Category Archives: Okategoriserad

Google+ – Don´t be evil – nu med videokommunikation

Så har, under viss medial uppståndelse, åtminstone i ”nörd”-kretsar, Google+ introducerats och inbjudna håller just nu på, när jag skriver dessa rader, att utforska vad den här utvecklade formen av social kontakt och samverkan kan användas till. Egentligen  handlar det ”bara” om att deltagare kan kommunicera med bild och ljud synkront över webben. Ingen revolutionerande nyhet! Men så fort Lawrence E. Page och Sergey Brin (skaparna av Google) gör någonting, väcker det uppmärksamhet. Personligen  har jag väntat på någon form av video-/ljudkommunikation i realtid alltsedan Google köpte svenska webbkonferenssystemet Marratech.

Jag blev inbjuden till att delta i användningen av Google+, Beta-versionen. Men när jag skulle utnyttja inbjudan var kvoten av ”testare” redan fylld! Jag fick vänta. Under väntan tittade jag på ”teknik-webb-informatören och Net Casting pionjären” Le Laportes Twig-sändning den 29 juni  ”Inside Google+”. I den sändningen deltog professorn i journalistik och författaren till ”What Would Google Do?”, Jeff Jarvis, samt teknikinformatören, bloggaren från smarterware.org, Gina Trapani. Ansvarig för produktutveckling av Google+ Bradley Horowitz samt Vic Gundotra också från Google hade båda lockats att delta i sändningen en kort stund av ingen mindre än Jeff Jarvis. Dessutom fanns en hel del andra deltagare uppkopplade i Google+ som var och en kopplades in under sändningen.

Vic Gundotra berättade om bakgrunden för utvecklingen av Google+. Drivkraften var det upplevda behovet av att deltagarna på Google har ett behov av att kunna ”se” varandra. Inte bara kommunicera med textmeddelanden och chatt. Redan tidigt i sändningen visade det sig att Google+ lider av samma bandbreddsproblem som Adobe Connect (förväntat eftersom båda systemen bygger på internetkommunikation). Ljudet är hackigt och stundtals omöjligt att höra. Det som Vic Gundotra påstod skiljer Google+ från övriga system är att medlemmar i Google-familjen kan skapa sina egna ”Kretsar” med de deltagare som är aktiva på Google. Deltagar i dina ”kretsar” kan du bjuda in till ”Hangouts”, skapa gruppvideoplatser. Platser dit du bjuder in vänner, släkt, intressanta personer du följer, att delta med bild och ljud i realtid. Finessen med ”kretsar” är att bara de personer jag har i en krets kan se och höra vad som pågår där. Google+ erbjuder alltså en mer ”privat” kommunikation än konkurrerande system. På en ”Hang Out” kan jag lägga in samtliga medlemmar i alla mina kretsar om jag så önskar. Där kan ett mer eller mindre ”publikt” samtal pågå. I övrigt finns ”flöde”, en plats där jag, som på Facebook, kan skriva in mina tankar, tips, vad jag gör osv. samt se vad alla som jag har i mina kretsar skriver, givetvis. Direkta textmeddelanden kan även sändas ”privat” till specifik deltagare i någon av mina ”kretsar”.

Frågan är hur jag kan bjuda in icke medlemmar på Google för att delta i en ”krets” eller bara delta i en ”Hang Out”. Går det att ”migrera” exempelvis en person jag följer på Twitter till Google+? I sin förlängning hamnar den här frågan i paketet ”kan jag använda Google+ i undervisning?”. Jeff Jarvis hoppas att så ska bli fallet. Men i den här ”Beta”-provversionen av Google+ finns restriktioner för hur jag på ett enkelt sätt ska kunna ”migrera/associera” andra personer till mina ”kretsar”. Alla måste vara Google-registrerade i dagsläget. Bekymret och hindret för användning inom utbildningssektorn, som jag ser det, är bristen på tillgänglighet, användbarhet och enkelhet i Google+. För även om jag med en ”enkel drag och släpp”-rörelse kan addera deltagare i mina ”kretsar” så stannar enkelheten där, inom Googlesfären! Dessutom saknas just nu någon form av enkel koppling till Google Docs. En koppling som jag ser som ett absolut krav för en framtid inom utbildningssektorn för Google+. Men, redan har en lärplattformsaktör meddelat att företaget kommer att integrera Google+. Det är Desire to Learn som i sin Learning Suite 9.4 kommer att erbjuda en länk till Google+. Notera – en länk, inte en integration av Google+! Som jag ser Google+ just nu, är plattformen som ”Facebook”, men med bild och ljud, när jag så önskar. Varken mer eller mindre. Jo, jag kan hålla gruppmöten. Men saknar möjlighet att dela dokument, förmedla en PP-presentation eller en video. Kort sagt, Adobe Connect 8 är alltjämt ett av de självklara valen för utbildning, som jag ser det. Elluminate (som numera är en del av Blackboard) och Citrix Go to Meeting är andra bra webkonferensval.

Självfallet har Mark Zuckerbergs Facebook svarat på Google-attacken mot den egna sociala plattformen och introducerar en ”Skype”-integration i Facebook. Facebooks Skypeversion kommer att dölja sig i den nu designmässigt omarbetade chatt-rutan. Där kommer, i den övre listen, att finnas en videokameraikon. Klicka på den och ett Javascript laddas ner och du kan koppla upp dig mot den person du chattar med. Förutsatt att den personen har webkamera och mikrofon. Men det kravet gäller samtliga webkommunikationssystem med bild och ljud. I Facebook lösningen contra Google+ ligger en enkelhet i handhavandet. Finessen är att du via Facebooks användarlista i chatt snabbt kan upprätta en uppkoppling öga mot öga. Gruppchatten är dock inte användbar hos Facebook. Där har Google+ ett övertag – ännu. Vi kan bara spekulera i vad Microsofts uppköp av Skype kommer att innebära för Facebook. Fördelen med Skypes integration i Facebook är uppenbar. Genom samverkan med Facebook får företaget tillgång till en gigantisk mängd potentiella nyttjare. Redan nu finns Facebooks sökresultat i Bing – Microsofts webläsare. Ett tecken i tiden på ett närmande Facebook – Microsoft? Dock är min uppfattning av Bing att det är en ”patetisk” webläsare, åtminstone i svensk tappning. Google Chrome är en fullständigt överlägsen webläsare enligt min mening och erfarenhet. Den fungerar som en bra aggregeringsplattform och jag kommer direkt, med ett enda klick, in i Google+. Jag når även mina bloggar, som jag har i Blogger (Googles bloggmall), direkt via inloggning en enda gång i Chrome. Förutom alla andra associerbara sajter som jag laddat in i Chrome.

Jag bedömer att båda webvideosystemen, som de är utformade idag, inget har att tillföra utbildningssektorn. Mer än att de är gratis! Och gratis är förvisso gott, även om tillgänglighet, användbarhet och enkelhet är gravt begränsad. Jag är starkt skeptisk till både Google+ och Facebook Skype inom utbildningssektorn.

Vill du veta mer om Google rekommenderar jag Steven Levys nya bok ”In the Plex – How Google thinks, works and shapes our lives”.  Av Levys bok framgår att Googles företagsstruktur är fragmentiserad. Företaget har svårt att skapa synergieffekter mellan olika produkter som man redan har och som tas fram. Varje projektgrupp jobbar för sig. Resultatet blir fragmentisering och produkter som i stort bara passar ”nördar”. Personer som ser det som en utmaning i att försöka ”förstå” och använda en produkt. Ett exempel är fiaskot Google Wave som ytterst få förstod sig på. Jag lyckades aldrig använda den plattformen. Här skiljer sig Google dramatiskt från Apple och Steve Jobs ledord – användbarhet, enkelhet och tillgänglighet.

20 månader med Adobe Connect Pro

När det svenskutvecklade webbkonferenssystemet Marratech köptes av Google var det många lärosäten som stod inför ett bekymmer. Var fanns en ersättare för Marratech? Nu när vi vant oss vid att hålla webbkonferenser. För det handlade mest om konferenser. När det handlade om distanskurser var videokonferensen dominerande. En hake är att videokonferenssystem är dyra i inköp. Videokonferensens största målgrupp är stora företag. Inte fattiga lärosäten. Utvärdering av olika system gjordes av NSHU. Adobe Connect bedömdes som den bästa ersättaren för Marratech. Sunet påbörjade förhandlingar med Adobe. Emellertid drog förhandlingarna ut på tiden. Jag vågade inte vänta för Högskolan Halmstads del eftersom Marratech var ett ofta förekommande hjälpmedel i handledningssammanhang. Jag föreslog inköp av sex licenser och den 15 april 2009 hade högskolan licenserna förmedlade av WeZupport.

Nu har jag drygt tjugo månaders praktiska erfarenheter av Adobe Connect Pro. I stor utsträckning har systemet använts för handledning av studenter som befinner sig på orter långt från Halmstad. Språklärare var tidigt ute med att prova webbkonferens för distansundervisningen. Med tiden har även lärare som tidigare endast förlitat sig på e-post och högskolans lärplattform för kommunikation med distanstudenter börjar pröva webbkonferens som ännu ett hjälpmedel vid handledning och för seminarier på distans. En lärare har även provat en lärplattform (Moodle designad av WeZupport kallad eCampus) med koppling till Adobe Connect integrerad i plattformen. Att integrera webbkonferens i lärplattformen är ovärderligt eftersom de administrativa funktioner som finns i förekommande webbkonferenssystem är minst sagt rudimentära. Det är svårt att rationellt hantera många kurser och många studenter.

En lärare har tagit steget fullt ut och administrerar sin kurs via den befintliga lärplattformen, håller föreläsningar här på Campus samtidigt via Adobe Connect till både lärcentrum och enskilda studenter runt om i landet. Föreläsningarna spelas dessutom in och publiceras på lärplattformen kort efter föreläsningens slut. Det hela har fungera utmärkt. Främst distansstudenterna uppskattar möjligheten att kunna delta i kursen dels som grupp och dels individuellt. Campusstudenterna uppskattar repetitionsmöjligheten. Att kunna delta i en föreläsning även vid sjukdom är uppskattat av studenterna. I några kurser har vi haft en studentgrupp här i Halmstad och en grupp vid Högskolan Skövde. Både video- och webbkonferens har använts. Erfarenheten är i det här fallet att videokonferens upplevs som kvalitativt bättre (säkrare) och mer lättanvänd av studentgrupperna. Kontakt mellan grupper fungerar tydligen mindre väl med Connect. Några få webbimarium har också genomförts via Adobe Connect. Just den här formen av ”broadcasting”, sända ut till individer som var och en sitter vid sin dator, fungerar med Adobe Connect. Att deltagare kan kontakta och ställa frågor till föreläsaren via chatten ger ett mervärde för alla. Jag hoppas på att i nära framtid även kunna få gästföreläsare att delta från andra lärosäten i Sverige samt i andra länder via webkonferens i kurser och programutbildningar.

Tekniskt har Adobe Connect fungerat med smärre bekymmer. WeZupports utmärkta supportorganisation har varit till stor hjälp för att lösa alla upptänkliga bekymmer. Ljudproblem i Windowsmiljön har varit det allt överskuggande bekymret! Den stora fördelen och nackdelen med Adobe Connect är att det är webbaserat. Som användare behöver du inte ladda hem någon klientprogramvara i din egen dator utan det räcker med en etablerad webbläsare. Jag har använt de fyra stora ExplorerFirefox, Safari samt Google Chrome. Samtliga utan minsta problem. Det enda som behövs, förutom webbläsaren, är senaste versionen av Adobe Flash Player. Det bör inte vara något problem eftersom de flesta datorer som levererats från 2008 har Flash Player installerad vid leverans. Om så, mot förmodan, inte skulle vara fallet laddas Flash Player enkelt ner från Adobes hemsida i den egna datorn. Adobe Flash Player är gratis! Det kräver dock i campusmiljön att IT-avdelningen på lärosätet håller Flash Player kontinuerligt uppdaterad! Jag har även använt mig av Adobe Connect-appen till min iPhone med gott resultat. För att kompensera den lilla rutan i iPhone kan jag välja på tre vyer. Antingen chatten eller skrivbordet eller bilder av uppkopplade i rummet. Det går utmärkt för mig att följa Connectsessionerna och göra inlägg på chatten från min iPhone. Ännu saknas, tyvärr, en liknande app för Android. I det operativet får du förlita dig på webläsaren med ack så liten bild till resultat!

Jag har kört Adobe Connect i Windows såväl som i Apple-operativ. Linux har jag tyvärr inte haft tid att värdera. Ubuntuoperativet sägs fungera utan problem. Ett av de allvarligare problemen har under de tjugo månaderna varit ljudet. Främst i Windowsmiljö! För att undvika besvärande ekoeffekter i ljudet måste hörlurar användas. Dessutom är hörlurar med inbygg mikrofon, headset, ett måste om risken för ljudproblem ska minimeras. Tyvärr är det så att många som använder systemet inte tar den här uppmaningen och varningen på allvar. Med bekymmer till följd! Bekymren ökar genom att de webbkameror som säljs på marknaden har inbyggd mikrofon. Kameran med inbyggd mikrofon prioriteras ofta av Windowsmaskinerna. Det ger upphov till ett rumseko som adderas till existerande eko. Använder en deltagare i en Connectsession kameramikrofon och stereohögtalare blir ljudproblemen riktigt grava för samtliga som är uppkopplade. Enda lösningen då är att stänga av samtliga deltagares mikrofoner, utom lärarens. Ett allmänt bekymmer med ljudet är den fördröjning som uppstår i och med att webbläsaren används. Ibland är ljudfördröjningen så stor att synkron kommunikation mellan två deltagare omöjliggörs! Chatten får då bli räddningen.

Alltför ofta måste supportansvarig gå in i uppkopplade datorer och ställa in Windows ljudinställningar så att headsetmikrofonen aktiveras. I Appledatorer existerar inte det här bekymret. Ett annat bekymmer är att om Skype använts innan Connect, startar inte kameran när den aktiveras. Skype lägger exklusivt beslag på kamerafunktionen! Lösningen är att stänga av Skype samt starta om datorn. I skrivande stund har utvecklingen av Windowsoperativet från 32-bit till 64-bit också ställt till med ett övergående bekymmer. I Windows 7 och i senaste uppgraderingen av Vista ingår Explorer 64-bit version. Bekymret är att, när jag skriver den här bloggen, Adobe Flash Player ännu bara finns i 32-bit version. Lösningen är antingen att använda gamla Explorer-versionen (finns i Windows 7) eller ladda hem en utprövningsversion av Adobe Flash 64-bit från Adobes hemsida.

Men när det fungerar, hur är det då att använda Adobe Connect Pro? Jodå, det är en anständigt stabil webbkonferens med rimligt bra bild och ljud. Förutsatt att alla deltagare har en hyfsat snabb bredbandsanslutning och följer instruktionerna hur de ska ställa in sin Connectanslutning. Innebär att använda headset och ställa in ljudet i den egna datorn med hjälp av Audio Set Up Wizard som finns i Adobe Connect-rummet. Gränssnittet i Adobe Connect 7 är inte det bästa. Det har drag av webb 1.0 gränssnitt. Men, de grundläggande funktionerna går att hitta och lära sig. Jag rekommenderar lärare att ha rummen öppna för alla som fått IP-adressen till Adobe Connect-rummet ifråga. Då kan alla komma in i rummet som deltagare – ”Participants”. De kan då bara skriva i chatten och följa bild- och ljudsändningen. Om en lärare vill höra och/eller se anslutna deltagare är det enkelt dela ut en mikrofon eller höja upp önskad deltagare till presentatör – ”Presenter”. Att välja den här modellen gör att du undviker att deltagare vildsint far runt för att ”pröva hur Adobe Connect fungerar”. Som ”Presenters” kan deltagaren flytta runt innehållet på arbetsytan och även ta bort arbetsytor (Pods) samt stänga av ljudet för samtliga och mycket mera. Det kan göra en lärare lätt desperat. Därför, håll alla deltagare i ”kort koppel”!

Chatten i webkonferensen är en utmärkt kommunikationsform. Lärare upptäcker även här, såväl som i fallet med e-brev, att frågor från studenterna blir mer genomtänkta och välformulerade när de skrivs i chatten. Vid många tillfällen utbryter dessutom en parallelldiskussion till föreläsningen via chatten. Informellt lärande sker parallellt med det formella! Intressant situation och som uppskattas av de distansstudenter som kommit in i systemet. Webbkonferenssystemen erbjuder direktinspelning av sändningen och den här funktionen är uppskattad av studenterna. Den risk som framkastats att studenterna då inte deltar i direktsändningen har inte besannats. De flesta studenter går till lärosalen, deltar i direktsändningen och använder inspelningen som ”minnesanteckning”. Den lärare som har studenter här på campus såväl som på distans har heller inte upplevt att intresset att ta sig till föreläsningssalen minskat hos campusstudenterna. Trots att samtliga har tillgång till inspelningarna. Att vara på plats har ett mervärde i sig.

Nu väntar jag på att vi ska få nästa generation, Adobe Connect 8, uppladdad i de sex licenser som Högskolan Halmstad har. Det som skiljer från föregående version är att gränssnittet blivit mer ”samtida”. Vissa funktioner har grupperats om samt flyttat till annan plats. Något som troligen ställer till med omställningsproblem för de som vant sig vid version 7. Som helhet bedömer jag att version 8 är klart bättre och renare i designen. Eftersom vi får uppgraderingen sent hoppas jag att de flesta ”buggar” är upptäckta samt åtgärdade när vi får version 8.

Min förhoppning är nu att vi här i Halmstad på allvar ska kunna utveckla kurser i ”Blended Learning”-modell. Först behöver vi en modern lärplattform, en webb 2.0-lösning som erbjuder koppling till webkonferens, iPad, Smart Phones samt mobiltelefoner. Sedan återstår att få ett större antal lärare att anamma kommunikationssystemen för att utveckla pedagogik och didaktik.

Om kurslitteratur i allmänhet och läsplattor i synnerhet

I nummer 17 2010 av Universitetsläraren finns på sidan 12 en artikel med rubriken ”Kurslitteraturen blir digital men osäkert med vilken teknik”. Artikeln handlar om Sveriges Läromedelsförfattares Förbunds (SLFF) 50-års jubileumskonferens.

Efter att upprördheten över Googles tilltag att försöka digitalisera nästintill all litteratur har inte mycket skrivits om e-böcker här i vårt avlånga land. Trendspanare har mest spekulerat om Apple eller konkurrenterna ska bli det dominerande ”läsplattesystemet”. Få har reflekterat över pedagogiska aspekter. De som gjort så har ofta hamnat i teoretiska spekulationer om bakgrundsbelyst skärm (läs Apple, Android mfl. lösningar med datorursprung) tröttar och är mer svårläst än läsplattor med elektroniskt bläck som likt vanlig tryckt text på papper, använder omgivningens ljus (reflekterar omgivningsljuset så texten kan läsas) för god läsbarhet.

Inte ens Universitetsläraren (att döma av ovan nämnda artikel) har upptäckt att det finns en programvara som heter Adobe Acrobat 10. I artikeln spekuleras om att komplettera texten i e-böcker med DVD, filmer på nätet etc. Men snälla, filmer kan bäddas in i PDF-filer (läs böcker) som skapas med Acrobat 10! Jag har ett par e-böcker där författaren själv är förlag och har designat hela boken själv plus bäddat in illustrativa filmer på sidorna! Filmerna är skapade i (den av Steve Jobs, Apples vd, föraktade) Adobe Flash. PDF-filen med e-boken som har inbäddade Flash-filmer är inte påfallande stor. Systemet i de böcker jag köpt fungerar utmärkt och ger en helt annan dimension i läs-, se- och hörupplevelsen.

I artikeln spekuleras i att man inte vet hur distributionen av framtida kurslitteratur ska lösas. Om man studerar vad som hänt under 2000-talet ifråga om distribution av produkter som kan förvandlas till ettor och nollor – digitaliseras löser marknaden den frågan snabbt. Notera hur stor iTunes blivit som nav för all typ av media som kan digitaliseras. Notera hur Apple byggt sin verksamhet. Notera hur lyckosamma Apple varit och hur snabbt verksamheten växer än idag. Som jag ser det är orsaken tillgänglighet och användbarhet för både producent och konsument. Den kritik som förekommit mot Apple och den affärsmodell som iTunes bygger på har tystnat i takt med att antalet iTunesanvändare ökar exponentionellt.

I motsats till en del tyckare och spekulanter om läsplattans och e-bokens framtid har jag ägnat våren och sommaren åt att själv skapa egna e-böcker. Jag har dels använt Adobe Acrobat 10 och dels ett webbaserad bokproduktionsprogram, Blurb. Blurb erbjuder förutom ett otal lay-out mallar också en iTunes lik säljorganisation. Jag kan alltså själv producera en bok med text och bilder hos Blurb, få hjälp med marknadsföring samt möjlighet att erbjuda boken både som e-bok och ”Print On Demand” (boken kan skrivas ut på plats med speciella bokproducerande skrivare). I Googles litteraturprojekt ingår att bibliotek i USA kan hyra en bokskrivare (jag vill inte kalla den här maskinen för en tryckpress) så bibliotekspersonalen kan skriva ut en bok med hårt omslag, för den som så önskar. Priset för en utskrift sägs hålla sig på nivå som för en stor pocketbok.

När det gäller affärsidén är det som jags er saken Apples iTunes-modell som gäller. I Universitetslärarartikeln spekuleras om ”Spotify”-liknande lösningar. Det tror jag inte alls på. iTunes Store-lösningen är mycket enklare och erbjuder för författaren/upphovet en exakt kontroll över den produkt som marknadsförs. För användaren erbjuder samma tjänst en fullt ut automatiserad katalogisering och bokföring i den egna datorn/läsplattan/Smart Phone. Bekvämt, enkelt, tillgängligt, användbart! Det är svaret, som jag ser det, till varför iTunes Store på få år blivit världsledande.

Det fina med artikeln i Universitetsläraren är att man lyfter fram de mängder av interaktioner som en e-lärobok möjliggör. I texten kan finnas länkar till författaren. Kanske också rent av Adobe Connect-adress så läsaren kan upprätta en synkron eller asynkron kontakt med författaren. Beroende på författarens egen inställning till socialicering på webben. Här finns mycket att utforska, utveckla och producera. I en e-bok går det att förutom filmer och länkar också att lägga in delar som använder en form av förstärkt/förhöjd verklighet (Augmented Reality) för att ge en ny pedagogisk dimension. Abstrakta resonemang och beskrivningar kan konkretiseras på ett helt annat sätt än vi kunnat i tidigare media.

Till sist; En avgörande fråga för den omedelbara framtiden – vem ska utbilda läroboksförfattare i den mångfald av tekniska lösningar som finns idag? Ska SLFF axla den rollen? För att få ekonomi i framtida läroboksprojekt måste författaren vara kreativ. En modell som fungerar för vissa, kreativa, författare är att erbjuda sin bok gratis, men ta betalt för att fungera som handledare, lärare och föreläsare. Jag är övertygad om att förlagsverksamheten som vi känner den idag är borta om ett par år.

Jag var nyligen, under drygt tre veckor i Sydafrika och läste i Cape Times, dagstidning i Kapstaden, en kort artikel om en sydafrikansk ekonom som föreslår för att nå en mer stabil ekonomi måste vi övergå till en mer lokal ekonomi. De stora globala bolagen förstör bara ekonomin för enskilda länder och medborgare. Något att reflektera över. För en trend med e-böcker är att produktionen är lokal men distributionen är global. Eller, om du så vill se det, lokal – den finns bara på nätet!

Tecken i tiden

När Microsoft äntligen släppte Windows Phone 7 reagerade börsen så att Microsoftaktien stod stilla, men Appleaktien gick upp 1%! Det sägs att marknaden alltid har rätt (the Wisdom of Crowds) så det här är väl om något ett tecken i tiden.

Läsplattor
Jag har under lång tid avhållit mig från att skriva och kåsera om företeelsen – läsplattor. Men nu känns det som om tiden är nära nog ”övermogen”. I veckan presenterade Steve Jobs, Apple, ännu en enastående kvartalsrapport för företaget. Kaxigt svarade Jobs på frågan vad företaget ska göra med de miljarder man har i kassan att – ”Vi ska spara för kommande, sämre, tider!”. Det går bra för Apple nu. Om jag får tro analytikern vid Deutsche Bank, Chris Whitmore,  beror framgången till stor del på iPad – läsplattan! Intressant är att iPad verkar inte ha påverkat försäljningen av Apples egna datorer. Däremot tyder analysen på att iPad “drabbat” försäljningen av Notebooks! Whitmore gör i sin analys så att han adderar iPad till Apples försäljning och då visar det sig att Apple säljer flest ”datorer” i USA. Apple har passerat HP och Dell! Men notera, i den här statistiken inkluderas inte Notebooks från HP och Dell! Så helt rättvisande är redovisningen inte. Men resultatet kan trots allt vara ”ett tecken i tiden”.

Bakgrundsbelyst skärm eller ej
En diskussion när det gäller läsplattor är om en bakgrundsbelyst skärm (läs iPad) är mer tröttande än en skärm som reflekterar ljuset som en vanlig tidnings- eller boksida (läs Kindle mfl.). De rapporter och undersökningar jag sett har samtliga brister som gör att det är svårt att dra några definitiva slutsatser. Min hypotes är att om jag är intresserad av texten och den stimulerar mitt intresse spelar skärmprincipen ringa roll. Tråkar texten ut mig somnar jag i alla fall, vare sig det är en bok, tidning eller läsplatta. Bakgrundsbelyst skäm är lättare att använda i svag omgivningsbelysning men ofta värdelös i strålande solsken. En skärm som bygger på reflekterat ljus blir lättare att läsa ju mer ljus som faller på skärmen. En stor hake är dock att reflekterande skärmar inte kan visa färg! För texter med svart-vita illustrationer går det bra med Kindle.

Läsplatta eller Notebook varför inte en vikbar skärm?
Jag tillhör den falang som anser att sk. Notebooks är och förblir en kortlivad företeelse. Antingen har du en läsplatta eller en bärbar dator (Lap Top). Läsplattan är avsedd för att läsa tidningar och böcker, se filmer, skriva enklare texter och svara på e-post. Jag vill dock lägga till ett önskemål om att kunna sända bild och ljud från läsplattan för att kunna delta i webkonferenser (som Adobe Connect eller Citrix). Apple har ju redan Face Time i iPhone och snart i Mac datorerna dock inte i iPad! Men helst önskar jag mig en vikbar skärm till min iPhone (läs: Smartphone). Vikbart tangentbord finns redan och även bildskärmen kan bli hoprullningsbar om jag får döma av Samsungs senaste lösningar för skrivbara skärmar, kallad Graphene (Samsung version). Riktigt högintressant är dock Sonys nya böjbara plastskärm! Av den korta film Sony presenterat verkar skärmen, utförd i OLED-teknik, vara nära produktion. Fortfarande är anslutningen till skärmen den del som tar mest plats och verkar minst flexibel. Det här är, som jag ser det, ett tecken i tiden!

Läsplattans framtid
Just nu ser framgångarna för läsplattan i Apples version, iPad, vara en framgång utan hejd. Apple har sålt mängder av läsplattor och än verkar efterfrågan inte att svikta, snarare öka. Om vi ersätter skolböckerna med e-böcker i läsplatta bör fördelen för eleverna bli, alltid fräscha böcker och utan föregående årskullars anteckningar. Dessutom kan eleverna själva lätt göra alla former av anteckningar i just sina e-böcker i sin egen läsplatta. I vårt avlånga land vägrar förlagen styvnackat att anamma den nya tekniken. Den attityden ger en tredubbel Facit-varning från mig! Att utbildningssfären är intressant tyder ett annat tecken i tiden på – Adobe Acrobat X! Det är en version av Acrobat (kollaborerbar PDF-filsproduktion, Flash-filmer, webkonferens mm.) avsedd för högre utbildning. Här har Adobe packat ihop en del av den egna produktportföljen för att skapa ett portföljsystem för kollaborativt lärande. Naturligtvis kan samtliga Adobe-produkter att enkelt använda i Acrobat X-versionen. Ett liknande system som Acrobat X i en läsplatta känns väldigt rätt för mig.

En av mina favoritförfattare, William Gibson, får står för slutorden: “The future is already here. It’s just not evenly distributed.”

Lars-Göran

NU 2010 ”Dialog för lärande”

Höst

Alltmedan höstens sprakande färger i strålande solsken målade naturen i Frescati, Stockholm, avhölls årets stora inhemska lärandekonferens NU 2010 i Stockholms Universitets lokaler. Aula Magna var huvudlokal där drygt 650 pedagoger, lärare, IKT-tekniker och andra intresserade samlades. Aula Magna, som lokal, gav mig en klar ”déjà vu”-upplevelse. I den stora hörsalen har jag suttit under uppropet inför mina pedagogiska och filmvetenskapliga studier.

Information overflow
Före konferensens startdatum sändes en diger PDF-fil ut med massor av, som jag uppfattade det, intressanta sessioner. Men, dessvärre resulterade det omfattande programmet i en för mig påtaglig ”information overflow”! Jag kunde inte avgöra vad som var av intresse för mig. Konferensen började onsdagen den 13 oktober. Starten var klockan ett, efter lunch. De sedvanliga inledningstalen hölls. Jag kunde notera att Utbildningsdepartementets representant,  statssekreterare Peter Honeth, hade en annan uppfattning om vad vår nytillträdde universitetskansler skulle tala om. Peter Honeth förutsatte att Lars Haikola skulle tala om kvalitet. Något Haikola inte gjorde! Redan här kändes det som om konferensen kunde utmynna i förvrirring och ett ”jasså”! Kommer även Lars Haikola likt Anders Flodström att hamna i konflikt med departementet som tillämpar ämbetsmannastyrning?

Öppningsanförande NU 2010

Intressant utveckling i Norge
Första dagens ”Key-Note” utgjordes av fyra talare i ett avslutande samtal. En bra idé. Den tredje talaren, norrmannen Rune Krumsvik, hade en för mig intressant information från Norge. I Norge har man infört digital kompetanse som grundläggande för både lärare och studenter! Men, eftersom det handlade om ”Key-Note”-inslag fick temat aldrig utvecklas! Det var synd, jag hade önskat höra mer om vad man gör i Norge. Det känns som om våra norska bröder och systrar ligger långt före oss i Sverige! Intressant hade varit att höra hur man i Norge definierat ”digital kompetanse”! Tyvärr blev det, för mig ett ”snedvridet fokus” för konferensen. Mer pedagogiska forskningsrapporter än tillämpning av tankar och idéer.


Konferenstwitter fungerar inte
Under första dagens Key-Note uppmanades alla NU 2010 deltagare att kommunicera via Twitter så att talarna på scenen, i efterföljande rundabordssamtal, kunde ta upp synpunkter från Twitteraktiviteten. Nu fungerade det så att de som satt på scenen vid uppmaning tittade på storbildsskärmen bakom med Twitterflödet. Resultatet blev att rundabordsdeltagarna bara noterade att något pågick i Twitter. Man lyckades inte ta upp något av vad som skedde där. Twitterbilden fungerade blott som ett akvarium. Kul att titta in i! Det är ett tydligt tecken på att vi inte är mogna att använda den nya tekniken. Dialogen för lärande uteblev! Att se och anknyta till ett Twitterflöde i realtid fungerar inte – ännu!

Feedforward och Wisdom of the Crowd
Torsdagens Key Note hölls av Dai Hounsell från University of Edinburgh. Det Dai Hounsell föreslog var att lärare bör inte bara sig ägna åt feedback utan också åt feedforward. Med andra ord inte bara ge studenterna återföring i form av kommentarer i salstentamen/-prov, utan istället begära in pågående arbeten från studenterna och kommentera dessa. Det ger en kvalitativt bättre inlärning. Något jag håller med om. Att vissa sessioners titlar inte stämde framgick av Jan-Olof Gullö, Södertörns Högskola, utmärkta rundbordssamtal på torsdagen under rubriken ”Millenniegenerationens särskilda lärandestrategier”. Av Jan-Olofs inledande berättelse från journalistutbildningen framgick att det lika mycket handlade om ”Wisdom of the Crowd” som om lärandestrategier. Vad det handlade om att lärarna vid journalistutbildningen istället för att på konventionellt sätt, med lektioner lära ut handhavande av tekniken, gav studenterna i uppgift att utföra ett TV-reportage. Tanken var att studenterna själva sökte kunskap om handhavande av tekniska hjälpmedel. Lärarna intog rollen som handledare istället. Det fungerade och gav samma inlärningsresultat. Även om lärandet initialt tog längre tid! Exakt samma erfarenhet, ännu en déjà vu-upplevelse för mig, var att jag från min tid i armén, på 1970-talet, gjort liknande försök. Då i olika former av vapenhantering. Men med samma resultat som Södertörns Högskola redovisade nu, 2010.

Inga e-böcker!
Bland utställarna kunde noteras att ingen visade/erbjöd e-böcker! Sverige är ett U-land när det gäller att utnyttja modern teknik! Ett av skälen till att jag inte bloggat på över ett halvår är att jag ägnat mig åt att göra egna e-böcker. Jag har använt mig av publikationsplattformen Blurb. Ett publiceringshjälpmedel på nätet där jag kan skapa mina egna böcker och om jag så vill, sätta ett pris på min bok och bjuda ut den till försäljning via Blurb. Tekniken är lätt att använda och resultatet blir utmärkt. Jag har också köpt ett antal e-böcker som producerats i Adobe Acrobat 9. Där kan Flash-filmer bäddas in i e-bokssidorna! Med utsökt lexivisuellt resultat. Men tyvärr, inga svenska bokförlag använder ännu teknikens möjligheter. Detta är en tydlig ”Facit”-varning (Facit trodde in i det sista på att mekaniska räknesnurror skulle överleva de elektroniska räknedosorna. Vi vet resultatet!) ! Om förlagen inte snabbt tar till sig den nya tekniken är de borta om något år! Den omställningen innebär att hela infrastrukturen förlagen byggt upp i en handvändning blir redundant! Med arbetslösa grafiker, distributörer, lagerarbetare och bokhandlare som resultat. Omställningen är ofrånkomlig och nödvändig!

NU 2010 på Moderna museet

NU 2010 på Moderna museet

Avsaknad av praktiska tillämpningar
Illasinnade rykten som nådde mig talade om att konferensledningen avvisat ett stort antal ”papers” som handlade om IKT-teknik eftersom de höll ”för låg akademisk nivå”! En del av de sessioner jag bevistade bar tydliga tecken på att vara ofullgångna rapporter från pågående forskning. Ofta framförde talarna att ”- Vi har inte hunnit analysera och bearbeta det insamlade materialet”!`Hur högt är den akademiska nivån då satt? För mig en stor besvikelse och min slutsats och bedömning av NU 2010 blir ”- Mycké snack i liten verkstad”! Detta trots utmärkta lokaler, utmärkt infrastruktur, goda, välkomponerade luncher, utmärkta middagar och arrangemang. Middagar som avhölls dels i Stockholms stadshus dels på Moderna Muséet. Min gode vän och IKT-informatör par excellance, Alastair Creelman, fräste sista konferensdagen att ”- Om NU 2011 får samma innehåll kommer jag inte!”. Jag åker heller inte till en konferens med ett innehåll liknande NU 2010.

Nätverkande – ett skäl för konferenser
Det stora värdet med konferenser av den här arten är det nätverkande vi deltagare kan ägna oss åt. I just det här fallet blev det ”Öppna Torg” i Aula Magnas gallerier som arrangerades under torsdagen ett lyckat inslag. På torget kunde vi äntligen få en betydligt bredare och konkret information om forskningsrön och pågående arbeten. Konferensdeltagarna kunde vandra runt bland ”Poster”-redovisningar som täckte många ämnesområden. Företagarnas och organisationers redovisningar var betydligt mer givande för mig än sessionerna. Här konkretiserades konferensens tema ”dialog för lärande”. I den stora hörsalen kom bara ett fåtal frågvisa till tals (precis som i den dagliga campusundervisningen) medan många fler kunde diskutera och samtala på det Öppna Torget samt i samtal med företagsrepresentanter. På samma demokratiska sätt som sker på nätet i alla sociala plattformar.

Öppet torg NU 2010

Något om Blackboard
Dagarna innan konferensstart fick jag genom mina RSS-prenumerationer information om att Blackboard bedriver en aggressiv produktutveckling. Så på konferensen ägnade jag viss tid åt att få mer information om på vad sätt BlackBoard öppnat sin lärplattform mot Moodle och Sakai. I praktiken innebär det att studenter vid lärosäten som har Moodle, Sakai eller Blackboard kan samarbeta över ”lärplattformarna”! Om det här är ett ”tecken i skyn” är det en mycket bra och efterlängtad utveckling! Till detta kan läggas att Blackboard har en mycket utvecklad applikationspalett för mobilt lärande. Applikationer för samtliga på marknaden befintliga ”Smartphones”. Borde vara något för Sverige eftersom vi har flest Smartphones per innevånare än övriga länder!

Inget störde – inget överraskade
Tyvärr blev det här en medelmåttans konferens (typiskt svenskt?). Inte ens de valda ”Key-Note”-talarna kunde överraska, irritera, störa eller inspirera. Min slutsats är att konferensmodellen, som vi känner den, överlevt sig själv. Dialogen mellan talare och publik uteblev alltför ofta. Endast ett fåtal kom till tals vid sessionerna. Enda gången ett större antal samtal och diskussioner uppstod var på det ”Öppna Torget”. Det behövs en helt ny form för möten! En form som inbjuder till och stödjer nätverkande mellan deltagare och föredragande. Mindre vikt vid sessioner till förmån för ”Öppna Torg” för utbyte av erfarenheter och forskningsrön kan vara en utveckling. En mer demokratisk mötesform efterfrågas av mig.

NU 2010 banderoll

Smartphone för konferenser
Tyvärr var konferenskatalogen alltför tung, omfattande och pretensiös. Varför inte bara leverera den som PDF-fil där vi deltagare kan göra anteckningar och markera intressanta punkter som automatiskt läggs in i agendan i sin egen ”Smartphone”. Som påminner 15 minuter före varje inslag och visar en karta över konferensområdet så jag hittar till rätt lokal. Den här beskrivna tekniken finns idag, vem vågar använda den?

Slutreflektion
Trots all god mat och lysande arrangemang som konferensledningen skapat kunde jag varit den här konferensen förutan. Som konferens gav den mycket ringa ny kunskap och information av den art jag söker. Genom mina RSSprenumerationer på webben och via nätkontakter får jag betydligt bättre och mer aktuella rapporter om forskningsrön än jag kunde inhämta vid NU 2010. För mig hade titel DÅ 2010 passat bättre. Alltför många av de sessioner som hölls var för mig ”obegripliga” och dessutom led av alltför stort inslag av ”rapport från Work in Progress”! Konkreta rapporter och analyser av ”best practice” saknade jag. Min analys blir att sammanslagningen av Netlearning och en allmän högskolepedagogisk konferens är fel. Förutom ett intensivt och givande nätverkande från min sida blev den största behållningen av NU 2010 alla höstens glödande färger i Frescati.

Björkdunge i höstfärger

Lars-Göran Hedström

Mobilt lärande

I fredag eftermiddag hade jag ett långt, trevligt samtal med Håkan Selg vid Uppsala Universitet. Håkan är mannen bakom undersökningen Internet Explorers. Håkan och undertecknad är rörande överens om det mesta. Vad som är det fina med undersökningen Internet Explorers är att vi för första gången, mig veterligt, har en kvantitativ undersökning över olika åldersgruppers internetliv. Nu vet vi vad olika åldersgrupper och kön sysslar med på webben.

Det fina eller trista, om du så vill, med undersökningen är att den ger en ingång till en förklaring om varför det är så svårt att få webbaserade verktyg (läs; datorer) organiskt integrerade i skolarbetet såväl som i akademin. Svaret är; Lärarkåren är för gammal! För tyvärr är det så att vi 30+ uteslutande använder internet för att sända och ta emot e-post! Vad värre är, det här svenska resultatet stämmer väl överens med flera undersökningar gjorda i USA.

Under 30-årsstrecket är Web 2.0 integrerad i individernas sociala liv. Det MMSas, SMSas, Bloggas, Twittras och Facebookas ständigt. Att vara konstant uppkopplad är inget problem, inte ens ett bekymmer. Snarare tvärt om. Är du inte uppkopplad finns du inte! Åtminstone inte i ditt sociala nätverk. Lite överraskande är däremot att Håkan i djupintervjuer om mobiltelefonbeteende upptäckt att vi, oberoende av åldersgrupp, är relativt obenägna att se och använda mobilen som en liten dator. Kanske beror attityden på att så få haft närkontakt med iPhone, som en lysande exponent för framtidens mobila kommunikationslänk. Sony/Ericsson, Nokia, LG, Samsung ligger efter i utvecklingen.

Jag har redan i min blogg berättat om hur ledningen vid Abilene Christian University (ACU) i Texas förser varje student vid inskrivningen med en iPhone. Och som en händelse likt en tanke fick jag ögonen på den här artikeln i webbtidningen Campus Technology. Artikeln handlar om att lärplattformen (LMS) Blackboard nu integrerar iPhone i sitt LMS. Mobiltelefonen blir också en lärplattform.

Jag har en bestämd känsla av att en bidragande orsak till den här, nu accelererande utvecklingen, är att Apple (visa av tidigare misstag) släppt en del av kärnkoden till iPhone i form av en färdig utvecklarsats, Software Development Kit (SDK). Helt klart driver existensen av en SDK på utvecklingen av det mobila lärandet. Det är här Apple ligger långt före sina konkurrenter. För även om konkurrenterna erbjuder ”Apps” så har man inte lika många utvecklare som Apple! Apple har idag över 10 000 som laddat hem en SDK! Över 1500 är aktiva och sänder in nya ”Apps” till Apple för godkännande i en strid ström. Det finns en överhängade risk att mobiltillverkare i gemen kommer att undra “vad som hände”! För nu har spelutvecklare upptäckt iPhone och iPod Touch. En flodvåg av spel kommer nu till den här, mobilernas ”Schweitzerkniv”.

Håkan Selg och jag är rörande överens om att de små mini-Lap-Tops som dyker upp på marknaden är ett snabbt övergående kapitel. Löjliga produkter som inte fyller någon annan funktion än att den som redan har allt ska komplettera samlingen med en mini-Lap-Top. En meningslös, onödig produkt!

Eva och jag släckte ljuset, stängde datorer och platt-TV för att i stearinljus spela kort under en timme i lördags. Vi deltog aktivt i Earth Hour den 28 mars klockan 20.30 till 21.30. Det var vilsamt! Även om energisparresultatet blev klent. Och idag är jag tillbaka i samtiden.

Hälsningar i måndagen