Monthly Archives: June 2009

iPhone apps sprider sig

Nu är det dags för semester och vädret är ovanligt gott för bad och vila. Men innan jag ägnar mig åt rekreation och loja sommaraktiviteter levererar jag en blogg med tankar om framtiden. Kanske redan för hösten.

Fler universitet i USA skapar nu egna iPhone apps för studentinformation. Nu senast i San Diego. Jag undrar när vi ska få de första seriösa, operativa appsen vid våra svenska lärosäten. Naturligtvis måste vi även skapa apps för Andriod, Blackberry och Microsoft Windows Mobile, eftersom vi inte ska favorisera någon tillverkare? Men det kanske räcker med iPhone? Apple sålde mer än en miljon iPhone 3GS de första tre dagar som mobiltelefonen fanns tillgänglig! En “kvittrare” på Twitter konstaterade;

1 million iPhone 3GS sold in 3 days – Samsung, LG & Nokia watch w/envy. Apple’s success comes from usability, customer service & brand trust

Ett sätt att indvidualisera utbildningen på grundnivå har provats inom kemistudier vid Colorado State University. Där löser studenterna hemuppgifter i kursen on line i ett datoriserat system. Systemet ställer diagnostiska frågor till studenten för att utröna baskunskaperna och leder sedan studenten till nya kunskaper. Ett sätt för en lärare som har över 200 studenter att få god genomströmning utan att själv slita ut sig. Försök i liten skala med den här typen av självdiagnostiserande/-instruerande on line program har gjorts i vårt land. Då främst inom vuxenutbildningen och företag. Resultaten har varit goda, men kostnaden och tiden för att ta fram läromedlet har varit alltför hög.

Ha en skön sommar

WWGD och Twitter – igen!

Så har det hänt! Tyskland högsta domstol för civil- och straffrätt hävdar yttrandefriheten och har fattat domslutet att webbportalen spickmich.de inte får stoppas. Spickmich.de är en portal där elever betygsätter sina lärare. Lärarfacket har hävdat att portalen utgör en plats för “mobbning” av lärare. Sannolikt finns den risken. Men, domstolen ansåg att bevarandet av rättsäkerheten är viktigare än den risken. Upprinnelsen till domstolsförhandlingarna är en lärare ansett sig vara kränkt. Eleverna hade gett betyget 4,3 på en skala där från 1 till 6 där 1 är högsta betyg.

Nu ligger mängder av liknande tyska portaler i startgroparna. Bland annat lär den tyska försäkringskassan ha en portal klar att starta där mer än 25 miljoner medlemmar från hösten ska betygsätta sina läkare. Det här är helt i linje med WWGD (What Would Google Do?). För det var så Jeff Jarvis fick idén till sin bok. Han hade problem med dotortillverkaren Dells service och support. Jarvis Googlade och bloggade om sina problem med Dell och han skapade en “Dell Hell”-portal. Portalen samlade tiotusentals missnöjda Dell-kunder. Resultatet; Dell förändrade radikalt sin support och serviceorganisation!

Därför ser jag i princip inget problem med portaler som spickmich.de. Det är ett större bekymmer att Högskoleverket vill skapa en portal där myndigheten själv värderar lärosäten efter bestämda kriterier. Som jag ser det – meningslöst! Ett utslag av 70-talets konsumentupplysningsiver? Vad verket skulle göra är att titta på portalen meinprof.de där tyska studenter betygsatt 41000 högskolelärare. Och ta till sig den tyska försäkringskassans portalidé. Öppna en portal där studenter kan gå in och värdera lärosäten och lärare. Tillgänglighet, öppenhet och transparens är nyckelbegrepp i tankemodellen WWGD.

Det är lätt att vi akademiker föraktar/förringar “massans synpunkter”. Nu senast i efterdyningarna över den första vågen av Twitter-inlägg i samband med det Iranska valet. I dagens Svenska Dagbladet, Kultur, sidan 4 finns en artkel om medieforskaren Evgeny Morozov. Morozov skriver att vi i väst överskattar Twitters betydelse. Jag hävdar att åsikten andas den klassiska attityden – massan förstår inget! För hade han, som jag, följt i timmar det som utspelade sig på Twitter hade han kunnat notera hur självreglerande en social plattform är.

En tid föreslog “twittrare” att “spama” Irakiska myndigheters sajter. Snabbt dök synpunkten upp att åtgärden kan vara kontraproduktiv. Massiv spamning belastar hela det Irakiska nätet och gör att viktig information också hindras! För att hindra att Irakiska myndigheter identifierar “twittrare” erbjöds mängder av “proxy”-servrar runt om i världen för att göra avsändaren av ett meddelande omöjlig att hitta. Den spontana självregleringen kan också hindra överdrifter och felaktigheter i lärosätesvärderingar utförda av studenterna själva. För att delta i portalen spickmich.de måste minst 10 elever från en och samma klass vara registrerade för att kunna värdera en lärare. Jag tycker det är i minsta laget! Jag hade hellre sett minst 20 elever. För vid en viss kritisk massa uppstår självregleringen. Ett annat exempel på självreglering är de “röda rutorna” i Wikipedia. Om en uppgift på Wikipedia är under debatt sker det inom en röd ruta som presenteras överst på den aktuella sidan.

Det är ett misstag att förneka den kraft och strävan efter öppenhet och uppriktighet som uppstår på sociala plattformar.

Torsdagens reaktion på dagens nyhetsflödet

WWGD U konkretiserad?

Så har första konkreta reaktionen på Jeff JarvisWhat Would Google Do” kommit. I Jarvis bok finns ett kapitel, “Hacking Education: Google U“, om hur högre utbildning skulle vara organiserad och genomförd av Google. Det Jarvis framhåller är att framtidens utbildning måste genomsyras av öppenhet, transparens och kollaboration. Kollektiva verksamheter som lärande i grupp och kunskapsbyggande i grupp innebär att lärare inte längre har den totala kontrollen!

Scott McLeod är läraren som söker kollegor. Han söker lärare som törs anta utmaningen att bygga en distansutbildning utgående från de nyckelbegrepp som Jeff Jarvis skisserar i sin bok WWGD. De kurser McLeod vill ha hjälp med är kurserna Education Law and Ethics, 3 credits samt Leading School Reform (DDDM), 3 credits.

McLeod beskriver det han söker såhär;
“- I’m looking for teachers and administrators who want to dive in deep, wrestle with thorny problems, and challenge their thinking regarding these two important school leadership topics. I don’t know yet what directions we’ll go; we’ll determine that together. I don’t know yet what topics we’ll cover; we’ll determine that together. I don’t know yet how we’ll demonstrate our learning; we’ll determine that together“.

Någon som vill/vågar anta utmaningen?

Undrande i onsdagen

Att dela med sig

I förra veckan, onsdagen den 17 juni, träffade jag kollegor från Göteborgs Universitet, Chalmers, Skövde Högskola, Borås Högskola, Högskolorna i Jönköping och Sveriges lantbruksuniversitet i Skara på Högskolan Väst. Vi saknade Karlstad Universitet inom vårt samarbete som utövas under VKF, Västsvenska Kontaktnätet för Flexibelt Lärande.. Jag anser det viktigt att hålla kontakt med andra lärosäten när det gäller utvecklingen av just flexibelt lärande. Undertecknad samt Högskolorna i Jönköping agerar också inom ett annat kontaktnät som vi kallar Kust till Kust. I det nätet finns Blekinge Tekniska Högskola, Högskolan Gotland samt Kalmar Högskola och Växjö Universitet. De sista tu blir snart ett, under namnet Linnéuniversitetet.

I Trollhättan, på Högskolan Väst, kunde vi konstatera att Adobe Connect Pro för webbkonferens redan är en “de facto”-standard för våra lärosäten. Det gäller även för Kust till Kust sammanslutningen. Att Sunet tecknat avtal med Adobe för centrala inköp av Connect-rum till lärosäten bidrar till att det blir en standard för webbkonferens inom högre utbildning. Det kommer att underlätta för våra lärosäten i samarbete med kurser och program. Jag har redan utbildat sex lärare här i Halmstad i Connect Pro. Till hösten blir det fler. I övrigt kunde vi konstatera vid Trollhättemötet att lärplattformar tenderar att ersättas av sociala plattformar. Här i Halmstad kommer den tilltänkta “Studentportalen” att kunna användas som en enklare form av lärplattform. Intressant och som jag ser det, sund utveckling!

När det gäller att dela med sig av information och kunskap har Brittiska regeringen beslutat satsat en summa motsvarande 240 miljoner kronor på att göra brittiska lärosäten världsledande på nätbaserad utbildning. Kommer vår regering någonsin att göra motsvarande? Lär artikeln “Technology revolution stops at classroom doors” i Times Higher Education. Läs också läsarkommentarerna efter artikeln! Komplettera gärna med att lyssna till Podcast intervjuen med brittiska utbildningsministern om satsningen. Det handlar om att dela med sig! I botten för satsningen ligger rapporten “The Edgeless University: Why Higher Education Must Embrace Technology”. Av rapporten framgår att dagens tekniska revolution stannar i dörren till våra lärosäten. Både studenter och lärare använder sociala medier och mobiler i det privata, men sällan i tjänsten. Den utveckling som trots allt finns sker tack vare eldsjälar, men sällan som en del av lärosätets strategi. Web 2.0 har redan och kommer att förändra hur vi lär oss, samarbetar och bedriver forskning. Oroande är att många lärare inom högre utbildning saknar baskunskaper i nätets möjligheter. Den slutsatsen stämmer skrämmande väl med Håkan Selgs undersökning vid Svenska lärosäten Internet Explorers. För att kunna hitta nya pedagogiska möjligheter måste vi uppmuntra lärare att experimentera och prova oväntade lösningar. Dessutom måste attityden (memen!?) till “vem äger kunskapen” ändras! Vi måste fritt dela med oss eftersom tekniken förutsätter detta!

En som delar med sig av mänskliga möten är filmregissören David Lynch. David Lynch har efter långfilmen Inland Empire startat ett i mitt tycke fantastiskt projekt – Interview Project. Lynch filmteam har rest runt i USA och intervjuat människor man träffat. Fyra frågor har ställts till samtliga. Intervjuerna är 3-4 minuter långa. Inspelade i den miljö man träffat personen. Det har blivit 100 fascinerande porträtt av människor i USA. Intervjuerna läggs ut en per vecka. David meddelade efter Inland Empire att han aldrig mer ska producera något för biografer. I fortsättningen gäller webben! Det här är första försöket. Följ Interview Project!

Hälsningar i sommarsolig onsdag

Händelserna i Iran och sociala media

På samma sätt som jag följde den tragiska flygolyckan över Atlanten har jag till och från följt rapporteringen av händelserna i Teheran under söndagen, måndagen och del av tisdagen.

Uppenbart är att nyhetsrapporteringen ändrat karaktär och att olika media behandlar samma händelse på olika sätt. Jeff Jarvis, mannen som myntat begreppet WWGD, har som den journalist han är kastat sig in i debatten om dagstidningars existensberättigande i 2000-talet. Jarvis ser skillnaden mellan sociala medias nyhetsrapportering och utbildade journalister som; Twitter is not the news source. It’s a source of tips and temperature and sources.

Tydlig blev den här skillnaden i det sätt som Sveriges Television hanterat informationsflödet från Iran på. SvT har inte som BBC och Channel 4 i England vidareförmedlat “ögonvittnesskildringar” från Twitter och andra sociala media. Bo Inge Andersson, SvT, tror inte på de “kvittrare” som hävdar att något allvarligt kommer att/har hända/-t. Han håller sig alltjämt under måndagen till väktarrådet och valets segrare Ahmadinejads version. Det samma gäller Svenska ambassadens uppfattning i Teheran, enligt Svenska Dagbladet, tisdag den 16 juni. Här är lugnt! Dock visar bilder från BBC en helt annan verklighet. BBC har också nu på tisdagen en sammanfattning av gårdagens våldsamheter.

Intressant är att uppgifter om antalet demonstranter på Teherans gator har varierat från 100-tusen, The Gaurdian, via 200-tusen hos Time, till en miljon i BBCs sändningar samt flera miljoner hos Twitter! Givetvis är det så att om du inte befinner dig i “händelsernas centrum” så verkar allt lugnt. Det är en erfarenhet alla som befunnit sig i en situation liknande det som just nu pågår i Iran bär med sig.

På Twitter, för att ta en social kanal, har aktiviteten varit hög. Stundtals så hög att uppladdningen till Twitterservern blockerats. Men redan efter ett par sekunder var servern igång igen. Sky News öppnade en Twitter aggregerande sida från Iran med en reporter i livesändning från Teheran. Channel 4 visade video från våldet i Teheran. CNN erkände att man tar information från Twitter. Där finns de mest aktuella rapporterna om vad som händer i Teheran. En deltagare på hashtaggen “IranElection” skrev; I hope that a web service that allows you to tell people that you’ve just made a cup of tea can also bring down a government. Är det här vad som är essensen i sociala sajter? Titta gärna i det här sammanhanget på Clay Shirkys föreläsning “How cellphones, Twitter, Facebook can make history” på TED Talks.

För att koppla till den undersökning, Internet Explorers, som Håkan Selg utfört på uppdrag av Vinnova, tyder allt på att slutsatserna från den undersökningen gjord inom lärosäten även gäller för samhället i stort och för journalistkåren. I ålder över 30 år misstror de flesta nya kommunikationsformer där “vem som helst” kan delta och ge sitt bidrag. I åldersgrupper över 30 år anses Wikipedia inte seriöst och pålitligt. Twitter är inte pålitligt eftersom texterna inte skrivs av journalister. Dessa memer, som Richard Dawkins myntat, hindrar oss äldre från att acceptera ny teknik och nya kommunikationsformer. De som är yngre än 30 år bär memer som ännu inte lyckats mutera våra gamla memer. Därför är det svårt att snabbt förändra skola och undervisningsformer. På gott och ont – givetvis!

Tänk på Irans folk tänk grönt.

Aggregerande mobilt lärande

Mitt bloggande sker ganska sporadiskt för tillfället. Delvis för att jag har inte hittat bra idéer och tankar att vidareförmedla, delvis för att jag förra veckan befann mig i Stockholm. I Stockholm har jag ägnat mig åt att intervjua nya sökande till MediePilotutbildningen vid C3L i Tyresö. En utbildning som jag till stor del skapat kursplanen för. Även dess föregångare, Videografik och interaktiva medier bar jag också i stort ansvaret för. Mitt tidigare yrkesliv har varit inom media (film och video).

Ett annat skäl till mit besök i Tyresö var att diskutera med huvudläraren för Java-utbildningen, Pablo Win, om möjligheten till ett gemensamt projekt inom mobilt lärande. Jag har som målsättning att skapa ett projekt inom mobilt lärande för yrkesarbetande som vill fort- och vidareutbilda sig. Det den studerandegrupp jag känner bäst efter nära tio år inom den högre vuxenutbildningen. Vad jag sökte och fann i Tyresö, var kompetens att skapa “Apps” för både iPhone och Android. I Tyresö finns både programmering- och grafiskt kunnande. Projektet är tänkt att utröna hur väl mobilt lärande fungerar pedagogiskt inom målgruppen samt hur “enkelt” och “snabbt” det går att skapa fungerande “apps” för de två mobiloperativsystemen.

Det hastar för att utvecklingen och användningen av mobiltelefoner i undervisningen verkar skjuta fart, inte bara i USA utan även i Europa! Har vi i Sverige redan förlorat tid? I England använder man mobilt lärande inom grundskolan på försök. Såvitt jag känner till finns inga pågående liknande försök i Sverige. Det vi har är “En till En”, försök med bärbara datorer. Så det är hög tid att utforska det mobila lärandet!

Ett område värt att problematisera är också hur mycket “push” i förhållande till “pull” som ska användas inom mobilt lärande. Uttryckt på annat sätt, hur mycket information skall “tryckas” på en passiv student och hur mycket ska en aktiv student själv “dra ut” ur kursplattformen. I fallet Apple/iTunesU är det ganska mycket frågan om att trycka ut information till studentens dator/mobiltelefon. När det gäller Google (läs Andriod) handlar det ofta om att göra informationen nåbar från vilken dator/mobil telefon som helst. Det handlar om att finna “rätt” aggregeringsverktyg!

Parallellt med att vi med modern teknik försöker skapa en bättre pedagogik pågår en utveckling av nya metoder att skaffa bra betyg. En variant är att fördröja inlämningen av en uppgift/uppsats med olika skäl. Skäl som tidigare framfördes muntligt men som den så önskar nu kan ladda ner en “korrupt fil”. En fil som kan ges uppgiftens rubrik, uppsats_slutversion_090608.doc, men som läraren inte kan öppna! Om du trots att ha “köpt” mer tid med ovanstående exempel kan du “köpa” en uppsats. Se videoinslaget från Wired Campus. Du kan beställa uppsatser upp till doktorandnivå och avgifterna varierar beroende på nivån.

Avslutningsvis har Twitter återigen framstått som en omedelbar nyhetskälla. Det som just nu händer i Iran, efter valet, har flera Twitter-kanaler. Just nu idag, måndagen den 15 juni, kommer det in mer än 100 “kvitter” per minut på IranElection!

Måndagshälsningar

Konsten att organisera min tillvaro

Det jag nu kommer att blogga om rör främst du som är Mac-användare! För jag har under nära tre års tid använt mig av File Maker-företagets program Bento. Bento finns ännu bara för Apples Unix-operativ, Mac OS X Leopard. Men det här administrationsprogrammet är så pass intressant som en aggregeringsplattform att jag vill förmedla mina erfarenheter.

Jag har kunnat använda två generationer av Bento, 1.0 samt 2.0. Bento är i grunden en adressbok. Men en adressbok som kan koppla till en uppsjö andra filer. Jag är ansvarig för och gästlärare i en Kvalificerad Yrkesutbildning under namnet MediePilot, 80 KY-poäng. För att hålla rätt på alla studenter, deras arbeten och betyg har jag använt Bento. Det har fungerat över förväntan.

Till varje student med uppgifter om namn, adress, telefon, mobiltelefon, e-postadress, kan jag koppla en porträttbild. Jag har extremt svårt att minnas namn! I Bento går det att gruppera studenterna i årsklasser och inom klasserna i arbetsgrupper. Bara genom att “dra och släppa”! Bento kopplar direkt till min Apple Mail så jag snabbt kan sända ut grupp-e-brev såväl som e-brev till en enskild student. All min e-brevskorrespondens med studenterna sparas i respektive årsklass eller ensklid student i Bento. Praktiskt! Bentos adressbok synkroniserar också med Apples adressbok, automatiskt! Som om det inte räcker så synkroniseras även min agenda iCal med Bento, om jag lagt in dag-/tidsuppgifter.

Till varje student kan jag koppla de uppsatsarbeten jag begärt samt egna kommentarer om studenten med betyg. Jag har tidigt bestämt att alla arbeten ska levereras i digital form. Text som Word-dokument, bilder som JPG och filmer som Flash-filer. Allt kan jag länka i Bento till respektive student. Uppsatser/inlämningsuppgifter förvandlar jag till PDF-dokument som jag kommenterar med de hjälpmedel Adobe Acrobat har, digitala Post-It-lappar och textöverstykningar. Därefter e-postar jag kommenterat PDF-dokument till studenten. Min kommenterade PDF sparar jag givetvis i Bento länkad till studenten.

Bento har en finess, programmet gör en säkerhetskopia med jämna intervall – automatiskt och till den plats jag valt. I mitt fall min plats på en av Högskolans servrar. Hemma har jag Apples Time Machine kopplad till hemmets trådlösa nätverk Air Port Extreme. Där sker en komplett säkethetskopiering av hela min MacBook varje timme jag är ansluten till hemmanätet. Som om det inte skulle räcka laddar jag också upp mina Bento-filer, agenda, adressbok, egna foton och filmer till MobileMe-molnet. Fyra säkerhetskopior! Borde fungera.

Sedan något kvartal tillbaka har jag också Bento i min iPhone. Jag kan alltså var som helst, när som helst nå mina studenter. Och dom kan nå mig. På gott och ont! Mitt intryck från utvärderingarna är att studenterna uppskattar det här arbetssättet. Och faktiskt, jag upplever att min arbetssituation blivit lättare. Det har inte blivit stressande, utan tvärt om. Jag svarar mina studenter var och när som helst direkt via min iPhone och slipper sitta med hundratals e-brev när jag äntligen sitter vid min MacBook. Men det krävs att du är “Applefierad”, förståss! Hitintills har allt fungerat “klockrent”! Visst finns motsvarande teknik i PC-världen. Men inte som ett enda, alltid fungerande system. OPch ett system som sköter sig själv och är enkelt att komma igång med. Funktionellt, lättanvänt och lättillgängligt.

Blending Life and Learning!

Tillgänglighet och funktionalitet

I Svenska Dagbladet, lördagen den 30 maj finns en artikel i Näringslivsdelen, under rubriken “Knackig start för Nokias nätbutik” som antyder att starten för Nokia Ovi-butiken inte varit helt lyckad. Jag är inte förvånad. Fortfarande har inte stora företag förstått innebörden i att reflektera över WWGD (What Would Google Do?). Man tuggar på i gamla invanda fotspår. Helt i enlighet med vad Dan Airely tar fram i sin intressanta och tänkvärda bok Predictably Irrational.

Många företagare tycks ha inställningen om Apple kan sälja musik över nätet så kan vi göra det bättre. Men det är så att Apple i iTunes Store inte bara säljer musik. iTunes är en aggregeringsmotor för all bild och ljudinformation som jag köper eller hämtar fritt över Internet. I min iTunes har jag all min musik, alla Podcastingsändningar jag prenumererar på (gäller renodlade ljudsändningar såväl som video) och ljudböcker. Finns bildmaterial i Podcastingsändningar laddas det också in automatiskt i den färdiga struktur som plattformen har. Jag har även synkronisering med min iPhone och iPod. Mina applikationer till iPhone och iPod finns även i min iTunes. När jag köper musik eller applikationer sker det via mitt Applekonto. Smidigt, alltid tillgängligt (även via min iPhone) och funktionellt.

Det måste vara enkelt att använda tjänsten. Nu har uppenbarligen Nokia haft problem. Dels det klassiska, att ha underdimensionerat serverkapaciteten. Det gjorde även Apple vid introduktionen av Mobile Me! Dels att påstå att över 20000 applikationer finns när det geografiska område du befinner dig i har rättigheter bara för vissa applikationerna. Det gäller att kunna leverera det man lovar. Patetiskt är det när Sony Ericsson meddelar att man tecknat avtal med ett antal spelföretag för att erbjuda spel i mobilerna. Apple har, som jag bloggat tidigare, över 10000 utvecklare av spel och andra applikationer. Från stora spelföretag till enskilda “nördar”. Allt erbjuds via iTunes Store. Det handlar om att släppa kontrollen. Den kontroll som företag vill över sina produkter och marknadsföring. Våga låta kunderna bidra i utvecklingen av produkterna. Att våga utveckla produkter kollaborativt med kunderna.

Samma idé har ett nytt företag, Local Motors, som tillverkar bilar i Detroit anammat. Affärsidén är att företaget bygger bilar lokalt! I mikroverkstäder. Man planerar att producera 3-5000 bilar per år. Till ett rimligt pris och ändå driva verksamheten med lönsamhet. det här är enligt den modell som Jeff Jarvis föreslog i sin bok WWGD. Är det så att trenden nu är åter till det lokala. Bort med stora multinationella företag? Förmodligen inte. Men utvecklingen av lokala verksamheter är intressant. Är litenhet storhet? Vilka tillverkare ska erbjuda byggdelarna?

Hälsningar i onsdagen

Airbusolycka och Twitter

Jag hade tänkt blogga om något helt annat. Men den tragiska utvecklingen av Airbusolyckan i Atlanten gör att jag kastar om planerna. För något har hänt när det gäller nyhetsrapportering!

I “Under strecket”, Svenska Dagbladet (SvD), fredag 29 maj, är rubriken “Upptäck nästa pandemi på Twitter”. Jeff Jarvis, som jag ofta hänvisar till, skriver ofta i sin blogg “BuzzMachined” om papperstidningens död och nyhetsförmedlingens nödvändiga omstrukturering. Han ser i framtiden att journalister har sina egna bloggar (som finansieras med annonser) och att den omedelbara nyhetsförmedlingen sker via kanaler som Twitter.

Jag har nu, under ett drygt dygn, till och från följt Twitter-skrivandet om den tragiska Air France-olyckan i Atlanten. Air France flight 447 från Rio de Janeiro till Paris som plötsligt bara försvann Vissa Perioder har det under tio minuter kommit över 2000 Twitter-meddelanden. Meddelanden från hela världen. De flesta uttrycker stor empati med de passagerare som sannolikt omkommit såväl med passagerarnas efterlevande. Några försöker skämta och vara ironiska, men blir snabbt tillrättavisade av andra. Twitter tycks vara etiskt självreglerande. Nu inne på dygn två fortsätter Twitter-meddelanden att strömma in. En baksida med mångfalden av “Twittrare” är att alltför många meddelanden kan bortses från, eftersom de inte ger ny information. Mycket “skräpinformation”. Sorterar jag bort skräpinformationen känns det som om jag befinner mig “i händelsernas centrum”.

Många som Twittrar är yrkesverksamma. En metrolog, Tim Vasquez, har hänvisat i ett meddelande till sin egen blogg, “Weather Graphics”, där han gjort en grundlig analys, med hjälp av vädersatellitdata, över väderläget i Atlanten just vid det troliga olyckstillfället. Kort därefter dök en artikel på Loic Le Meur Blog upp med rubriken “Twitter Wins (again) Against Old Media Covering the Air France Flight Disappeared”. En artikel som direkt hänvisade till metrologen i fråga.

Emperi talar för att “Under strecket” författaren Victor Galaz i SvD och Jeff Jarvis har rätt i sina tankar. Något har hänt med nyhetsförmedlingen! Sökmotorer som Google och den nya Bing från Microsoft bedömer jag vara sämre än Twitter. Förutsatt att jag sorterar bort 95% av allt “Twittrande”. De här förändringarna kommer att ha återverkningar även på hur lärosäten agerar, fungerar och hur undervisningen bedrivs.

Home 5 juni

Jag vill rekommendera alla att se den vackra dokumentärfilmen “Home”. Det är Yann Arthus-Bertrands nya dokumentär som bjuder oss att stanna upp, se på vårt klot och förstå vad vi gör med jordens rikedom och skönhet. Home visar vackra bilder av landskap som filmats från höga höjder ur fågelperspektiv. Filmen kommer att ha världspremiär den 5 juni, på Världsmiljödagen. Den dagen med filmvisningar i Paris, London, New York. Över hela världen hoppas upphovsmannen att inspirera till fortsatta diskussioner i miljöfrågor.

Hälsningar i måndagen