Arkiv för april, 2012

Sol, snorkling och toppmötet!

Efter Leticia tog vi flyget till Cartagena. Där lyxade vi till det och bodde i sex dagar på ett spahotell.  Hotellet ligger precis vid havet, från restaurangen ser man poolen och havet på samma gång. Eftersom hotellet låg lite utanför stan var  vi i stort sett själva på stranden, utan störande försäljare. Det var ljuvligt att komma till ett sånt fint hotell, speciellt efter vårt hostel i Leticia. I Cartagena var det cirka 30 grader varmt varje dag. Då luftfuktigheten är lägre än i Leticia och vinden fläktar från havet är det en perfekt semestertemperatur.

Andra dagen i Cartagena tog vi en båttur ut till Islas del Rosario. Det är ett gäng öar utanför Cartagena med paradisstränder och turkosblått vatten. Båtturen dit tog ungefär en timme och vi njöt av utsikten och fartvinden i ansiktet. Som tur var hade vi solskyddsfaktor 50 på oss som vi fick bättra på ett antal gången under dagen. Framme vid ön fick man välja på tre aktiviteter och vi valde snorkling i korallreven. Det var en fantastisk upplevelse och vi såg många fiskar i alla regnbågens färger!

Några eftermiddagar och kvällar spenderade vi i stadens centrum, i den gamla stadsdelen med en mur omkring sig. Byggnaderna är byggda i spansk kolonialstil, väldigt fina och i många olika färger. Utöver fina hus finns det många trevliga restauranger och fik, perfekt för semesterfiraren. I Cartagena är det också betydligt vanligare med turister och det var otroligt skönt för oss att kunna smälta in lite mer i mängden än i Popayán och Leticia. En eftermiddag besökte vi ett gammalt fort som har stor historisk betydelse för Cartagena. Det ligger med utsikt över hela staden och hamnen.

Trots att vi lyxat till det med spahotell är vi fortfarande studenter. Det fick vi känna på när vi lämnade in tvätt och sedan fick en räkning för det på cirka 800 svenska kronor. Det är mer än det vi betalade för att tvätta i två månader i Popayán. Även om tvätten kom fint strukna och upphängda med plastpåsar över kände vi att vi gärna skulle gjort andra saker för de pengarna, istället för att tvätta våra välanvända och urtvättade resekollektion.

Under vår vistelse i Cartagena ägde ett stort toppmöte rum. Alla presidenter i Nord-, Central och Sydamerika samlades i staden. Mötet kallas ”VI Cumbre” och märktes mest på gatorna genom den höga polisnärvaron och de karavaner med poliseskort som kom förbi ibland. På fredagseftermiddagen åkte vi in till centrum och det visade sig vara en illa vald tidpunkt. Det var nämligen precis då som Barack Obama landade och skulle ta sig till sitt hotell.

På lördagen lämnade vi Cartagena och åkte vi vidare för att spendera en och en halv dag i Bogotá. Eftersom flyget var försenat cirka tre timmar hann vi inte göra så mycket i Bogotá den första kvällen. Vi frös och hackade tänder när vi behövde gå ut för att äta middag, det var cirka 15 grader men otroligt rått och fuktigt. En otrevlig kontrast till vädret i Cartagena. Dagen efter besökte vi en av stadens huvudattraktioner, guldmuseet. Museet var stort och fint presenterat, väldigt intressant! Det bestämde sig för att regna hela eftermiddagen och vi var glada att kunna lämna detta ruskväder.

Efter en lång flygresa över Atlanten kom vi äntligen ner på europeisk mark i Barcelona. Här har vi nu varit tvungna att stanna över natten på grund av Spanairs konkurs och ska snart åka iväg till flygplatsen igen för sista resan tillbaka till Sverige via Köpenhamn och Kastrup. Igår var det Elinas födelsedag och vi tog bussen in till Barcelona för att äta en god middag. Efter en god frukostbuffé är vi nu extra glada och kan knappt vänta på att äntligen få komma hem!

Tillbaka i Sverige ska vi acklimatisera oss och umgås med våra nära och kära. På måndag är vi tillbaka i vekligheten med rapportskrivning och fördjupningsprojekt.

Fred och kärlek!
Elina och Johanna

Efter att vi lyckats genomföra vårt projekt unnar vi oss nu två veckors semester innan vi åker hem till Sverige för att skriva klart vår rapport och slutföra vår utbildning.

Innan vi åkte på semester sa vi hejdå till våra kycklingar.

Efter ett tårfyllt adjö av våra vänner på Caracol bar det av mot Leticia via Cali och Bogotá. Leticia är en liten stad som ligger vid Amazonas-floden i södra Colombia. Staden gränsar till Peru och Brasilien, faktum är att andra änden av Leticia heter Tabatinga och tillhör Brasilien. Vi anlände med flyg på onsdagen den 4:e och slogs av hettan och luftfuktigheten när vi steg av planet. I vänthallen var det full fest, två poliser spelade och sjöng och det bjöds på tilltugg. En positiv överraskning som vi förmodligen inte skulle kunna få se i Sverige. Som om inte värmen var nog hade vi lyckats boka ett sunkigt hostel, som tur var var familjen som jobbar där trevlig. Samma kväll gav vi oss ut på jakt efter turer för de tre heldagar vi hade att spendera i djungeln. Jakten resulterade i att vi bokade två heldagar; en båtdag på Amazonas-floden och en dag med vandring i djungeln och linbaneåkning.

Leticia har två årstider; halva året är det torrperiod och halva året är det regnperiod. Just nu är det regnperiod och vattennivån i floden är mycket hög. Detta gör att det är möjligt att åka båt i de områden som under torrperioden har fast mark. I början åkte vi på den stora flodfåran som är BRED och vi såg delfiner som lekte i vattnet, både grå och rosa. Allt eftersom vi färdades längre och längre in på smalare flodfåror tätnade skogen allt mer. Det var häftigt att vara så nära djungellandskapet och här såg vi sengångare, leguaner, olika fåglar och apor. Båtturen sträckte sig över Colombia, Peru och vi åt lunch i Brasilien. På många ställen såg vi översvämmade hus där man ofta lagt spångar och liknande för att kunna gå torrskodd i vardagsrummet. Vissa av husen är i stället byggda ovanpå stora trästockar som flyter under regnperioden.

HITTA DJUREN!

På följande tre bilder gömmer sig tre exotiska djur, vilka är de? De som först skriver de rätta svaren i fältet för kommentarer vinner äran

Nästföljande dag besökte vi en av områdets indianstammar, Maloka-indianerna. Vägen dit vandrade vi genom djungeln med hjälp av vår kunniga guide som visade oss olika växter och insekter under promenaden. Det enda negativa med promenaden var att vi behövde ha långärmat och långbyxor för att undvika att bli uppätna av mygg och andra obehagligheter. Det är inte underbart att gå klädd i dessa kläder när temperaturen är över 30 grader och luftfuktigheten nära 100 procent. När vi kom fram kändes det lite tillrättalagt eftersom det inte bodde någon på platsen. Men vi fick ändå lära oss en del om deras seder och bruk.

På eftermiddagen hade vi bokat oss på att åka linbana mellan två träd på 35 meters höjd i djungeln. När vi kom fram visade det sig att metoden för att ta sig upp i trädkronan var rakt upp längs med ett rep som hängde från plattformen. Man hakade sig upp bit för bit med hjälp av ben- och armmuskler. När Johanna med en släng av höjdskräck såg detta bangade hon ur, hela kroppen sa nej. Men Elina begav sig gladeligen upp längs med repet som en liten liten apa. Utsikten från trädkronan var fantastisk!

Sista dagen i Leticia hyrde vi cyklar på hostelet. Vi cyklade den enda vägen som finns ut ur staden, eftersom den mesta transporten sker via floden. På vägen kom vi fram till ett Serpentarium där vi fick se olika arter av ormar som finns i området. Bland annat boaormen som finns på bild nedan. När vi cyklade tillbaka stannade vi till vid en pool och tog ett välbehövligt dopp och drack Leticia-läsk.

På söndagen åkte vi vidare till nästa destination, detta får ni läsa om i nästa blogginlägg!

Saludos
Johanna och Elina

Påskveckan i Popayán är årets stora händelse, den kallas Semana Santa. Över hela Colombia är påskveckan mycket viktig eftersom landet är katolskt och man firar i varje stad och samhälle. Popayán sägs ha det bästa firandet av Semana Santa i hela Colombia och vi har varit mycket nyfikna på vad detta skulle innebära. I flera veckor har det pågått febril aktivitet i staden med att måla om hus. Hela innerstaden består av vita kolonialbyggnader och dessa är skyddade av olika regler och man får inte måla dem i någon annan färg eller förstöra fasaden. Dessa hus är skälet till att Popayán kallas ”Den vita staden”. Vi fascineras av hur det plötsligt sker renoveringsarbeten överallt, både på byggnader, gator och torg. Det vilar en atmosfär av lugnet före stormen, även idag måndag, eftersom de flesta turister kommer i slutet av veckan.

Det som är speciellt för Semana Santa är att det i stort sett varje dag sker processioner i innerstaden. Under processionerna bärs det runt på stora ställningar med statyer av Jesus, Maria och andra heligheter. Dessa tunga schabrak bärs av ca 8 män och det verkar otroligt otympligt och tungt, varför sätter ingen hjul på grejerna undrar vi. Med i processionerna finns även marschorkestrar, folk som bär på levande ljus och representanter för kyrkan. Vi har sett två processioner och i dessa fanns det 3-4 ställningar med statyer och enligt vad vi hört är processionerna på skärtorsdag och långfredag mycket större, längre och maffigare. Men vi tror ändå att vi fått en uppfattning om vad det handlar om och vi känner oss nöjda med de vi sett. Förutom processionerna finns speciella marknader med hantverk från hela Colombia, religiösa konserter och många gratisföreställningar. På marknaderna finns en salig blandning av kvalitets-hantverk och sedvanligt marknads-krafs. Vi lyckades hitta en del fina souvenirer när vi gick på marknaderna.

I veckan har vi förberett för vår invigningsfest (inauguración), vi har inhandlat diverse attiraljer och lite ätbart. Förberedelserna tog längre tid än vi trodde och blev dyrare. På onsdagen blev vi tvungna att åka till Timbio för att kolla in skyddsnätet som byggaren satt upp. Detta blev en besvikelse då det inte var tillräckligt starkt och mycket fult. Detta när togs bort och i veckan som kommer ska de sätta upp ett nytt enligt våra instruktioner. Vi behövde också gräva bort och jämna ut en jättehög med jord som byggarna lämnat efter sig när de byggde plattformen. Detta blev mycket jobbigare än vi tänkt oss på grund av dåliga arbetsredskap och sjukdom i arbetsstyrkan (Johanna och Elina). Dessutom var högen med lerjord större än vi mindes den.

Vår invigningsfest hade vi på fredagen och dagen började med att göra en liten grej för barnen på skolan. Vi berättade enkelt om solfångaren och gjorde en lek tillsammans med dem. När föräldrarna kom för att hämta barnen samlade rektorn dem och vi fick berätta om vårt projekt. Sedan fick de gå runt och titta på projektets alla delar; solfångaren, plattformen, filtret, blandningsventilen, duschen, handfaten och köksvasken. Vi hade även gjort lappar med information och bilder om hur allt såg ut före vi kom dit, under tiden vi jobbade och hur det ser ut nu när det är färdigt. Klockan ett anlände gästerna vi hade bjudit till kalaset och alla gick runt och tittade, läste och frågade. Efter det samlades vi i ett av klassrummen som lärarna dukat så fint åt oss och där minglade vi och åt vårt tilltugg. Vi är väldigt nöjda med vår invigning och är glada för de som var där. Vi fick även goda vitsord om projektet och det är roligt att höra! Elina blev även intervjuad på spanska i lokal-TV och blev så nervös, men vi tror att det gick bra.

Under helgen har vi haft hejdå-luncher och hejdå-middagar med våra nya vänner här i Popayán. Som alltid är det tråkigt att lämna nyfunna vänner, men det har varit trevliga sammankomster och vi är så otroligt glada över att ha träffat och lärt känna dessa människor. Trots att det är sorgligt med avsked känns det skönt att vi har gjort vår del här och kan påbörja vår resa hemåt. Vi saknar de därhemma väldigt mycket! Det som återstår av vår resa är två veckors semester, först ska vi åka till djungeln och vara där i fyra dagar. Efter det åker vi upp till Karibiska kusten för lite sol och bad i en vecka.

Idag har vi åkt Popayáns första cykeltaxi! Den cykeltaxi som ägarna till hostelet har hållit på att bygga är nu äntligen klar och vi fick en premiärtur. Med på turen var självklart även vår favorithund Ally. Hon tyckte det var käckt att åka taxi; man ser bra och slipper bli varm.

Nu håller vi på att organisera alla delar i vår packning, både det som hör till projektet och det som är våra privata grejer. Nu återstår att se om allt går ner i ryggsäcken..

Saludos
Johanna och Elina