Next Generation Learning 2012, en eftertanke

Nu har det förflutit drygt 24 timmar sedan jag åhörde den, för mig, sista workshopen vid Högskolan Dalarna, Falun och Next Generation Learning 2012 konferensen. Så det är hög tid att teckna ner några reflektioner från konferensen nu när intrycken”sjunkit in”.

Hemkommen till Västkusten dök en intressant och tänkvärd text upp från England. “The manifesto for teaching online” från University of Edinburgh. Hade varit roligt om det kommit till Next Generation Learning 2012 eftersom en hel del i framtiden, vare sig vi vill det eller ej, handlar om lärande på behörig distans från ett lärosäte. Något som framgick av de flesta “Key-Note Speakers” i Falun. Här har du chansen att titta genom manifestet innan du läser vidare i min text.

Retrospektivt var höjdpunkterna för mig Terry Andersons “Key-Note”, Dan Peters (från Blackboard) presentation av mobilt lärande samt Ebba Ossiannilsson och Alastair Creelmans OERopoly. Plus, naturligtvis, samtalen med kollegor och vänner vid andra lärosäten och utbildningsinstanser. Det sociala sammanhanget är den stora vinsten med konferenser. Göran Lindgren, från Högskolan Gävle, fick mig att inse att jag missat en konkret och givande session – Satish Patel, Umeå Universitet, som talade under rubriken “Frameworks for online course design”, för att här nämna ett exempel.

Vad jag till stor del saknade i Falun, såväl som i Stockholm vid NU 2010, var rapporter om konkreta erfarenheter från användningen av IKT i utbildningsvardagen. Med konkreta råd för en bättre användning av IKT. Att lägga tyngdpunkten på forskning är bra. Men jag efterlyser mer rapporter och studier av tillämpad forskning. Det är först i tillämpningen forskningen, som jag ser det, får sitt riktiga värde. Som i Stockholm vid NU 2010 var de mest spännande studierna de som ännu inte genomförts, utan bara påbörjats. Som Hilde Brox, Universitetet i Tromsö, i sin just påbörjade undersökning av Wikipedia i undervisningen. Just i det här arbetet framkom att vi har alltför många industrisamhälleförankrade memer som styr våra attityder till “okända” grupparbetsformer i utbildningssammanhang såsom Wikipedia.

Tyvärr kände jag att flera “Key-Notes” var ett försvar för den “klassiska industrialistpedagogiken” och en “överskeptisk” inställning till nya kommunikationsformer som läsplattor, datorer och internetsökningar i utbildningen. Några inlägg i efterföljande diskussioner fick inslag av en “von oben attityd”. Exempelvis att elever inte lär sig historia genom att surfa på nätet. Vem har påstått det? Att kommunpolitiker förser skolor med bärbara datorer eller surfplattor betyder inte att de är naiva och tror att tekniken löser alla problem. Det kan snarare vara så att politikerna förutsätter att lärarkollegiet ska använda tekniken på ett klokt, pedagogiskt sätt. Men det är där det brister!

Lärare är inte mer än människor. Vi alla är uppvuxna och uppfostrade i den industrimodellerade skolan. Det är ohyggligt svårt att lära oss av med alla, för oss, självklara metoder. Inredningsarkitekturen är också den en spegel av industrisamhället. En leder verksamheten, resten utför (ofta) individuellt arbete. Jag såg ett exempel på flexibel skolsalsinredning i en video från USA. Där kunde jag se hur stolar på hjul med skrivplattor kunde rullas runt i rummet för att skapa grupparbetsbord såväl som skolsalssittning(!?) och läraren hade alltjämt sin egen kateder! Hur progressivt och uppmanande till nyskapande är det? Många ifrågasätter grupparbete eftersom individuellt studerande anses “kvalitativt bättre”. I tystnad och med koncentration sker kvalitativt kunskapsskapande. Men jag, likt några till, ifrågasätter den här memen.

En besvikelse var återigen att de forskningsrapporter som jag åhörde egentligen bara var en bekräftelse på det jag tog till mig under 1970 och 80-talen. Kanske är jag för gammal för konferenser kring pedagogik och lärande? De nya och radikala tankarna och forskningsrapporterna får jag via internet! Därför är Anette Q Pedersens, Köpenhamns Universitet, tanke att konferenser som vi känner upplägget – förlegat. Varför inte förlägga konferenser “on-line”?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *