Arkiv för mars, 2012

Vår tid i Popayán börjar gå mot sitt slut

I fredags, på morgonen, åkte vi till Timbio för att se hur allt fungerade. Efter att vi vridit lite på blandningsventilen kom den igång och vi kunde ställa in en bra temperatur till kranarna. Nu står den i mittenläget och ger en temperatur på cirka 37-40 grader. Vi ska köpa oss en bra termometer och mäta ordentligt imorgon. När vi mätte hade vi bara en febertermometer, med maxtemperatur på 43 grader…

Presentationen för rektorn gick bra. De flesta styrelsemedlemmarna var riktigt intresserade. Även här behövde vi köra en engelska och spanska kombination i presentationen. De hoppas att vi kommer komma tillbaka och göra något liknande projekt, väldigt roligt! Som vanligt drog det ut på tiden och vi fick stressa iväg för att komma med en buss till Cali i tid.

När vi väl var framme i Cali kändes det bättre efter stressen. Vi tog det lugnt och laddade för kvällens salsashow. Det visade sig att showen var på ett lyxhotell. Studenter som vi är kände vi oss lite obekväma med priserna för förfriskningar så vi höll oss till vatten. När showen började, ungefär en timme sent, fick vi valuta för pengarna. Showen var i tre akter och de mixade salsa med andra dansstilar så som tango och breakdance. Den bästa akten var den sista då de dansade typisk Cali-stil. Det är en stil med mycket snabba fötter och det var kul att se så många dansare som var väldigt duktiga på den stilen!

På lördagen tog vi det lugnt och plaskade lite i poolen. På kvällen åt vi typisk mat för Cali. Som vanligt var portionen enorm. Nedan kan ni se bildbevis, en portion som enligt servitören var lagom för två. Vi åt på en restaurang med takterrass och vi hade en jättefin utsikt över Cali i mörker.

Helgen avslutades med en mörbultning hos vår massagetant. Även Elina fick massage den här gången och det hjälpte till att utlösa hennes förkylning som hon fått av Johanna.

Igår hade vi en hektisk dag med förberedelser inför dagens halvtidsseminarium. Seminariet gick bra trots att det var klockan sex på morgonen för oss. Det var trevligt att se de andras projekt och kul att se och höra klassen. I övrigt håller vi på att förbereda fredagens invigningsfest i Timbio. Vi har precis skickat ut alla inbjudningar! Tills dess hoppas vi på att få upp informationsskyltar om oss och de olika delarna i vår installation, hur de ska skötas och så vidare.

Saludos
Elina och Johanna

Bland höga berg och djupa energidiskussioner…

Tierradentro var helgens äventyr. Vi åkte på söndag förmiddag och en fyra timmars skumpig bussfärd senare var vi framme i den lilla byn San Andrés de Pisimbalá. Där stötte vi på en tysk kvinna som vi träffat på vårt hostel i Popayán. Det man åker till Tierradentro för är de vackra bergen och de många grottor med målningar som finns i området. Grottorna är lämningar från en relativt okänd befolkning, som levde i området omkring 1000 år e.Kr. Man vet inte riktigt ursprunget till målningarna, men grottorna användes som gravar. Då vi var framme hade museet stängt och även alla grottor. Därför fick vi vänta till måndagen med att ge oss ut i den vackra naturen. På kvällen fick vi kontakt med en man som har hästar och bokade varsin häst till dagen därpå. Resten av kvällen fick vi öva på att ta det lugnt och göra ingenting. Efter klockan fyra händer det inte så mycket i San Andrés.

På måndag morgonen ringde klockan 05.00. Vi gick upp och åt frukost som den gulliga tanten på hostelet förberett. Efter det bar det av iväg på hästarna. I början var livrädda eftersom stigen gick upp och ner och det inte var speciellt plant. Stora stenar, berghällar och lera turades om och i början trodde Elina att hon var den enda som var rädd. Men även om Johanna har stor hästvana var detta en nära-döden upplevelse. Allt eftersom tiden gick slappnade vi av mer och mer och kunde verkligen njuta av det fantastiska landskapet. Det var en tyst och stilla morgon med en och annan fågel och dimmorna som svepte kring bergen. Att rida där på hästarna i detta landskap kändes nästan overkligt, magiskt!

När vi var tillbaka i verkligheten på tisdagen började vi med förberedelser inför workshopen med miljöstudenterna och halvtidsseminariet vi ska ha med Högskolan i Halmstad nästa vecka. Idag genomförde vi workshopen med miljöstudenterna. Vi hade förberett en presentation där vi berättade om vårt projekt och även redogjorde för energianvändningen i Sverige och världen. Vi visste innan att engelskakunskaperna inte skulle vara så högan men det visade sig att ingen i klassen kunde någon engelska och alla satt som fågelholkar. Därför fick vi göra så att Johanna tog varje bild i presentationen först på engelska och Elina översatte det till spanska. Två miljöstudenter redovisade sitt kommande projekt som går ut på att bygga en solfångare av PET-flaskor.

Idag har vi också hunnit med ett möte med vår byggherre don Armando och gjort upp våra affärer. Han ska förutom plattformen hjälpa oss att tillverka ett skyddande nät som ska sitta kring solfångaren för att skydda den från förstörelse.

Imorgon ska vi åka ut till Timbio för en solfångarkoll. Vi har fått rapporter om att solfångaren fungera och att vattnet är varmt, nästan för varmt. Vi tror att risken finns att solfångarinstallatörerna vred upp blandningsventilen på maxtemperatur, istället för den lägsta. När vi kommer dit får vi se hur det ser ut. Vi kommer även ha en termometer med oss för att kontrollera temperaturen.

När vi kommer tillbaka från Timbio ska vi hålla en presentation om vårt projekt för hela universitetets styrelse. Det ska bli roligt att få berätta vad vi har gjort under vår tid här och det betyder att universitetet är intresserade av vårt projekt. Efter detta tar vi helg och åker till Cali tillsammans med Deycy.

Saludos
Elina och Johanna

Är det på riktigt?

Nu är solfångare och allt annat på plats!

Nu återstår att se om allt fungerar som tänkt. Plattformen till solfångaren blev färdig redan i onsdags. Allt annat blev färdigt under fredagen som var en mycket hektisk dag! Dagen började med att väckarklockan ringde 05.30 och vi begav oss till Timbio för att hålla workshops. Efter två workshops skyndade vi ner till förskolan för att vänta in installatörerna och solfångaren. De dök upp i Colombiansk tid, cirka en halvtimme för sent. Medan vi väntade fick vi ett glädjande samtal från Tony, vår blandningsventil hade kommit till hostelet.

När solfångaren hade anlänt (de hade tryckt in alltihopa i en vanlig personbil) åkte vi till Popayán för att hämta ventilen. Väl tillbaka med ventilen visar det sig att det inte riktigt går att ansluta direkt med PVC-rören. Vi började med att leta runt i Timbios fem järnhandlar efter någon sorts övergång, men det verkade inte finnas någonstans. Tillbaka till Popayán igen och efter en snabb lunch åkte vi till en skola där de har en teknisk verkstad för att se om de kunde hjälpa oss. Det kunde de förstås inte med så kort varsel men vi fick tips om en verkstad som nog skulle kunna hjälpa oss. Mannen i verkstaden verkade kunna sin grej och föreslog att han kunde svarva nya kopplingar i koppar med gängor inuti, så att en PVC-koppling kunde skruvas in. Eftersom klockan redan var 15.00 på eftermiddagen började det bli lite kris. Den vänliga själen sa att han skulle göra sitt bästa och försöka få det klart till klockan 19.00. Koppar är ju som bekant dyrt, så dessa delar blev ingen billig historia och det börjar sina i projektkassan.

Tillbaka i Timbio för tredje gången denna dag blev vi glada när vi såg att svetsarna var på plats och jobbade för fullt för att rätta till ett fel. Ett mått hade inte blivit som det skulle och när solfångarinstallatörerna fick upp solfångaren på plattformen hängde några av fötterna i luften… Innan vi fick dit svetsarna var vi lite nervösa över detta allvarliga problem. Idag har vi kollat igenom våra ritningar och bilder vi skickat och de var inte hos oss felet låg. Puh!

Resten av eftermiddagen sprang vi fram och tillbaka till vår favoritjärnaffär, där de nu kan Elinas namn utantill, för att inhandla diverse små komponenter som saknades. Vi köpte bland annat ett handtag till vårt vattenfilter-skåp. Vid 18-tiden var installationen mer eller mindre klar och det enda vi väntade på var att kopplingarna till blandningsventilen skulle anlända med Pablo. Vi bad installatörerna stanna och vänta eftersom kopplingarna var på väg. De var snälla och stannade och det var tur för om någon annan skulle göra installationen och det blir problem är vi inte säkra på att garantin gäller.

Efter denna hektiska dag var vi helt färdiga när vi anlände till hostelet. Tur att ägarna är de härliga människor de är. De bjöd oss på lite rödvin och en middag för att fira projektet!

Tidigare i veckan har vi hunnit med en del också. I måndags var vi på födelsedagskalas hemma hos Pablo och Victoria. Det är okänt hur gammal han blev men det bjöds på varmkorv och tårta.

I veckan har vi också lärt oss betala på banken. Vi behövde sätta in hälften av betalningen för solfångaren på Bonsolars konto. Vi var på banken när den öppnade så det gick förvånansvärt fort. Annars är det väldigt tidskrävande att gå till banken här. För att betala räkningar, skatt och så vidare måste du gå personligen till banken med dina pengar i kontanter. Eftersom alla måste gå dit kan köerna ta flera timmar. Något som för oss låter väldigt onödigt och krångligt. Dessutom är det inte så roligt att springa runt med stora mängder kontanter. För oss är det krångligt med kontanter eftersom vi har en begränsning på hur mycket vi får ta ut per dag och ska betala allt i kontanter.

Som sagt har vi haft workshops denna veckan. Vi hade tre i onsdags och två i fredags. Förberedelserna inför dessa visade sig ta längre tid än vi tänkt oss. Övningen vi genomförde på våra workshops innebar att vi delade upp klassen i grupper och gav varje grupp nio kort med olika energiformer på. Eftersom vi ville kunna använda korten flera gånger laminerade vi dem. Att skriva ut alla bilder i färg och laminera dem tog flera timmar. Elina fick dessutom svåra men på sin tumme efter att ha klippt ut över hundra laminerade foton. Eleverna fick i uppgift att diskutera fram vilka energiformer som var förnyelsebar och vilka som inte var det. Vi blev glatt överraskade över hur duktiga de var.

Dessa workshops har varit roliga och intressanta men också mycket intensiva. De fem klasser som vi besökt ska kunna hyfsat bra engelska men de har varit lite si och så med den saken. Vi har tagit det på engelska men också översatt allt till spanska. De allra flesta eleverna har varit engagerade och intresserade. De har ställt många intressanta frågor om energi och vårt projekt, men även om oss och Sverige. Man märker hur olika våra verkligheter ser ut då de blev förvånade när vi berättade att det inte finns någon gerilla i Sverige.

Nu återstår den workshop vi ska hålla på universitetet. Inför detta behöver vi förbereda information om Sveriges och världens energianvändning. Vi ägnar oss åt att göra trevliga tårtdiagram och läsa PDF-dokument.

I torsdags köpte vi äntligen flygbiljetterna till Leticia. Kvinnan på resebyrån har bett oss att vänta med att köpa vår reservation i en vecka för att se om priserna eventuellt går ner. Till slut blev vi trötta på att vänta och ville köpa biljetterna för det pris vi fick från början och blev lovade skulle gälla. När vi väl satt på resebyrån och skulle betala har givetvis priset gått upp, inte ner. De sa att de berodde på någon skatt men vi tycker att det pris de angav från början borde gällt. Eftersom vi inte har tid eller ork att fixa biljetter på något annat vis bet vi i det sura äpplet och betalade. Så nu blir det bröd och vatten tills det är dags att resa från Popayán.

Vi är väldigt glada och kan knappt tro på att installationen är färdig. Håll tummarna för att allt fungerar som det ska!

Saludos
Elina och Johanna

Nu händer det grejer och på knappt två veckor har större delen av byggnationen blivit färdig. Eftersom vi inte tror på någonting innan vi ser det känns det väldigt roligt att se det i verkligheten och vi känner att vi har goda chanser att faktiskt få färdigt allt i tid.

När vi var på väg till gymmet i fredags kväll fick vi se ett lastbilsfyrverkeri. För er som inte vet vad det är kommer här en förklaring. Det går ut på att en för stor lastbil med bågar över flaket kör in under ett gäng med elledningar som hänger lägre än bågarna på släpet. Resultatet blir då att bågarna drar med sig ledningarna, får dem att röra varandra och skapar en smäll med tillhörande sprak. Hela gatan lös upp och husen i området blinkade till.

På tisdagens promenad till kontoret såg vi att det såldes blommor överallt. Vi började fundera på varför. När vi kom upp till Gladys sekreterare välkomnade hon oss med ”Feliz Dia de Mujer!” Då kom vi på att det var internationella kvinnodagen, därav alla blommor på gatan och hela dagen blev man gratulerad av alla man träffade. Vi blev medbjudna på ett evenemang dagen till ära, i skolans aula hölls tal och tre pojkar sjöng smäktande kärlekssånger. Vi hann även med att se ett demonstrationståg på lunchen. Det är tydligt att detta är en viktig dag för colombianska kvinnor. Det är trevligt att det uppmärksammas. Men som vår handledare Gladys säger, ”alla dagar är vi lika viktiga!”

Plattformen började byggas i lördags och när vi var där var svetsarna i full gång. Vi fick även ett exempel på hur det ofta går till med elförsörjningen i Colombia. Byggarna kopplade upp sin svets direkt på elnätet utanför… Vi har en film som vi ska försöka ladda upp till er beskådan. I skrivande stund ska plattformen vara färdig och under någon av de närmsta dagarna ska vi åka dit och inspektera. Allt som har med rördragningen att göra är också färdigt, ni kan se vattenreningssystemet med filtret vi tillverkat nedan. Nu väntar vi på bekräftelse av när solfångaren kan installeras, vi hoppas på slutet av denna veckan. Problemet är tyvärr att vi inte har fått tag i någon blandningsventil, trots att vi har sökt med ljus och lykta. Vi väntar nu på den ventil som vi köpt från USA. Den är på väg i ett paket men vi har fått höra att paket ofta försvinner mellan Bogotá och Popayán. Så snälla håll tummarna för att paketet kommer fram!

Mötet med miljöstudenterna har äntligen blivit av. De ska bygga en solfångare av PET-flaskor. Idén är bra men de har väldigt lite förkunskaper om solenergi, fysikens lagar och olika typer av anläggningar. Vi har gett studenterna i uppgift att läsa in sig på detta och även skriva om Colombias energiförsörjning. Nästa torsdag kommer vi att ha en workshop med dem, då ska de redovisa det de har kommit fram till om energi i Colombia. Vi ska redovisa Sveriges och världens energiförsörjning och därefter ska vi försöka göra en gemensam jämförelse. Under denna workshop ska vi också prata om vårt projekt och miljöstudenterna om sitt.

I lördags var vi på utflykt till Coconuco, där det finns varma källor. Vi åkte dit med Gladys, Pablo och Emma med familj, även tre andra familjer var med på utflykten. Vi badade länge och efter det gick vi en promenad i dalen där källorna ligger, omgivningarna är väldigt fina. Sedan åt vi lunch på hotellet i byn tillsammans med allihopa. Utflykten var väldigt mysig och det var roligt att bada och leka med barnen. Hostelet anordnar turer dit då man får cykla hem. Vi vill gärna göra det om vi har tid eftersom vägen mellan Coconuco och Popayán var mycket vacker!

Vi har nu äntligen fått svar från engelskläraren i Timbio. Den här veckan kommer vi hålla två workshops med elever i olika åldrar. Den ena gruppen kommer vara 10-12 år och den andra 13-15 år. Under workshopen kommer vi att berätta om vårt projekt och vad förnybar energi är. De kommer även få en övning i grupper där de ska avgöra vilka energislag som är förnybara och inte. Eftersom de har en engelskasatsning på skolan kommer vi prata engelska men förmodligen krävs det även en del spanska, i alla fall för 10-12 åringarna.

Uppdrag 3 – Få ett husdjur uppkallat efter er…

Våra vänner, hostelägarna, har fått tillökning i familjen. Deras höns har fått kycklingar. Eftersom vi är stora sponsorer av hönsen, då vi köper deras ägg nästan dagligen, har två kycklingar blivit uppkallade efter oss.

Saludos
Elina och Johanna

Ways to flood your bathroom number 22… (Kommentar när vi skulle prova vårt filter i hostelets badrum)

På lördagkvällen efter att ha tillbringat nästan hela dagen på byggarbetsplatsen i Timbio gick vi ut och åt middag med den svenska Emma. Vi provade en ny restaurang och det var mycket smaskigt! Söndag förmiddag tog vi ledigt och mös runt på hostelet. Det var väldigt skönt att kunna slappna av lite efter den intensiva veckan. Medan vi tog det lugnt fortsatte arbetet i Timbio och när vi kom ut dit på eftermiddagen hade det skett stora framsteg! Det mesta var redan färdigt och det blir så fint. Efter att vi blivit lyckliga av framstegen fulländades söndagskvällen med ett besök på Popayáns bästa dessert-ställe, La Vaquita. Detta är ett vanligt tillhåll för familjerna i staden på söndagar och nu har vi fått prova det också. Det var gott men inte helt fantastiskt, men som sagt de älskar sötsaker här.

Igårkväll gjorde vi det sista på det vattenfilter som vi tillverkat till förskolan. De filter som hör till vattenreningssystemet som vi köpt måste bytas ut cirka var fjärde månad. Då vi inte tror att detta kommer att bli av efter att vi åkt, eftersom filtren kostar pengar, har vi designat och byggt ett eget. Det är tänkt att detta ska kunna tas ut, rengöras och sättas tillbaka hur många gånger som helst. I måndags gick vi runt och fick tillverkat och köpt de delar vi behövde med Tony från hostelet. Efter det fick vi följa med honom till den verkstad som tillverkat deras cykeltaxi. Vi fick även provsitta i cykeltaxin som ännu behöver några justeringar innan den tas i bruk. På verkstaden lämnade vi materialet till filtret och igår fick vi tillbaka en cylinder av mikrofilter. Det som återstod var att skruva dit gummipackningarna i ändarna som försluter filtret. Vi gjorde detta med ivrig påhejning av diverse gäster och vänner på hostelet. Det blev mycket skratt och många bra skämt skapades.

Det som återstår av rörmokeriet kommer att göras på fredag och då ska vi dit och inspektera igen. Gjutningen har härdat färdigt på måndag och nu hoppas vi att ställningen är på gång så snart som möjligt efter det.

De där miljöstudenterna vi berättade om tidigare ska i morgon presentera sitt projekt för oss. Då ska vi se om vi har något gemensamt och kan samarbeta eller om våra projekt är för olika.

Lördagens utflyktsmål är Coconuco, där det finns varma källor. Vi ska åka dit med Emma och hennes familj och det ser vi fram emot. Det enda som kan hindra utflykten är vädret, som ibland kan vara lite lynnigt.

Saludos
Johanna och Elina

Jobba, jobba, jobba…

Nu har vi kommit igång med vår träning. Denna veckan har vi varit på gymmet två gånger, i måndags kväll och klockan 06.00 på morgonen igår. Så nu har vi laddat ordentligt inför en hel helg med jobb!

Vi hade möte med en ny byggare i tisdags. Den första byggaren hade ett betydligt högre pris på samma jobb. Den nya byggherren gav också ett bra första intryck. För samma pris som den första offerten får vi nu konstruktionen, ritningar på hela förskolan med rördragningen och arbetskostnaden för rörmokeriet. Vi sitter just nu i Timbio och lyssnar på när rörmokarna jobbar för fullt och tre civilingenjörsstudenter går runt och gör mätningar för ritningen. Om fem minuter bör byggaren dyka upp, i colombiansk tid betyder det att han kommer vara här om cirka 35 minuter. Han ska då gjuta fundamentet till plattformen. Den behöver sedan härda i ungefär en vecka. Rördragningen ska vara färdig på söndag, så efter helgen är det bara plattformen och solfångaren kvar att koncentrera sig på. Det känns väldigt skönt att vara igång med den delen av projektet som påverkar skolbyggnaden. Plattformen och solfångaren är fristående och går bättre att jobba med samtidigt som det är verksamhet i lokalerna.

I veckan har vi förberett oss genom att kolla på blandare både själva och i sällskap av Tony eller Gladys och Pablo. Det har varit en tuff förhandling att förklara varför och få igenom våra beslut att använda engreppsblandare. Det verkar vara svårt för folk härifrån att acceptera det som är lite nytt och främmande. Visst får vi förstå att det är helt nya tankesätt som för oss är självklara men som känns ologiskt för de som aldrig stött på liknande lösningar förut. De flesta här har bara kallt vatten i sina kranar både på toaletten och i köket. I duschen finns det ibland varmvatten men det är ändå bara en kran med ett värmeläge, det enda du kan reglera är flödet. Varmvattenberedarna driva oftast med el eller gas. Självklart finns det de som har blandare eftersom det säljs i vissa butiker, men det är inte standard. Människor är vana vid att duscha i kallt vatten, även här i Popayán där medeltemperaturen är cirka 20 grader.

Vi har också jobbat på en artikel om projektet. Sista datum för att skicka in var i onsdags. På morgonen gjorde vi de sista fixet och skulle bara e-posta den. Då upptäckte vi att det inte fanns något internet på hostelet, detta i sig är inget ovanligt. Internet går upp och ner och är ibland borta. Vi tänkte då att vi får väl gå till universitetet för att e-posta, men inget internet där heller. När vi gick till vår kompis datakillen skakade han på huvudet innan vi hunnit in genom dörren. Tydligen har någon grävt av och stulit en bit av fiberkabeln som försörjer större delen av Popayán med bredband. Det är den lokala operatören och de flesta använder sig av denna. Vi började få lite smått panik framåt lunchtid då ännu inget hänt på internetfronten. Som tur var pratade vi med vår vän Emma som använder en annan internetleverantör, så vi fick erbjudandet att åka hem till henne och skicka in vår artikel. Ett erbjudande som vi tog emot med glädje. Så vi hoppade in i första bästa taxi och tog oss bort till Emma och hennes familj. Nu återstår det bara att vänta och hoppas på att de gillar och publicerar vår artikel.

Det här gör vi när vi inte jobbar i Timbio:

Det här gör vi när vi inte jobbar i Popayán:

När vi väl hade förklarat och diskuterat för vår sak i valet av blandare åkte vi iväg och inhandlade det mesta med Gladys och Pablo. När det blev dags att inhandla rör och komponenter till installationen i skolan fick vi även sällskap av rörmokaren don Victor. Det var skönt att ha med honom och han var mer positiv till våra nya idéer om blandare. Rörmokaren ger ett positivt intryck och det känns som att vi kan lita på honom. Vi är tacksamma för hjälpen från Gladys och Pablo även om vi inte är överens om allt, de vill alltid vårt bästa.

Ägarna till vårt hostel har även ett backpackerhostel på andra sidan centrum. Där har de currykväll varje onsdag och vi gick dit tillsammans med Deycy för att umgås lite och äta den goda curryn. Hostelet har en helt annan inriktning än vårt hostel, de har fler rum och många som kommer och går dagligen. Även om det var trevligt där är vi mycket glada att vi bor på vårt hostel. Där är det nästa jämnt lugnt och skönt och få gäster. Det är inriktat mer på gäster som stannar länge och det ger en skönare stämning. Det har även gett oss chansen att lära känna ägarna som bor där nu, när de bygger sitt nya hus. Som vi berättat innan har vi mycket gemensamt, speciellt när det gäller energitänk och miljöintresse. De är även guld värt för oss att få diskutera vårt projekt med dem eftersom de har stor erfarenhet av att driva projekt i Colombia som utlänningar.

Ytterligare ett äventyr har varit i Popayáns byggmaterials-område. Där har vi gått fram och tillbaka och letat efter en blandningsventil. Till slut verkar ryktet gått om vitingarna som springer runt och letar ventiler. När vi hade gett upp för dagen kommer en man springande efter oss och frågar om det är vi som letar efter en blandningsventil. Det visar sig att han precis öppnat en ny butik och tänker sälja ventiler. Han känner därför till det vi letar efter och kommer förhoppningsvis kunna beställa en åt oss ifrån Bogotá. Han fick vår mycket pedagogiska bild med exempel på olika blandningsventiler  och där det står vad den heter på spanska. Vi hoppas att han har förstått oss och bilden rätt och att vi  kommer få en blandningsventil levererad i slutet av nästa vecka.

Nu sitter vi här mitt i byggarbetsplatsen och gläds åt att det äntligen börjat! Efter vår lunch i Timbio lyckades vi äntligen få en hyfsad bild på en chiva:

Saludos
Elina och Johanna