Monthly Archives: January 2011

År 2011 viktigaste PM är en rapport!

Över halva årets första månad har passerat innan jag fått tid, lust och inspiration för att skriva årets första blogginlägg. Men här kommer det!

Jag skulle kunna skriva om att jag från årsskiftet har 30% av min tid här på Högskolan Halmstad förlagd till verksamheten ”Centrum för Lärande och Utbildning”. Vilket är den verksamhet som jag passar bäst in i. Men det tänker jag inte göra.

Jag skulle kunna blogga om det faktum att Apples rapporterade framgångar senaste kvartalet gjorde att Asienbörserna sköt i höjden. Detta trots att Apples frontgestalt Steve Jobs återigen tar sjukledigt. Steve obs hälsa har varit vacklande i nära 10 år. Men det gör jag inte.

Jag kan ägna utrymme åt det faktum att Högskolan Halmstad lyckats få forskningsrättigheter inom ett helt nytt område – innovation! Eller berätta att nästintill samtliga sökta examensrättigheter för ämneslärare tillkom Halmstad. Men det gör jag inte.

Det som för mig är den viktigaste händelsen så här i inledningen av 2011 är ett PM/rapport från Högskoleverket (HSV), ”Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor Återrapportering av ett regeringsuppdrag”. Jag fick den här rapporten i förra veckan men har inte hunnit ta till mig innehållet och samla mina tankar förrän idag.

Rapporten är mycket lättläst sina hundra sidor till trots. Författarna vid HSV, Ingeborg Amnéus, analysavdelningen, Anna Lundh, analysavdelningen, Jonas Paulsson, IT-avdelningen och Per Westman, utvärderingsavdelningen har skapat en mycket genomarbetad rapport. Den statistiska analysen är omfattande. Men mängder av grafiska presentationer gör det lätt att ta till sig analysen.

Det material som gruppen bearbetat är dels uppgifter tagna ur Ladok rörande distansutbildningarnas studerandeantal och genomströmning. Dels har HSV sänt ut en enkät till samtliga lärosäten. Tyvärr upptäckte jag att Halmstads rapportering inte är komplett! Jag fick aldrig möjlighet att bidra med svar på enkäten. Därför finns inte Högskolan Halmstad med som en av de stora aktörerna vi verkligen är när det gäller lärcentrumförlagda distanskurser i Sverige. Det är illa, men förklaringen är den snåriga hierarkin i den akademiska världen.

Just rapportens redovisning av genomströmningen stämmer till eftertanke. Det visar sig (som väntat) att genomströmningen för studenter läser dels på campus och dels på distans har större genomströmning än de som läser uteslutande på distans. De som läser helt på distans är äldre än campusstudenten och ofta yrkesarbetande. För den yrkearbetande är betyg och poäng inte centralt. Det är kunskapen som är viktigast. Åtminstone i det korta perspektivet. Att inte formalisera sin kompetens kan vara förödande om konjunkturerna viker och företag måste friställa och avskeda.

Vad som har varit och alltjämt är ett bekymmer är hur olika lärosäten definierar begreppet ”distansutbildning”. Speciellt när det gäller leverans av grunddata till Ladok. För att i viss mån reda ut begreppen börjar rapporten med en definition av distansutbildning”. Distansutbildning kan uppenbarligen inte definieras för många gånger!

Det som gör rapporten extra läsvärd är en utblick författarna gör globalt. Man håller fram satsningar på öppna universitet som fått betydelse för den breddade rekryteringen. I rapporten anges några satsningar med upp till 900000 studenter. Framför allt framhåller författarna att Holland, Storbritannien och Norge, i motsats till Sverige, finansierar nationella organisationer och myndigheter. Jag saknar “Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning” (NSHU) som en sammanhållande myndighet för utveckling av distansutbildning.

De olika grafiska presentationer av statistik som rapporten innehåller är utmärkta underlag för egen reflektion och deduktion. Rapportförfattarna har brutit ned insamlade data på en mängd olika sätt. Speciellt vad gäller distanstudenternas sociala- och åldersprofil. Att jag uppskattar den här rapporten kan bero på att den bekräftar samtliga mina fördomar och min personliga empiri från 10 års arbete inom distansutbildning för vuxna. Det jag talat om under 10 år stämmer (alltför väl) med hårddata från HSV.

Det är glädjande att författarna i rapporten håller fram de hinder och begränsningar som finns i vårt land för en blomstrande distansutbildningsverksamhet. Svårigheter finns inom områden som administration, regelverk, rekrytering, lärande och teknik. Rapporten har en omfattande redovisning av genomströmmningen som inte är speciellt lysande för kurser levererade på distans. Den är rent ut sagt urusel. Men ett otal faktorer kan framhållas som förklaringar och det gör man i rapporten. Därför måste varje lärosäte självkritiskt studera genomströmningen för distanskuserna och vidta lämpliga åtgärder.

Den här rapporten borde vara en självklar resonansbotten för varje lärosätes framtidsvisioner och policyskrivning. Det finns mängder med information och kunskap att hämta i rapporten. Som jag ser det, är den här rapporten, årets viktigaste för alla som ägnar sig åt distansundervisning. Vare sig du är politiker, lärare, administratör, beslutsfattare eller student inskriven i det livslånga lärandet.

Undrar om det blir mer att blogga om i år 😉 ?