Som vi skrev i förra veckans inlägg om presentationen för Fakultetsnämnden så berättade bibliotekschef Peter Lindgren då om det öppna registret för internationell forskar-id, ORCID (Open Researcher & Contributor ID), vilket förväntas bli den främsta lärosätesoberoende standarden för att ge forskare unika id-nummer.
Inom kort kommer till exempel ett nytt fält för detta i DiVA, precis som elektroniska dokument har ett fält för DOI-nummer (båda dessa standarder är kopplade till den icke-kommersiella samarbetsorganisationen CrossRef). Peter föreslog att Fakultetsnämnden tar tag i frågan om hur Högskolan i Halmstad skall hantera ORCID:s implementering i de olika system detta berör.
Här skall vi i några korta, inledningsvisa punkter sammanfatta vad som utmärker just denna standard för forskar-ID utifrån vad Jonas Gilbert på Chalmers bibliotek skrivit i ämnet.
- Att registrera sig i ORCID är enkelt. Registreringen görs på den officiella webbplatsen och tar enligt uppgift endast 30 sekunder. De enda uppgifter som är obligatoriska är namn och e-postadress.
- Till skillnad mot Researcher ID som är Thomson Reuters företagsägda motsvarighet så är ORCID:s ID:n Creative Commons-licensierade, vilket innebär att andra företag och tjänster öppet kan använda informationen utan att behöva ansöka om särskilda tillstånd.
- ORCID-kontot är som sagt lärosätesoberoende och följer med individen genom forskarkarriären, även när man byter lärosäte. Dock kan man ange ett lärosäte man är verksam vid som ”trusted organization”. Det får då behörighet att redigera informationen på kontot.
- ORCID är ett sextonsiffrigt numeriskt värde där det sista värdet är en kontrollsiffra. ORCID skrivs som en http-länk, exempelvis: http://orcid.org/0137-1963-7688-2319
- ORCID syftar bland annat till att underlätta kommunikationen med förlag och forskningsfinansiärer.