Monthly Archives: August 2009

Ett helginlägg

Nu är det lördag och helg. Därför tänkte jag pröva med en helgblogg som kommer att handla om allt annat än IKT. Något om sociala plattformar, anekdoter och filmteknik. Å andra sidan, allt hänger samman, på något sätt.

Tittade nyss på en intressant och tänkvärd video The Facebook Road Trip – People Aren’t a Series of Updates. En Facebook-användare har i sitt akademiska arbete tagit sig för att fysiskt hälsa på några Facebook-vänner. Då inte vilka Facebook-kontakter som helst, utan tidigare vänner och kamrater från barndom och skoltid. Personer han glidit från under åren, men nu återknutit kontakten med via Facebook. Hans slutsats är att även om Facebook är ett “socialt” media så lär du inte känna personens liv och omgivning via Facebook inläggen! För att verkligen lära känna en individ krävs fysisk närvaro i personens närmiljö. En tankeväckande undersökning med video!

Ett exempel på hur självreglerande Twitter och Facebook kan vara är ett rykte som en kort tid florerat på diverse sajter att ägare till iPhone är missnöjda. PC World tog upp ryktet och gjorde en undersökning What Backlash? iPhone 3GS Users Very Satisfied — Survey. Det visade sig vara tvärt om. Vilka drog då igång ryktet om missnöjet med iPhone? Jo, det var programutvecklare vars applikationer för iPhone inte godkänts av Apple! Ett avfärdande som ofta orsakats av Apples knytning till AT&T som operatör för iPhone. I Sverige har vi Telia som Apples huvudoperatör. Lärdom; Försök alltid utröna avsändarens bevekelsgrunder för sina inlägg. Med god allmänbildning och skeptisk grundsyn undviker du desinformation och propaganda.

Lars-Göran vid Panaflexkamera. Inspelning för Arla "Mirjanette"
Jag har på senaste tiden blivit faschinerad över utvecklingen av digitala spegelreflexkameror. Canon, Nikon och Panasonic är tillverkare som försett sina semiprofessionella spegelreflexkameror med videoinspelning. Min tidigare verksamhet i mediabranschen är orsaken till intresset. Som filmfotograf och regissör har jag arbetat med analog, silverbaserad film, i 16 och 35 mm formaten. Jag har arbetat med videoteknik sedan 1970-talets begynnelse. Den bästa kamera jag haft glädjen att arbeta med är Panavisions Panaflexkameran. En stor studiokamera för 35 mm film. Stor och klumpig. Men ack så bra. Ett finmekaniskt mästerverk. Än idag inte överträffad, ens av digitaltekniken. Trots att Panavision utvecklat en mycket kompetent videokamera!

Lars-Göran vid inspelning för Arla. Mirjanette

Lars-Göran vid inspelning för Arla. Mirjanette


I min regissörsroll har jag haft glädjen att vid flera tillfällen arbeta tillsammans med filmfotografen Tony Forsberg. Tony var ofta andrefotograf under Sven Nyqvist i Ingmar Bergmans filmer. Under inspelningen av Fanny och Alxeander var Tony den ende som lyckades fånga den “brinnande mormodern”. Johan Thorén, Svenska Stuntgruppens grundare, skulle springa brinnande genom scenen. Men Johan preparerades i ett alltför litet rum och antändes för tidigt. Professionell som Johan är gjorde han scenen i alla fall. Men kunde inte vänta på kommandot “Varsågod och börja!”. Värmen från de explosionslikt brinnande kläderna var alltför stark. Sven Nyqvist stod inte vid sin kamera. Men Tony stod vid sin och reflexmässigt startade kameran när Johan kom springande brinnande genom uppställningen. Johan fick tillbringa dagar på sjukhus för brännskadorna han fick.

Lars-Göran med Panaflexkamera. Inspelning för Arla "Mirjanette"
Tony Forsberg har funderat på hur teknikutvecklingen påverkar det konstnärliga uttrycket. Ett konkret exempel; Kamerasökare som kan vinklas har resulterat i att bildspråket förändrats. Från början har fotografernas möjlighet att övervaka bildutsnittet begränsats. Sökarokularet har varit placerat i linje med kameran. För att få en låg kameraposition har man tvingats gräva ned kamera och fotograf. Men på 70-talet kom vridbara sökare. Sökare som kunde vridas mer än 180 grader i förhållande till kameran. Plötsligt får vi ett bildspråk med lägre blickpunkt. På samma sätt som de förhållandevis små stumfilmskamerorna resulterade i en dynamisk, rörlig kamera (Dziga Vertovs Mannen med filmkameran, 1929) blev bildpositionen fixerad i och med ljudfilmen. För att ljuddämpa kamerorna vid ljudupptagingen byggdes kamera och fotograf in i ett “hus”. Ett “hus” som för att dämpa filmkamerans mekaniska rassel också blev luft-tätt. Resultat; vid långa tagningar svimmade fotograferna av syrebrist.

På 70-talet kom små, ljuddämpade kameror som dessutom formgavs så att fotografen kunde bära kameran på axeln. Vi fick återigen ett rörligt, dynamisk bildspråk. Det är den här typen av kameror jag arbetat med. Fransk/schweitziska Aaton, tyska Arriflex och Cinema Products från USA. Idag har vi små smidiga videokameror från de flesta tillverkare som ger en bildkvalité helt i nivå med 16 mm filmen. Dock inte på 35 mm nivå – ännu! Ett bekymmer med de små HD-videokamerorna är att den ljuskänsliga sensorn är liten. Det innebär att objektiven på kamerorna har en kort brännvidd. Kort brännvidd gör att djupskärpan blir stor. Det är svårt att med skärpedjupet fokusera betraktaren på bärande delar i bilden. Det är svårt att “isolera” en karaktär från omgivningen genom att lägga bakgrunden i oskärpa. Det blir ofta “djupfokus”-bilder som i Orson Welles Citizen Kane.

I och med att digitala stillbildskameror har större bildsensor har objektiven längre brännvidd och därför kortare skärpedjup. Nu, med den nya generationen digitala stillbildskameror med videoinspelningsmöjlighet, har jag som fotograf möjlighet att skap bilder med kort skärpedjup och arbeta med att fokusera bild och tittaren på bärande delar i bilderna. Underbart. Det har redan nu, månader efter att kamerorna introducerats, producerats ett tiotal bakomfilmer, musikvideos, kortfilmer och långfilm med den här typen av kamera. En kamera som dessutom är avsevärt billigare än andra film och videokameror för yrkesbruk. Bildkvalitén närmar sin 35 mm filmen och med en kamera som är bråkdelen av en Panaflexkamera. På kort tid har det dessutom dykt upp mängder av tillbehör för den här typen av videokamera riktad till yrkesfilmare. Det finns idag studioriggar, kompendium och ljudmixers för de nya kamerorna. Den här utvecklingen ger mig en obetvinglig lust att börja filma igen!

Hälsningar i lördagen

Den öppna framtiden

Alltid svårt att skåda in i kristallkulan och få en glasklar bild av framtiden. Jag har tidigare i flera av mina blogginlägg beskrivit en möjlig utveckling för många verksamheter kopplat till Web 2.0. I mitt förra inlägg försökte jag måla vår ovissa framtid med allt större utbud av öppna lärresurser, OER – Open Educational Resources. I funderingarna kring öppna lärresurser har kommit ett blogginlägg från konferensen Open Education 2009 i Vancover. Inlägget andas en sund skepticism mot öppna lärresurser. Inlägget värt att läsa och reflektera över.

Jag har under lång tid varit en ivrig förespråkare för den klassiska “folkbildningen”. Helt enkelt för att en god bildning förbygger vidskeplighet och fördomar, som jag ser det. Styrkt i den uppfattningen blir jag av en undersökning rapporterad vid årsmötet för the American Sociological Association publicerad i Inside Higher Education. Där redovisar Seth Ovadia vid Bowdoin College och Laura M. Moore vid Hood College en undersökning utförd inom populationen “kristna protestantiska studenter” hur deras åsikter förändrats efter collegeutbildning. Slutsatsen är att toleransen mot oliktänkande ökat efter utbildningen.

“Should college participation rates continue to increase for both evangelicals and the larger U.S. population alike, we would expect evangelicals’ less tolerant attitudes towards ‘threatening’ outgroups, such as homosexuals and atheists, to continue to decline. Such attitudinal shifts could make evangelicals more wary of organized attempts to restrict others’ civil rights and increase adaptation of a ‘live and let live’ philosophy. Increased tolerance could yield greater civil rights protections for groups such as homosexuals who have to date experienced major opposition from the Christian Right,” skriver Ovadia och Moore.

Just nu pågår ett åsiktsutbyte rörande publicering och värdering av akademiska forskningsresultat i etablerade tidskrifter eller som öppet Internetpublicerande. Som all press idag känner av konkurrensen från “gratis”-publicerandet på Internet känner även akademiska journaler av trycket. Övergripande är idén med Internetpublicering att låta alla intresserade fritt få ta del av forskningsresultat. I motsats till öppen web-publicering ger publicering av egna forskarmödor i en etablerad journal akademiska meritpoäng. Om den akademiska pressen försvinner hur ska då forskaren kunna få någon form akademisk meritering?

Jag tänker som What Would Google Do/Jeff Jarvis; Låt det allmänna intresset för rapporten/avhandlingen utgöra grund för akademisk meritering. Låt Peer2Peer värderingen ske öppet. Inte som nu i en liten redaktionsgrupp på en akademisk journal. Skapa istället en öppen diskussion för alla genom Web 2.0 kommunikationskapacitet. Precis som företag kan tillgodoräkna sig “Google”-juice (ett begrepp Jeff Jarvis använder) efter antalet länkklick på Google, kan forskaren tillgodoräkna sig det egna arbetets intresse bland kollegor och företag. Zoë Corbyn, reporter vid Times Higher Education har i sin artikel A threat to scientific communication tagit upp den här, nog så viktiga, frågan. Hennes slutsatser stämmer delvis väl med tankarna hos Jeff Jarvis.

Huvudfrågan är, som alltid, när det gäller masskommunikation; Vågar vi lita till “massans” värderingar och kunskapsnivå? Vågar vi “släppa kontrollen”. Låta “elit”-fokus glida från individ till grupp. Jag hävdar att vid en viss kritisk massa kommer gruppen att utgöra en kvalitativt bättre bedömare än en enskild individ eller redaktionsgrupp. Var numerären för den kritiska punkten ligger varierar säkert med uppgift och funktion. Dessutom, tänk på hur “lexivisuella” forskarrapporter kan göras med modern kommunikationsteknik. Notapparaten blir lätthanterlig och lättläst. Videoillustationer kan bifogas textmassan, liksom PowerPoint-bilder. Detaljer som gör rapporter och avhandlingar lättillgängliga.

Till sist. En fördom att unga tillbringar mer tid för spel och nöjen på Internet än hälsosamt, speciellt i förhållande till studier, blir avvisad i en undersökning utförd på den sociala plattformen StudyBlue genomförd av SurveyU. I nättidningen Mashable refererar Jennifer van Grove i artikeln Are Students Really Studying More than Social Networking? undersökningen. Resultatet tyder på en överraskande god studiedisciplin hos college-studenter.

College students are about twice as a likely to plan on spending 3 hours or more a day studying and doing homework online than they plan on going to social network sites (26%), communicating (email, IM, Chatting, etc…) (28%), or watching TV, Videos and online movies (22%)

College students are more than 6 times as likely to plan on spending 3 hours or more a day studying and doing homework online than they plan on spending playing online games (9%)

College students are three times as likely to plan on spending 3 hours or more a day studying and doing homework online than they plan on reading blogs/news and other content (18%)

Det finns hopp om Web 2.0 framtiden!

Lärosäten och framtiden på webben

Ett av Alastair Creelmans Twitter idag länkade till en artikel i Fast Company. En tidning och webb dito. Artikeln, How Web-Savvy Edupunks Are Transforming American Higher Education, handlar om hur universiteten i USA utvecklas i web 2.0-miljön till en OER – Open Educational Resources-verksamhet. I allt större om fattning lägger lärosäten ut sina kurser på iTunesU eller på egna hemsidor. Kurserna kan läsas helt gratis. För att få lönsamhet i verksamheten tar man ofta betalt för examination och studenten får betala för kvalificerad vägledning och mentorskap. I vissa kurser finns lärare tillgängliga för att granska och betygsätta “gratis-“studenters arbetsmaterial och lärare värderar även inlämningsuppgifter. Helt utan kostnad för studenten. Det finns två universitet i USA som helt använder den här modellen Peer2Peer University samt University of the People. Det här sättet att monetarisera verksamheten på följer några av de sätt Chris Anderson föreslår i sin bok Free – the Future of a Redical price.

Frågan uppstår; Är våra Svenska lärosäten mogna för att anta den här utmaningen? Att döma av artikeln i Fast Company är en utveckling hos studenter att de läser kurser vid olika lärosäten för att “bygga” en egen utbildning, sitt eget program. Kommer en samling enstaka kurser i portfölj att kunna ge samma behörighet och status som ett konventionellt högskoleprogram? Kan ett universitet utfärda slutbetyg trots att de ingående kurserna lästs vid olika lärosäten? Det här beteendet kommer tveklöst göra lärosäten ytterligt konkurrensutsatta. Det blir avgörande för framgång att skaffa lärosätet ett stabilt, gott rykte bland studenter. Positiva omdömen på Facebook, Twitter och liknande sociala plattformar blir avgörande. Viktiga tumregler att beakta för att kommunicera på sociala plattformar finns i en artikel på den “sociala mediaguiden” Mashable. Kommunikation, ärlighet och transparens är honnörsbegrepp.

Betraktat ur en annan synvinkel innebär “Open University“-modellen att valideringar kan bli redundanta. I artikeln How Web-Savvy Edupunks Are Transforming American Higher Education berättas om en yrkesarbetande i IT-branschen med 15 års yrkeserfarenhet, som saknade akademiska betyg. Men lyckades ta en examen genom att gå direkt på slutproven i kurserna och på så sätt ta ett slutbetyg inom 6 månader! Extremt? Ja, men inte osannolikt att reell kompetens fungerar bättre i den här studerandemiljön.

Givetvis passar den här formen av öppna kurser på nätet bättre för yrkesverksamma som vill gå vidare eller ändra inriktning på sitt yrkesliv. Möjligheten att studera samtidigt med ett yrkesliv öppnar för nya möjligheter. Socialisering kan faktiskt, har studier visat, fungera väl så bra som att “träffas öga mot öga”. Nya kommunikationsformer som iTunesU, webbkonferens, bloggar, Facebook och Twitter kan i kombination fungera väl så bra som konventionell lärosalsundervisning. Är du osäker på hur social media definieras? Titta på en rolig, men klargörande PowerPoint presentation What the F**k Is Social Media? Here’s an Answer. Är du frågande till hur Twitter kan användas i undervisningen? Läs de artiklar och forskningsrapporter som Jane Hart, konsult i sociala media och lärande, levererar i länksamlingen Twitter in the classroom: 10 useful resources.

Återkommer till frågan: Är Svenska lärosäten mogna att anta den här utmaningen? När iTunesU släpptes för Skandinaviska lärosäten blev Universitetet i Trondheim först ut med att publicera kursmaterial! Här kan du exempelvis njuta av videoinslag som visar dissektion av torsk. Jag upplever att det finns en stor tröghet hos Svenska universitet och högskolor att analysera, värdera och acceptera den utveckling som web 2.0 möjliggör. För i dagarna går rykten om att iTunes 9 ska bli mer av en social plattform! Något jag i tre års tid efterfrågat hos Apple varje gång jag träffat representanter från det företaget. Första tiden förstod de inte vad jag menade när jag påpekade att iTunes borde utvecklas till en allmän aggregeringsplattform/social plattform.

Elektroniska böcker

Åter från sommarens ledighet. Har avstått från bloggande under hela min semester. Men tredje dagen i tjänst känner jag trycket att åstadkomma ett inlägg.

När det gäller böcker kan livslängden för kurslitteratur bli avsevärt längre, med bibehållen lönsamhet, enligt “den långa svansen“-modellen om böckerna blir elektroniska. Inga tryckkostnader, inga lagerkostnader och inga mellanhänder (läs; bokhandlare) enligt What Would Google Do-modellen. Den som önskar en tryckt version kan få sitt exemplar genom “print on demand“-teknik.

Böcker kan i elektronisk form göras mer “lexivisuella” än någonsin tidigare. Fotnotshanteringen blir enklare för läsaren. Ord/begrepp som behöver förklaring länkar till en dold text. Läsaren klickar på ordet och får noten presenterad. I Adobe Acrobat 9 kan även videoinslag bäddas in i den elektroniska boken. Amazon har under ett par år försökt med sin Kindle en elektronisk läsplatta. Nu har Sony presenterat nya läsplattemodeller och ihärdiga rykten gör gällande att Apple kommer med en läsplatta. Uppenbarligen bedömer företagen att marknaden finns och kommer att öka. Kommer trenden, om den blir ihållande, att resultera i det boklösa klassrummet?

Det verkar som om vi nu bevittnar början av “den nya ekonomin” Där författare och akademiker som Jeff jarvis (What Would Google do), Chris Anderson (Wired) och Dan Airely (Predictably Irrational) verkar ha god “koll på” utveckling och trender. Chris Anderson hänvisar till både Jeff Jarvis och Dan Airely i sin senaste bok, Free.