Studenter om studier på distans – en rapport från Karlstad Universitet

Jag har under många år efterlyst kvantitativa studier rörande, främst, distansstudenter jämförda mot campusstudenter. Nu har det kommit en första rapport, i en serie, från Karlstad Universitet. ”Studenter om studier på distans, resultatet av 1 616 studentenkäter utförda 2007 till 2010”, sammanställda, redovisade och analyserade av Lars Haglund och Lena E Johansson vid Karlstad Universitet, Karlstad University Studies 2011:19.

Jag är tacksam för att det publiceras några rapporter av den här arten alls. Även om jag kan vara ”grinig” och notera att de programutbildningar som valts har enligt min privata empiri höggradigt motiverade studenter generellt. Det är främst vårdutbildningar som studerats. Å andra sidan kan invändas att det är i dessa ämnesområden Karlstad Universitet driver programutbildningar på distans. Svarsfrekvensen varierar, som förväntat, högst avsevärt, men det redovisas som många andra punkter i den, som jag ser det, gedigna rapporten. En annan intressant del av rapporten är att den också inkluderar lärcentrum och hur studenterna upplever och bedömer den verksamheten.

Det går alltid att invända ”att som man frågar får man svar”. Förvisso kan jag ha synpunkter på en hel del frågeformuleringar och varför frågan överhuvud ställts. Men som helhet är jag mycket tacksam för att rapporten realiserats. Den innehåller dessutom all information som behövs för att andra lärosäten i vårt land ska kunna sätta upp liknande enkäter och så småningom kan vi få en databas över hur studenter upplever och genomför distans- jämförda mot campusutbildningar i samma ämne och program eller kurs. Intressant är att se hur studenter som har erfarenhet av båda former av utbildningar jämför de båda förmedlingsformerna. Den uppdelningen gör dock inte den här rapporten.

De slutsatser författarna drar ur enkäterna är i stora drag de samma som står att läsa i de få enkäter som genomförts från sena 1900-talet och framåt! Jag får återigen sanningen att distansutbildningar är mer informationskrävande redan från ansökningsskedet, inför valet av kurs eller program. Det behövs mer detaljerad information. Viktigt för den sökande är att understryka om det förekommer obligatoriska möten vid lärosätet, hur många möten det är under programmet/kursen, plus om det finns övernattingsmöjligheter till rimlig kostnad vid lärosätet. Självklarheter, men pinsamt ofta missas de här punkterna av våra lärosäten.

Intressant är den generella slutsatsen man drar i rapporten att distansstudenten är mer nöjd än campus kollegan! Vilka faktorer kan spela in? Är läraren vid distansutbildningen mer engagerad, bättre än campuskollegan? Eller är det så att den lärare som undervisar både på distans och campus upplevs som skickligare av distansstudenten eftersom den utbildningsformen befolkas av äldre, yrkesarbetande, ofta kvinnor med hemmavarande barn? Med andra erfarenheter och förväntningar än campusstudenten? Det är dock en helt annan undersökning. Men nog så viktig.

Jag hoppas att andra lärosäten genomför liknande enkäter under kommande år och att en sammanställd analys och rapport görs som inbegriper hela riket. Inte för att ett enskilt lärosäte ska kunna framstå som ”bäst”, utan för att se om vi har skillnader i resultat relaterat till arbetssätt. Dels hur ”nöjd” studenten är, dels hur god genomströmningen varit i de undersökta programmen och kurserna. Är genomströmningen generellt dålig på distansutbildningar? Skiljer sig ämnesområden åt? Bidrar lärcentrumförläggning till bättre genomströmmning? I sin förlängning väcks frågor som; När vi examinerar studenterna förfar vi på samma sätt med campus- som med distansstudenten? Blir resultatet bättre för distanstudenten om vi använder oss av en helt annan pedagogik och didaktik jämfört med campus? Det finns ändlöst mycket mer att studera!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *