Category Archives: IKT-teknik

Next Generation Learning 2012, en eftertanke

Nu har det förflutit drygt 24 timmar sedan jag åhörde den, för mig, sista workshopen vid Högskolan Dalarna, Falun och Next Generation Learning 2012 konferensen. Så det är hög tid att teckna ner några reflektioner från konferensen nu när intrycken”sjunkit in”.

Hemkommen till Västkusten dök en intressant och tänkvärd text upp från England. “The manifesto for teaching online” från University of Edinburgh. Hade varit roligt om det kommit till Next Generation Learning 2012 eftersom en hel del i framtiden, vare sig vi vill det eller ej, handlar om lärande på behörig distans från ett lärosäte. Något som framgick av de flesta “Key-Note Speakers” i Falun. Här har du chansen att titta genom manifestet innan du läser vidare i min text.

Retrospektivt var höjdpunkterna för mig Terry Andersons “Key-Note”, Dan Peters (från Blackboard) presentation av mobilt lärande samt Ebba Ossiannilsson och Alastair Creelmans OERopoly. Plus, naturligtvis, samtalen med kollegor och vänner vid andra lärosäten och utbildningsinstanser. Det sociala sammanhanget är den stora vinsten med konferenser. Göran Lindgren, från Högskolan Gävle, fick mig att inse att jag missat en konkret och givande session – Satish Patel, Umeå Universitet, som talade under rubriken “Frameworks for online course design”, för att här nämna ett exempel.

Vad jag till stor del saknade i Falun, såväl som i Stockholm vid NU 2010, var rapporter om konkreta erfarenheter från användningen av IKT i utbildningsvardagen. Med konkreta råd för en bättre användning av IKT. Att lägga tyngdpunkten på forskning är bra. Men jag efterlyser mer rapporter och studier av tillämpad forskning. Det är först i tillämpningen forskningen, som jag ser det, får sitt riktiga värde. Som i Stockholm vid NU 2010 var de mest spännande studierna de som ännu inte genomförts, utan bara påbörjats. Som Hilde Brox, Universitetet i Tromsö, i sin just påbörjade undersökning av Wikipedia i undervisningen. Just i det här arbetet framkom att vi har alltför många industrisamhälleförankrade memer som styr våra attityder till “okända” grupparbetsformer i utbildningssammanhang såsom Wikipedia.

Tyvärr kände jag att flera “Key-Notes” var ett försvar för den “klassiska industrialistpedagogiken” och en “överskeptisk” inställning till nya kommunikationsformer som läsplattor, datorer och internetsökningar i utbildningen. Några inlägg i efterföljande diskussioner fick inslag av en “von oben attityd”. Exempelvis att elever inte lär sig historia genom att surfa på nätet. Vem har påstått det? Att kommunpolitiker förser skolor med bärbara datorer eller surfplattor betyder inte att de är naiva och tror att tekniken löser alla problem. Det kan snarare vara så att politikerna förutsätter att lärarkollegiet ska använda tekniken på ett klokt, pedagogiskt sätt. Men det är där det brister!

Lärare är inte mer än människor. Vi alla är uppvuxna och uppfostrade i den industrimodellerade skolan. Det är ohyggligt svårt att lära oss av med alla, för oss, självklara metoder. Inredningsarkitekturen är också den en spegel av industrisamhället. En leder verksamheten, resten utför (ofta) individuellt arbete. Jag såg ett exempel på flexibel skolsalsinredning i en video från USA. Där kunde jag se hur stolar på hjul med skrivplattor kunde rullas runt i rummet för att skapa grupparbetsbord såväl som skolsalssittning(!?) och läraren hade alltjämt sin egen kateder! Hur progressivt och uppmanande till nyskapande är det? Många ifrågasätter grupparbete eftersom individuellt studerande anses “kvalitativt bättre”. I tystnad och med koncentration sker kvalitativt kunskapsskapande. Men jag, likt några till, ifrågasätter den här memen.

En besvikelse var återigen att de forskningsrapporter som jag åhörde egentligen bara var en bekräftelse på det jag tog till mig under 1970 och 80-talen. Kanske är jag för gammal för konferenser kring pedagogik och lärande? De nya och radikala tankarna och forskningsrapporterna får jag via internet! Därför är Anette Q Pedersens, Köpenhamns Universitet, tanke att konferenser som vi känner upplägget – förlegat. Varför inte förlägga konferenser “on-line”?

Next Generation Learning, dag 3

Sista dagen i Falun, Lugnet och konferensen Next Generation Learning vid Högskolan Dalarna. Likt dag ett bjuder den tredje dagen på strålande solsken över Lugnet. Med en temperatur som är klart vårlik, nio plusgrader. En vintervårdag utanför föreläsningslokalerna. Den här sista dagen inleds, liksom föregående dagar, med Key-Notes.

Rosamund Sutherland

Rosamund Sutherland

Första talare är Rosamund Sutherland, professor vid University of Bristol, som ska tala på tema “Knowledge and schooling in the digital age”. Ansatsen för hennes tal är att uppfinningar och artefakter som symboler, grafer, bilder och liknande organiserar och styr oss även i sociala relationer. Hon satte fokus på ett Saljö citat; “Lärande är att lära att göra något med verktyg”. Viktig kunskap är sådan som eleven inte kan tillägna sig på annat sätt än i en skolmiljö. Professor Sutherland är Vygotsky inspirerad. Hon refererar till en undersökning där barn från sämre bemedlade hem har som enda möjlighet att komma utanför sin lokala sociala situation endast genom skolan. Som är en annan intellektuell miljö. Hon citerade även Charles Crooks uttalande om att det är en romantisk tanke att bedöma informellt lärande som “bättre” än formellt. Crook hävdar att klassrummet förstärker den sociala lärandesituationen. En vanlig naiv föreställning är att tro att elever som har tillgång till en dator, som öppnar för möjligheten att surfa på nätet, gör att de “lär sig” historia. Men det är en väl förenklad bild som jag ser det. Lika förmäten är tanken att förbättra läskunnande genom att ge varje elev Kindleplattor. Det förbättrar inte läskunnadet. Vad som saknas är det sociala sammahanget för att lärande ska uppstå. Tillfälligt eller planerat lärande. Lärande uppstår när elevens intresse fokuseras. Men det finns en spänning mellan tillfälligt och planerat. Jag tror att ofta anses fokus och distraktion som motpoler. Men istället förstärker de varandra om jag får tro modern hjärforskning. Rosamund Sutherland berättade om en undersökning i en grundskola där man använde standardmaterial om havet i en SmartBoardmiljö. Programmet läraren använde var en simulering. Men eleverna såg det som ett spel. Notabelt är att språkbruket och attityden till datorhjälpmedel i undervisningen är påverkat av barnens sociala situation där man använder spel frekvent. På så sätt har läraren svårt att använda sitt språkbruk och sin terminologi. Rosamund trycker på att digital teknik inte implicit betyder lärande av kvalité. Vi vet alltför ofta inte vad vi ska använda den digitala tekniken till.

Ton de Jong

Ton de Jong

Morgonens andre talare är professor Ton de Jong från universitetet i Twente. Hans tema är ” Technology enhanced inquiry learning: creating resources for (science) learning”.  Hantalar om trender inom teknologin för naturvetenskaplig utbildning. Ton de Jong tog avstamp i de tre förhärskande teorierna, som Terry Anderson presenterat under dag ett. Simuleringar, delade objekt samt virtuella laborationer. Konstruktiv, undersökande lärande i form av spel. Ton noterade att de som är bra på spel kanske inte lär något, men de som inte är skicklaiga spelare lär ofta mycket. Spelmodellen erbjuder ett samarbetande i lärandet genom chatt och videokonferens samt simuleringar i virtuella labmiljöer. Vid Twente har man skapat program för olika former av simuleringar. Ton visade en simulering där de krafter som påverkar lyftet av en ölback förändras när antalet falskor ökas. I Twente har forskarna skapat ett program för samarbete. Programmet är uppbyggt i olika våningar med rum och det finns ett reellt laboratorium. Studenter på distans kan reglera miljön för riktiga växter på distans. Problemet var att finna växter som tålde alla simuleringar med öppnande av fönster, tändning och släckning av ljuset. Ton de Jong visade ytterligare ett antal mjukvaror skapade i Twente. Ett simuleringsprogram för att leda ett företag. Ett program för interaktiv psykologi. Det sistnämnda var ett simpel Pavlovsk simulering med animerad, dräglande, hund. Programmen som utvecklats stödjer ett undersökande lärande genom datorsimuleringar. Vissa simuleringprogram är så utformade att studenten själv måste undersöka olika angreppssätt. Att sätta upp en hypotes och sedan undersöka om den stämmer eller ej. Simuleringarna kan användas av flera elever samtidigt. Ett problem som tacklats är det faktum att elever inte vet hur de sätter upp en hypotes. Plus att i undersökningarna förändrar eleverna alltför många parametrar samtidigt. Och när eleverna tappar kontrollen sjuker intresset för uppdraget – undersökningen. För att komma tillrätta med problemen har forskarna skapat små övningar inbäddade i simuleringen och programmet föreslår också hypoteser. De här understyrker det Rosamund Sutherland talade om, att digitala presentationer i sig inte nödvändigtvis ger lärande. Det behövs styrning och mentorskap i lärandesituationen. I Twente-simuleringsprogrammen finns också feedbacksystem som beskriver för eleven hur långt i undersökningarna/studierna eleven kommit. Det ger en känsla av kontroll och uppmuntran. Forskning visar att simuleringar ger större inlärningseffekt än klassiska laborationer. Efter genomgång av statiska simuleringar övergick Ton de Jong till att berätta om dynamiska. Det program han berättade om var ett där studenten lär genom att skapa sin undersökning. Studenten får en uppgift där de måste använda olika former av hjälpmedel. Här finns en social del inbyggd genom att eleverna arbetar i grupp. Även grupper kan byta objekt med varandra. Det är anpassningsbara lärmiljöer. Ton visade ett analysprogram som följer en elevchatt och i realtid analyserar vad deltagarna chattar om! I systemt finns en automatfunktion som föreslår nyckelord för elever som arbetar med en text genom att analysera ord som valts. Budskapet är att lärande med undersökning som form måste styras. Målgruppen för den här formen av kursuppbyggnad är gymnasienivå och i yrkesutbildningar.

OERopoly

OERopoly

Efter förmiddagkaffet fortsatte konferensen med parallella sessioner. Dag tre likt dag ett är svår att hitta tema för de olika sessionerna. Jag vill höra talare i flera av de parallell sessionerna. Men, det får bli ett enda val. Valet föll på en workshop arrangerad av den oförbrännerlige Alastair Creelman och Ebba Ossiannilsson som ska hålla en workshop under rubriken “OERopoly: collaboration, communities and the context of academic practicies”. Det här är ett annat slag av Monopolspel. Här finns inga vinnare, inga fastigheter och inga pengar i omlopp. Istället ska deltagarna när de slagit tärningarna antingen ta ett kort och läsa en fråga. Här rör frågorna det mesta inom “Open Education Resources”. Eller om du hamnar på “Gå i fängelse” måste du berätta om din egen erfarenhet av sociala media. Idén är att deltagarna ska byta erfarenheter med varandra och delge varandra sina kunskaper. I det här fallet om OER. Alastair berättade att upprinnelsen till det här spelet var arbetsmöten inom OER-gruppen. Istället för att varje deltagare stod upp och föreläste om sitt projekt spelade man OERopoly. Genom spelet fick deltagarna delge varandra information om sina projekt och även annat av värde. Helt enkelt en mer levande form av arbetsmöte. Kanske det mest spännande inslaget i Next Generation Learning 2012.

Det som slog mig och fler av deltagarna i konferensen, var att ytterligt få talare använde de resuser som finns i PowerPoint för att skapa en levande presentation. Istället visade man punktlisteliknande textrader som talaren dessutom läste innantill! Den ende som fullt ut använde ny presentationsteknik var Blackboards Dan Peters. Han höll en presentation av mobilteknik utan (nästan) en enda textrad utan använde  bilder som han berättade till samt visa korta filmklipp. Jag är också lite betänkt över hur många talare som nästintill desperat värnade om klassrummet och föreläsningen öga mot öga! Det kändes inte så framåtriktat. Dessuom led många av talarna, enligt min åsikt, av det gängse lärarsyndromet – jag vet allt – omvärlden vet intet. De slutledningar som drogs hade en omisskänlig doft av att betrakta andra lärare som naiva och okunniga. Men, den här konferensen var som helhet givande, eftersom en viktig del är kontakten med andra kollegor runt om på lärosäten. En sak till. Den danska föreläsaren Anette Q. Pedersen tog upp framtidens konferensform. Hon anser att framtidens konferens är mer av en social samvaro mellan alla som delar samma intresse. Key-Notes och sessioner kan deltagarna få via strömmande media i förväg för att sedan tillsamman diskutera det man sett. Kanske är det framtidens konferens som Anette skissade. Här finns Alastair  Creelmans AudioBoo-intervju från Next Generation Learning 2012 av Anette Q Pedersen samt ett par andra intressanta kortintervjuer från Next Generation Learningkonferensen.

Next Generation Learning, dag 2

Andra konferensdagen här i Lugnet, Falun, bjuder på regnblandat snöglopp. Idag känns det bra att sitta inomhus. Värre var det igår då vi hade strålande solsken utanför Högskolan Dalarnas väggar. Idag känns det också lättare för mig att välja session. Igår tyckte jag att sessionerna saknade tydliga teman. Idag har i alla fall en session ett tydligt tema – “Kvalité i distansutbildningen”. Den ska jag besöka.

Charles Crook

Charles Crook

Dagen började med ett Key-Note tal. Professor Charles Crook, Learning Science Research Institute, University of Nottingham, inledde dagen med att tala på temat  “The changing experience of learning for undergraduate”. Charles Crook utvecklade sina tankar om hur elevers sociala och materiella tillgångar påverkar lärandet. Han reflekterade också över hur den interpersonella dynamiken påverkas och förändras av personliga relationer i undervisningssituationen genom utformningen av sajter för individuellt lärande. Crook överraskade med att bjuda in auditoriet att logga in på en sajt där alla med en dator eller läsplatta kan dela med sig av sina tankar. Mycket interaktivt. Charles fortsatte med att tala sig varm för att bevara våra traditionella lärosäten som en värdefull upplevelse för ungdomar. Han ifrågasatte inverkan av moderna utbildningsverktyg och deras utformning. Charles påpekade att trots att han kommer från ett distrikt där Ludditrörelsen uppstod är han inte lika radikal som Ludditerna. Crook visade hur Piagetreferenser i akademiska verk ersatts av Vygotskyreferenser från 1970 till idag. Intressant användning av statistik. Han noterade den minskade lärartäheten, speciellt vid lärosäten. Nya pedagogikmodeller har introducerats med nya attityder till högre utbildning. För att semiotiskt undersöka detta har Crook analyserat bilden av studenter och lärare i prospekt från lärosäten. Under 1980-talet var det svart-vita bilder av akademiskt arbete med lärare och studenter i samtal. Idag visas bilder av grupparbeten, utan lärare närvarande! Begreppet “socialt” har förändrats. Lärarna har tagits bort från bilderna. Idag ska vi vara innovativa, effektiva och besitta trovärdighet. Allt redovisat ur ett “utvärderings” (audit)-perspektiv. Charles Crook framhöll att den konventionella förläsningen är att betrakta som en social upplevelse. Ett slags “inre resonemang” med föreläsaren. Intressant tanke. När det gäller användningen av PowerPoint visade Crook en egen ide där han genom flera projektorer visar ett antal “PowerPoint”-bilder samtidigt så att föreläsaren kan vandra mellan bilderna. Också det här en intressant idé. Återkoppling lärare – student har idag blivit alltför distanserad och formaliserad med målsättning av vara “objektiv” och “transparent”. Det sociala momentet i återkopplingen av studieresultat har gått förlorat. Crook redovisade en egen undersökning där han  jämfört kvalitén i “Peer Review”-verksamhet där en grupp utgått från lärarens anteckningar och den andra från studenternas egna anteckningar. Det visade sig att diskussionen utgående från studenternas egna anteckningar fick en högre kvalité! Intressant. Avslutningsvis visade Crook en kvalitativ undersökning av skillnaden mellan enskilda studier i bibliotek kontra gruppstudier i mindre grupper. Han pekade på alla distraktioner som finns i gruppstudier. Men några studenter i undersökningen ansåg sig att inte ha studerat alls om de inte hade haft möjligheten till studier i små grupper. Distraktioner till trots. Crooks undersökning stödjer modern hjärnforskning där det hävdas att distraktion/-er snarare är en tillgång än en nackdel. Som Cathy N. Davidson beskriver i sin bok “Now You See It“. Sir Ken Robinson har även han i sin Twitter meddelat ett intresse för vikten av “distraktioner” i lärandet. Kanske det kommer ett kapitel om distraktion i hans nya bok under arbete, “The Element 2” . Charles Crooks Power-Point-presentation från förmiddagen finns här.

Betty Malmberg

Betty Malmberg

Nästa Key-Note talare var Betty Malmberg (M) politisk talesperson i utbildningsfrågor för Moderaterna och ledamot  i utbildningsutskottet. Tyvärr fick Socialdemokraternas deltagare, Mikael Damberg, förhinder. Han fick stanna i Stockholm eftersom Stefan Löfven tillkännagav “sin innersta krets” där Damberg ingår. Betty Malmberg inledde med att fastställa att evidensbaserad forskning premieras och framhöll att det är läraren som ska leda utvecklingen och styra utbildningen. Hon framhöll vikten av prov, standardiserade test och graderingssystem. Moderaternas modell är att bevara lärosäten, men jämväl stödja distansutbildning. Betty blev dock förvånad över hur lätt det var att delta i en distanskurs från Högskolan Dalarna. Marita Hilliges, Högskolan Dalarna, som arrangerade att den moderata riksdagsgruppen fick delta i en distansutbildning, har på det sättet lyckats övertygat den moderata riksdagsgruppen om att distanslärande passar alla. Även politiker! För det livslångalärandet framhöll Betty att distanslärandet är värdefullt. Den moderata riksdagsgruppen intervjuade även studenterna som deltog i den kurs de besökte. Redan studerar 20% av våra svenska studenter uteslutande på distans. En förändring i vardande? Alastair Creelman tog upp frågan varför inget stöd finns från regeringen när de alltid talar om vikten av IKT-utveckling. Lärosäten får inga pengar till utveckling och utan en fungerande samarbetsorganisation tvingas många återuppfinna hjulet runt om i Sverige. I omvärlden, Norden och Europa, satsas det på e-lärande, men inte i Sverige. I vårt land saknas en helhetssyn. Bettys svar blev att hon bekräftade den olyckliga diskrepansen mellan mål och verklighet. Men som vanligt fick vi inga konkreta svar av politiken utan bara att Betty ska initiera att frågan tas upp i regeringen. Betty uppmanade oss alla att väcka debatt om e-lärande, för tyvärr är det en ickefråga inom regeringen! På frågan om reell kompetens som behörighetsgrundande svarade Betty att regeringen kommer undersöka hur långt lärosäten kommit med validering av sökande som saknar formell kompetens för en kurs eller program.

Efter dagens Key-Note Speech och kaffepaus tog jag mig till session B3 där Ebba Ossiannilsson och Margareta Hellström  talade på tema “International benchmarking – the distance learning benchmarking club”. Föreläsningssal 4 blev snabbt ganska fylld. Uppenbarligen finns ett intresse för kvalitetsfrågor inom högre utbildning. Men tekniska problem, anslutning av dator/uppladdning av Power-Point presentationer tog tid. När allt fungerade började Ebba Ossiannilsson att definiera vad e-lärande begreppet står för. Sedan kom beskrivning av benchmarking som verktyg för att kvalitetssäkra en verksamhet. Självvärdering var nästa begrepp att sätta in i kvalitetsarbetet. Ebba beskrev hur de skapat ett verktyg för benchmarking och vilka begränsningar som finns. Gruppen skapade en “benchmarking-klubb” med deltagande lärosäten från England, Australien, Nya Zeeland, Finland och Sverige. Arbetet började med en självvärdering under ledning av en expertmoderator. Ett hundratal indikatorer togs fram. Av dessa utkristalliserades 18 kritiska indikatorer. Benchmarking utfördes sedan över nätet i en on-line matris. Med färgkoder kan användaren snabbt se vad som behöver förbättras inom kritiska områden. Arbetsgången är att först samla in indikatordata och poängsätta dessa. För framtida arbete har arbetsgruppen tagit fram ytterligare indikatorer. Intressant slutsats sprungen ur undersökningen var att incitament för lärare som ägnar sig åt e-lärande saknas. Dela med sig av kunskap och lära av varandra förhindras. Målet för arbetsgruppen är att i närtiden utveckla analysverktyget till en OER-produkt. Mer information om benchmarking Pick and Mix finns här.

Gunnar Augustsson, Mittuniversitetet, talade på temat “Qualitatively different utterances from supervisors about students’ papers”. Undersökningen bygger på analys av lärares värderingar/yttrande på studentarbeten. Undersökningen var begränsad till yttranden som återkopplats via Wordprogrammets kommentarfunktion. Analysverktyget är uppdelat i tre nivåer. Med kolumner för yttrande av typen rekommendationer, utveckling och problematisering. I dessa nivåer sorteras värderingar inom följande; kommentarer som är abstrakta. Synpunkter som har en större grad av konkretition och instruktioner som är än mer konkreta.Yttranden med synpunkter var mest frekventa med kommentarer som minst förekommande. Slutsatsen är att läraren bör minska antalet synpunkter och instruktioner till förmån för kommentarer som studenten själv får bearbeta för att förbättra sitt arbete. Utifrån studenternas synpunkter på yttranden kunde dock slutsatsen dras att många studenter behöver ett mer dynamisk förhållande till läraren.

Anders Norberg

Anders Norberg

Anders Norberg, Tillväxt Skellefteå/utvecklingsansvarig vid Campus Skellefteå var siste talare med tema “Blended learning in time and space; a new education logistics?”. England, Tjeckien, Ungern, Bulgarien, Finland och Sverige har ingått i det Intereg-arbete som Anders Norbergs presentation bygger på. Ju större distans – desto mer teknikmediering var en slutsats. Från campusförlagd utbildning Face to Face (F2F) till decentraliserad synkron videokonferens samt asynkron distanskommunikation. Intresset för undersökningen har varit att studera sammanflätningen av samtliga tekniker. Anders drog en liten dialog på tema vad menar du med “blended learning”. Här finns Wikipedias beskrivning av begreppet “Blended Learning”. Frågan uppstår – En blend av vad? Plattformar, LMS:er? Campus contra distans? Mix av kursinnehåll? Är det en kombination, blandning, lösning, syntes? Eller är det att studenten blandar själv. Är det lärarens blandning? Teknologi som brygga mellan tid och rum? Utvecklingen har historiskt gått från föreläsande via tryckt teknik till privat lärande som öppnar för diskussioner vid möten mellan lärare och student. Anders Norberg delade upp en campuskurs i en synkron del och en asynkron dito. Föreläsningar kontra indviduella studier. Vad händer då när IT-teknik introduceras? Läraren förvandlar de synkrona delarna (föreläsningarna) till asynkrona med hjälp av inspelningar. Studenterna i en blended learningkurs består av en huvudgrupp på campus samt satellitgrupper på lärcentrum och enskilda individer på arbetsplater. Alla deltar i samma klass.

Efter dagens lunch vidtog kommersiella föreläsningar. Blackboard och Pearson presenterade olika aspekter av sina produkter. Under den korta tid som återstod av dagen kunde ägnas åt att gå runt och tala med de som hade en posterutställning. Så var så dag två av Next Generation Learning till ända. Nu återstår bara den sista dag tre! En sak till – här kan du se strömmande bilder från konferensen!

Kvällshimmel Falun, Lugnet

Kvällshimmel Falun, Lugnet

Next Generation Learning 2012, dag 1

Högskolan Dalarna Lugnet

Högskolan Dalarna Lugnet

Underbar morgon i Falun, Lugnet. Sol och “lagom” yttertemperatur. Känns nästan som våren är på väg. Konferensen börjar först efter lunch. Jag har dessvärre misslyckats att hitta sessioner där samtliga talare är av intresse för mig. Det gick, som vanligt, inte alls. Trots att den här konferensen har, i mitt tycke, ett rimligt antal parallella sessioner. I Berlin, On-Line Educa 2011, var det på tok för många sessioner med splittrat innehåll. Det kändes som om jag missade över 75% av intressanta talare.

Jag registrerade mig här på NGL 2012 före dagens lunch och fick en liten tygpåse med ytterst lite tryckt material. Tycker jag är bra. Det gäller att utnyttja internet. Dock hade en av broschyrerna, en liten svart 4-sidig “Nästa Generations Lärande – Högskolan Dalarna”, inlagan uppochned klamrad! Har det gått för fort alt. för sent framme med texten? Känns lite slarvigt.

Efter lunchen höll Högskolan Dalarnas rektor, Marita Hilliges, det gängse välkomsttalet. Marita är fd. prorektor vid Högskolan Halmstad. Högskolan Dalarnas inriktning känns tydlig när Marita beskriver. Målet för Högskolan Dalarna är att bli bäst på distanslärande. Konkret handlar det om att relationen mellan studenten och läraren ska kännetecknas av närhet. Pedagogiken ska driva utvecklingen och tekniska  lösningar vara enklast möjliga. Det är en spännande resa som Högskolan Dalarna påbörjat. Marita uppmanade oss alla att ta rodret och bestämma vår egen framtid och inte förlita oss på skolpolitiken.

Marita Hilliges

Marita Hilliges

Konferensens förste Key-Note Speaker var Terry Anderson, Professor at Athabasca University och Canada Rersearch Chair in Distance Education. Jag fick klart för mig att Terry Anderson har sina rötter i Sverige och Dalarna. Athabasca University, där han verkar, är helt förlagt på distans. Man har inga studenter på campus. Man har inte ens ett campus! Terry framhöll att inom utbildningssektorn tycks vi inte ha utveckling som arbetsmodell. Gamla modeller gäller än idag. Ett problem med distansutbildning är dålig genomströmning. Men Terry Anderson tror att vana vid distansutbildning gör att genomströmningen blir bättre. Han påpekade att vi idag lever med tre olika, gamla, modeller för lärande. Behaviorist-modellen (Gagne 1965) med sina direkta instruktioner. Den kognitiva revolutionen följde (Sorden 2005). Studenten blev konsument. Studenter får möjlighet att följa upp sin egen utveckling. Idag innebär den tekniska utvecklingen att vi kan samla information från olika databaser för skapa en konkret bild av hur den enskilda studenten utvecklas. Terry Anderson är en stor förspråkare för Creative Commons. Han framhöll vidare att ett hinder för utveckling av Creative Commons och fritt uybyte av lärobjekt är att  lärare saknar bevekelsegrunder för att använda fria, bytbara lärobjekt. Slår mig att det han beskriver är “The Thank You Economy” konkretiserad inom utbildningssektorn. Terry föreslog att vi ska besöka för där finns gratis nedladdningsbara böcker om e-lärande/distansutbildning. Den sociala konstruktivistmodellen kom under slutet av 1990-talet. Kunskap blev då ett pågående samtal och en process. Studenter vill diskutera och skapa betydelse. Man lär i grupp. Det har därför kommit många verktyg för att göra det möjligt att samarbeta synkront såväl som asynkront. Lärare får ofta problem med den här formen eftersom det inte går att styra hur och vad eleverna kommer fram till. Konnektivistmodellen är den tredje, (George Siemens 2004). Det här är en modell som uppstått i internetmiljön. Den är kaotiskt, fragmenterat, icke sekvensiell och distribuerad. Studenter som skapande deltagare. Som alla bra Key-Notes gav Terry Anderson mycket att reflektera över.

Terry Anderson

Terry Anderson

Den första session jag valt här i Falun innehåller Hilde Brox, Universitetet i Tromsö, som talar under rubriken “From consumers to producers: developing digital literacy in Teacher Education through Wikipedia”. Övriga talare är Giulia Messina Dahlberg och Olga Viberg som presenterar tankar om “Who gains the leading position in online interaction? -Power shifts in the online synchronous language classroom” samt Albin Wallace som talar om “An analysis of national patterns of learning platform use by students in schools and academies”.

Efter kaffepausen inledde Giulia Messina Dahlberg och Olga Viberg sessionen jag valt. Deras arbete har utgångspunkt i att språklabb nu blivit fria i tid och rum genom webben och utvecklingen av webbkonferenssystem. 48 timmar språkträning observerades där studenterna arbetade i Adobe Connect. Frågan var om webbkonferensteknologin hindrar/försvårar synkron samverkan mellan studenter och lärare. Samt om maktförhållanden förändras med distanstekniken. Olga framhöll en finess med webbkonferens. En tyst student som plötsligt började chatta. Något som är omöjligt i en “öga mot öga” situation. Men här i webbkonferensen fullt möjligt. Ingen nyhet, men värd att addera till alla andra undersökningar som uppvisar samma fenomen. En finess med webbkonferens i språkutbildning är också att studenterna kan agera, visa kroppsspråk via bildkommunikationen. Teknologin möjliggör en förändring i agerandet. Tysta kan göra sig hörda och bli mer aktiva. Läraren är dock fortfarande dominerande, styr och leder verksamheten. Men, i webbkonferensen kan faktiskt makten förskjutas från lärare till student. Chatten är ofta studenternas kommunikationskanal. Undersökningen visade att det går att utveckla/förändra maktsturkturen och pedagogiken i klassrummet genom synkron kommunikation via webben. Alastair Creelman ställde frågan om dominanta studenter övertar lärarens roll och dominerar i “breakout rooms”. Giulia tog fram ett exempel där två-tre studenter förde en konversation i ett rum. I den gruppen försökte de två aktiva få med en tyst deltagare i diskussionen. Det intressanta var att ledningen av gruppen skiftade. Slutsatsen som Giulia Messina Dahlberg och Olga Viberg drar är att fördelen med webbkonferens i synkron kommunikation är att relationen mellan student och lärare blir närmare samt att grupperna är mindre och att student- och lärarollen förändras.

Hilde Brox från Tromsö var nästa talare. Hilde redovisade ett pågående arbete. Utgångspunkten för hennes undersökning är att Wikipedia blivit en av världens femte största sajter på nätet. I Norge använder nästan varje student Wikipedia för informationsinhämtning. Både studenter och lärare använder Wikipedia för att samla information. Och användningen ökar. Ett problem Hilde Brox framhöll är den akademiska attityden till Wikipedia som går från direkt hatisk till skeptisk. Alla använder vi Wikipedia, men vi bidrar inte och vi föraktar det! Finns här ett samband? Hildes fokus är; Varför anser vi att Wikipedia är dåligt? Om vi tycker illa om Wikipedia varför använder vi det? Hur kan vi lita på en text som vi inte vet vem som skrivit den? Hildes undersökning kopplar direkt till “the Wisdom of Crowds” vilket många har svårt att acceptera. Men Wiki gör det möjligt få studenten att gå från konsument till producent. Lära studenter att skriva och redigera inlägg i Wikipedia borde vara viktigt. Det gäller att bryta traditionella attityder. Ett annat problem är att få känner till hur en Wikipedia artikel blir till. För att få skriva i Wikipedia måste skribenten ha referenser. Nya Wiki-skribenter får en lärlingsposition som vägleds av äldre Wiki-skribenter. Hilde Brox undersökning är ett pågående arbete som kan ge intressanta resultat. Jag fick dock en NU 2010-varning; Det här var en presentation av ett pågående arbete som knappt ens börjat! Intressant att höra, men ger väldigt lite.

Albin Wallace

Albin Wallace

Sist kom Dr Albin Wallace. Bakgrunden är att i England har beslutats att alla skolor skall använda lärplattformar för att ge öka öppenhet och bättre elevprestationer. I undersökningen frågades eleverna hur de använde plattformarna. 1000 elever ingick i undersökningen främst i åldrarna 11-14 år. Undersökningen har en bred demografisk och geografisk spridning från medelklass till sämre bemedlade. Resultaten visade sig vara oberoende av elevernas bakgrund. Färre pojkar än flickor inom åldersfördelningen var flitiga svarare. Svaren undersökningen fått var följande; De flesta använde plattformen en gång i veckan. De flesta använde plattformen skolan! De flesta använde plattformen när de behövde. Tidskiftning verkade vara av mindre betydelse. I ämnen som språk och naturvetenskap användes plattformen oftare. Plattformen användes ofta för att sända in eget arbete till läraren. Minst användes plattformen av eleverna för att skapa egna projekt. I undersökningen ställdes också frågan vad eleverna upplever att lärarna använder plattformen till. Svaret var – Betygsätta hemarbeten! Mobil användning var mycket ringa! 89,7% hade ingen mobil användning. Kan bero på lärarnas upplägg av undervisningen. Intressant nog ville ett flertal av eleverna kunna styra utformningen av gränssnittet. 47% ansåg att lärplattformen var något användbar. Flertalet elever tycke det var lätt att använda plattformen. En viktig fråga var om och hur föräldrarna använder plattformen. Svaret var att elevernas föräldrar använder möjligheten mycket ringa utsträckning. Trots att intentionen var att föräldrar skulle erbjudas en bättre överblick av barnets skolarbete. Undersökningen pekar alltså på sanningen att pedagogiken styr hur en lärplattform används. Nu är fortsättningen en motsvarande undersökning i lärarkollektivet. Målet är att utveckla lärplattformar.

Det var dag 1. Nu återstår middag vid Falu koppargruva. Imorgon fortsätter NGL 2012. Här kan du se strömmande bilder från konferensen.

Next Generation Learning 2012, Högskolan Dalarna

Jag har varit alltför overksam med min IKT-blogg. Ber om överseende! Jag har under senare hälften av 2011, samt början av 2012, ägnat mig åt att dagligen lägga ut artiklar jag läst/-er på min Scoop.it. Har dock som målsättning att få tid att skriva inlägg då och då här i min “gamla” IKT-blogg. Den har, som förstått av läsare, varit uppskattad. Jag har fö. ännu en blogg. Den handlar uteslutande om fotografi. Som varit min egentliga yrkessysselsättning under stor del av mitt liv. De här aktiviteterna har upptagit en stor del av min “fria tid”.

Utsikt från mitt hotellrum på våning 12

Falun Lugnet

Anlände nyss till Scandic Hotell Lugnet, Falun, Dalarna. Fick ett rum på våning 12 med fri utsikt över staden! Hotellet ligger (nästan) “vägg i vägg” med Högskolan Dalarna här i Falun. Jag har stora förhoppningar på den här konferensen, Next Generation Learning 2012. Imorgon sätter allt igång med Terry Anderson “of Athabasca Universty fame” som Key-Note Speaker. Han ska öppna konferensen med att tala om –

“Old and New Generations of Education Pedagogy: This presentation overviews three generations of pedagogies that are used to design and support online and blended learning. It notes the many ways in which new technologies are being used to enhance all three generations and the challenges and advantages of matching effective pedagogies, with disciplinary ways of knowing and emerging technological affordances”.

Känns som en bra inledning för tre fulltecknade dagar i Falun. Jag har stora förväntningar på sessionerna här i Falun. Jag närvarade vid den stora On-Line EDUCA-konferensen i Berlin början av december 2011. Det blev en konferens som lämnade mig “oberörd”. Möjligen att jag “valt fel” sessioner av besöka. Men den konferensen blev i stora drag ett återupprepande av vad som förmedlats på konferenser de senaste fem åren. Inget nyskapande, inget nytänkande. Möjligen att jag är alltför gammal. Har hört, sett och prövat det mesta.

NGL2012 entre

När det gäller konferensen, Next Generation Learning 2012, vid Högskolan Dalarna, har jag bara synpunkter på att sessionsansvarigas “Abstracts” levererades till min e-poståda först i söndags, 19 februari, 2012, klockan 12:08:24. 48 timmar före konferensens början! Det är för sent. Jag hinner inte läsa genom alla “Abstracts” för att avgöra vilka sessioner som är intressanta för mig. Ikväll sitter jag i hotellrummet för att avgöra vad som är av intresse för mig.

Den 17 februari kom ett “välkommen till konferensen” från konferensledningen. Inte alltför sent, men det kändes ändå – sent.

Jag återkommer med rapport från konferensen.

 

Kort video om studenters syn på lärares IKT kunnande

Webbtidningen The Chronicle of Higher Education publicerade torsdagen den 9 augusti en kort video där fyra studenter ger sin syn på lärares tekniska skicklighet när det gäller att hantera IKT-teknik. I den korta videon, 9 minuter, framför studenterna i USA samtliga synpunkter som jag hört i åratal från många studenter här i Sverige. Även i rapporter publicerade under åren finns exakt samma synpunkter från studenterna. Jag undrar ängsligt, varför har inget hänt?  Se, hör och begrunda.

En sak till; Videon är gjord med Google+ “Hang Out” som mötes- och inspelningsplattform. Du kan alltså se Google+ i praktiskt bruk. Kul!

Om du vill “hålla koll på” vad jag just nu hittat och läser på webben kan du besöka min “Scoop.it” sida. Där samlar (nästan) dagligen intressanta artiklar och videos som jag hittar på nätet.

Konsten att producera lärobjekt

Bland de nya artiklar och avhandlingar som dyker upp har kommit ett intressant Norskt bidrag. ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning”, Høgskolen i Gjøvik (HiG). Rapport utförd och artikel skriven av Fred Johansen, Astrid Stadheim og Nina Tvenge, Høgskolen i Gjøvik. Likt Lars Haglunds och Lena E Johanssons enkätundersökning ”Studenter om studier på distans” ansluter den här artikeln om lärobjekt till kunskapsmassan om ”hur studenter och lärare upplever ny digital förmedlingsteknik”.

Vid Høgskolen i Gjøvik har man under fyra år följt och intervjuat både lärare och studenter hur de upplever ny digital förmedlingsteknik, dels på distans och dels i konventionell campus undervisning. Eftersom Gjøvik är en teknisk högskola är de ämnesområden man undersökt matematik, fysik och kemi. Resultaten är inte överraskande. På gott och ont bedömer jag att slutsatserna väl stämmer med liknande undersökningar utförda dels i Europa dels i USA och Australien. Ur den läsvärda rapporten ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning” saxar jag följande;

Faglig ansatte har tradisjonelt sett på utvikling av undervisningsmateriell som en viktig del av sin formidlingsvirksomhet. Den teknologiske utviklingen innen IKT har medført nye muligheter både for utvikling, produksjon og distribusjon av forskjellige typer undervisningsmateriell. Den har også bidratt til at studentene i større grad kan tilegne seg fagstoff på egen hånd. Denne rapporten ønsker å belyse produksjon og bruk av digitale læringsobjekter hos både fagansatte og studenter på Høgskolen i Gjøvik (HiG)”.

De verktyg som lärarna använt är, förutom PowerPoint, iSpring, ett program som skapar Flashfilmer av en PowerPoint presentation på samma sätt som Adobe Presenter. En elektronisk interaktiv whiteboard, Sympodium (numera Smart Technologies), som också erbjuder inspelningsmöjlighet av det som händer på tavlan synkront med föreläsningen/lektionen. Camtasia ett program för att göra skärminspelning med tal av undervisningsavsnitt. I stort har 500 produktioner skapats av lärarkollegiet under den tid undersökningen pågått.

Studentene er positive til ny teknologi, og over halvparten ønsker mer bruk av synkron og asynkron teknologi til sine studier. Lærerne gir uttrykk for at ny teknologi har ført til en pedagogisk merverdi ift. undervisningen. For å lykkes, må imidlertid lærerne ha et godt nettpedagogisk støtteapparat samt god infrastruktur”.

Inga nyheter! Önskemål från lärarna om att få stöd genom en utbyggd infrasturktur vid lärosätet är ett alltför väl känt faktum. Men som lärosäten ofta förbiser. Man stödjer heller den kända, konventionella pedagogiken och didaktiken. Det är svårt att förändra väl etablerade memer. I det här sammanhanget citerar atikelförfattarna Johnson och Mac Elroy ur artikeln ”The Changing Role of the Teacher in the 21st Century”;

”- An effective teacher is not someone utilizing the methods and initiatives of 1965, but rather embracing the culture of 2010 and adapting to the needs of students today. The effective teacher will connect the art and science of teaching to make the learning environment relevant and applicable for her students.” (Johnson og McElroy s 10.)

Så kommer Fred Johansen, Astrid Stadheim och Nina Tvenge in på den idag ständiga frågan – Digital kompetens. Vad är det? Så här sammanfattar artikelförfattarna det hela;

Å beherske teknologien i seg selv er ikke nok; lærerne må også besitte digital kompetanse generelt. Mer konkret er pedagogisk digital kompetanse et relevant begrep. Wølner (Karlsen & Wølner 2006) definerer pedagogisk digital kompetanse som å

  • ha oversikt over ulike typer digitale medier som ressurs
  • kunne se muligheter og tenke nytt i forhold til bruk av digitale redskaper i undervisningen
  • kunne planlegge bruk
  • kunne integrere digitale medier naturlig inn i fagene
  • kunne vite hvordan tekniske ferdigheter kan uttrykkes i en pedagogisk sammenheng
  • kunne legge til rette for bruk av digitale medier i læreprosessen”

En bra sammanfattning, i mina ögon.

I sammanfattningen av undersökningen fäster författarna fokus på en viktig faktor vid produktion av digitala lärobjekt – ”Når er det bra NOK?”. Det här borde vi alla som arbetar med IKT ha som ledord. Ofta överarbetas produktioner till nivåer som är lika med reguljära TV-sändningar, till vilken nytta för målgruppen, pedagogiken? Intressant är att lärarna ser ett mervärde i att föreläsningarna kan finnas tillgängliga som inspelningar på nätet. Studenterna ser ett ökat pedagogiskt värde, de kan repetera för bättre förståelse av centrala punkter i föreläsningen. Lärarna ser ett mervärde av inspelningar även för campusstudenterna eftersom lärartid frigörs för handledning och fördjupning, tid som annars skulle upptas för repetition av aktuella delar från föreläsningen.

I artikeln finns en annan, i mina ögon, intressant notering;

Problemstillingen ble omhandlet spesielt i en oppgave knyttet til et pedagogisk utviklings- prosjekt ved høgskolen (Torjussen et al. 2009), der konklusjonen ble at økt tilgang til video- forelesninger og annet digitalt læringsmateriale neppe ville redusere fremmøtet av studenter på campusforelesninger. Vi har også registrert at det i miljøer som arbeider med universell utforming og tilrettelegging for studenter med lese- og skrivevansker, opplever det motsatte. Ved at studenter som trenger noe tilrettelegging først får se gjennom forelesningene på nett og dermed forberede seg til campusforelesningen, vil denne gi økt motivasjon for fremmøte. Dette spørsmålet ønsker vi imidlertid å arbeide videre med”.

Jag har och kommer alltjämt med den drucknes envishet att hävda att campusstudenterna inte kommer att fly i horder från ”live”-föreläsningar om dessa spelas in och publiceras. På samma sätt som att TED Talk-föreläsningarna alltjämt går för utsålda hus till dyra platsbiljetter trots att samtliga föreläsningar finns tillgängliga gratis på nätet. Det handlar om olika målgrupper med olika behov och incitament.

Som förväntat kommer nedanstående synpunkter från studenterna;

  • «Teknologien fungerer bra, men kan ikke brukes på jobben på grunn av brannmur.»
  • «Bra kvalitet på det som ligger på web.»
  • «Kjemiforelesningene er veldig fokuserte og ryddige.»
  • «Du kan spille forelesningene så mange ganger du vil.»

Så författarnas slutsats;

”Ut fra tilbakemeldingene kan vi imidlertid ikke si noe sikkert om hvilke verktøy eller meto- der som studentene opplever gir best læringsutbytte.
Det vil være interessant å følge utviklingen videre for å se hvordan studentene forholder seg til slike læringsobjekter når nyhetens interesse er over.
Vi vil også se nærmere på hvilke strategier studentene benytter seg av i forhold til å ta i bruk digitale læringsobjekter, både som nettstudent og som campusstudent”.

Jag håller med om att mycket mer forskning behövs i området. Vi har bara börjat skrapa på ytan. Slutsats – En bra rapport som styrker mina memer iaf.

“The future is already here. It’s just not evenly distributed.” – William Gibson

Studenter om studier på distans – en rapport från Karlstad Universitet

Jag har under många år efterlyst kvantitativa studier rörande, främst, distansstudenter jämförda mot campusstudenter. Nu har det kommit en första rapport, i en serie, från Karlstad Universitet. ”Studenter om studier på distans, resultatet av 1 616 studentenkäter utförda 2007 till 2010”, sammanställda, redovisade och analyserade av Lars Haglund och Lena E Johansson vid Karlstad Universitet, Karlstad University Studies 2011:19.

Jag är tacksam för att det publiceras några rapporter av den här arten alls. Även om jag kan vara ”grinig” och notera att de programutbildningar som valts har enligt min privata empiri höggradigt motiverade studenter generellt. Det är främst vårdutbildningar som studerats. Å andra sidan kan invändas att det är i dessa ämnesområden Karlstad Universitet driver programutbildningar på distans. Svarsfrekvensen varierar, som förväntat, högst avsevärt, men det redovisas som många andra punkter i den, som jag ser det, gedigna rapporten. En annan intressant del av rapporten är att den också inkluderar lärcentrum och hur studenterna upplever och bedömer den verksamheten.

Det går alltid att invända ”att som man frågar får man svar”. Förvisso kan jag ha synpunkter på en hel del frågeformuleringar och varför frågan överhuvud ställts. Men som helhet är jag mycket tacksam för att rapporten realiserats. Den innehåller dessutom all information som behövs för att andra lärosäten i vårt land ska kunna sätta upp liknande enkäter och så småningom kan vi få en databas över hur studenter upplever och genomför distans- jämförda mot campusutbildningar i samma ämne och program eller kurs. Intressant är att se hur studenter som har erfarenhet av båda former av utbildningar jämför de båda förmedlingsformerna. Den uppdelningen gör dock inte den här rapporten.

De slutsatser författarna drar ur enkäterna är i stora drag de samma som står att läsa i de få enkäter som genomförts från sena 1900-talet och framåt! Jag får återigen sanningen att distansutbildningar är mer informationskrävande redan från ansökningsskedet, inför valet av kurs eller program. Det behövs mer detaljerad information. Viktigt för den sökande är att understryka om det förekommer obligatoriska möten vid lärosätet, hur många möten det är under programmet/kursen, plus om det finns övernattingsmöjligheter till rimlig kostnad vid lärosätet. Självklarheter, men pinsamt ofta missas de här punkterna av våra lärosäten.

Intressant är den generella slutsatsen man drar i rapporten att distansstudenten är mer nöjd än campus kollegan! Vilka faktorer kan spela in? Är läraren vid distansutbildningen mer engagerad, bättre än campuskollegan? Eller är det så att den lärare som undervisar både på distans och campus upplevs som skickligare av distansstudenten eftersom den utbildningsformen befolkas av äldre, yrkesarbetande, ofta kvinnor med hemmavarande barn? Med andra erfarenheter och förväntningar än campusstudenten? Det är dock en helt annan undersökning. Men nog så viktig.

Jag hoppas att andra lärosäten genomför liknande enkäter under kommande år och att en sammanställd analys och rapport görs som inbegriper hela riket. Inte för att ett enskilt lärosäte ska kunna framstå som ”bäst”, utan för att se om vi har skillnader i resultat relaterat till arbetssätt. Dels hur ”nöjd” studenten är, dels hur god genomströmningen varit i de undersökta programmen och kurserna. Är genomströmningen generellt dålig på distansutbildningar? Skiljer sig ämnesområden åt? Bidrar lärcentrumförläggning till bättre genomströmmning? I sin förlängning väcks frågor som; När vi examinerar studenterna förfar vi på samma sätt med campus- som med distansstudenten? Blir resultatet bättre för distanstudenten om vi använder oss av en helt annan pedagogik och didaktik jämfört med campus? Det finns ändlöst mycket mer att studera!

Google+ – Don´t be evil – nu med videokommunikation

Så har, under viss medial uppståndelse, åtminstone i ”nörd”-kretsar, Google+ introducerats och inbjudna håller just nu på, när jag skriver dessa rader, att utforska vad den här utvecklade formen av social kontakt och samverkan kan användas till. Egentligen  handlar det ”bara” om att deltagare kan kommunicera med bild och ljud synkront över webben. Ingen revolutionerande nyhet! Men så fort Lawrence E. Page och Sergey Brin (skaparna av Google) gör någonting, väcker det uppmärksamhet. Personligen  har jag väntat på någon form av video-/ljudkommunikation i realtid alltsedan Google köpte svenska webbkonferenssystemet Marratech.

Jag blev inbjuden till att delta i användningen av Google+, Beta-versionen. Men när jag skulle utnyttja inbjudan var kvoten av ”testare” redan fylld! Jag fick vänta. Under väntan tittade jag på ”teknik-webb-informatören och Net Casting pionjären” Le Laportes Twig-sändning den 29 juni  ”Inside Google+”. I den sändningen deltog professorn i journalistik och författaren till ”What Would Google Do?”, Jeff Jarvis, samt teknikinformatören, bloggaren från smarterware.org, Gina Trapani. Ansvarig för produktutveckling av Google+ Bradley Horowitz samt Vic Gundotra också från Google hade båda lockats att delta i sändningen en kort stund av ingen mindre än Jeff Jarvis. Dessutom fanns en hel del andra deltagare uppkopplade i Google+ som var och en kopplades in under sändningen.

Vic Gundotra berättade om bakgrunden för utvecklingen av Google+. Drivkraften var det upplevda behovet av att deltagarna på Google har ett behov av att kunna ”se” varandra. Inte bara kommunicera med textmeddelanden och chatt. Redan tidigt i sändningen visade det sig att Google+ lider av samma bandbreddsproblem som Adobe Connect (förväntat eftersom båda systemen bygger på internetkommunikation). Ljudet är hackigt och stundtals omöjligt att höra. Det som Vic Gundotra påstod skiljer Google+ från övriga system är att medlemmar i Google-familjen kan skapa sina egna ”Kretsar” med de deltagare som är aktiva på Google. Deltagar i dina ”kretsar” kan du bjuda in till ”Hangouts”, skapa gruppvideoplatser. Platser dit du bjuder in vänner, släkt, intressanta personer du följer, att delta med bild och ljud i realtid. Finessen med ”kretsar” är att bara de personer jag har i en krets kan se och höra vad som pågår där. Google+ erbjuder alltså en mer ”privat” kommunikation än konkurrerande system. På en ”Hang Out” kan jag lägga in samtliga medlemmar i alla mina kretsar om jag så önskar. Där kan ett mer eller mindre ”publikt” samtal pågå. I övrigt finns ”flöde”, en plats där jag, som på Facebook, kan skriva in mina tankar, tips, vad jag gör osv. samt se vad alla som jag har i mina kretsar skriver, givetvis. Direkta textmeddelanden kan även sändas ”privat” till specifik deltagare i någon av mina ”kretsar”.

Frågan är hur jag kan bjuda in icke medlemmar på Google för att delta i en ”krets” eller bara delta i en ”Hang Out”. Går det att ”migrera” exempelvis en person jag följer på Twitter till Google+? I sin förlängning hamnar den här frågan i paketet ”kan jag använda Google+ i undervisning?”. Jeff Jarvis hoppas att så ska bli fallet. Men i den här ”Beta”-provversionen av Google+ finns restriktioner för hur jag på ett enkelt sätt ska kunna ”migrera/associera” andra personer till mina ”kretsar”. Alla måste vara Google-registrerade i dagsläget. Bekymret och hindret för användning inom utbildningssektorn, som jag ser det, är bristen på tillgänglighet, användbarhet och enkelhet i Google+. För även om jag med en ”enkel drag och släpp”-rörelse kan addera deltagare i mina ”kretsar” så stannar enkelheten där, inom Googlesfären! Dessutom saknas just nu någon form av enkel koppling till Google Docs. En koppling som jag ser som ett absolut krav för en framtid inom utbildningssektorn för Google+. Men, redan har en lärplattformsaktör meddelat att företaget kommer att integrera Google+. Det är Desire to Learn som i sin Learning Suite 9.4 kommer att erbjuda en länk till Google+. Notera – en länk, inte en integration av Google+! Som jag ser Google+ just nu, är plattformen som ”Facebook”, men med bild och ljud, när jag så önskar. Varken mer eller mindre. Jo, jag kan hålla gruppmöten. Men saknar möjlighet att dela dokument, förmedla en PP-presentation eller en video. Kort sagt, Adobe Connect 8 är alltjämt ett av de självklara valen för utbildning, som jag ser det. Elluminate (som numera är en del av Blackboard) och Citrix Go to Meeting är andra bra webkonferensval.

Självfallet har Mark Zuckerbergs Facebook svarat på Google-attacken mot den egna sociala plattformen och introducerar en ”Skype”-integration i Facebook. Facebooks Skypeversion kommer att dölja sig i den nu designmässigt omarbetade chatt-rutan. Där kommer, i den övre listen, att finnas en videokameraikon. Klicka på den och ett Javascript laddas ner och du kan koppla upp dig mot den person du chattar med. Förutsatt att den personen har webkamera och mikrofon. Men det kravet gäller samtliga webkommunikationssystem med bild och ljud. I Facebook lösningen contra Google+ ligger en enkelhet i handhavandet. Finessen är att du via Facebooks användarlista i chatt snabbt kan upprätta en uppkoppling öga mot öga. Gruppchatten är dock inte användbar hos Facebook. Där har Google+ ett övertag – ännu. Vi kan bara spekulera i vad Microsofts uppköp av Skype kommer att innebära för Facebook. Fördelen med Skypes integration i Facebook är uppenbar. Genom samverkan med Facebook får företaget tillgång till en gigantisk mängd potentiella nyttjare. Redan nu finns Facebooks sökresultat i Bing – Microsofts webläsare. Ett tecken i tiden på ett närmande Facebook – Microsoft? Dock är min uppfattning av Bing att det är en ”patetisk” webläsare, åtminstone i svensk tappning. Google Chrome är en fullständigt överlägsen webläsare enligt min mening och erfarenhet. Den fungerar som en bra aggregeringsplattform och jag kommer direkt, med ett enda klick, in i Google+. Jag når även mina bloggar, som jag har i Blogger (Googles bloggmall), direkt via inloggning en enda gång i Chrome. Förutom alla andra associerbara sajter som jag laddat in i Chrome.

Jag bedömer att båda webvideosystemen, som de är utformade idag, inget har att tillföra utbildningssektorn. Mer än att de är gratis! Och gratis är förvisso gott, även om tillgänglighet, användbarhet och enkelhet är gravt begränsad. Jag är starkt skeptisk till både Google+ och Facebook Skype inom utbildningssektorn.

Vill du veta mer om Google rekommenderar jag Steven Levys nya bok ”In the Plex – How Google thinks, works and shapes our lives”.  Av Levys bok framgår att Googles företagsstruktur är fragmentiserad. Företaget har svårt att skapa synergieffekter mellan olika produkter som man redan har och som tas fram. Varje projektgrupp jobbar för sig. Resultatet blir fragmentisering och produkter som i stort bara passar ”nördar”. Personer som ser det som en utmaning i att försöka ”förstå” och använda en produkt. Ett exempel är fiaskot Google Wave som ytterst få förstod sig på. Jag lyckades aldrig använda den plattformen. Här skiljer sig Google dramatiskt från Apple och Steve Jobs ledord – användbarhet, enkelhet och tillgänglighet.

Om fusk och kontraproduktiva incitament

Mitt i högsommar och semester dyker det upp en och annan intressant artikel i några av de bloggar jag följer. En bloggare jag uppskattar och vars (hitintills) två böcker jag slukat med stor behålling är professorn i psykologi och beteende ekonomi vid Duke University, Durham, North Carolina,USA, Dan Airely. Hans forskning och artiklar är ofta mycket intressanta eftersom de tillför helt andra slutledningar än vad som är “konventionen” i vår akademiska diskurs. Dan Airely ifrågasätter våra vanligaste “memer“. Givetvis i förhoppningen att kunna generera nya, livskraftiga “memer”. Eftersom jag alltid är skeptisk till “vedertagna sanningar”  följer jag med intresse Dan Airelys verksamhet i USA.

I sin blogg har Dan nu publicerat en intressant och tankeväckande text, “Teachers cheating and incentives” om fusk och om hur incitament för lärare kan få motsatt verkan mot det tänkta och förväntade. Dan utgår från en berättelse från ev VD vid ett företag där man fick ett kontraproduktivt resultat genom att fokusera alltför hårt på prestationer och belöningar i samband med dessa. Dan har tidigare påpekat att exempelvis höga bonusar för chefer inte alls leder till bättre resultat för företaget på sikt. Utan har ofta motsatt effekt. De som får sina bonusar fokuserar mer på att få ännu högre bonus än på den verksamhet man är satt att driva. Egen vinning är dessvärre inte lika med framgång för verksamheten! I det här fallet insåg medarbetarna snabbt vad som skulle utgöra måttstockar för prestationen så man satsade på dessa områden. Till förfång för verksamheten i stort. Just det här fenomenet känns alltför väl igen inom utbildningssektorn när man mäter uppnådda prestationer med centrala prov. Hur ofta “stjäls” inte proven och alltför ofta tränas studenterna/eleverna på hur man ska lösa de specifika provsvaren. Helt enkelt eftersom det blir en “tävling” där det gäller för enskild elev/student, lärare, skola och lärosäte att bli ha flest elever/studenter som “bäst”  löser de specifika proven. Om så elevens/studentens resultat kopplas till fördelar för den enskilda läraren, ja då har vi öppnat “Pandoras ask“.

I sin förlängning finns också det ökande fusket som tycks öka i samband med att informationen på internet blir allt mer allomfattande. Eller är det bara ett resultat av att vi skaffat allt bättre instrument för att avslöja kopieringar av textmassa? Hur som, i Dan Airelys artikel finns en kommentar från en “MisChef” som länkar till en annan intressant bloggartikel. En artikel som är borttagen från dess orginalplats, men som finns kvar i Googles allomfattande arkiv plus som vidarepost i aggregeringsbloggen “The Best Article Every Day“. I det här fallet bedömer jag nyttan av att texten finns kvar som ovärdelig eftersom innehållet verkligen är något som vi alla måste ta ställning till. Ibland är det en fördel om en publicering på webben är “för evigt”! Artikeln från bloggen Behind the enemy lines av Panos Iperiotis, Associate Professor vid Stern School of Business, New York University, innehåller en tänkvärd artikel, “Why I will never pursue cheating again“, från en lärare (Panos Iperiotis) som dels drabbats av upptäckten att studenterna i allt större utsträckning “fuskar”. De kopierar stora textmassor och redovisar inte källan man tagit texten från. Till detta kommer att lärare med få fuskare belönas ekonomiskt på Universitetet ifråga. Innebär att förutom problemet med “fuskare” drabbades dessutom den läraren med att löneutvecklingen stoppades. Han presterade dåligt, hade många fuskare! Men han avslöjade många “fuskare” vilket var ett annat mål, dock utan ekonomiskt incitament. Stämmer till eftertanke!

Här har alltså ett eknomiskt incitament återigen varit kontraproduktivt! Men artikeln hos Dan Airely likt den av författaren Panos Iperiotis nedtagna artikeln pekar på ett fenomen som är mer omfattande, är aggregering av kunskap akademiskt rumsrent. Det är väl så att eget skapande, originalitet är bättre än att hitta och förmedla väsentlig kunskap? Eller? Är forskning att samla relevant information och bara redovisa den? Eller måste det till ett sammanfattande arbete av texterna? Industrin behöver i allt större utsträckning kunniga “sorterare och förmedlare av relevant information från webben”. Som jag ser det måste vi tänka om när det gäller “fusket” annars kommer den polisiära delen av lärarens arbete att ta överhanden. För som Michael Heller i “The Gridlock Economy” framför är samverkan och nätverkande nödvändigt för företag att blomstra i 2000-talets informationssamhälle. Slutsatsen för mig blir att de som samlar “bästa” informationen är nödvändiga för samhället. Att gå från ett industrisamhälle till ett informations dito kräver stora ansträngingar för att skaffa oss nya memer som har större överlevnadskraft i den “underbara nya tid” vi lever i. Tyvärr hänger inte utbildningssektorn med i utvecklingen. Jag upplever, dessvärre, att klyftan bara ökar!

“You cannot solve a problem with the same level of thinking that created it.”
Albert Einstein