Tag Archives: Adobe Flash

Konsten att producera lärobjekt

Bland de nya artiklar och avhandlingar som dyker upp har kommit ett intressant Norskt bidrag. ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning”, Høgskolen i Gjøvik (HiG). Rapport utförd och artikel skriven av Fred Johansen, Astrid Stadheim og Nina Tvenge, Høgskolen i Gjøvik. Likt Lars Haglunds och Lena E Johanssons enkätundersökning ”Studenter om studier på distans” ansluter den här artikeln om lärobjekt till kunskapsmassan om ”hur studenter och lärare upplever ny digital förmedlingsteknik”.

Vid Høgskolen i Gjøvik har man under fyra år följt och intervjuat både lärare och studenter hur de upplever ny digital förmedlingsteknik, dels på distans och dels i konventionell campus undervisning. Eftersom Gjøvik är en teknisk högskola är de ämnesområden man undersökt matematik, fysik och kemi. Resultaten är inte överraskande. På gott och ont bedömer jag att slutsatserna väl stämmer med liknande undersökningar utförda dels i Europa dels i USA och Australien. Ur den läsvärda rapporten ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning” saxar jag följande;

Faglig ansatte har tradisjonelt sett på utvikling av undervisningsmateriell som en viktig del av sin formidlingsvirksomhet. Den teknologiske utviklingen innen IKT har medført nye muligheter både for utvikling, produksjon og distribusjon av forskjellige typer undervisningsmateriell. Den har også bidratt til at studentene i større grad kan tilegne seg fagstoff på egen hånd. Denne rapporten ønsker å belyse produksjon og bruk av digitale læringsobjekter hos både fagansatte og studenter på Høgskolen i Gjøvik (HiG)”.

De verktyg som lärarna använt är, förutom PowerPoint, iSpring, ett program som skapar Flashfilmer av en PowerPoint presentation på samma sätt som Adobe Presenter. En elektronisk interaktiv whiteboard, Sympodium (numera Smart Technologies), som också erbjuder inspelningsmöjlighet av det som händer på tavlan synkront med föreläsningen/lektionen. Camtasia ett program för att göra skärminspelning med tal av undervisningsavsnitt. I stort har 500 produktioner skapats av lärarkollegiet under den tid undersökningen pågått.

Studentene er positive til ny teknologi, og over halvparten ønsker mer bruk av synkron og asynkron teknologi til sine studier. Lærerne gir uttrykk for at ny teknologi har ført til en pedagogisk merverdi ift. undervisningen. For å lykkes, må imidlertid lærerne ha et godt nettpedagogisk støtteapparat samt god infrastruktur”.

Inga nyheter! Önskemål från lärarna om att få stöd genom en utbyggd infrasturktur vid lärosätet är ett alltför väl känt faktum. Men som lärosäten ofta förbiser. Man stödjer heller den kända, konventionella pedagogiken och didaktiken. Det är svårt att förändra väl etablerade memer. I det här sammanhanget citerar atikelförfattarna Johnson och Mac Elroy ur artikeln ”The Changing Role of the Teacher in the 21st Century”;

”- An effective teacher is not someone utilizing the methods and initiatives of 1965, but rather embracing the culture of 2010 and adapting to the needs of students today. The effective teacher will connect the art and science of teaching to make the learning environment relevant and applicable for her students.” (Johnson og McElroy s 10.)

Så kommer Fred Johansen, Astrid Stadheim och Nina Tvenge in på den idag ständiga frågan – Digital kompetens. Vad är det? Så här sammanfattar artikelförfattarna det hela;

Å beherske teknologien i seg selv er ikke nok; lærerne må også besitte digital kompetanse generelt. Mer konkret er pedagogisk digital kompetanse et relevant begrep. Wølner (Karlsen & Wølner 2006) definerer pedagogisk digital kompetanse som å

  • ha oversikt over ulike typer digitale medier som ressurs
  • kunne se muligheter og tenke nytt i forhold til bruk av digitale redskaper i undervisningen
  • kunne planlegge bruk
  • kunne integrere digitale medier naturlig inn i fagene
  • kunne vite hvordan tekniske ferdigheter kan uttrykkes i en pedagogisk sammenheng
  • kunne legge til rette for bruk av digitale medier i læreprosessen”

En bra sammanfattning, i mina ögon.

I sammanfattningen av undersökningen fäster författarna fokus på en viktig faktor vid produktion av digitala lärobjekt – ”Når er det bra NOK?”. Det här borde vi alla som arbetar med IKT ha som ledord. Ofta överarbetas produktioner till nivåer som är lika med reguljära TV-sändningar, till vilken nytta för målgruppen, pedagogiken? Intressant är att lärarna ser ett mervärde i att föreläsningarna kan finnas tillgängliga som inspelningar på nätet. Studenterna ser ett ökat pedagogiskt värde, de kan repetera för bättre förståelse av centrala punkter i föreläsningen. Lärarna ser ett mervärde av inspelningar även för campusstudenterna eftersom lärartid frigörs för handledning och fördjupning, tid som annars skulle upptas för repetition av aktuella delar från föreläsningen.

I artikeln finns en annan, i mina ögon, intressant notering;

Problemstillingen ble omhandlet spesielt i en oppgave knyttet til et pedagogisk utviklings- prosjekt ved høgskolen (Torjussen et al. 2009), der konklusjonen ble at økt tilgang til video- forelesninger og annet digitalt læringsmateriale neppe ville redusere fremmøtet av studenter på campusforelesninger. Vi har også registrert at det i miljøer som arbeider med universell utforming og tilrettelegging for studenter med lese- og skrivevansker, opplever det motsatte. Ved at studenter som trenger noe tilrettelegging først får se gjennom forelesningene på nett og dermed forberede seg til campusforelesningen, vil denne gi økt motivasjon for fremmøte. Dette spørsmålet ønsker vi imidlertid å arbeide videre med”.

Jag har och kommer alltjämt med den drucknes envishet att hävda att campusstudenterna inte kommer att fly i horder från ”live”-föreläsningar om dessa spelas in och publiceras. På samma sätt som att TED Talk-föreläsningarna alltjämt går för utsålda hus till dyra platsbiljetter trots att samtliga föreläsningar finns tillgängliga gratis på nätet. Det handlar om olika målgrupper med olika behov och incitament.

Som förväntat kommer nedanstående synpunkter från studenterna;

  • «Teknologien fungerer bra, men kan ikke brukes på jobben på grunn av brannmur.»
  • «Bra kvalitet på det som ligger på web.»
  • «Kjemiforelesningene er veldig fokuserte og ryddige.»
  • «Du kan spille forelesningene så mange ganger du vil.»

Så författarnas slutsats;

”Ut fra tilbakemeldingene kan vi imidlertid ikke si noe sikkert om hvilke verktøy eller meto- der som studentene opplever gir best læringsutbytte.
Det vil være interessant å følge utviklingen videre for å se hvordan studentene forholder seg til slike læringsobjekter når nyhetens interesse er over.
Vi vil også se nærmere på hvilke strategier studentene benytter seg av i forhold til å ta i bruk digitale læringsobjekter, både som nettstudent og som campusstudent”.

Jag håller med om att mycket mer forskning behövs i området. Vi har bara börjat skrapa på ytan. Slutsats – En bra rapport som styrker mina memer iaf.

“The future is already here. It’s just not evenly distributed.” – William Gibson

Om kurslitteratur i allmänhet och läsplattor i synnerhet

I nummer 17 2010 av Universitetsläraren finns på sidan 12 en artikel med rubriken ”Kurslitteraturen blir digital men osäkert med vilken teknik”. Artikeln handlar om Sveriges Läromedelsförfattares Förbunds (SLFF) 50-års jubileumskonferens.

Efter att upprördheten över Googles tilltag att försöka digitalisera nästintill all litteratur har inte mycket skrivits om e-böcker här i vårt avlånga land. Trendspanare har mest spekulerat om Apple eller konkurrenterna ska bli det dominerande ”läsplattesystemet”. Få har reflekterat över pedagogiska aspekter. De som gjort så har ofta hamnat i teoretiska spekulationer om bakgrundsbelyst skärm (läs Apple, Android mfl. lösningar med datorursprung) tröttar och är mer svårläst än läsplattor med elektroniskt bläck som likt vanlig tryckt text på papper, använder omgivningens ljus (reflekterar omgivningsljuset så texten kan läsas) för god läsbarhet.

Inte ens Universitetsläraren (att döma av ovan nämnda artikel) har upptäckt att det finns en programvara som heter Adobe Acrobat 10. I artikeln spekuleras om att komplettera texten i e-böcker med DVD, filmer på nätet etc. Men snälla, filmer kan bäddas in i PDF-filer (läs böcker) som skapas med Acrobat 10! Jag har ett par e-böcker där författaren själv är förlag och har designat hela boken själv plus bäddat in illustrativa filmer på sidorna! Filmerna är skapade i (den av Steve Jobs, Apples vd, föraktade) Adobe Flash. PDF-filen med e-boken som har inbäddade Flash-filmer är inte påfallande stor. Systemet i de böcker jag köpt fungerar utmärkt och ger en helt annan dimension i läs-, se- och hörupplevelsen.

I artikeln spekuleras i att man inte vet hur distributionen av framtida kurslitteratur ska lösas. Om man studerar vad som hänt under 2000-talet ifråga om distribution av produkter som kan förvandlas till ettor och nollor – digitaliseras löser marknaden den frågan snabbt. Notera hur stor iTunes blivit som nav för all typ av media som kan digitaliseras. Notera hur Apple byggt sin verksamhet. Notera hur lyckosamma Apple varit och hur snabbt verksamheten växer än idag. Som jag ser det är orsaken tillgänglighet och användbarhet för både producent och konsument. Den kritik som förekommit mot Apple och den affärsmodell som iTunes bygger på har tystnat i takt med att antalet iTunesanvändare ökar exponentionellt.

I motsats till en del tyckare och spekulanter om läsplattans och e-bokens framtid har jag ägnat våren och sommaren åt att själv skapa egna e-böcker. Jag har dels använt Adobe Acrobat 10 och dels ett webbaserad bokproduktionsprogram, Blurb. Blurb erbjuder förutom ett otal lay-out mallar också en iTunes lik säljorganisation. Jag kan alltså själv producera en bok med text och bilder hos Blurb, få hjälp med marknadsföring samt möjlighet att erbjuda boken både som e-bok och ”Print On Demand” (boken kan skrivas ut på plats med speciella bokproducerande skrivare). I Googles litteraturprojekt ingår att bibliotek i USA kan hyra en bokskrivare (jag vill inte kalla den här maskinen för en tryckpress) så bibliotekspersonalen kan skriva ut en bok med hårt omslag, för den som så önskar. Priset för en utskrift sägs hålla sig på nivå som för en stor pocketbok.

När det gäller affärsidén är det som jags er saken Apples iTunes-modell som gäller. I Universitetslärarartikeln spekuleras om ”Spotify”-liknande lösningar. Det tror jag inte alls på. iTunes Store-lösningen är mycket enklare och erbjuder för författaren/upphovet en exakt kontroll över den produkt som marknadsförs. För användaren erbjuder samma tjänst en fullt ut automatiserad katalogisering och bokföring i den egna datorn/läsplattan/Smart Phone. Bekvämt, enkelt, tillgängligt, användbart! Det är svaret, som jag ser det, till varför iTunes Store på få år blivit världsledande.

Det fina med artikeln i Universitetsläraren är att man lyfter fram de mängder av interaktioner som en e-lärobok möjliggör. I texten kan finnas länkar till författaren. Kanske också rent av Adobe Connect-adress så läsaren kan upprätta en synkron eller asynkron kontakt med författaren. Beroende på författarens egen inställning till socialicering på webben. Här finns mycket att utforska, utveckla och producera. I en e-bok går det att förutom filmer och länkar också att lägga in delar som använder en form av förstärkt/förhöjd verklighet (Augmented Reality) för att ge en ny pedagogisk dimension. Abstrakta resonemang och beskrivningar kan konkretiseras på ett helt annat sätt än vi kunnat i tidigare media.

Till sist; En avgörande fråga för den omedelbara framtiden – vem ska utbilda läroboksförfattare i den mångfald av tekniska lösningar som finns idag? Ska SLFF axla den rollen? För att få ekonomi i framtida läroboksprojekt måste författaren vara kreativ. En modell som fungerar för vissa, kreativa, författare är att erbjuda sin bok gratis, men ta betalt för att fungera som handledare, lärare och föreläsare. Jag är övertygad om att förlagsverksamheten som vi känner den idag är borta om ett par år.

Jag var nyligen, under drygt tre veckor i Sydafrika och läste i Cape Times, dagstidning i Kapstaden, en kort artikel om en sydafrikansk ekonom som föreslår för att nå en mer stabil ekonomi måste vi övergå till en mer lokal ekonomi. De stora globala bolagen förstör bara ekonomin för enskilda länder och medborgare. Något att reflektera över. För en trend med e-böcker är att produktionen är lokal men distributionen är global. Eller, om du så vill se det, lokal – den finns bara på nätet!

Konsten att organisera min tillvaro

Det jag nu kommer att blogga om rör främst du som är Mac-användare! För jag har under nära tre års tid använt mig av File Maker-företagets program Bento. Bento finns ännu bara för Apples Unix-operativ, Mac OS X Leopard. Men det här administrationsprogrammet är så pass intressant som en aggregeringsplattform att jag vill förmedla mina erfarenheter.

Jag har kunnat använda två generationer av Bento, 1.0 samt 2.0. Bento är i grunden en adressbok. Men en adressbok som kan koppla till en uppsjö andra filer. Jag är ansvarig för och gästlärare i en Kvalificerad Yrkesutbildning under namnet MediePilot, 80 KY-poäng. För att hålla rätt på alla studenter, deras arbeten och betyg har jag använt Bento. Det har fungerat över förväntan.

Till varje student med uppgifter om namn, adress, telefon, mobiltelefon, e-postadress, kan jag koppla en porträttbild. Jag har extremt svårt att minnas namn! I Bento går det att gruppera studenterna i årsklasser och inom klasserna i arbetsgrupper. Bara genom att “dra och släppa”! Bento kopplar direkt till min Apple Mail så jag snabbt kan sända ut grupp-e-brev såväl som e-brev till en enskild student. All min e-brevskorrespondens med studenterna sparas i respektive årsklass eller ensklid student i Bento. Praktiskt! Bentos adressbok synkroniserar också med Apples adressbok, automatiskt! Som om det inte räcker så synkroniseras även min agenda iCal med Bento, om jag lagt in dag-/tidsuppgifter.

Till varje student kan jag koppla de uppsatsarbeten jag begärt samt egna kommentarer om studenten med betyg. Jag har tidigt bestämt att alla arbeten ska levereras i digital form. Text som Word-dokument, bilder som JPG och filmer som Flash-filer. Allt kan jag länka i Bento till respektive student. Uppsatser/inlämningsuppgifter förvandlar jag till PDF-dokument som jag kommenterar med de hjälpmedel Adobe Acrobat har, digitala Post-It-lappar och textöverstykningar. Därefter e-postar jag kommenterat PDF-dokument till studenten. Min kommenterade PDF sparar jag givetvis i Bento länkad till studenten.

Bento har en finess, programmet gör en säkerhetskopia med jämna intervall – automatiskt och till den plats jag valt. I mitt fall min plats på en av Högskolans servrar. Hemma har jag Apples Time Machine kopplad till hemmets trådlösa nätverk Air Port Extreme. Där sker en komplett säkethetskopiering av hela min MacBook varje timme jag är ansluten till hemmanätet. Som om det inte skulle räcka laddar jag också upp mina Bento-filer, agenda, adressbok, egna foton och filmer till MobileMe-molnet. Fyra säkerhetskopior! Borde fungera.

Sedan något kvartal tillbaka har jag också Bento i min iPhone. Jag kan alltså var som helst, när som helst nå mina studenter. Och dom kan nå mig. På gott och ont! Mitt intryck från utvärderingarna är att studenterna uppskattar det här arbetssättet. Och faktiskt, jag upplever att min arbetssituation blivit lättare. Det har inte blivit stressande, utan tvärt om. Jag svarar mina studenter var och när som helst direkt via min iPhone och slipper sitta med hundratals e-brev när jag äntligen sitter vid min MacBook. Men det krävs att du är “Applefierad”, förståss! Hitintills har allt fungerat “klockrent”! Visst finns motsvarande teknik i PC-världen. Men inte som ett enda, alltid fungerande system. OPch ett system som sköter sig själv och är enkelt att komma igång med. Funktionellt, lättanvänt och lättillgängligt.

Blending Life and Learning!