Monthly Archives: August 2011

Sociala medier och ny litteratur

Jag har under våren och sommaren läst in, nej egentligen lyssnat in, lite litteratur om internet i allmänhet och sociala media i synnerhet. Eftersom jag har långa transporttider till och från Högskolan Halmstad (2 hr) fördriver jag de dagliga transporterna med att lyssna till audioböcker. Mina ljudböcker köper jag via iTunes och Audible.com. De böcker jag köper sorteras med automatik in i mitt iTunes bibliotek av musik, föreläsningar, podcasting och ljudböcker. Praktiskt, tillgängligt och enkelt. Därför håller jag mig till Apple.

Bokomslag

Steven Levy, In the Plex

Upptäckte i våras att viss litteratur om web 2.0 nu börjat dyka upp. Jag fann den rykande färska “In the Plex – How Google Thinks, Works and Shapes our Lives”  av Steven Levy (publicerad 2011-05-12). Boken belyser Google och dess upphovsmän Larry Page och Sergey Brin. In the Plex fokuserar på ledarskapet i den i dag världsomspännande koncernen Google. En verksamhet som tog sin början i ett studentrum, flyttade till Stanford universitetet för att senare flytta till en lägenhet och eget kontor. Känns som en dramturgiskt korrekt “framgångssaga” från USA. Som förväntat hade de två upphovsmännen svårt få omvärlden att tro på affärsidén – att söka adresser till aktörer på internet. Ingen på Stanford trodde på idén, men deras första sökmotor BackRub fick universitetets nätverk att bryta samman av belastningen när omvärlden ville utforska internet. Det som fick fart på verksamheten var faktiskt ett par välsituerade privatpersoner i Stanford som helt enkelt skänkte de två datanördarna Larry och Sergey ett ringa startkapital. Med ett magert startkapital byggde de två upp verksamheten genom att  köpa utrangerade datorer som de kunde använda som servrar till sökmotorn. Den stora “företagshemligheten” ligger inte i hårdvaran utan i mjukvaran, sökmotorn. Hur den sökte av nätet var för sin tid unikt.

Google, som företag, har skapat en speciell kultur som författaren till In the Plex, Steven Levy, förklarar med att båda grundarna är Montessoriskolade! Genom Montessoripedagogiken har Larry och Sergey tillägnat sig ett ifrågasättande förhållningssätt samt målmedvetenheten att genomföra det de tror på, oberoende av omvärldens attityd och regelverk. Boken analyserar och värderar hur ledarskapet hos Google bedrivs. Det slår mig vid lyssningen att  Google är en av de verkligt udda företagen när det gäller anställning, personalpolitik och struktur. In the Plex gavs ut tidigt i år och redan kan den senaste tidens utveckling ha förändrat Steve Levys slutsatser. I och med att Google lagt ett bud på Motorolas mobiltelefonverksamhet, för att (troligtvis) komma åt patent, har företagets “Don´t be evil” kultur fått sig ytterligare en törn. Från öppenhet mot en allt större slutenhet. Trots Mototrolaköpet upplever jag Google som det till informationssamhället mest anpassade jämfört med Apple och Microsoft. Där Microsoft är ett företag vars struktur tillhör 1900-talets industrisamhälle och Apple placeras någonstans mitt emellan – ett transcenderande företag. Undervisar du i ledarskap och/eller entreprenörskap föreslår jag att du studerar den här boken. Den har goda idéer att förmedla. Exempelvis att alla medarbetare ska ha tid att utveckla sig själva och sina egna idéer på arbetstid (20% av arbetstiden). Jobbet ska vara roligt, stimulerande och utvecklande. Baksidan av strukturen och kulturen på Google, om jag får tro Steven Levy, är att verksamheten blir fragmenterad. Det märks genom att Google tar fram olika produkter och tjänster oberoende av varandra. Företaget missar synergieffekter! Paradexempel på misslyckade produkter/tjänster är Google Wave som ytterligt få kunde förstå (inklusive undertecknad) hur det skulle användas. Motsatsen till den här “fria” kulturen och ledarskapet är Apple. Där Steve Jobs med järnhand styr så att produkter och tjänster i största möjliga utsträckning stödjer och nyttjar varandra (Carmine Gallo, “Innovation Secrets of Steve Jobs“).

Bokomslag

Gary Vaynerchuk, The Thank You Economy

Den andra boken är inte lika färsk som In the Plex. Det är “The Thank You Economy” av Gary Vaynerchuk (publicerad 2011-01-20). Om In the Plex handlar om förtagsstruktur och ledarskap handlar Gary Vaynerchuks bok om hur han själv  byggt upp sin vinhandel, Wine Library, en näthandel, genom att använda sig av sociala medier på ett klokt sätt som stödjer verksamheten. Tyngdpunkten ligger på hur sociala medier kan och ska användas av företag och organisationer. Just den här delen har relevans även för oss som arbetar på lärosäten. Informationsavdelningar såväl som ledningarna vid våra lärosäten, men även myndigheter, borde noga läsa och begrunda den här boken. Jag ser boken som en av de centrala bidragen till hur sociala medier fungerar.

Ett genomgående fel företag gör när de utnyttjar socialt media är att marknadsavdelningarna ägnar sig åt marknadsföring. Helt fel! Resulterar i bästa fall i bortkastad tid att författa inläggen. Vad Gary Vaynerchuk fastslår, med stort eftertryck, är att sociala medier är en “1 on 1” kommunikation (möjligen också en B to B kommunikation). En till en kommunikation mellan individer och företag. Det har ingenting med marknadsföring att göra! På sociala plattformar som Facebook, Twitter, Google+ och liknande fora handlar det om att individer samtalar med individer. Som jag läser och tolkar Vaynerchuck skulle ett lärosäte som vill verka på socialt media agera så här; I antagningsbrevet som skrivs på ett personligt sätt informeras om att på exempelvis Twitter, Facebook eller Google+ finns möjlighet att kommunicera studenter i programmet/kursen. En grupp eller Hashtag finns redan för programmet eller kursen. Därefter hålls den sociala plattformen under uppsikt. Så fort en synpunkt, klagomål eller fråga som rör lärosätet dyker upp går verksamhetsansvarig in (huvudlärare eller administratör) och deltar i diskussionen. Men på ett sätt som inte är myndighetsutövande (!) utan ett samtal individ till individ. Det må kännas ovant, men är en effektiv metod om jag ska tro författaren till “The Thank You Economy”. Om problem, klagomål, synpunkter snabbt kan redas ut, tas hänsyn till eller bidra till verksamhetens utveckling, då har socialt media fungerat på rätt sätt och fyllt sin egentliga funktion.

Den här synen på sociala medier står i motsats till att lärosäten är myndigheter och ägnar sig åt myndighetsutövande. Att vara personlig och individanpassad finns inte “på kartan”. Alla ska behandlas lika och på så sätt ska verksamheten bli “transparent”.  Personligen är jag djupt skeptisk till den här “svenska” attityden. Å andra sidan har jag en känsla av att skandinaviska studenter i allmänhet och svenska i synnerhet, (ännu) inte agerar som i USA. Där kan en individ med socialt media skapa en stormvåg mot ett företag eller en verksamhet. Datortillverkaren Dell vet vad som kan hända. “Dell Hell” höll på att bli slutet för Dell.  Kritiken rörde den undermåliga service och produkter som Dell erbjöd sina kunder. Ett snabbt agerande på sociala medier lyckades vända attityden mot företaget. Resulterade i att Dell byggde om serviceorganisationen och höjde kvalitén på produkterna. Så lyckades Dell rida ut stormen och bli en av datormarknadens största aktörer. I Sverige är det svårt att skapa liknande stormvåg. Våra “memer” förutsätter att det finns en myndighet som “skipar rättvisa”. Dock, det mesta tyder på att vi går från kollektiva lösningar mot genomgripande individualisering. Sociala medier är individanpassade! Därför tillhör de framtiden.

Bokomslag

Jeff Jarvis, Public Parts

Jag väntar nu ivrigt på att Jeff Jarvis (författare till What Would Google Do?), ska släppa sin nya bok “Public Parts“. Den boken handlar om det privata och offentliga – industrisamhället och informationssamhället. Informationssamhället driver fram ett helt nytt förhållningssätt till “det privata”. Genom sociala medier blir det vi idag anser vara privatliv offentligt och det är måhända ingen nackdel. Tvärt om, det är en utveckling mot öppen kommunikation som gör samhället, de facto, “transparent”! Jag hoppas kunna locka Jeff Jarvis som Key-Note Speaker till konferensen NU 2012, den 17 till 19 oktober i Göteborg.

Se trailer video – How Sharing in the Digital Age Improves the Way We Work and Live

Kort video om studenters syn på lärares IKT kunnande

Webbtidningen The Chronicle of Higher Education publicerade torsdagen den 9 augusti en kort video där fyra studenter ger sin syn på lärares tekniska skicklighet när det gäller att hantera IKT-teknik. I den korta videon, 9 minuter, framför studenterna i USA samtliga synpunkter som jag hört i åratal från många studenter här i Sverige. Även i rapporter publicerade under åren finns exakt samma synpunkter från studenterna. Jag undrar ängsligt, varför har inget hänt?  Se, hör och begrunda.

En sak till; Videon är gjord med Google+ “Hang Out” som mötes- och inspelningsplattform. Du kan alltså se Google+ i praktiskt bruk. Kul!

Om du vill “hålla koll på” vad jag just nu hittat och läser på webben kan du besöka min “Scoop.it” sida. Där samlar (nästan) dagligen intressanta artiklar och videos som jag hittar på nätet.

Konsten att producera lärobjekt

Bland de nya artiklar och avhandlingar som dyker upp har kommit ett intressant Norskt bidrag. ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning”, Høgskolen i Gjøvik (HiG). Rapport utförd och artikel skriven av Fred Johansen, Astrid Stadheim og Nina Tvenge, Høgskolen i Gjøvik. Likt Lars Haglunds och Lena E Johanssons enkätundersökning ”Studenter om studier på distans” ansluter den här artikeln om lärobjekt till kunskapsmassan om ”hur studenter och lärare upplever ny digital förmedlingsteknik”.

Vid Høgskolen i Gjøvik har man under fyra år följt och intervjuat både lärare och studenter hur de upplever ny digital förmedlingsteknik, dels på distans och dels i konventionell campus undervisning. Eftersom Gjøvik är en teknisk högskola är de ämnesområden man undersökt matematik, fysik och kemi. Resultaten är inte överraskande. På gott och ont bedömer jag att slutsatserna väl stämmer med liknande undersökningar utförda dels i Europa dels i USA och Australien. Ur den läsvärda rapporten ”Produksjon og bruk av digitale læringsobjekter i flexibel ingeniørutdanning” saxar jag följande;

Faglig ansatte har tradisjonelt sett på utvikling av undervisningsmateriell som en viktig del av sin formidlingsvirksomhet. Den teknologiske utviklingen innen IKT har medført nye muligheter både for utvikling, produksjon og distribusjon av forskjellige typer undervisningsmateriell. Den har også bidratt til at studentene i større grad kan tilegne seg fagstoff på egen hånd. Denne rapporten ønsker å belyse produksjon og bruk av digitale læringsobjekter hos både fagansatte og studenter på Høgskolen i Gjøvik (HiG)”.

De verktyg som lärarna använt är, förutom PowerPoint, iSpring, ett program som skapar Flashfilmer av en PowerPoint presentation på samma sätt som Adobe Presenter. En elektronisk interaktiv whiteboard, Sympodium (numera Smart Technologies), som också erbjuder inspelningsmöjlighet av det som händer på tavlan synkront med föreläsningen/lektionen. Camtasia ett program för att göra skärminspelning med tal av undervisningsavsnitt. I stort har 500 produktioner skapats av lärarkollegiet under den tid undersökningen pågått.

Studentene er positive til ny teknologi, og over halvparten ønsker mer bruk av synkron og asynkron teknologi til sine studier. Lærerne gir uttrykk for at ny teknologi har ført til en pedagogisk merverdi ift. undervisningen. For å lykkes, må imidlertid lærerne ha et godt nettpedagogisk støtteapparat samt god infrastruktur”.

Inga nyheter! Önskemål från lärarna om att få stöd genom en utbyggd infrasturktur vid lärosätet är ett alltför väl känt faktum. Men som lärosäten ofta förbiser. Man stödjer heller den kända, konventionella pedagogiken och didaktiken. Det är svårt att förändra väl etablerade memer. I det här sammanhanget citerar atikelförfattarna Johnson och Mac Elroy ur artikeln ”The Changing Role of the Teacher in the 21st Century”;

”- An effective teacher is not someone utilizing the methods and initiatives of 1965, but rather embracing the culture of 2010 and adapting to the needs of students today. The effective teacher will connect the art and science of teaching to make the learning environment relevant and applicable for her students.” (Johnson og McElroy s 10.)

Så kommer Fred Johansen, Astrid Stadheim och Nina Tvenge in på den idag ständiga frågan – Digital kompetens. Vad är det? Så här sammanfattar artikelförfattarna det hela;

Å beherske teknologien i seg selv er ikke nok; lærerne må også besitte digital kompetanse generelt. Mer konkret er pedagogisk digital kompetanse et relevant begrep. Wølner (Karlsen & Wølner 2006) definerer pedagogisk digital kompetanse som å

  • ha oversikt over ulike typer digitale medier som ressurs
  • kunne se muligheter og tenke nytt i forhold til bruk av digitale redskaper i undervisningen
  • kunne planlegge bruk
  • kunne integrere digitale medier naturlig inn i fagene
  • kunne vite hvordan tekniske ferdigheter kan uttrykkes i en pedagogisk sammenheng
  • kunne legge til rette for bruk av digitale medier i læreprosessen”

En bra sammanfattning, i mina ögon.

I sammanfattningen av undersökningen fäster författarna fokus på en viktig faktor vid produktion av digitala lärobjekt – ”Når er det bra NOK?”. Det här borde vi alla som arbetar med IKT ha som ledord. Ofta överarbetas produktioner till nivåer som är lika med reguljära TV-sändningar, till vilken nytta för målgruppen, pedagogiken? Intressant är att lärarna ser ett mervärde i att föreläsningarna kan finnas tillgängliga som inspelningar på nätet. Studenterna ser ett ökat pedagogiskt värde, de kan repetera för bättre förståelse av centrala punkter i föreläsningen. Lärarna ser ett mervärde av inspelningar även för campusstudenterna eftersom lärartid frigörs för handledning och fördjupning, tid som annars skulle upptas för repetition av aktuella delar från föreläsningen.

I artikeln finns en annan, i mina ögon, intressant notering;

Problemstillingen ble omhandlet spesielt i en oppgave knyttet til et pedagogisk utviklings- prosjekt ved høgskolen (Torjussen et al. 2009), der konklusjonen ble at økt tilgang til video- forelesninger og annet digitalt læringsmateriale neppe ville redusere fremmøtet av studenter på campusforelesninger. Vi har også registrert at det i miljøer som arbeider med universell utforming og tilrettelegging for studenter med lese- og skrivevansker, opplever det motsatte. Ved at studenter som trenger noe tilrettelegging først får se gjennom forelesningene på nett og dermed forberede seg til campusforelesningen, vil denne gi økt motivasjon for fremmøte. Dette spørsmålet ønsker vi imidlertid å arbeide videre med”.

Jag har och kommer alltjämt med den drucknes envishet att hävda att campusstudenterna inte kommer att fly i horder från ”live”-föreläsningar om dessa spelas in och publiceras. På samma sätt som att TED Talk-föreläsningarna alltjämt går för utsålda hus till dyra platsbiljetter trots att samtliga föreläsningar finns tillgängliga gratis på nätet. Det handlar om olika målgrupper med olika behov och incitament.

Som förväntat kommer nedanstående synpunkter från studenterna;

  • «Teknologien fungerer bra, men kan ikke brukes på jobben på grunn av brannmur.»
  • «Bra kvalitet på det som ligger på web.»
  • «Kjemiforelesningene er veldig fokuserte og ryddige.»
  • «Du kan spille forelesningene så mange ganger du vil.»

Så författarnas slutsats;

”Ut fra tilbakemeldingene kan vi imidlertid ikke si noe sikkert om hvilke verktøy eller meto- der som studentene opplever gir best læringsutbytte.
Det vil være interessant å følge utviklingen videre for å se hvordan studentene forholder seg til slike læringsobjekter når nyhetens interesse er over.
Vi vil også se nærmere på hvilke strategier studentene benytter seg av i forhold til å ta i bruk digitale læringsobjekter, både som nettstudent og som campusstudent”.

Jag håller med om att mycket mer forskning behövs i området. Vi har bara börjat skrapa på ytan. Slutsats – En bra rapport som styrker mina memer iaf.

“The future is already here. It’s just not evenly distributed.” – William Gibson