Sedan sista har det hänt en del. Vi har förberett oss inför UTEXPO med bland annat att göra affischer, modell av solfångaren (Elinas pappa snickrade ihop en superfin modell) och en piedestal till vår kära blandningsventil.

Vi har fortsatt med våra respektive fördjupningsprojekt på ”lediga stunder”. Nu har vi snart all tid att ägna åt detta innan det ska vara klart, den 15:e juni. Även om vi inte är klara med projekten har vi redovisat dem för klasskamrater, handledare och kursansvarig.

Innan UTEXPO blev vi intervjuade hos Internationella avdelningen på Högskolan i Halmstad. Tack vare det kom Hallandsposten förbi vår monter och intervjuade oss. Vi har hört att artikeln publicerades den 26:e maj på sidorna 6, 7. Någon som har den upplagan av Hallandsposten?

UTEXPO gick mycket bra! Som vanligt var det en hel del förberedelser, alltid mer än man tror. Vi blev färdiga i tid trots allt och väldigt nöjda med montern. Mässan pågick i tre dagar, torsdag till lördag. Under utställningsdagarna fick vi besök av lärare, studentkollegor, företag och nära och kära. På fredagen fick vi en glad överraskning; vi blev tilldelade priset för bästa examensarbete på energiingenjörsprogrammet! Det känns hedrande och roligt att den tiden vi lagt på projektet gett resultat. När mässan stängde på lördagen gick vi vidare tillsammans med familjerna till en officiell examensceremoni, där lyssnade vi på ett fint tal av vår studierektor och tog emot blomma och ansökan om examensbevis.

På måndagen efter mässan hade klassen sina slutseminarier. Hela måndagen och tisdagen redovisades projekten för klasskompisar, handledare, kursanvarig och eventuella externa kontakter. Vi förberedde även detta veckan innan UTEXPO med presentation och opponering. Efter redovisningarna kändes det på riktigt att tiden här snart är över. Även om det är lite ledsamt ser vi fram emot att komma ut i arbetslivet.

Det hela avrundades med en avslutningsmiddag onsdagen efter slutseminarierna. Vi var båda med i festkommittén och hade inte riktigt hunnit tänka på denna tillställning i detalj förrän på onsdagsförmiddagen. Trots detta blev det en väldigt lyckad fest.  Maten var god, sällskapet var trevligt och det var ett fint avslut på klassens tre åt tillsammans.

Nu är det dags att knyta ihop säcken ordentligt och få klart allt. Elina har gjort en sista spanskatenta och vi båda har en del att färdigställa med våra fördjupningsprojekt. Idag gjorde vi det sista med rapporten för examensarbetet och vårt sista blogginlägg. Kanske får vi lite sommarlov innan våra sommarjobb drar igång!

FRED OCH KÄRLEK!
Elina och Johanna

I onsdags tog vi foton till vår examenskatalog, Din Framtida Kraft. Det är en tidning som energiingenjörsstudenterna gör tillsammans. Vi samlar in sponsorer och skriver en liten artikel om varje examensarbete. Tidningen hjälper oss att synas för företag och andra instutitioner som kan tänkas anställa oss, den kommer som bilaga till Energimagasinet. Stort tack till Johan och Kristofer som har jobbat hårt för tidningen!

Veckans höjdpunkt var finsittningen! Det var en tillställning för avdelningen TBI. TBI betyder Teknisk Biologi och innefattar ett gäng olika utbildningar på vår sektion, SET. Tvåorna ordnade denna fina middag och avtackning av oss treor. Alla hade klätt upp sig fint och det var kul att se alla samlade en sista gång!

I veckan jobbade vi mest på med posters till vår monter på UTEXPO och rapportfix. Man tror att rapporten är färdig men det finns alltid mer att lägga till och finslipa. Ett evighetsjobb. Nu har Elina kämpat klart med spanskan för denna gången. Nu tänker vi inte mer på det förrän i juni Grammatiktentan skrevs i lördags, håll tummarna!

Helgen tillbringade Elina i tentasalen och Johanna var på festival. Festivalen är i ett samhälle i närheten av där hon bor som heter Fegen. Ett mycket trevligt event!

Den kommande veckan kommer fokus ligga på våra respektive fördjupningsprojekt. Dessa ska presenteras nästa tisdag så nu får rapporten och UTEXPO-förberedelserna ligga på hyllan en vecka.

Saludos
Elina och Johanna

Vi började med att spendera efterlängtad tid med våra kära på var sitt håll. Efter en härlig helg med pojkvänner och familj satte vi igång med rapportskrivningen i måndags. När vi började kändes det som en omöjlig uppgift, speciellt eftersom vi blandat vilt med engelska och svenska i vårt textmaterial. Idag torsdag känns det bättre, vi har skapat ordning på kaoset och börjat få en fin struktur på det hela. Trots detta är det mycket arbete kvar att göra bland annat ett avsnitt med vetenskaplig anknytning, bakgrundsfakta och en ekonomisk redogörelse.

Under veckan som gått sedan vi kom hem har vi även haft möten med handledare om våra respektive fördjupningsarbeten som vi ska klämma in på de sista sex veckorna förutom rapportskrivning och UTEXPO. Vi har även börjat planera en examenssittning med vår klass då vi ska fira att vi tagit examen. Denna kommer förhoppningsvis ske dagen efter våra slutseminarier. Elina ska även trycka in två spanskatentor innan terminen är slut, tänk positivt!

I helgen kom äntligen våren och vi fick njuta av sol och värme.

Valborg firades av Johanna i Göteborg och Elina i Halmstad. Johanna blev lycklig av sina chokladvinster och Elina blev lycklig av att få vara ute i det fina vädret.

Saludos
Elina och Johanna

Efter Leticia tog vi flyget till Cartagena. Där lyxade vi till det och bodde i sex dagar på ett spahotell.  Hotellet ligger precis vid havet, från restaurangen ser man poolen och havet på samma gång. Eftersom hotellet låg lite utanför stan var  vi i stort sett själva på stranden, utan störande försäljare. Det var ljuvligt att komma till ett sånt fint hotell, speciellt efter vårt hostel i Leticia. I Cartagena var det cirka 30 grader varmt varje dag. Då luftfuktigheten är lägre än i Leticia och vinden fläktar från havet är det en perfekt semestertemperatur.

Andra dagen i Cartagena tog vi en båttur ut till Islas del Rosario. Det är ett gäng öar utanför Cartagena med paradisstränder och turkosblått vatten. Båtturen dit tog ungefär en timme och vi njöt av utsikten och fartvinden i ansiktet. Som tur var hade vi solskyddsfaktor 50 på oss som vi fick bättra på ett antal gången under dagen. Framme vid ön fick man välja på tre aktiviteter och vi valde snorkling i korallreven. Det var en fantastisk upplevelse och vi såg många fiskar i alla regnbågens färger!

Några eftermiddagar och kvällar spenderade vi i stadens centrum, i den gamla stadsdelen med en mur omkring sig. Byggnaderna är byggda i spansk kolonialstil, väldigt fina och i många olika färger. Utöver fina hus finns det många trevliga restauranger och fik, perfekt för semesterfiraren. I Cartagena är det också betydligt vanligare med turister och det var otroligt skönt för oss att kunna smälta in lite mer i mängden än i Popayán och Leticia. En eftermiddag besökte vi ett gammalt fort som har stor historisk betydelse för Cartagena. Det ligger med utsikt över hela staden och hamnen.

Trots att vi lyxat till det med spahotell är vi fortfarande studenter. Det fick vi känna på när vi lämnade in tvätt och sedan fick en räkning för det på cirka 800 svenska kronor. Det är mer än det vi betalade för att tvätta i två månader i Popayán. Även om tvätten kom fint strukna och upphängda med plastpåsar över kände vi att vi gärna skulle gjort andra saker för de pengarna, istället för att tvätta våra välanvända och urtvättade resekollektion.

Under vår vistelse i Cartagena ägde ett stort toppmöte rum. Alla presidenter i Nord-, Central och Sydamerika samlades i staden. Mötet kallas ”VI Cumbre” och märktes mest på gatorna genom den höga polisnärvaron och de karavaner med poliseskort som kom förbi ibland. På fredagseftermiddagen åkte vi in till centrum och det visade sig vara en illa vald tidpunkt. Det var nämligen precis då som Barack Obama landade och skulle ta sig till sitt hotell.

På lördagen lämnade vi Cartagena och åkte vi vidare för att spendera en och en halv dag i Bogotá. Eftersom flyget var försenat cirka tre timmar hann vi inte göra så mycket i Bogotá den första kvällen. Vi frös och hackade tänder när vi behövde gå ut för att äta middag, det var cirka 15 grader men otroligt rått och fuktigt. En otrevlig kontrast till vädret i Cartagena. Dagen efter besökte vi en av stadens huvudattraktioner, guldmuseet. Museet var stort och fint presenterat, väldigt intressant! Det bestämde sig för att regna hela eftermiddagen och vi var glada att kunna lämna detta ruskväder.

Efter en lång flygresa över Atlanten kom vi äntligen ner på europeisk mark i Barcelona. Här har vi nu varit tvungna att stanna över natten på grund av Spanairs konkurs och ska snart åka iväg till flygplatsen igen för sista resan tillbaka till Sverige via Köpenhamn och Kastrup. Igår var det Elinas födelsedag och vi tog bussen in till Barcelona för att äta en god middag. Efter en god frukostbuffé är vi nu extra glada och kan knappt vänta på att äntligen få komma hem!

Tillbaka i Sverige ska vi acklimatisera oss och umgås med våra nära och kära. På måndag är vi tillbaka i vekligheten med rapportskrivning och fördjupningsprojekt.

Fred och kärlek!
Elina och Johanna

Innan vi åkte på semester sa vi hejdå till våra kycklingar.

Efter ett tårfyllt adjö av våra vänner på Caracol bar det av mot Leticia via Cali och Bogotá. Leticia är en liten stad som ligger vid Amazonas-floden i södra Colombia. Staden gränsar till Peru och Brasilien, faktum är att andra änden av Leticia heter Tabatinga och tillhör Brasilien. Vi anlände med flyg på onsdagen den 4:e och slogs av hettan och luftfuktigheten när vi steg av planet. I vänthallen var det full fest, två poliser spelade och sjöng och det bjöds på tilltugg. En positiv överraskning som vi förmodligen inte skulle kunna få se i Sverige. Som om inte värmen var nog hade vi lyckats boka ett sunkigt hostel, som tur var var familjen som jobbar där trevlig. Samma kväll gav vi oss ut på jakt efter turer för de tre heldagar vi hade att spendera i djungeln. Jakten resulterade i att vi bokade två heldagar; en båtdag på Amazonas-floden och en dag med vandring i djungeln och linbaneåkning.

Leticia har två årstider; halva året är det torrperiod och halva året är det regnperiod. Just nu är det regnperiod och vattennivån i floden är mycket hög. Detta gör att det är möjligt att åka båt i de områden som under torrperioden har fast mark. I början åkte vi på den stora flodfåran som är BRED och vi såg delfiner som lekte i vattnet, både grå och rosa. Allt eftersom vi färdades längre och längre in på smalare flodfåror tätnade skogen allt mer. Det var häftigt att vara så nära djungellandskapet och här såg vi sengångare, leguaner, olika fåglar och apor. Båtturen sträckte sig över Colombia, Peru och vi åt lunch i Brasilien. På många ställen såg vi översvämmade hus där man ofta lagt spångar och liknande för att kunna gå torrskodd i vardagsrummet. Vissa av husen är i stället byggda ovanpå stora trästockar som flyter under regnperioden.

HITTA DJUREN!

På följande tre bilder gömmer sig tre exotiska djur, vilka är de? De som först skriver de rätta svaren i fältet för kommentarer vinner äran

Nästföljande dag besökte vi en av områdets indianstammar, Maloka-indianerna. Vägen dit vandrade vi genom djungeln med hjälp av vår kunniga guide som visade oss olika växter och insekter under promenaden. Det enda negativa med promenaden var att vi behövde ha långärmat och långbyxor för att undvika att bli uppätna av mygg och andra obehagligheter. Det är inte underbart att gå klädd i dessa kläder när temperaturen är över 30 grader och luftfuktigheten nära 100 procent. När vi kom fram kändes det lite tillrättalagt eftersom det inte bodde någon på platsen. Men vi fick ändå lära oss en del om deras seder och bruk.

På eftermiddagen hade vi bokat oss på att åka linbana mellan två träd på 35 meters höjd i djungeln. När vi kom fram visade det sig att metoden för att ta sig upp i trädkronan var rakt upp längs med ett rep som hängde från plattformen. Man hakade sig upp bit för bit med hjälp av ben- och armmuskler. När Johanna med en släng av höjdskräck såg detta bangade hon ur, hela kroppen sa nej. Men Elina begav sig gladeligen upp längs med repet som en liten liten apa. Utsikten från trädkronan var fantastisk!

Sista dagen i Leticia hyrde vi cyklar på hostelet. Vi cyklade den enda vägen som finns ut ur staden, eftersom den mesta transporten sker via floden. På vägen kom vi fram till ett Serpentarium där vi fick se olika arter av ormar som finns i området. Bland annat boaormen som finns på bild nedan. När vi cyklade tillbaka stannade vi till vid en pool och tog ett välbehövligt dopp och drack Leticia-läsk.

På söndagen åkte vi vidare till nästa destination, detta får ni läsa om i nästa blogginlägg!

Saludos
Johanna och Elina

Det som är speciellt för Semana Santa är att det i stort sett varje dag sker processioner i innerstaden. Under processionerna bärs det runt på stora ställningar med statyer av Jesus, Maria och andra heligheter. Dessa tunga schabrak bärs av ca 8 män och det verkar otroligt otympligt och tungt, varför sätter ingen hjul på grejerna undrar vi. Med i processionerna finns även marschorkestrar, folk som bär på levande ljus och representanter för kyrkan. Vi har sett två processioner och i dessa fanns det 3-4 ställningar med statyer och enligt vad vi hört är processionerna på skärtorsdag och långfredag mycket större, längre och maffigare. Men vi tror ändå att vi fått en uppfattning om vad det handlar om och vi känner oss nöjda med de vi sett. Förutom processionerna finns speciella marknader med hantverk från hela Colombia, religiösa konserter och många gratisföreställningar. På marknaderna finns en salig blandning av kvalitets-hantverk och sedvanligt marknads-krafs. Vi lyckades hitta en del fina souvenirer när vi gick på marknaderna.

I veckan har vi förberett för vår invigningsfest (inauguración), vi har inhandlat diverse attiraljer och lite ätbart. Förberedelserna tog längre tid än vi trodde och blev dyrare. På onsdagen blev vi tvungna att åka till Timbio för att kolla in skyddsnätet som byggaren satt upp. Detta blev en besvikelse då det inte var tillräckligt starkt och mycket fult. Detta när togs bort och i veckan som kommer ska de sätta upp ett nytt enligt våra instruktioner. Vi behövde också gräva bort och jämna ut en jättehög med jord som byggarna lämnat efter sig när de byggde plattformen. Detta blev mycket jobbigare än vi tänkt oss på grund av dåliga arbetsredskap och sjukdom i arbetsstyrkan (Johanna och Elina). Dessutom var högen med lerjord större än vi mindes den.

Vår invigningsfest hade vi på fredagen och dagen började med att göra en liten grej för barnen på skolan. Vi berättade enkelt om solfångaren och gjorde en lek tillsammans med dem. När föräldrarna kom för att hämta barnen samlade rektorn dem och vi fick berätta om vårt projekt. Sedan fick de gå runt och titta på projektets alla delar; solfångaren, plattformen, filtret, blandningsventilen, duschen, handfaten och köksvasken. Vi hade även gjort lappar med information och bilder om hur allt såg ut före vi kom dit, under tiden vi jobbade och hur det ser ut nu när det är färdigt. Klockan ett anlände gästerna vi hade bjudit till kalaset och alla gick runt och tittade, läste och frågade. Efter det samlades vi i ett av klassrummen som lärarna dukat så fint åt oss och där minglade vi och åt vårt tilltugg. Vi är väldigt nöjda med vår invigning och är glada för de som var där. Vi fick även goda vitsord om projektet och det är roligt att höra! Elina blev även intervjuad på spanska i lokal-TV och blev så nervös, men vi tror att det gick bra.

Under helgen har vi haft hejdå-luncher och hejdå-middagar med våra nya vänner här i Popayán. Som alltid är det tråkigt att lämna nyfunna vänner, men det har varit trevliga sammankomster och vi är så otroligt glada över att ha träffat och lärt känna dessa människor. Trots att det är sorgligt med avsked känns det skönt att vi har gjort vår del här och kan påbörja vår resa hemåt. Vi saknar de därhemma väldigt mycket! Det som återstår av vår resa är två veckors semester, först ska vi åka till djungeln och vara där i fyra dagar. Efter det åker vi upp till Karibiska kusten för lite sol och bad i en vecka.

Idag har vi åkt Popayáns första cykeltaxi! Den cykeltaxi som ägarna till hostelet har hållit på att bygga är nu äntligen klar och vi fick en premiärtur. Med på turen var självklart även vår favorithund Ally. Hon tyckte det var käckt att åka taxi; man ser bra och slipper bli varm.

Nu håller vi på att organisera alla delar i vår packning, både det som hör till projektet och det som är våra privata grejer. Nu återstår att se om allt går ner i ryggsäcken..

Saludos
Johanna och Elina

I fredags, på morgonen, åkte vi till Timbio för att se hur allt fungerade. Efter att vi vridit lite på blandningsventilen kom den igång och vi kunde ställa in en bra temperatur till kranarna. Nu står den i mittenläget och ger en temperatur på cirka 37-40 grader. Vi ska köpa oss en bra termometer och mäta ordentligt imorgon. När vi mätte hade vi bara en febertermometer, med maxtemperatur på 43 grader…

Presentationen för rektorn gick bra. De flesta styrelsemedlemmarna var riktigt intresserade. Även här behövde vi köra en engelska och spanska kombination i presentationen. De hoppas att vi kommer komma tillbaka och göra något liknande projekt, väldigt roligt! Som vanligt drog det ut på tiden och vi fick stressa iväg för att komma med en buss till Cali i tid.

När vi väl var framme i Cali kändes det bättre efter stressen. Vi tog det lugnt och laddade för kvällens salsashow. Det visade sig att showen var på ett lyxhotell. Studenter som vi är kände vi oss lite obekväma med priserna för förfriskningar så vi höll oss till vatten. När showen började, ungefär en timme sent, fick vi valuta för pengarna. Showen var i tre akter och de mixade salsa med andra dansstilar så som tango och breakdance. Den bästa akten var den sista då de dansade typisk Cali-stil. Det är en stil med mycket snabba fötter och det var kul att se så många dansare som var väldigt duktiga på den stilen!

På lördagen tog vi det lugnt och plaskade lite i poolen. På kvällen åt vi typisk mat för Cali. Som vanligt var portionen enorm. Nedan kan ni se bildbevis, en portion som enligt servitören var lagom för två. Vi åt på en restaurang med takterrass och vi hade en jättefin utsikt över Cali i mörker.

Helgen avslutades med en mörbultning hos vår massagetant. Även Elina fick massage den här gången och det hjälpte till att utlösa hennes förkylning som hon fått av Johanna.

Igår hade vi en hektisk dag med förberedelser inför dagens halvtidsseminarium. Seminariet gick bra trots att det var klockan sex på morgonen för oss. Det var trevligt att se de andras projekt och kul att se och höra klassen. I övrigt håller vi på att förbereda fredagens invigningsfest i Timbio. Vi har precis skickat ut alla inbjudningar! Tills dess hoppas vi på att få upp informationsskyltar om oss och de olika delarna i vår installation, hur de ska skötas och så vidare.

Saludos
Elina och Johanna

Tierradentro var helgens äventyr. Vi åkte på söndag förmiddag och en fyra timmars skumpig bussfärd senare var vi framme i den lilla byn San Andrés de Pisimbalá. Där stötte vi på en tysk kvinna som vi träffat på vårt hostel i Popayán. Det man åker till Tierradentro för är de vackra bergen och de många grottor med målningar som finns i området. Grottorna är lämningar från en relativt okänd befolkning, som levde i området omkring 1000 år e.Kr. Man vet inte riktigt ursprunget till målningarna, men grottorna användes som gravar. Då vi var framme hade museet stängt och även alla grottor. Därför fick vi vänta till måndagen med att ge oss ut i den vackra naturen. På kvällen fick vi kontakt med en man som har hästar och bokade varsin häst till dagen därpå. Resten av kvällen fick vi öva på att ta det lugnt och göra ingenting. Efter klockan fyra händer det inte så mycket i San Andrés.

På måndag morgonen ringde klockan 05.00. Vi gick upp och åt frukost som den gulliga tanten på hostelet förberett. Efter det bar det av iväg på hästarna. I början var livrädda eftersom stigen gick upp och ner och det inte var speciellt plant. Stora stenar, berghällar och lera turades om och i början trodde Elina att hon var den enda som var rädd. Men även om Johanna har stor hästvana var detta en nära-döden upplevelse. Allt eftersom tiden gick slappnade vi av mer och mer och kunde verkligen njuta av det fantastiska landskapet. Det var en tyst och stilla morgon med en och annan fågel och dimmorna som svepte kring bergen. Att rida där på hästarna i detta landskap kändes nästan overkligt, magiskt!

När vi var tillbaka i verkligheten på tisdagen började vi med förberedelser inför workshopen med miljöstudenterna och halvtidsseminariet vi ska ha med Högskolan i Halmstad nästa vecka. Idag genomförde vi workshopen med miljöstudenterna. Vi hade förberett en presentation där vi berättade om vårt projekt och även redogjorde för energianvändningen i Sverige och världen. Vi visste innan att engelskakunskaperna inte skulle vara så högan men det visade sig att ingen i klassen kunde någon engelska och alla satt som fågelholkar. Därför fick vi göra så att Johanna tog varje bild i presentationen först på engelska och Elina översatte det till spanska. Två miljöstudenter redovisade sitt kommande projekt som går ut på att bygga en solfångare av PET-flaskor.

Idag har vi också hunnit med ett möte med vår byggherre don Armando och gjort upp våra affärer. Han ska förutom plattformen hjälpa oss att tillverka ett skyddande nät som ska sitta kring solfångaren för att skydda den från förstörelse.

Imorgon ska vi åka ut till Timbio för en solfångarkoll. Vi har fått rapporter om att solfångaren fungera och att vattnet är varmt, nästan för varmt. Vi tror att risken finns att solfångarinstallatörerna vred upp blandningsventilen på maxtemperatur, istället för den lägsta. När vi kommer dit får vi se hur det ser ut. Vi kommer även ha en termometer med oss för att kontrollera temperaturen.

När vi kommer tillbaka från Timbio ska vi hålla en presentation om vårt projekt för hela universitetets styrelse. Det ska bli roligt att få berätta vad vi har gjort under vår tid här och det betyder att universitetet är intresserade av vårt projekt. Efter detta tar vi helg och åker till Cali tillsammans med Deycy.

Saludos
Elina och Johanna

Nu är solfångare och allt annat på plats!

Nu återstår att se om allt fungerar som tänkt. Plattformen till solfångaren blev färdig redan i onsdags. Allt annat blev färdigt under fredagen som var en mycket hektisk dag! Dagen började med att väckarklockan ringde 05.30 och vi begav oss till Timbio för att hålla workshops. Efter två workshops skyndade vi ner till förskolan för att vänta in installatörerna och solfångaren. De dök upp i Colombiansk tid, cirka en halvtimme för sent. Medan vi väntade fick vi ett glädjande samtal från Tony, vår blandningsventil hade kommit till hostelet.

När solfångaren hade anlänt (de hade tryckt in alltihopa i en vanlig personbil) åkte vi till Popayán för att hämta ventilen. Väl tillbaka med ventilen visar det sig att det inte riktigt går att ansluta direkt med PVC-rören. Vi började med att leta runt i Timbios fem järnhandlar efter någon sorts övergång, men det verkade inte finnas någonstans. Tillbaka till Popayán igen och efter en snabb lunch åkte vi till en skola där de har en teknisk verkstad för att se om de kunde hjälpa oss. Det kunde de förstås inte med så kort varsel men vi fick tips om en verkstad som nog skulle kunna hjälpa oss. Mannen i verkstaden verkade kunna sin grej och föreslog att han kunde svarva nya kopplingar i koppar med gängor inuti, så att en PVC-koppling kunde skruvas in. Eftersom klockan redan var 15.00 på eftermiddagen började det bli lite kris. Den vänliga själen sa att han skulle göra sitt bästa och försöka få det klart till klockan 19.00. Koppar är ju som bekant dyrt, så dessa delar blev ingen billig historia och det börjar sina i projektkassan.

Tillbaka i Timbio för tredje gången denna dag blev vi glada när vi såg att svetsarna var på plats och jobbade för fullt för att rätta till ett fel. Ett mått hade inte blivit som det skulle och när solfångarinstallatörerna fick upp solfångaren på plattformen hängde några av fötterna i luften… Innan vi fick dit svetsarna var vi lite nervösa över detta allvarliga problem. Idag har vi kollat igenom våra ritningar och bilder vi skickat och de var inte hos oss felet låg. Puh!

Resten av eftermiddagen sprang vi fram och tillbaka till vår favoritjärnaffär, där de nu kan Elinas namn utantill, för att inhandla diverse små komponenter som saknades. Vi köpte bland annat ett handtag till vårt vattenfilter-skåp. Vid 18-tiden var installationen mer eller mindre klar och det enda vi väntade på var att kopplingarna till blandningsventilen skulle anlända med Pablo. Vi bad installatörerna stanna och vänta eftersom kopplingarna var på väg. De var snälla och stannade och det var tur för om någon annan skulle göra installationen och det blir problem är vi inte säkra på att garantin gäller.

Efter denna hektiska dag var vi helt färdiga när vi anlände till hostelet. Tur att ägarna är de härliga människor de är. De bjöd oss på lite rödvin och en middag för att fira projektet!

Tidigare i veckan har vi hunnit med en del också. I måndags var vi på födelsedagskalas hemma hos Pablo och Victoria. Det är okänt hur gammal han blev men det bjöds på varmkorv och tårta.

I veckan har vi också lärt oss betala på banken. Vi behövde sätta in hälften av betalningen för solfångaren på Bonsolars konto. Vi var på banken när den öppnade så det gick förvånansvärt fort. Annars är det väldigt tidskrävande att gå till banken här. För att betala räkningar, skatt och så vidare måste du gå personligen till banken med dina pengar i kontanter. Eftersom alla måste gå dit kan köerna ta flera timmar. Något som för oss låter väldigt onödigt och krångligt. Dessutom är det inte så roligt att springa runt med stora mängder kontanter. För oss är det krångligt med kontanter eftersom vi har en begränsning på hur mycket vi får ta ut per dag och ska betala allt i kontanter.

Som sagt har vi haft workshops denna veckan. Vi hade tre i onsdags och två i fredags. Förberedelserna inför dessa visade sig ta längre tid än vi tänkt oss. Övningen vi genomförde på våra workshops innebar att vi delade upp klassen i grupper och gav varje grupp nio kort med olika energiformer på. Eftersom vi ville kunna använda korten flera gånger laminerade vi dem. Att skriva ut alla bilder i färg och laminera dem tog flera timmar. Elina fick dessutom svåra men på sin tumme efter att ha klippt ut över hundra laminerade foton. Eleverna fick i uppgift att diskutera fram vilka energiformer som var förnyelsebar och vilka som inte var det. Vi blev glatt överraskade över hur duktiga de var.

Dessa workshops har varit roliga och intressanta men också mycket intensiva. De fem klasser som vi besökt ska kunna hyfsat bra engelska men de har varit lite si och så med den saken. Vi har tagit det på engelska men också översatt allt till spanska. De allra flesta eleverna har varit engagerade och intresserade. De har ställt många intressanta frågor om energi och vårt projekt, men även om oss och Sverige. Man märker hur olika våra verkligheter ser ut då de blev förvånade när vi berättade att det inte finns någon gerilla i Sverige.

Nu återstår den workshop vi ska hålla på universitetet. Inför detta behöver vi förbereda information om Sveriges och världens energianvändning. Vi ägnar oss åt att göra trevliga tårtdiagram och läsa PDF-dokument.

I torsdags köpte vi äntligen flygbiljetterna till Leticia. Kvinnan på resebyrån har bett oss att vänta med att köpa vår reservation i en vecka för att se om priserna eventuellt går ner. Till slut blev vi trötta på att vänta och ville köpa biljetterna för det pris vi fick från början och blev lovade skulle gälla. När vi väl satt på resebyrån och skulle betala har givetvis priset gått upp, inte ner. De sa att de berodde på någon skatt men vi tycker att det pris de angav från början borde gällt. Eftersom vi inte har tid eller ork att fixa biljetter på något annat vis bet vi i det sura äpplet och betalade. Så nu blir det bröd och vatten tills det är dags att resa från Popayán.

Vi är väldigt glada och kan knappt tro på att installationen är färdig. Håll tummarna för att allt fungerar som det ska!

Saludos
Elina och Johanna

När vi var på väg till gymmet i fredags kväll fick vi se ett lastbilsfyrverkeri. För er som inte vet vad det är kommer här en förklaring. Det går ut på att en för stor lastbil med bågar över flaket kör in under ett gäng med elledningar som hänger lägre än bågarna på släpet. Resultatet blir då att bågarna drar med sig ledningarna, får dem att röra varandra och skapar en smäll med tillhörande sprak. Hela gatan lös upp och husen i området blinkade till.

På tisdagens promenad till kontoret såg vi att det såldes blommor överallt. Vi började fundera på varför. När vi kom upp till Gladys sekreterare välkomnade hon oss med ”Feliz Dia de Mujer!” Då kom vi på att det var internationella kvinnodagen, därav alla blommor på gatan och hela dagen blev man gratulerad av alla man träffade. Vi blev medbjudna på ett evenemang dagen till ära, i skolans aula hölls tal och tre pojkar sjöng smäktande kärlekssånger. Vi hann även med att se ett demonstrationståg på lunchen. Det är tydligt att detta är en viktig dag för colombianska kvinnor. Det är trevligt att det uppmärksammas. Men som vår handledare Gladys säger, ”alla dagar är vi lika viktiga!”

Plattformen började byggas i lördags och när vi var där var svetsarna i full gång. Vi fick även ett exempel på hur det ofta går till med elförsörjningen i Colombia. Byggarna kopplade upp sin svets direkt på elnätet utanför… Vi har en film som vi ska försöka ladda upp till er beskådan. I skrivande stund ska plattformen vara färdig och under någon av de närmsta dagarna ska vi åka dit och inspektera. Allt som har med rördragningen att göra är också färdigt, ni kan se vattenreningssystemet med filtret vi tillverkat nedan. Nu väntar vi på bekräftelse av när solfångaren kan installeras, vi hoppas på slutet av denna veckan. Problemet är tyvärr att vi inte har fått tag i någon blandningsventil, trots att vi har sökt med ljus och lykta. Vi väntar nu på den ventil som vi köpt från USA. Den är på väg i ett paket men vi har fått höra att paket ofta försvinner mellan Bogotá och Popayán. Så snälla håll tummarna för att paketet kommer fram!

Mötet med miljöstudenterna har äntligen blivit av. De ska bygga en solfångare av PET-flaskor. Idén är bra men de har väldigt lite förkunskaper om solenergi, fysikens lagar och olika typer av anläggningar. Vi har gett studenterna i uppgift att läsa in sig på detta och även skriva om Colombias energiförsörjning. Nästa torsdag kommer vi att ha en workshop med dem, då ska de redovisa det de har kommit fram till om energi i Colombia. Vi ska redovisa Sveriges och världens energiförsörjning och därefter ska vi försöka göra en gemensam jämförelse. Under denna workshop ska vi också prata om vårt projekt och miljöstudenterna om sitt.

I lördags var vi på utflykt till Coconuco, där det finns varma källor. Vi åkte dit med Gladys, Pablo och Emma med familj, även tre andra familjer var med på utflykten. Vi badade länge och efter det gick vi en promenad i dalen där källorna ligger, omgivningarna är väldigt fina. Sedan åt vi lunch på hotellet i byn tillsammans med allihopa. Utflykten var väldigt mysig och det var roligt att bada och leka med barnen. Hostelet anordnar turer dit då man får cykla hem. Vi vill gärna göra det om vi har tid eftersom vägen mellan Coconuco och Popayán var mycket vacker!

Vi har nu äntligen fått svar från engelskläraren i Timbio. Den här veckan kommer vi hålla två workshops med elever i olika åldrar. Den ena gruppen kommer vara 10-12 år och den andra 13-15 år. Under workshopen kommer vi att berätta om vårt projekt och vad förnybar energi är. De kommer även få en övning i grupper där de ska avgöra vilka energislag som är förnybara och inte. Eftersom de har en engelskasatsning på skolan kommer vi prata engelska men förmodligen krävs det även en del spanska, i alla fall för 10-12 åringarna.

Uppdrag 3 – Få ett husdjur uppkallat efter er…

Våra vänner, hostelägarna, har fått tillökning i familjen. Deras höns har fått kycklingar. Eftersom vi är stora sponsorer av hönsen, då vi köper deras ägg nästan dagligen, har två kycklingar blivit uppkallade efter oss.

Saludos
Elina och Johanna