåligt skämt, den är långsam och rudimentär jämförd mot både Googles Chrome och Apples Safari! Just nu känns det som om Microsoft tillhör det förgångna medan Google och Apple är de nya vinnarna. Helt enkelt för att båda företagen, var och en på sitt sätt tagit tillvara web 2.0 samverkanskapacitet på ett bra och utvecklande sätt.

Jag bedömer att redan nu har vi sett en produkt som för oss in i 10-talet, det är Apples iPad. Även om den produkten mottagit en uppsjö av direkt negative till försiktigt kritiska recensioner är den en produkt att räkna med. Likt iPod och iPhone. Jag är ssjälv försiktigt skeptisk till iPad, men den produkten pekar framåt mot en oundviklig utveckling. Mot rörelsestyrda datorer. Vad alla journalister och kritiska röster mot Apples iPad hitintills, enligt min mening missat, är att iPad är Apples första “försöksballong” mot marknaden för en helt rörelsestyrd dator. iPad styr du med gester över den rörelsekänsliga OLE-glasskärmen. Det är det stora med iPad, förutom att den integreras i Apples stora, lättanvända, tillgängliga, intuativa nätverkssystem som inbegriper iTumes Store, MobileMe, iPhoto, iDVD, iMovie, iPhone, iPod, iPad osv. Helt enkelt en för användaren lättillgänglig och lättanvänd dator-/webbtillvaro. Ett system av olika delar som tillsammans bara fungerar! Det är vad som gjort Apple stora! Det borde konkurrenterna lära sig av!