WWGD och Twitter – igen!

Så har det hänt! Tyskland högsta domstol för civil- och straffrätt hävdar yttrandefriheten och har fattat domslutet att webbportalen spickmich.de inte får stoppas. Spickmich.de är en portal där elever betygsätter sina lärare. Lärarfacket har hävdat att portalen utgör en plats för ”mobbning” av lärare. Sannolikt finns den risken. Men, domstolen ansåg att bevarandet av rättsäkerheten är viktigare än den risken. Upprinnelsen till domstolsförhandlingarna är en lärare ansett sig vara kränkt. Eleverna hade gett betyget 4,3 på en skala där från 1 till 6 där 1 är högsta betyg.

Nu ligger mängder av liknande tyska portaler i startgroparna. Bland annat lär den tyska försäkringskassan ha en portal klar att starta där mer än 25 miljoner medlemmar från hösten ska betygsätta sina läkare. Det här är helt i linje med WWGD (What Would Google Do?). För det var så Jeff Jarvis fick idén till sin bok. Han hade problem med dotortillverkaren Dells service och support. Jarvis Googlade och bloggade om sina problem med Dell och han skapade en ”Dell Hell”-portal. Portalen samlade tiotusentals missnöjda Dell-kunder. Resultatet; Dell förändrade radikalt sin support och serviceorganisation!

Därför ser jag i princip inget problem med portaler som spickmich.de. Det är ett större bekymmer att Högskoleverket vill skapa en portal där myndigheten själv värderar lärosäten efter bestämda kriterier. Som jag ser det – meningslöst! Ett utslag av 70-talets konsumentupplysningsiver? Vad verket skulle göra är att titta på portalen meinprof.de där tyska studenter betygsatt 41000 högskolelärare. Och ta till sig den tyska försäkringskassans portalidé. Öppna en portal där studenter kan gå in och värdera lärosäten och lärare. Tillgänglighet, öppenhet och transparens är nyckelbegrepp i tankemodellen WWGD.

Det är lätt att vi akademiker föraktar/förringar ”massans synpunkter”. Nu senast i efterdyningarna över den första vågen av Twitter-inlägg i samband med det Iranska valet. I dagens Svenska Dagbladet, Kultur, sidan 4 finns en artkel om medieforskaren Evgeny Morozov. Morozov skriver att vi i väst överskattar Twitters betydelse. Jag hävdar att åsikten andas den klassiska attityden – massan förstår inget! För hade han, som jag, följt i timmar det som utspelade sig på Twitter hade han kunnat notera hur självreglerande en social plattform är.

En tid föreslog ”twittrare” att ”spama” Irakiska myndigheters sajter. Snabbt dök synpunkten upp att åtgärden kan vara kontraproduktiv. Massiv spamning belastar hela det Irakiska nätet och gör att viktig information också hindras! För att hindra att Irakiska myndigheter identifierar ”twittrare” erbjöds mängder av ”proxy”-servrar runt om i världen för att göra avsändaren av ett meddelande omöjlig att hitta. Den spontana självregleringen kan också hindra överdrifter och felaktigheter i lärosätesvärderingar utförda av studenterna själva. För att delta i portalen spickmich.de måste minst 10 elever från en och samma klass vara registrerade för att kunna värdera en lärare. Jag tycker det är i minsta laget! Jag hade hellre sett minst 20 elever. För vid en viss kritisk massa uppstår självregleringen. Ett annat exempel på självreglering är de ”röda rutorna” i Wikipedia. Om en uppgift på Wikipedia är under debatt sker det inom en röd ruta som presenteras överst på den aktuella sidan.

Det är ett misstag att förneka den kraft och strävan efter öppenhet och uppriktighet som uppstår på sociala plattformar.

Torsdagens reaktion på dagens nyhetsflödet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>