Den ultimata open access-guiden?

Den Harvard-anknutne filosofiprofessorn Peter Suber brukar beskrivas som den internationella open access-rörelsens främste talesperson. I över ett decennium har han på heltid jobbat med att bevaka, analysera och skriva om frågan. Därför var det särskilt tacksamt när han i fjol utkom med ett koncentrat av sina resonemang i den sammanfattande introduktionsboken Open Access på MIT Press, en bok som numera också finns att ladda ned som open access från förlagets webbplats.

bild-2En som skrivit mycket väl om boken är Jan Hagerlid, före detta samordnare av programverksamheten OpenAccess.se på Kungliga biblioteket, och det råder ingen tvekan om att vi här kanske har att gör med den främsta open access-guiden hittills.

Suber är som sagt oerhört insatt i frågan och dessutom en skarp retoriker som argumenterar väl och balanserat för sina ståndpunkter. Åtminstone de tre första kapitlen kan nog klassas som obligatorisk och klart rekommenderad läsning om man har knappt om tid men ändå vill skaffa sig en välgrundad uppfattning i frågan. Här går han systematiskt igenom vad OA är och vad det inte är, vad som möjliggör det, vilka incitamenten är, vilka problem det kan bidra till att lösa, samt vilka olika varianter det finns (såsom den gyllene respektive gröna vägen, liksom vad han kallar gratis OA respektive libre OA) och hur dessa kompletterar varandra.

Subers utgångspunkt är att det största hindret för att OA skall kunna etableras helt enkelt är missförstånd om konceptet. Ett av hans bärande argument är att vad som möjliggör OA är å ena sida Internets digitala tillgänglighetsrevolution och å andra sidan det faktum att forskare (till skillnad från t. ex. musiker och skönlitterära författare) redan under 350 års tid har publicerat sig i vetenskapliga tidskrifter utan att få någon som helst ekonomisk ersättning i gengäld från förlagen. När prenumerationskostnaderna därmed skjuter i höjden – och gör inte minst forskningsbibliotekens budgetar alltmer ansträngda – skulle samma kostnader istället kunna användas för att göra vetenskapligt granskat material betydligt mer tillgängligt och synligt via nätet genom OA-licenser, och detta utan att författarna för den skull skulle behöva förlora sin upphovsrätt.

Den främsta invändningen mot boken från ett svenskt perspektiv är att Suber av naturliga skäl bygger sina resonemang på fakta och statistik från en nordamerikansk kontext. Inte minst när det gäller upphovsrättsliga resonemang kan man anta att situationen här skiljer sig en del. Om man skulle formulera ett önskemål om en verkligt ultimat open access-guide skulle en sådan därför vara mer anpassad till omständigheterna vi själva verkar under. Och för att verkligen bli läst av de upptagna människor som Suber uttalat vänder sig till skulle den nog också behöva vara betydligt kortare än de här drygt 200 sidorna. Men än så länge kan vi nog betrakta Subers bok som den främsta kandidaten till en ultimat OA-guide hittills – klart läsvärd!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *