Ny avdelning om vetenskaplig publicering & kommunikation

IMG_0712-224x300I veckan upprättades en ny hyllavdelning i biblioteket, en avdelning riktad mot de forskare och doktorander som verkar vid Högskolan i Halmstad. Här hittas litteratur och information om:

• publiceringsstrategier
• vetenskapligt skrivande
• Open Access
• registrering av publikationer i DiVA
• m.m.

 

Avdelningen har tillkommit genom det publiceringsprojekt som just nu bedrivs av biblioteket för att stödja Högskolan i Halmstads forskare i publiceringsprocessen.

Välkomna in för en närmare titt!

De 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås

I många frågor kan det vara intressant att ta del även av förläggarnas perspektiv på publicering. Förlaget Taylor & Francis har satt samman en instruktionsfilm om vad man bör tänka på för att bli publicerad. Här ger de oss bland annat en lista på de 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås.

De 10 vanligaste skälen till varför ett bidrag till en vetenskaplig tidskrift avslås

  1. Bidraget har skickats till fel tidskrift, faller utanför ramen för dess inriktning.
  2. Bidraget är inte utformat som en egentlig tidskriftsartikel (kanske alltför journalistiskt, ett kapitel i en avhandling eller en konsultrapport).
  3. Bidraget är antingen alltför långt eller för kort.
  4. Bidraget beaktar inte i tillräckligt hög grad tidskriftens riktlinjer eller konventionerna för akademiskt skrivande.
  5. Bidraget har språkliga och/eller stilistiska brister (interpunktion, grammatik, engelskakunskaper).
  6. Bidraget misslyckas med att säga någonting väsentligt, kommer inte med något nytt inom ämnet eller konstaterar endast det uppenbara på ett långrandigt sätt.
  7. Bidraget är inte tillräckligt kontextualiserat (fokuserar t. ex. på provinsiella intressen och förbiser behoven hos en internationell eller vidare läsekrets).
  8. Bidraget har ett bristfälligt teoretiskt ramverk (inkl. referenser till relevant litteratur).
  9. Bidraget är osammanhängande och uppenbart inte korrekturläst.
  10. Bidraget är kränkande, oetiskt eller ohyfsat.

Förslag om open access-publicering av vetenskapliga böcker i Sverige

En projektgrupp bestående av bibliotekarier och forskare från fem av landets universitet har utrett frågan om open access-utgivning av vetenskapliga böcker i Sverige. Nyligen släppte de sin slutrapport ”A National Consortium for Open Academic Books in Sweden”.

BooksProjektet har tagit sin utgångspunkt i hur boken som publiceringsform kan möta de nya kraven inom vetenskaplig publicering. Finansieringen har Kungliga Biblioteket stått för tillsammans med de två stora forskningsfinansiärerna inom humaniora och samhällsvetenskap – Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond.

Det man föreslår är att starta ett nationellt konsortium som erbjuder förlagsoberoende kvalitetsgranskning (peer review) kopplad till kravet på att man parallellt med den tryckta versionen av boken även tillgängliggör den digitalt och open access. I huvudförslaget är det Vetenskapsrådet som står för nationell infrastruktur och finansiering.

Låt oss hoppas att förslaget blir verklighet inom en inte alltför lång framtid. Både kvalitetsstämplingen och tillgängliggörandet genom open access skulle inte minst kunna bidra till lyfta och sprida mycket av den excellenta, men fortfarande något undanskymda, forskning som redan bedrivs runt om på landets lärosäten inom såväl samhällsvetenskap som humaniora.

Bildkälla: shutterhacks/Flickr

Nytt om ORCID

ORCID (Open Researcher & Contributor ID) som vi tidigare skrivit om är ett internationellt id för forskare som nu har över 250 000 registrerade medlemmar och över 80 anslutna medlemsorganisationer (däribland Chalmers).

orcid-logoVetenskapsrådet kommer inom kort att med stor sannolikhet ta beslut om att göra ORCID obligatoriskt i alla forskningsansökningar från och med någon gång i vår. Detta framkom på gårdagens workshop om utvecklingen av SwePub för att möjliggöra bibliometriska analyser – där vi deltog med två representanter från Högskolan i Halmstad.

Sedan en tid tillbaka finns även ett ORCID-fält i DiVA. Detta kompletterar (men ersätter inte) fältet för lokalt användar-id (vilket behövs för att koppla DiVA-posterna till personalkatalogen och CV-databasen). För dig som registrerat dig i ORCID (vilket vi rekommenderar) har vi nu möjlighet att genom en batchfunktion enkelt lägga till detta på alla dina DiVA-poster. Kontakta DiVA Helpdesk för hjälp med detta!

Fortsatt ökning av fulltextnedladdningar från DiVA

Antalet fulltextnedladdningar från Högskolan i Halmstads publikationsdatabas DiVA fortsätter stadigt att öka.

Om cirka 40 % av årets totala antal nedladdningar kommer att ske nu under årets sista fyra månader – enligt mönstret från de senaste två åren – blir det beräknade årsresultatet 674 000 nedladdningar. Det är mer än resultaten för år 2010 och 2011 sammantagna och volymmässigt cirka 23 gånger antalet ordinarie utlån i biblioteket.

Den genomsnittliga användningen per DiVA-publikation, liksom synligheten på webben, är med andra ord fortsatt mycket goda. Hela 63,4 % av nedladdningarna är resultat av direktträffar från Google.

DiVA-stats-2013

Open access och tveksamma förlag

I samband med bibliotekets planeringsdagar inför höstterminens början passade vi på att göra ett studiebesök hos våra kollegor på Bibliotek & läranderesurser vid Högskolan i Borås. Där träffade vi bland andra Pieta Eklund vid funktionen Digitala tjänster. Hon jobbar med frågor om vetenskaplig publicering och har sammanställt en utförlig guide med kriterier och praktiska tips för att bedöma seriositeten hos open access-förlag.

OA_tveksammaBakgrunden till att en guide som denna behövs är att när allt fler av de stora forskningsfinansiärerna ställer krav på open access-publicering har också en marknad öppnats för förlag med tvivelaktiga affärsmetoder.

Dessa ”bluff-förlag” (på engelska grey eller predatory publishers) är i regel endast ute efter att tillskansa sig publiceringsavgifter, men är betydligt mindre nogräknade när det kommer till vetenskapligt förfaringssätt för den kollegiala granskningen. Vissa av dem bedriver även aggressiva spam-liknande kampanjer gentemot forskare.

Vad man speciellt skall vara uppmärksam på för att avgöra ett förlags eller tidskrifts seriositet har sammanfattats i ett inlägg på BLR:s blogg Forskningsrelaterat:

  1. tydlig information om ägarskap, vem är ägare och i vilket land finns tidskriften/förlaget
  2. väl redovisat peer-review-förfarande (absolut viktigaste punkten)
  3. vilka som är med i redaktionskommittén med fullständigt namn och helst också hemuniversitet
  4. licensvillkoren ska vara tydliga och finnas vid själva artikeln så att läsaren vet vad man får göra med artikeln när man hittar den online
  5. det ska finnas en kontaktperson så att man har någon att kontakta med klagomål
  6. inbjudan att skriva en artikel välskriven
  7. vilka andra författare har publicerat i tidskriften och
  8. vilken spridning har förlagets böcker eller tidskrifter fått.

Mer läsning

Pieta Eklund som har sammanställt guiden skriver även regelbundet på bloggen Forskningsrelaterat om ämnen såsom publicering, finansiärer, upphovsrätt, open access, forskningsdata och annat som sker i forskningsvärlden.

Den ultimata open access-guiden?

Den Harvard-anknutne filosofiprofessorn Peter Suber brukar beskrivas som den internationella open access-rörelsens främste talesperson. I över ett decennium har han på heltid jobbat med att bevaka, analysera och skriva om frågan. Därför var det särskilt tacksamt när han i fjol utkom med ett koncentrat av sina resonemang i den sammanfattande introduktionsboken Open Access på MIT Press, en bok som numera också finns att ladda ned som open access från förlagets webbplats.

bild-2En som skrivit mycket väl om boken är Jan Hagerlid, före detta samordnare av programverksamheten OpenAccess.se på Kungliga biblioteket, och det råder ingen tvekan om att vi här kanske har att gör med den främsta open access-guiden hittills.

Suber är som sagt oerhört insatt i frågan och dessutom en skarp retoriker som argumenterar väl och balanserat för sina ståndpunkter. Åtminstone de tre första kapitlen kan nog klassas som obligatorisk och klart rekommenderad läsning om man har knappt om tid men ändå vill skaffa sig en välgrundad uppfattning i frågan. Här går han systematiskt igenom vad OA är och vad det inte är, vad som möjliggör det, vilka incitamenten är, vilka problem det kan bidra till att lösa, samt vilka olika varianter det finns (såsom den gyllene respektive gröna vägen, liksom vad han kallar gratis OA respektive libre OA) och hur dessa kompletterar varandra.

Subers utgångspunkt är att det största hindret för att OA skall kunna etableras helt enkelt är missförstånd om konceptet. Ett av hans bärande argument är att vad som möjliggör OA är å ena sida Internets digitala tillgänglighetsrevolution och å andra sidan det faktum att forskare (till skillnad från t. ex. musiker och skönlitterära författare) redan under 350 års tid har publicerat sig i vetenskapliga tidskrifter utan att få någon som helst ekonomisk ersättning i gengäld från förlagen. När prenumerationskostnaderna därmed skjuter i höjden – och gör inte minst forskningsbibliotekens budgetar alltmer ansträngda – skulle samma kostnader istället kunna användas för att göra vetenskapligt granskat material betydligt mer tillgängligt och synligt via nätet genom OA-licenser, och detta utan att författarna för den skull skulle behöva förlora sin upphovsrätt.

Den främsta invändningen mot boken från ett svenskt perspektiv är att Suber av naturliga skäl bygger sina resonemang på fakta och statistik från en nordamerikansk kontext. Inte minst när det gäller upphovsrättsliga resonemang kan man anta att situationen här skiljer sig en del. Om man skulle formulera ett önskemål om en verkligt ultimat open access-guide skulle en sådan därför vara mer anpassad till omständigheterna vi själva verkar under. Och för att verkligen bli läst av de upptagna människor som Suber uttalat vänder sig till skulle den nog också behöva vara betydligt kortare än de här drygt 200 sidorna. Men än så länge kan vi nog betrakta Subers bok som den främsta kandidaten till en ultimat OA-guide hittills – klart läsvärd!

Publiceringsfrågor och forskningsbibliotekens nya roll

Arbete med publiceringsfrågor för att tillgängliggöra och synliggöra det egna lärosätets forskning har på senare år blivit en allt viktigare uppgift för forskningsbiblioteken. I en ny rapport presenteras en första översiktlig helhetsbild av arbetet med detta på lärosäten runt om i landet. Rapportens övergripande slutsats är att vi i sammanhanget befinner oss i ett paradigmskifte när det gäller bibliotekens kompetens: ”från att ge lokal tillgång till global litteratur till att ge global tillgång till lokal litteratur”.

bild-1-225x300Det är Helena Francke, lektor på Bibliotekshögskolan och även uppskattad före detta lärare till undertecknad, som på uppdrag av Svensk biblioteksförening tagit fram rapporten Publicera! – svenska forskningsbiblioteks arbete med publiceringsfrågor.

Utifrån en genomgång av de 39 svenska forskningsbibliotekens webbplatser och intervjuer med bibliotekarier verksamma med forskarstöd vid 10 lärosäten ger Francke här en introducerande genomgång av de tre huvudsakliga delarna inom området: 1.) arbetet med publikationsdatabaser, 2.) bibliometri och utvärdering, samt 3.) open access-frågor. Även de närliggande delarna digitalisering, upphovsrättsfrågor och förlagsverksamhet täcks in av studien.

Intresset för synlighet

Uppsvinget för publiceringsfrågor hänger enligt Francke samman med det ökade intresset för att synliggöra forskningspublikationer. Detta intresse härleder hon i sin tur till tre företeelser, vilka fått genomslag i det svenska forskningslandskapet sedan millennieskiftet: 1.) tillgänglig- och synliggörande av forskningspublikationer genom open access-publicering, 2.) forskningsutvärderingar, ranking och ökad konkurrensutsättning av forskningsmedel, samt 3.) de praktiker som utvecklats kring kommunikation och publicering i digitala nätverk.

En nyckelfaktor för de delvis nya arbetsuppgifter som i och med denna utveckling vuxit fram är bibliotekens ansvar för lokala publikationsdatabaser. Å ena sidan används dessa som öppna arkiv till exempelvis parallellpublicering av vetenskapliga artiklar tillgängliga via open access-licenser, och å andra sidan för att ta fram underlag till forskningsutvärderingar och fördelning av forskningsmedel. Såväl kunskapen om open access-frågor som bibliometrisk kompetens har därför på ett naturligt sätt ofta kommit att hamna på bibliotekens bord.

Drivkrafter – skilda men samverkande

Att publicera sig i OA-tidskrifter kan vara ett effektivt sätt att göra sin forskning mer synlig och tillgänglig. Samtidigt har de stora forskningsfinansiärerna också i allt högre utsträckning detta som krav. Open access-publicering går dessutom även i linje med rekommendationer från EU-nivå och med förslag i det kommande europeiska ramprogrammet för forskning och innovation (Horizon 2020).

När det kommer till bibliometriska studier av forskningspublikationer så är även detta något som efterfrågas alltmer från exempelvis regeringshåll. Samtidigt kan bibliometriska metoder för att synliggöra publiceringsmönster också ge den enskilde forskaren en bättre överblick och större strategisk förståelse för hur man kan få ökat genomslag för sina vetenskapliga resultat.

Både på OA-området och inom bibliometrin så finner vi med andra ord skilda men samverkande drivkrafter: på en och samma gång såväl önskemål om detta från forskare själva som explicita krav från finansiärer och ledningshåll. Sammantaget ger detta ett starkt förändringstryck och huvudsakligen är det forskningsbiblioteken som har varit i position att kunna fånga upp detta.

Forskningsbibliotekens nya roll

I och med arbetet med publiceringsdatabaser och OA-frågor har biblioteken fått en delvis ny roll. Francke formulerar det som att man har gått från att enbart ha varit en (ofta underförstådd) informationsförsörjare till att mer få rollen av samtalspartner och kunskapsbank. Ofta har forskningsbiblioteken som uttalat mål att vara kunskapscentrum för publiceringsfrågor på lärosätet.

I en tidigare rapport från Svensk Biblioteksförenings verksamhetsgrupp för universitets- och högskolebibliotek beskrivs två parallella utvecklingslinjer för forskningsbiblioteken: å ena sidan ett ökat bibliotekssamarbete och å andra sidan en ökad integrering inom det egna lärosätet. Dessa utvecklingslinjer menar Francke är tydliga även i detta material.

Ett annat sätt att beskriva samma dubbelspåriga utvecklingsprocess är att både omvärldsbevakning och nätverkande såväl inåt som utåt blir alltmer betydelsefulla när biblioteken nu i ökande grad intar en mer proaktiv roll i den akademiska kunskapsproduktionen. Verksamheten kan till exempel handla om att utforma OA-policies och rekommendationer för strategisk publicering eller att informera om författaridentifikatorer och bedriva förlagsverksamhet. Allt detta till trots så är bibliotekens arbete med publiceringsfrågor fortfarande ändå tämligen osynligt i lärosätenas officiella dokument och skulle därför enligt rapporten i regel behöva synliggöras ytterligare gentemot ledning och organisation.

Nyansering mot förenklade modeller

Både detta med att ha synpunkter på hur forskare ska publicera sig (såsom open access) och att genom bibliometriska analyser medverka till att utvärdera forskningen har dock i vissa fall setts som kontroversiellt, och detta från såväl bibliotekshåll som bland forskare. Samtidigt menar Francke att biblioteken ändå uppfattas som en neutral part och att det både från forskarhåll och bibliotekarier verksamma inom området finns tecken på en vilja till nyansering av förenklade modeller inom såväl bibliometri som inom open access-frågor.

Francke avslutar sin rapport med att ge ett par exempel på vad sådan nyansering kan innebära. Inom utvärderingsfrågor kan det handla om att gå djupare in på vad det är man mäter och hur, och inom OA-publicering om att skaffa sig en klarare bild över vad som egentligen ger ökad tillgänglighet och synlighet inom skilda forskningsfält. I vilket fall som helst handlar det ju i slutändan ändå om att forskningen skall komma både den akademiska världen och det omgivande samhället till godo.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det finnas tre goda skäl att ta del av denna rapport.

1.) Den ger på ett lättillgängligt sätt en god överblick av – och introduktion till – forskningsbibliotekens arbete med publiceringsfrågor.

2.) Den kan fungera som ett underlag för att reflektera kring hur arbetet med publiceringsfrågor påverkar forskningsbiblioteken och delvis ger dem en ny roll.

3.) Sist, men inte minst, listar den många användbara och väl valda referenser som täcker in de senaste årens utveckling inom området och som mer specifikt riktar in sig på olika delfrågor (såsom arbetet med publiceringsdatabaser, forskarstöd, bibliometri, OA-frågor och OA-policies eller det framväxande ekosystemet för forskningsinformation).

Apropå bibliometriska mått och deras begränsningar

När man använder sig av bibliometriska metoder för att analysera och utvärdera forskning är det viktigt att inte bara använda sig av exakta definitioner av vad det är man mäter, utan också att man tydligt klargör och är medveten om metodologins begränsningar – det vill säga vad som faller utanför de givna mätområdena, eller så att säga utgör de ”vita fläckarna” på kartan.

Tolkning krävs

Bibliometriska studier handlar om att ta fram statistiska mätvärden för ett antal indikatorer om publiceringsproduktivitet. En indikator kan till exempel visa på antalet publikationer av en viss typ som registrerats i en databas eller hur många gånger en viss artikel har citerats.

Som det framgår av själva termen indikatorer vill man genom dessa indikera (”peka på”) någonting om helheten. När man på detta sätt med andra ord kvantifierar vissa delaspekter av en given datamängd krävs det dock alltid en tolkning.

För att kunna göra en tillförlitlig tolkning krävs i sin tur såväl en förståelse för metodologins begränsningar som en ingående kännedom om omständigheterna för det faktiska sammanhang som ligger till grund för mätningen. Det är just av denna anledning som som någon form av självvärdering ofta spelar en så betydelsefull roll i processen.

Kartan och landskapet

När vi talar om bibliometri skulle man kunna göra en liknelse med varför och hur man ritar en karta över ett landskap. ”Landskapet” i det här fallet är exempelvis en forskningsmiljös sammanlagda publicering och ”kartan” är då den bibliometriska studien.

Någon form av karta kan mycket väl vara nödvändig för att överhuvudtaget kunna skaffa sig en överblick över ett område och därmed medvetet kunna orientera sig. Kartan kommer dock alltid – och i likhet med varje teoretisk modell eller kunskapsrepresentation –  att på ett eller annat vis vara en dimensionsreducerad förenkling av den mer komplexa helheten. Frågan är bara vilka delar som lyfts fram, eller vilka ”glasögon” kartan så att säga erbjuder en att betrakta landskapet med.

De metoder man väljer att använda sig av i sin bibliometriska ”kartritning” får av naturliga skäl olika konsekvenser för resultatet. Inte minst kan det slå olika beroende på vilket forskningsämne man väljer att titta på. Därför är det begripligt att kritik mot de gängse bibliometriska metoderna snarare kommit att bli mer regel än undantag i många läger. Samtidigt används bibliometriska analyser allt oftare som ett sätt att försöka ta fram objektiva kriterier för kvalitetsutvärderingar, ranking och medelstilldelning.

Vanlig kritik och några sätt att kompensera för och tillmötesgå denna

En högst relevant och också utbredd kritik är exempelvis att Web of Science (WoS) – den databas som än så länge är den enda som medger datauttag när det gäller citeringsanalys – har en bristande täckning, och då framförallt när det gäller humaniora och samhällsvetenskap. Citeringsanalysen utgår enbart från kollegialt granskade artiklar indexerade i just WoS, vilket då utesluter forskningsresultat publicerade inte bara i monografier utan också i konferenstryck.

För att till viss del kompensera för att man inom olika ämnen sinsemellan kan ha mycket olika olika publicerings- och och citeringsmönster har man tagit fram så kallade fältnormerade indikatorer. Dessa utgår från det genomsnittliga värdet inom ett visst ämnesområde, för att man så att säga skall undvika att jämföra äpplen med päron. Men inte heller dessa fältnormerade indikatorer går fria från kritik. Så har till exempel Peter Sjögårde, bibliometrisk analytiker på KTH, nyligen uppmärksammat ett amerikanskt initiativ som kritiserar indikatorn Journal Impact Factor. Liknande kritiska synpunkter finns även redovisade under rubriken ”Citation impact” på den nya webbtjänsten PhD on Track, som vi tidigare tidigare skrivit om.

Ett alternativt och kompletterande sätt att mäta genomslag på – förutom just genom citeringar – är rankning av publiceringskanaler. En poängberäkning sker då utifrån hur pass god vetenskaplig kvalitet en viss tidskrift eller ett förlag av en expertgrupp anses hålla inom ett ämnesfält. Det är denna princip som ligger till grund för den så kallade norska modellen, vilken blivit ett slags standard även här i Sverige.

Några vidare perspektiv

I regeringens senaste Forsknings- och innovationsproposition (2012/13:30) för perioden 2013–2016 föreslås bland annat att den nationella publikationsdatabasen SwePub skall utvecklas så att den skall komma att kunna ersätta den bristfälliga WoS som grund för bibliometriska utvärderingar. Då Högskolan i Halmstad via DiVA redan i dag levererar metadata till SwePub deltog vi i mars i år i en första workshop om framtida samverkan och standardisering kring detta.

Fördelen med att använda data direkt från DiVA är att den enskilde forskaren själv kan påverka vilket material som ligger till grund för analysen. I vår egen pågående forskningsutvärdering ARC13 har vi till exempel, som första lärosäte hittills, kunnat extrahera data från adressfältet i DiVA-posterna för att göra samverkansanalyser.

När det kommer till utvärdering och mätning av vetenskapligt genomslag handlar det hela i slutändan ändå till stor del om vilka intentioner man har med sin forskning, samt vilket typ av genomslag man eftersträvar. I en gedigen handbok utgiven av brittiska LSE Public Policy Group för hur man inom samhällsvetenskap och humaniora kan maximera sitt vetenskapliga genomslag skiljer man på akademiskt genomslag respektive externt genomslag i förhållande till det omgivande samhället. Sådana externa variabler bör man med fördel också försöka att inkludera i sina tolkningar och självvärderingar.

För att sammanfatta och lyfta fram huvudpoängen i dessa stycken: Någon form av bibliometri må vara nödvändig, men det är enbart uttolkningen av denna som kan kompensera för dess inneboende begränsningar och ge den dess fulla betydelse och sammanhang.

Kvalitetssäkringen av DiVA-poster inför ARC13 avklarad

Vår särskilda insats med att under några månaders tid systematiskt kvalitetsgranska DiVA-poster inför forskningsutvärderingen ARC13 är nu avklarad helt i enlighet med tidsplanen.

diva_logo Förutom konstruktionen av en CV-databas så består Högskolebibliotekets bidrag till forskningsutvärderingen ARC13 av hela den bibliometriska delen. Den ojämförligt största arbetsinsatsen har handlat om just kvalitetsgranskningen av poster i Högskolans publikationsdatabas DiVA. Vi har med en specialtillsatt granskningsgrupp haft en särskilt prioriterad insats för detta ända sedan i september och nyligen alltså rott i land det hela enligt tidsplanen.

Bibliometridelen av ARC13 innebär sammanfattningsvis om att ta fram publicerings- och citeringsstatistik för 283 i dag verksamma forskare uppdelade på de åtta befintliga forskningsmiljöerna. Den samlade datamängden består av bibliografiska grunddata för 2570 av de totalt 3079 registrerade forskningspublikationerna i Högskolans DiVA under den senaste 8-årsperioden 2005–2012.

En mindre andel (412) av dessa i utvärderingen ingående publikationer finns i sin tur indexerade i den internationella databasen Web of Science under perioden 2005–2011. Därmed kan de utgöra underlag för citeringsstatistik. Merparten av posterna i detta citeringsunderlag (närmare bestämt 220 stycken) är för övrigt sådana som lagts in i DiVA den sista månaden efter Fakultetsnämndens uppmaning till forskarna att inför ARC13 även komplettera med publikationer man skrivit vid andra lärosäten.

Vad som gör vår bibliometriska studie unik i förhållande till sådana som ingått i de senaste årens forskningsutvärderingar vid andra lärosäten är att vi inte bara kan redovisa statistik över samförfattande utifrån Web of Science med dess tämligen begränsade täckning, utan också har utvecklat ett system som vattentätt kan extrahera data på såväl institutions- som landsnivå från adressfältet på samtliga författarförekomster i våra publikationer i DiVA. Detta är speciellt viktigt för oss som ett mindre lärosäte, för att få ett mer fullödigt och statistiskt säkerställt resultat för alla forskningsmiljöer. Därför har det även ingått i vår granskning att kontrollera de sammanlagt 7156 adressfälten i undersökningens 2570 poster.

Vad som nu närmast står på agendan är att sammanställa våra resultat i rapporter till var och en av Högskolans forskningsmiljöer, som underlag för dessas självvärderingar. I mitten av april planerar vi att ha dessa färdigställda och därefter (från och med vecka 17) komma ut till respektive forskningsmiljö för att presentera våra resultat och vara behjälpliga med att svara på eventuella frågor.